Dittes hundsida

Ny blogg och hemsida

2011-01-05T10:24:00.000-08:00

Gäsp! Blir det inte roligare än så här? Nä, då får du gå in på nya hemsidan istället!!!

Nu är den nya hemsidan på gång. Den är inte klar men det går redan att läsa om en ny spännande kurs som jag ska ha i samarbete med Heléne Lindström i Linköping. Tävlingslydnad och mental träning, en träffsäker kombination tycker jag.

Läs mer under Nyheter och Hundkurser på: www.ditteshundkurser.dinstudio.se

Nytt år på gång

2010-12-31T10:19:00.000-08:00

Du kan inte ta mig!
Min underbara härliga Abby - hon gör mig så himla glad varje dag.

Inte skrivit mkt på bloggen i höst. Fr.a beror det på att den jäklas så med mig. Flyttar textrader lite som den vill. Jag har tröttnat så nu ska jag fixa mig en ny blogg.

Men det kan ju vara bra att göra en liten sammanfattning så här sista dagen på året. Hur har det gått med våra mål? Jag tittar tillbaka till början på året för att se vad jag hoppades på.

Lite delmål:

Träna mer länkningar av moment - ja, har blivit mkt bättre på det.

Förbättra stegförflyttningarna - ja, dom har blivit rejält mkt bättre

Få till en jämnhet i transporter och säkrare skiften i dumrutan - ja, transporterna mkt bättre, skiftena bättre men då och då missar hon sittet

Bibehålla vår fina inkallning och inte ta den för givet utan fortsätta jobba med den - ja, det tycker jag vi klarat av bra.

Säkra upp rutan med backupsystem - nej, där har vi jättelångt kvar, massor av träning behövs

Försvåra störningarna på planen vid tex konskick, hopp, rutan - ja hade nog kunnat lägga ännu mer träning på det men tycker det går ganska bra när jag gör det.

Förbättra Fjärren rejält, få till ett bra bakåttänk efter STÅ - det går framåt, fra Stå-sitt

Belöna upp transporter mellan moment mer - slarvar jag med

Sitt i grupp med mer störningar - nej, där är jag inte duktig

Komma ihåg att träna hoppteknik och söka hinder - Abby har blivit så mkt bättre på tekniken så nu är det ännu mer träning på söka hinder som behövs, ´ännu svårare vinklar.

Få en snabbare nosanalys på vittringen - nja, det där momenten går lite upp och ner

Mina stora mål var:

Att komma med på det första landslagslägret - Det gjorde vi och det var härligt och skojigt!

Delta på några rankingtävlingar: Ja, blev en mindre än jag tänkt. Är mkt nöjd med debuten inomhus i Gbg och sen Malmö. Våra resultat hade kunnat vara bättre förstås.

Komma med till talanglägret i våras: Det gjorde vi och kul var det

Tävla SM för första gången - Ja det gjorde vi och jag är nöjd med vår prestation även om vi inte kom till final.

Tävla "landslagskampen" mot norrmännens talangtrupp - det gjorde vi bra

Få ihop SM-poäng till nästa år - har vi kanske fått, men det kan fattas en bra tävling så inte helt säkert.

Starta Öppenklass i jakt - blev inte så men ett WT blev det som jag var riktigt nöjd med.

Bestämma mig för om jag skulle para Abby eller inte - Ja, blev inte i höst och nu är jag nog ganska säker på att jag låter bli det. Ska nog ge tävlandet och andra mål en chans i vår och sen är det för sent. I april fyller min lilla pärla fem år.

Sammanfattningsvis tycker jag vi gått framåt och lyckats med många mål och delmål. Mkt att jobba vidare med förstås. Ska sätta upp nya mål för nästa år.

2010 miste vi också vår kära lilla Bess. Denna underbara vovve som gett både mig och mamma och pappa så många fina minnen att tänka tillbaka på. Det känns faktiskt som att hon fortfarande lever där hemma i småland. Och på ngt sätt gör hon kanske det.
Bilden vägrar att flytta på sig, kanske har Bessen själv ngt med det hela att göra, hon föredrog att vara nr 1 i alla lägen så givetvis ska hon vara överst på den här sidan också.

Gott Nytt År alla kära vänner/kursdeltagare/familj som läser den här sidan. Jag får återkomma när jag fixat ny blogg.

Lite sm-poäng

2010-11-14T12:06:00.000-08:00

Idag stannade hakan i backen som den skulle. Ja, bilden är väl lite somrigare än en grådisig novemberdag men vi hade en väldig tur med vädret.

Jag kände mig inte riktigt i form för tävling idag men hade absolut inget annat att skylla på så jag åkte iväg till en tävling i Mark med en härlig samlingstid kl:11. Lyxigt!

Vi fick startnr 1, vilket jag absolut gillar. Den enda nackdelen är att man inte hunnit se upplägget ordentligt.

Jag tycker vi gjorde en hyfsad tävling, inte vår bästa men helt ok. Domaren var lite snäll med några poäng men det "drabbade" inte bara mig, så rättvist blev det nog.

På uppvärmningen kändes Abby pigg och glad men sen i friaföljet var hon inte riktigt så bra som jag vill ha henne. Inga stora missar men känslan var inte som den kan vara. Dumrutan var jag helt dum i huvet kan man lugnt säga. Gick för fort och var stel och konstig sa Agneta som var med som coach och bästa iakttagare och Abby missar sittet. Synd! Bara att slå sig själv i huvet och inse att den där dumrutan måste tränas med kommendering, det funkar inte att bara träna den när man är själv.

Våra poäng blev:

Sitt i grupp 10p

Plats 10p

Fritt följ 9p, sitter sakta, luftig vid vändning

Gårutan 6,5p, står vid sitt, ngt sent läggande

Ink 10p

Rutan 10p

Dir.app 10p

Hopp 10p

Vittring 9,5, lite tveksamt

Fjärr 10p

Allt som allt 305p och klassvinst. Mest nöjd är jag nog med fjärren som kändes och såg i det närmaste perfekt ut tror jag, stilla baktassar och bra attityd och känsla. Plus att jag är nöjd med mig själv att jag kunde släppa missen på dumrutan och jobba vidare.

Grattis till Åsa o Fajta som gjorde en jättefin runda o kom på andra plats och fick till sina högsta poäng hittills om jag förstod det rätt, strax över 300-gränsen.

Kurs för Maria Hagström

2010-11-09T09:50:00.001-08:00

I helgen var jag på kurs för Maria Hagström. Anders Svensson och Heléne Lindström hade anordnat kursen och hyrt inomhushall i Boxholm. Det var bara sista timmarna på söndagen som vi fick vara utomhus då det råkat bli någon sorts dubbelbokning. Som tur var så var vädret strålande för att vara i november.

Malin och Jojo, en bekantskap från talanggruppen, lyssnar på Marias råd. En härlig terv med stor utstrålning.

Några åhörare passar på att sola sig lite när dom lyssnar på Maria.

Som vanligt var det jätteinspirerande att gå på kurs för Maria. Hon är alltid engagerad och har massor av tips och råd att förmedla. Den här gången visade hon även upp lite träning med Ylle i bl.a låsablickenövningar. Bra att ha inför framåtsändande, dumrutan, sittande i grupp m.m.

Hennes fjärr där hon står bakom Ylle och han gör skiftena lika snyggt som om hon stod framför honom, är väldigt imponerande.

Jag passade på att träna lite ingång på plan, ett längre fritt följ, några kedjor med olika moment och dessutom ett pass med några moment där Maria skulle hitta på att försöka få mig ur fokus. Hon lyckades lite grann när hon började presentera mig för åhörarna så jag blev lite full i skratt, annars tycker jag att jag höll fokus bra. Abby klarade sig också jättefint. Hon blev lite fundersam när Maria la sig bredvid mig på inkallningen så där tog hon lite extra stöd mot mitt ben vid ingången. Att utföra dir.apportering när Maria först tagit bort konen och sen satt dit den igen var inga problem. Inte heller att göra Hopp-apport med ett hav av människor runt om hindret. Duktiga lilla Abby, jag tror knappt hon märkte dom. Apporten skulle ju hittas och levereras, punkt, slut. Rolig träning blev det.

Om man inte kan hålla fokus själv, hur sjutton ska då hunden kunna göra det? men visst är det väl det vi många gånger lite orättvist begär eller?

Vad vi behöver allra mest enligt Maria så är det att träna helhet! Har någon hört det förut??

Får vi bara till helheten så kan det bli riktigt bra. Ja, suck! Det är ju så roligt med detaljträning plus att det är ju så många detaljer som inte är bra nog ännu! Ja, jag vet, jag måste skärpa mig ännu mer. Även om jag varit supermycket bättre på helhetsträningen det senaste halvåret, så kan jag bli ännu bättre, absolut!

Så till något helt annat, Abby blev inte parad nu. Så jag måste besluta mig för om det ska bli någon parning på nästa löp eller om vi ska satsa på vår tävlingskarriär i vår. Ett inte helt lätt beslut. Jag är jättesugen på kombinationen, Abby och Mac, men, men.... och vårvalpar är ju så trevligt!

En prins ska det va!

2010-10-14T13:24:00.001-07:00

Eller en man av folket går också jättebra. Är detta en kontaktannons tro? Nä, bara lite reklam för Abbys nya fästman.

Han heter Mac, Tromperbakkens Mac Cloud och är född i Danmark. Regnr S58944/2008. Mac bor på Gravels Kennel hos Helena Boström. För att se bild på honom, gå in på www.gravels.se

Mac fick ett förstapris i nkl nyligen med HP. Han är myopatitestad fri och genom föräldrarna fri från PRA och friröntgad förstås. Han fick i våras två kullar som utvecklats fint.

Helena beskriver honom som trevlig och okomplicerad, har redan från början haft lätt att fokusera, jobbar uthålligt och med fart och har dessutom en tydlig av och påknapp. Lättlärd och social, mkt lekfull och trevlig med alla, både folk och andra hundar. Går genom vilka snår och buskage som helst utan problem.

Så håll nu tummarna för att dom gillar varandra och att allt går bra. Abby har regnr S36639/2006 om någon vill titta på kombinationen eller vet någon som är på jakt efter en liten jakträka.

Det här är jättespännande men.... Är ju första gången jag har en sån här bra tik så nu är det väl dags att våga då! Oj, oj! Nervöst är det!!

Boråstävling

2010-10-10T10:43:00.001-07:00

Foto: Nils Hällgren

Förra helgen tävlade jag och Abby igen i lydnad. Känslan var bra genom större delen av programmet.

Mest nöjd är jag med att jag lyckades samla ihop Abby väldigt snabbt efter platsliggningen. Oftast brukar hon få ngt hårt att tugga på när vi sprungit ut till väskan men det hann jag inte med att ge henne den här gången. Hade startnummer ett och fick ett diffust svar när jag bad om att få fem minuter till uppvärmning. Så lite stressad kände jag mig men med hjälp att Lottis kommendering kom vi snabbt in i jobbtänk utanför planen.

Ingången på plan blev jättefin och fria följet kändes helt ok.

På dumrutan missade Abby att sätta sig, lite tråkigt, men annars kändes både skiften och transporter riktigt fina. Jag har jobbat en hel del med ställandet för att få bort det där extra trampsteget och den här gången blev det ett fint stopp.

De andra momenten kändes också bra fram till vittringen. Tävlingsledaren glömde att be mig vända mig om, jag blev lite fundersam på hur jag skulle göra men stod kvar utan att vända själv. Jag tror inte det betydde något för Abby men efter ett, som det såg ut, bra jobb där ute tog hon pinnen bredvid den rätta. Tråkigt, fick samma grej några dagar innan, men har inte lagt ner någon extra intensivträning på momentet. Så, ja, jag får skylla mig själv. Blir lätt lite för säker på det här momentet för att Abby så sällan tar fel. Men just på några tävlingar (och träningar) har det ju hänt. Bara att skärpa till sig alltså.

Sen kom sista momentet som blev en rejäl utmaning för oss båda. Jag hade bett om att få reda på ordningen i fjärren innan eftersom jag startade som nr ett. Fick ett lite rörigt intryck av vad tävlingsledaren tänkt sig men trodde jag förstod.

Om jag kommer ihåg rätt så blev det Sitt, Stå, Sitt, Ligg, Sitt, Stå, Sitt, Ligg edyl, med upp till 6-7 sekunder emellan. En kompis räknade till 10 sekunder emellan ett skifte och till åtta skiften allt som allt. Jag är lite osäker för jag blev ganska ställd. Till slut när vi bara fick stå där och vänta och vänta så satte sig Abby i förväg en gång. Varken domare eller tävlingsledare verkade tycka att det var något konstigt i alla fall. Nästa tävlande fick fyra skiften!! Men, i och med att det inte spelade så stor roll eftersom poängen inte blev så höga så kände jag inte att det var någon idé att säga till om tekniskt fel. Kanske dumt av mig. Men jag fick i alla fall lära mig att jag måste träna mer på att vänta längre mellan skiftena så inte Abby (el jag) blir osäker om det sker igen.

Ja, mina betyg blev i alla fall:

Sitt 10p

Plats 10p

Fritt följ 10p

Dumrutan 7p, sitter ej

Ink 9p, långt ställande, (jag ställde för sent, tror jag)

Rutan 10p

Dir app 10p

Hopp 10p

Vittring 0p

Fjärr 8 p, går fram lite på ställandet (baktassarna var stilla)

Sammanlagt 269 p och en andraplacering

Oj då!

2010-09-30T15:05:00.000-07:00

Mitt senaste inlägg hamnade visst på fel datum och inte är jag människa att kunna få till det rätt så, är det ngn som vill läsa om mina små tankar om träningstävling kontra tävlingsträning så titta in på den 8 september istället!

Abbibabbi fotades av Nils Hällgren

Vilken toppentävling!

2010-09-11T11:00:00.000-07:00

Ställandet på inkallningen, en rysare för matte.

Vi är lite laddade!!

Idag hade vi vår dag. Det var tävling på hemmaklubben. Jättefin starttid kl:11 var det samling. Lyxigt!

Jag var helt slut efter gårdagens rantande på Ullared så en sovmorgon var behövlig. Hade köpt en ny härlig leksak till Abby som hon skulle få efter tävlingen var det tänkt. Hon var lite laddad när hon satt och väntade i bilen medan jag packade om väskan med allsköns godsaker.

Vi fick startnr 1 av 4 så den här gången var jag inte orolig över vilket nr jag skulle få. Kunde ju inte bli mer väntetid än som nr 4 och ettan har jag inget emot. Det kändes riktigt skönt att få tävla en mindre tävling idag.

Sittandet gick bra, platsen la hon inte ner huvudet, ett lite tråkigt beteende som kommer ibland. Inget att göra åt mitt under tävling och det blev ändå full pott på båda momenten. Måste lägga in en kampanj igen på nermedhakanträningen.

Fick några minuter emellan för belöning och uppvärmning. Trivs väldigt bra med att ha någon som kommenderar mig ändå tills jag ska gå in på planen. Abby kändes fin på ingången. Vi fick ett väldigt bra upplägg på friaföljet, inte så himla långt. Liten miss i stegförflyttningarna där hon inte satte sig, annars var det nog bra.

Dumrutan, där låg hon på så jag fick henne inte att gå fot fram till startpunkten. Lite het men höll position bra, ett steg på ställandet drog ner på betyget lite. Kändes helt ok annars.

Inkallningen skrämde hon mig lite på, såg ut som hon tänkte lägga sig på ställandet,hon tog i så hon knäade men stog gjorde hon, min fina lilla vovve. Läggandet gjorde hon så Annika tävlingsledaren fick ett skrattanfall igen, det brukar hon få när hon ser Abbys inkallning.

Rutan, fint konskick och mkt fint in i rutan och jag ropade mitt ståkommando väldigt! tidigt. Det var en av mina främsta uppgifter under den här tävlingen, att vara snabb vid rutan. Det lyckades och hela momentet blev fint.

Dir.apporteringen, lite långt bak vid konen, hon sprang så himla snabbt så jag var inte med på att hon skulle dra iväg så, men jag bedömde henne som inne och skickade vidare, vilket var tur för det blev full pott.

Hopp-apport bra

Vittring bra

Fjärr, lite fram från stå-sitt

Betygen:

Sittandet: 10p

Plats: 10p

Fritt följ: 9p (Sitter ej)

Gårutan: 9,5p (steg vid ställandet)

Inkallning: 10p (Mkt bra!)

Rutan: 10p (Mkt bra!)

Dir.app 10p

Hopp 10p

Vittring: 10p

Fjärr: 9,5 p (Något fram)

Sammanlagt: vårt bästa resultat hittills: 313,5 p

Oh, vad det kändes roligt. Jag är supernöjd med Abbys härliga fart och glädje och jag är nöjd med det mesta jag gjorde, ngn miss får jag nog ta på mig men det kostade inte poäng den här gången vilket ju är väldigt skönt.

Elfsborg ordnade som vanligt en toppentävling. Fina priser, vi fick en stor handduk med hundmotiv, en gullig nallebjörn, en gratistävling på klubben, ett jättefint och mjukt läderkoppel och till sist fick Abby Domarens pris för bästa inkallning och ruta. Oj, oj, jag blev lite tårögd. Det var ett hundshampo. Kanske ska prova att bada henne en gång, har nog aldrig testat det, ha, ha!

Stort tack till träningshjälpen gulliga vänner.

Susann och Frodo pånyttdebuterade kan man väl säga, efter lite uppehåll och dom gjorde väldigt bra ifrån sig. Vissa detaljer gjorde han nästan bättre på tävlingen än på träning.

Jessica och Kalle såg grymt taggade ut och hade en härlig utstrålning.

Linas Lova som inte alltid tycker att tävling är det absolut roligaste i livet var så ivrig så hon t.o.m tjuvade från rutan, det får man nog se som positivt.

Kul att bara tävla med elfsborgare en gång.

Och Tack till vår ständige fotograf på klubben, Daniel Grönbek. Jag snodde bilderna från honom igen. Och Tack till en mycket bra tävlingsledare, Annika Hallin som också gjorde en strålande insats. Det underlättar ju när tävlingsledaren är proffsig.

Nu njuter vi ikväll av en riktigt bra dag.

Träningstävling el Tävlingsträning?

2010-09-08T00:44:00.000-07:00

Foto: Daniel Grönbek

När jag var med i en Stockholmsklubb för ett antal år sen och tränade och tävlade med min Bess så blev jag nog på klubben sedd som väldigt konstig och besvärlig när det var dags för det som kallades för träningstävling.

En träningstävling var precis som en vanlig tävling. Jag tror t.o.m det var prisutdelning efteråt om jag minns rätt. Dom flesta verkade ta det på stort allvar och gjorde ingen skillnad mig veterligt på denna "träning" och en vanlig tävling. Dom körde alltså på med ett helt lydnadsprogram utan belöningar inplanerade överhuvudtaget. Däremot kunde det vara en och annan grövre korrigering, när det nu ändå inte var på "riktigt", men det var inte så vanligt heller.

Jag började ju direkt med att vara besvärlig och ville belöna min hund på sittandet efter en väldigt kort tid. Nu var det inga mer hundar i eliten då så jag behövde ju bara någon annan hund som kunde sitta bredvid en liten stund och få ingången på planen och uppställningen tävlingsmässig.

Jag minns en gång när jag fick ta mig en 10 minutersstund för att förklara för domaren om detta upplägg. Låter upplägget komplicerat? Jag tyckte ju inte det, men det tyckte domaren (ja, vi hade en riktig domare som ställde upp!). Bess hade väldigt svårt för att kunna sitta när andra hundar satt bredvid. Hon ville gärna lägga sig, tyckte nog att det kändes tryggare. Så träningen var ju jätteviktig för mig att få till lite positivt tävlingsmässig och jag ville ibland göra ett kort sittande bara och - jag ville belöna på planen! Det var oerhört svårt att förstå att jag inte ville ha det helt tävlingsmässigt med två minuter och plats efteråt. Ja, ja, det var ett tag sen.

Hur som helst så tror jag det är viktigt att få till mycket tävlingslik träning och jag väljer där att gå in och belöna min hund i olika delar. Andra väljer att gå in och korrigera sin hund, en del säger att det är viktigt att "komma åt" hunden i tävlingslik träning. Två helt olika sätt att bygga sin träning på förstås.

Men då har man ju en plan, vare sig man vill belöna upp något el korrigera något. Det jag tror kan bli svårt är för nybörjare som kanske inte tänker mer än att träningstävling är tävling - fast med ett resultat som inte registreras. Det blir allvarligt och kanske riktigt nervöst. Skulle ju kunna vara en riktigt bra chans att tex lära hunden att det kan komma belöning i alla fall, trots att matte är lite konstig. Men hur många nybörjare klarar att ta dessa chanser? Där har nog vi som kommit lite längre i lydnaden chansen att visa att vi tränar tävling, vi tävlar inte på riktigt då. Förhoppningsvis ska vi kunna föra över de här tankarna på tävlingsträningar framöver på vår egen klubb.

Det är så vanligt att se hundar som kroknar när dom märker att det är tävling och dom flesta av oss är väl livrädda för just det. Att gå in med en hund på tävlingsplanen och den inte alls är med, känslan är helt fel, nervositeten ökar, hunden kroknar ännu mer, vart tog den vägen? Ja, fy sjutton vilken otäck känsla! Vem vill uppleva det? Och vem har inte upplevt det någon gång, kanske inte så tydligt för publiken men för en själv? Att man inte är ett team.

Det är här det kommer in att få chansen att tävlingsträna. Att inte se det som en tävling men att träna sig på att tävla! Skillnaden kan vara stor. Att hitta rätt känsla med sin hund, att kunna gå in, göra en ingång på planen och kanske belöna just där. Leka en stund medans tävlingsledaren står och mal på med sin kommendering. Eller nästa gång, ställa upp, börja ett moment, belöna med en liten gotta mitt i ett fritt följ tex, men sen kunna fortsätta samma moment el gå över till ett annat och belöna början på det, eller belöna en transport mellan två moment. Ja, variationerna är många.

För unga hundar är det kanske självklart för en del att man gör så med för att vänja dom vid situationen, men jag tror att de flesta får alldeles för lite träning på detta. Det är ju inte bara hunden som ska tränas i att känna igen situationen och uppleva den som positiv och härlig, det krävs ju samma sak av människan bredvid. Att kunna hålla kontroll på sina nerver, kunna hålla fokus, inte bli störd om något inte blir exakt som man tänkt sig under ett moment el mellan momenten. Och ha roligt på vägen!

Att med tiden kunna länka ihop lite fler delar, lite fler moment, överraska med en belöning men också kunna köra flera moment i rad utan annat än mig själv och min röst som ska stärka upp min hund och få den att vilja jobba lite till. Visst krävs det enormt mkt träning på det här om min hund ska ha chans att känna igen en riktig tävling som det jag vill att det ska vara - en skitkul träning! För handen på hjärtat, inte är det för hundarnas skull vi tävlar eller?

Jag har inte fått till tillräckligt med sån här träning men den här hösten har jag och några till börjat en tävlingsträningskurs för Mona Kjernholm som går varannan vecka. Det gör att jag vet att jag åtminstone får till lite tävlingslik träning så pass ofta. Vi är på olika ställen varje gång, vi kör gruppmoment varje gång och sen väljer man själv ut några moment el länkningar av delar som hunden kan lite grann (det är flera valpar/unghundar med) och vi har chans att utnyttja de andra på olika vis på planen. Kanske vill någon ha lite extra störningar av folk som rör sig runt omkring el få en massa applåder för en viss detalj etc. Så mycket mer man kan göra när man har tillgång till många människor som alla är villiga att hjälpa till och som vill att det ska gå bra för de andra.

Därtill får vi givetvis tips och råd om förbättringar av Mona så klart. Det här är verkligen guld värt för att få till en bra tävlingskänsla så till vår stora glädje ska vi nu få fortsätta till våren också och det var ju jättekul att veta. En skitbra kurs helt enkelt som ger lite mer av det där som jag och Abby verkligen behöver. Hoppas det är fler som kan hitta såna här bra kurser för jag tror aldrig man kan få till för mkt tävlingslik träning. Det viktigaste (för mig) är bara att ha väldigt roligt under tiden, vare sig man tränar på små pillriga detaljer el helhetstränar.

"Landslagskampen"

2010-08-23T03:15:00.000-07:00

Till något roligare än förra inlägget. Har varit iväg i Kristinehamn på "landslagstävling" mot norrmännen. Det var vi som ville och kunde från svenska talangtruppen som fick möta den norska rekruttruppen el vad den nu heter.

Marika och jag med Abby och Ronja kom fram fredagkväll och jag hann bara ta ut Abby en liten stund på brukshundklubbens planer innan det var dags att åka till campingen och sova.

Själva tävlingen skulle börja dagen efter och det var Kristinehamns brukshundklubb med sina eldsjälar, bla Lillemor och Kjell Edström som ställde upp och ordnade en specialtävling för oss.

Vi var laddade till klorna! Ja, med svenska flaggan målad på kinden och med blågula naglar och vit t-shirt som Arrak sponsrat med var vi riktigt tjusiga. Tyvärr passade min kamera på att lägga av fullständigt så några fina foton blev det inte för mig.

De flesta tävlade i elitklass och planen var delad till två planer.

Årets segrare i SM, Lillemors Krollie fick vara provhund och det var en fröjd att se dom båda som vanligt. Hon ser så glad och pigg ut lilla Krollie. Och jag tror att dom båda njöt av att få "tävla" lite igen.

Tävlingen började sen med platsliggning på plan ett och sittande på plan två. Jag hade turen att få startnr 2 så vi gick ut i första gruppen.

Abby la sig och låg fint men satte sig inte upp utan jag fick lägga till ett dk. Dumma mig, detta hände ju i tisdags också och jag har ändå inte tränat det sen dess. Klantigt!!

Sittande gick jättebra.

Sen var det då dags för resten av programmet och på första planen var det fritt följ, gårutan och inkallning. Det mesta kändes bra, fick fina poäng på alla momenten men mest glad var jag nog över tian i gårutan. Den har jag verkligen jobbat och jobbar med, både min attityd till den och Abbys känsla och precision. Visst hjälpte jag henne lite men hellre det och bra poäng än stora missar. Fick dock höra från vår coach Anders Kjernholm att det var dags att ta tag i dk:na. Ja, det får bli en senare fråga.

Så direkt över till andra planen där det var det dags för rutan. Fint konskick, hög fart, som vanligt blev jag lite sen i min stoppsignal och Abby vände upp lite för mkt åt höger. Fick beslutsångest på ngn sekund vilket räckte för att Abby skulle lägga sig själv. Där rök ett antal poäng men hon var i alla fall inne i rutan som tur var.

Dirigeringsapporteringen kändes jättebra.

Sen började jag min klant förbereda henne för vittringen, tänkte tydligen hoppa över hoppet för det fanns inte med i mina tankar. Men Abby blandade inte ihop momenten, vilket kanske i och för sig ska mkt till när man ställer upp framför ett hopphinder! Lite nerdrag för slarvigt gripande och snett sitt.

Vittringen gick sen fint och på fjärren var hon med i både känsla och tanke men det som brukar strula, bakåtsittet, gjorde det även då och vi fick lite avdrag där med. Sitter inte på träning och givetvis inte på tävling då heller.

Allt som allt slutade vi på 301,5 poäng, en förstaplacering där Sofia och Tia låg precis efter på 301. Med fyra svenskar på de fem högsta platserna vann vi svenskar över norrmännen på denna vår första nordiska talangkamp. Många gjorde väldigt fina moment men fick lite nollor här och där. Det är så mkt som ska stämma och den här gången var det vår tur att lyckas med en bra runda. Kändes skönt för självförtroendet.

Mina poäng:

Plats: 8p

Sitt: 10p

Fritt följ 9,5p

Gårutan 10p

Inkallning 10p

Rutan 8p

Dir.app 10p

Hopp 9p

Vittring 10p

Fjärr 9p

Jag är supernöjd med känslan på planen. Abby höll ihop sig bra, jag gjorde några småmissar. En riktigt bra tävling för oss. Och så många fina kommentarer efteråt. Tack för dom, det värmer verkligen. Flera från Norge tyckte det var kul med en labbe i topp.

Tack för all kämparglöd och rolig träning på söndagen ni alla - både svenskar och norrkvinns. Ja, det är ont om karlar i talangtrupperna, men vår Antti och Anders Kj drog sig inte heller för att fixa till naglarna innan tävlingen. Vad gör man inte för laget? Blev visst lite konstiga blickar på ngn restaurang senare för Anders på hemresan, ha, ha!!

Själv hittade jag inget aceton hemma så mina nya kursdeltagare får väl undra lite ikväll på jobbet när jag kommer med blåa naglar med gula ränder på.

Sofia (Heléne på distans) och jag passade på att tacka våra coacher för talanggruppen lite extra på lördagkvällen. Vi har bestämt oss för att det här var vår sista talangträff. Troligtvis hade vi blivit utkastade nu ändå. Det är dags för nya talanger att få en chans att vara med på dessa härliga träffar. Få nya kontakter med lydnadsnördar, få tips och hjälp på vägen till en fin lydnadskarriär. Det är bara att söka nu. Nästa talangläger blir i oktober. Tveka inte!!!

På lördagkvällen hade vi mingel och middag. Tack till Kristinehamns Brukshundklubb för ett fantastiskt engagemang.

Lillemor Edström tog fotot.

Bessen har somnat in och blivit en änglahund

2010-08-07T00:33:00.000-07:00

Idag har lilla Bess somnat in.

14 år den 22 juni

Kloka Bessen

Vackra Bessen

I unga år med bästa träningskompisen Jacken

Full fart efter en boll trots att ryggen var lite stel och vändningarna inte så snabba längre.

Min första riktiga tävlingshund, så många härliga upplevelser vi haft lilla Bess.

Många roliga promenader med Pia och Jacken blev det när vi bodde i Stockholm, Pia tog bilden på Fina Bessen som nu får göra Jacken och dvärgschnauzern Yra, taxen Diva mfl sällskap i hundhimlen.

Tack till en underbar hund som vi fått ha kvar i familjen i många år. Det kommer märkas att du inte finns här längre lilla Bess fastän du bott hos Mamma och Pappa till stor del de senaste åren. Ett bättre liv kunde du nog inte fått med kärlek, massor av hemlagad mat, och uppmärksamhet i mängd utan någon annan hund som försöker stjäla showen.

Tack för alla skratt du gett mig genom åren min älskade lilla hund!

Working Test - en blöt historia

2010-07-26T04:56:00.000-07:00

Förberedd på regn hade jag stoppat med tre regnjackor, varav jag visste att två inte var att lita på. Den tredje, en härlig tät regnjacka som brukar hålla vätan stången, hade jag tyvärr perforerat lite där bak med säkerhetsnålar på sm:t för att jag inte hade ngn annan jacka att ta till på morgonen när det regnade och nummerlappen skulle sitta fast någonstans. Hörde av någon en kommentar om att nu sabbade jag min jacka, men tänkte mest att det var väl en liten överdrift i alla fall. Ha, ha!!
Nu fick jag besked om vem som hade rätt.
Det var inte jag i alla fall. Jackan släppte inte bara igenom lite blöta där bak där säkerhetsnålarna suttit utan även fram och runt om. Tio, tolv grader varmt är man ju heller inte van vid nu så vi var ett tappert gäng som frös oss igenom gårdagen.

Provet gick av stapeln i Habotrakten, Annika och jag åkte ihop med tre hundar. Vi hade lyckats ta oss dit utan att köra fel, en bedrift i sig när vi alltid har svårt att både prata hund och navigera oss fram samtidigt. (på hemvägen tog vi dock en liten extravända bara för att hålla på traditionen!)

Det krävdes en hel del egenpeppning för att överhuvudtaget stanna kvar och göra alla stationer när regnet vräkte ner oavbrutet. Väntetiden låg på upp till 1,5 timme på ngn station. Och under tiden man väntade fick man inte röra sig runt med hunden (då hade man tappat sin plats plus att man då kunde störa någon hund vid någon station längre bort, sas det). Lilla Abby frös och skakade och jag var lite orolig att hon skulle få vattensvans el ngt värre. Tyvärr har väl inte hon heller ngt täcke som håller vätan riktigt bra. Och ingen hade nog räknat med såna väntetider. Har ju varit på workingtester tidigare som inte alls lagts upp på det här sättet.

Eftersom Abby är uppflyttad till öppenklass på b-prov så var vi nu med i öppenklass här också. Första stationen var en walk-up, det är svårt nog när hunden är lite uppvärmd och absolut det jag tycker är svårast att starta med. Abby höll dock ihop sig utan att knalla men drog för långt förbi en markering i skogen så jag fick vissla lite på henne. Sen skötte hon sig bra när min parhund knallade, hon låter sig sällan störas om ngn hund springer ut medan hon jobbar. Tyvärr såg hon inte alls en markering då vi blev dolda bakom skytten så där rök många poäng innan hon fick in den. Blev 12 poäng bara. Nästan allt avdrag berodde på mig. Inte helt ovanligt!

Två stationer bestod av långa dirigeringar. Längre än vad jag gjort på träning och jag tyckte vi löste dom bra. Fick 16 poäng på båda.

Markering på tid på en ruta där andra skottet gick och dummiesen kastades iväg innan man fått in den första om det drog ut på tiden. Man hade en minut på sig att i knölig terräng få in nr ett. Det här var väldigt svårt för nybörjarhundarna och jag tror många fick en nolla på den stationen. Det var också den station nybörjarhundarna måste starta med. Vi lyckades få ihop 14 p där i alla fall men så snyggt blev det väl inte precis.

En dubbelmarkering som jag själv tyckte gick riktigt klockrent blev vår bästa station. Tyvärr vet jag inte vad domaren drog på, han sa att det inte kunde gått bättre men det blev 18 poäng och inte 20 så visst kunde det varit lite bättre, frågan är bara vad? Det är lite tråkigt på det sättet med de här proven, man vet inte vad man får avdragen för alltid. Bara de man kan räkna ut själv. Och där kan man ju i och för sig ofta komma på en hel del om man hör till den självkritiska hundtränaren, vilket jag nog får räkna mig till.
Det jag dock gjorde bra var att jag lyckades fokusera inför varje station trots all väntan i regnet.

När vi var klara tog det många timmar till innan alla fått göra sina stationer. Jag kunde byta om på parkeringen och nu var det bara den blöta behån som låg som ett våtvarmt omslag längst in på kroppen som en skämtsam kompis uttryckte det.

Vi slutade på en delad tredje poängplats men walkupen var utslagsgivande så jag föll till fjärdeplats, precis utanför det fina prisbordet. Förstapriset var stövlar, dom suktade jag verkligen efter, var dyngsur om ena foten. Ett Back on Track- täcke till hade jag också gärna lagt vantarna på. Poängen räckte för ett lågt uppflyttningsresultat så nu får vi bara köra ett wt en gång till i öppenklass om det går bra. Går det sämre kan man ju hålla på ett bra tag framåt förstås!

De tappra domarna och funktionärerna fick stora applåder för sitt engagemang och sitt trevliga sätt under hela denna blöta dag. Jag var inte hemma förrän vid åttatiden på kvällen och hade räknat med att vara hemma senast kl 15.

Tur att Timjan flirtade lite med Lottis och fick hänga med henne hem. Det hade blivit lite väl häftigt länge, trots rastning mitt på dagen, annars för henne att vara själv hemma. Tack för hjälpen Lottis och tack till trevligt sällskap under dagen Annika, Sussi, Marika och Kattis.
Ps: Grattis till Kattis som gick och vann stövlarna i nkl. Mina fossingar är inte alls avundsjuka!

Ps: Idag har vi tränat - vattendirigeringar! Det är skillnad på vatten och vatten!!!

Midsommarkul

2010-07-14T03:03:00.000-07:00

I midsommar när jag ändå var hemma i småland så passade jag på att träna lite med Nisse och BrittMarie och deras kompis Hanne. Ja, vad ska man annars roa sig med under en sån helg?

Nisse och Lovisa visar hur ett fritt följ ska se ut.

Inbitna golden-fans, men då och då slinker det in en liten svart jakträka på deras träningspass. Vi hade den här gången en heldag med uppletande på stekheta torra hällar

Det var inte så lätt tyckte Abby

men skam den som ger sig!

och sen lite lydnadsträning med paus för en jättegod thai-lunch inne i Ronneby. Både Sudden och Lovisa visade fin utveckling och så gjorde även Nisse!

Här tränas det på att runda pinne

Och visst är han rolig att leka med när han lägger manken till - Nisse alltså!

Nu var det inga hundar som for ut som raketer ur bilen längre, ha, ha! Istället fick dom lägga energin på att runda pinnar och träna framåtsändande bl.a. Jättefint hade framåtsändandet med Sudden blivit och säkert även med Lovisa men det hann vi inte med.

BrittMarie och Lovisa tränar också ibland, men dock inte denna dag för regnade gjorde det verkligen inte.

Hanne och hennes unga golden Faxe var också jättefina att se. Dom hade många fina detaljer och det blir kul att höra hur det går för dom framöver.

Hanne och Faxe

Jag påbörjade lite saktagående men har tyvärr inte legat i sen dess, tänkte det vore bra att ha men man ska ju hinna med allt som är bra att ha också!!

Som vanligt har Nisse och B-M tagit lite fina kort som jag snor här. Alltid trevligt att komma till Ronneby Bk. Tack för en härlig dag alla tre.

Vill någon se mer underbara foton och läsa om Sudden och Lovisas träning gå in på deras hemsida: dex-mixi.mine.nu
Jag får mig alltid glada skratt när jag tittar in på sidan.

Alla foton är alltså från Nils Hällgren el Britt-Marie Lundberg bakom kameran.

Ps: om ngn undrar över Nisses bytande av tröjor under träningspasset så är det väl bara så att vistas man med tre tjusiga kvinns så får man väl bjuda till lite. Förlåt Nisse, skojar bara!

Bessen har firat födelsedag!

2010-07-09T14:32:00.000-07:00

Mums, vad det är härligt att fylla år!!!!

Världens bästa Bess

Vår älskade Bess har fyllt 14 år. Den 22 juni var det födelsedag. Vem kunde ha trott det efter veterinärens utlåtande förra året?

Men massor av omtanke och kärlek, god hemlagad mat (i mängder) mysiga promenader (utan andra hundar som slåss om uppmärksamheten) och att få följa med på kafferep och andra äventyr där det nog bjudits på en och annan bulle och inte att förglömma - den heliga efterrätten efter maten, dvs efter frukost, fikat,lunchen, fikat, kvällsmaten mfl angenäma tillfällen. Ja allt sammanlagt (plus lite järntabletter och cortison) har bjudit lilla Bessen på en rik ålderdom som det bara finns två fantastiska föräldrar att tacka för att hon haft det så bra. Min gulliga Mamma och min gulliga Pappa som utan att klaga gett allt detta och mer därtill till vår lilla Bessen.

Jag lyckades efter sm:t komma hem till småland samma dag som Bess fyllde år. Och med min nya kamera lyckades jag också ta några bilder som blev ok.

Sm:t, vilken kul tävling!

2010-07-07T11:47:00.000-07:00

Det var några veckor sen SM:t gick av stapeln. Jag har väntat på att få lite foton till det här inlägget men nu fick jag ge upp. Fotografen försvann på semester och har inte dykt upp igen tyvärr.

Vi hade en riktigt fin vecka i Karlstad. Åkte på måndagen, jag och Abby, tillsammans med Susann och två av hennes hundar, Lexi och Frodo. Vi skulle ta det lugnt, träna lite el mkt beroende på vem vi pratar om. Bo in oss helt enkelt. Hade hyrt en villavagn på Skutbergets Camping. Det var ngt mindre än vi tänkt oss men vi hade tur med vädret hela veckan (nästan) så vi kunde sitta ute och mysa på en jättestor altan. Omgivna av stora träningsplaner, som gjorda för oss hundfolk. Mkt trevligt. Jag kan verkligen rekommendera campingen. Sm:t gick också strax intill så det var lyxigt att ha allting nära.

Jag tror jag fick till ett riktigt bra upplägg inför helgen. Tränade lite mer på tisdagen (två pass, varav ett ganska kort) och onsdagen, kortare pass på torsdagen och nästan inget alls på fredan. Däremellan mest koppelpromenader. Det var koppel som gällde runt om på campingen förutom under träning och det gjorde att det var mkt spring i benen på vovvarna men faktiskt ingen nackdel för vår del. Helene från Sthlm med sin Lexi kom på torsdagen och som vanligt var det jättekul att ses och dom hade utvecklats mkt sen vi senast sågs.

Så till fredagen. Veterinärbesiktning och gemensam marsch genom Karlstad till en park där det blev lite underhållning av bla landslaget i freestyle och jag fick se Linda Laikre fr Sthlm som jag känner sen hon gick kurser hos mig när jag bodde där. Hon är ju väldigt framgångsrik i både freestyle och agility med sina dansksvenska gårdshundar. Riktigt kul att se henne (på avstånd dock, stötte inte på henne senare, det blir ju lätt så att man inte riktigt hinner med att mingla bland agilityfolket, konstigt nog!). Sen var det dags för lottdragning av startordningen inför lördagen.

Vi fick startnr 50 och fastän jag avskyr sena startnr så kände jag mig nöjd efter en stund. Att starta i slutet gör i alla fall mig ganska ofokuserad på de som tävlar innan mig så jag kunde inte njuta av att se så många ekipage. Men fördelen var ju att det var gott om tid efter platsliggning och sittande så jag kunde ta hem Abby och låta henne vila emellan.

Men lördagsmorgonen började ju med att min bil inte startade. Jag hade planerat utifrån att ha bilen med, alla grejer man ska komma ihåg att ha med sig, Abby skulle få sitta i den osv osv. Det kändes ngt stressande när planeringen havererade direkt. Men det fick lösa sig med att Helene fick ställa upp med sin bil en stund.

Så till platsliggningen då. Abby la sig ner fint och låg med hakan ner hela tiden, fint uppsitt och 10:or av domarna. Sittandet hade hon inte riktigt så bra, nosar (det var nytt) när jag lämnade och sen tittade hon mot toadörrarna som slog bakom henne. Det blev betyg 8 och 8,5.

Jag har ju inte tränat in att hon ska sitta med huvudet framåt. Har valt bort den träningen pga tidsbrist och annan prioritering men jag har hela tiden tänkt att det är dumt så klart. Har påbörjat träningen litegrann nu i alla fall. Men vet ju att det är ett riktigt långt projekt.

Så till eftermiddan. Värmde upp lite kort bara, och min träning av ingång på planen i fotposition kändes jättebra. Tror inte jag hade ngt blicksläpp överhuvudtaget. Fria följet var ganska långt men varierande, med två saktamarscher och två språngmarscher inlagda. Det passar oss fint. Det kändes jättebra hela tiden. Fick några fina ord från en av domarna direkt efter innan det var dags för vittring. Den har ju varit toppenbra hela våren fram till i maj ngn gång när den krånglade några gånger. Nu satt den fint igen och vi lämnade den första rutan för att direkt gå över till plan 2.

Gåruntrutan, en av våra stora utmaningar gick ok fram till läggandet där jag får ta till ett rejält dk för hon lägger sig inte ner direkt.

Dags för rutan, detta underbart roliga moment, men ack vad det kan gå fel där! Och det gjorde det förstås. Suck! Jättefint konskick, hög fart till rutan och inget snabbt stopp el var jag bara för sen? Jag ska få min sm-film framöver och då får jag väl se, men hur som, inte första gången hon hamnar i bakkant och det brukar vara det lättaste felet ändå för då har vi faktiskt tränat på att flytta lite framåt bara, men, nä inte denna dag. Efter flera försök hamnar hon på främre linjen och är utanför med framdelen, vilket ena domaren inte ser så det blir en nolla av den ena och en femma av den andra. Så ojämn kan en bedömning bli. Ha, ha! Själv brukar jag ha svårt att se men i det här fallet var det en klockren nolla. Tyvärr!!

Efter det gjorde vi en fin hopp-apport.

Sista planen, inkallning, hade väl blivit ett högt betyg om hon bara startat! på första signalen. Detta har aldrig hänt tror jag. Hon låg kvar och nerdraget på betyget blev stort, även om hon gjorde ett suveränt stå och ett bra ligg efteråt.

Dir.apporteringen, flera dk:n, hon sprang fel och för långt ut åt höger, annars bra konskick och snabbt tempo.

Fjärren, som vi jobbat enbart med attityden och känslan på sista tiden eftersom hon fastnat på den några gånger, gick jättebra. T.o.m skiftena bakåt blev ganska fina.

Jag var över lag nöjd med vår insats för känslan var bra hela tiden. Värmen som kom strax innan vi skulle in kändes inte som ngt problem. Lite dumma missar såklart och fra synd med rutan men det var en riktigt rolig tävling.

Jag hade brottats innan med lite tankar om att detta är för svårt för oss, vi har inte där att göra osv, men lyckades hela veckan innan och under tävlingen ändå vända tankarna och jag tycker jag själv höll ihop mig bra och följde mina rutiner nästan fullt ut under tävlingen. Inga stora missar i alla fall.

Betygen med domarkommentarer blev följande:

Platsliggning 10 och 10

Sitt i grupp 8 och 8,5, nosar och tittar runt

Fritt följ 9 och 9,5, tränger språngmarsch vänster, ngt sakta sitt

Vittring 9,5 och 9,5, håller löst, ngt seg vid avslut

Gårunten 7 och 7,5, sakta sättande, dk läggandet

Rutan, 0 och 5, många dk

Hopp-apport 10 och 10

Ink 6 och 6, dk start, allt annat Bra!

Dir.app 6 och 7, dk x 2

Fjärr 9 och 9,5, sitter inte upp helt i avslut, flyttar ngt

Stort GRATTIS till Lillemor och Krollie som tog hem segern för första gången på sitt sista SM. Låg etta efter lördagen och höll Maria med Ylle ifrån sig med några poäng. Elva år och fantastisk vovve med en enastående karriär. Grattis också till Maria som då tog silver och Mona med Marvin som tog brons. Båda gjorde jättefina program och det var en fröjd att kunna sitta och njuta av bra ekipage på söndagen. Men jag passade även på att träna lite för att se om Abby kändes som om hon hade kunnat tävla två dagar i sträck och det gjorde hon, vilket kändes väldigt bra.

En eloge till brukshundklubbarna i Värmland som ordnat ett så jättefint SM. Härlig stämning och en tidsplanering som höll hela vägen tror jag.

Och tack till alla som hejade på oss och kom fram och sa fina kommentarer, det värmer. Dessutom ett extra tack till Susann och Helene som hjälpt mig under veckan med träning och trevligt sällskap. Bra träningskompisar är guld värt!

Jaha, samma problem med bloggen igen, allt i en klump, det börjar kännas för trist det här, vad sjutton gör jag för fel??? Ursäkta alla som vill läsa.

Nils Hällgren tog en fin bild på Abby i midsommar, den fick ersätta SMbilder. Tack Nisse!

Det närmar sig

2010-06-12T13:12:00.000-07:00

Full fart så fotografen knappt hinner med, sån apportering vill jag ha, tack! Foto: Daniel Grönbek

Veckorna har snott iväg i en väldans fart. Det har varit mkt bredvid träningen som tagit mina tankar och tid i anspråk. Så formen är väl därefter inför sm:t. Men jag ser fram emot att åka och är inställd på att ha kul hela veckan.

Det som känts bra det sista är att fria följet har jag lyckats få till flera pass med kommendering upp till fyra - fem minuter utan större problem. Min inställning har verkligen ändrats och det känns mkt roligare.

Skiftena i dumrutan har blivit lite bättre än innan, stadgan som vanligt fin, transporterna nja, dom pratar vi inte om.

Dirigeringsapporteringen kanon.

Rutan kanon

Fjärren, tekniken nej men attityden mkt bättre och ngt annat mål räknade jag inte med att uppnå.

Inkallningen kanon

Hopp/apport kanon

Vittring, oj, efter hela vårens fina vittringar utan ngt misstag så har senaste veckan bjudit på två fel. Vad är det som händer med detta moment tro?

Ja, jag ska inte lägga fokus på felen nu när det är så nära till nästa helg. Får tänka ut en plan för veckans träning.

Jag och Susann ska åka iväg till Karlstad tidigare så vi hinner bo in oss och träna och ha det mysigt i veckan.

Helene från Sthlm kommer också och det ska bli kul att se hur hennes Lexi utvecklats.

Lena Björnsson ville också träffas och träna. Hon och Tease har ju kommit med till att få tävla på vm:t helgen efter sm och det är ju fantastiskt med denna unga hund.

Elin, min träningskompis och tillika agilityinstruktör gick och vann KM i agility på Borås Bhk förra helgen. Stort Grattis till henne och staffen Nosa. Vi tränade häromdagen (lydnad) och då och de senaste gångerna så har Nosa varit jättefin i koncentration och energi. Nu ska dom säkert kunna ta ett Lp i ettan framöver.

Alla vårkurser är avslutade för min del och det har varit många roliga hundar och människor som vanligt. Höstens kurser är till stor del planerade, gå in på vår hemsida om du är intresserad http://www.vift.se/.

Vårens spårkurs var så kul så jag har lagt in en till i höst bl.a.

Nu är det packning som gäller och städning av bilen, oj, oj! Men som vanligt vräker regnet ner i Borås så jag slapp ta itu med bilstädandet idag. Men det är ju en annan dag imorgon....

Hur jag än bär mig åt med att få in radavstånd på den här sidan så jäklas bloggen med mig, så, efter fem försök så ger jag upp. Ni som orkar läsa får stå ut med all text i ett stycke. Jag borde byta bloggsida, den här är helt opålitlig. Den ändrar radavstånd precis hur som helst. Suck!!

Fotgående - hur man väljer att se på det

2010-06-05T15:04:00.000-07:00

Jag har bestämt mig - Jag ska lära mig älska att gå ett fritt följ. Det handlar "bara" om inställningen som behöver förändras lite.

Jag har ett bra tag insett att Abby och jag egentligen inte är redo för de stora tävlingarna. Vi har inte hunnit träningstävla tillräckligt och jag har inte gillat att några saker krackelerat på tävlingar. Då pratar jag inte så mkt om detaljer, även om de kan vara nog så viktiga, utan mer om känslan i vissa moment. Och med dålig känsla kommer sakta sitt och dåliga ingångar.

Det som hände nu senast var på rankingtävlingen i Kristinehamn vid första maj. Jag tyckte inte att vi var i form för att tävla, men ett upplägg som SM:t ville jag ju inte missa. Hade det varit en vanlig tävling hade jag inte åkt. Vi har fått till alldeles för lite bra träning i vår. Och fr.a inte tävlingslik och inte heller så mkt helhetsträning och uthållighetsträning som jag siktat på.

Det som hände på tävlingen var att både jag och Abby hade svårt för det långa fria följet. Det var gräsligt, näst intill outhärdligt kallt och jag hade svårt för att känna mig laddad. Näsan rann oavbrutet (Susanns Lexi trodde att hon droppade en godis från munnen när snoret rann, ha, ha!). Fick ett tidigt startnummer vilket jag gillar skarpt men det gjorde att jag inte hade riktig koll på vissa små detaljer, som tex att fria följet var sisådär 10 min långt. Nä, jag ljuger för fulla muggar. Har ingen aning om hur långt det var, men det var lååååångt! Kändes som att Abby inte var riktigt med. Hon satte sig sakta och flera gånger var jag inte säker på att hon satt alls. Kändes inte bra. Tydligen hade domaren inte sett så många fel, vi fick en nia men vi var inte värda den.

Sen var det dags för vittring och där blev hon osäker när jag skickade ut henne, jag tror jag sa fel kommando för hon brukar aldrig tveka. Jag var alltså inte själv bra fokuserad efter fria följet.

Över till nästa ring, ingen väntan emellan, fritt följ fram till dumrutan och sen blev det ett antal avdrag för vinklar och sakta sitt och ligg plus att hon igen inte satte sig på slutet. Det har hänt innan på tävling (och på träning) och har ngt att göra med känslan i fria följet känns det som. Tror det handlar om vad jag förmedlar i dumrutan. Jag har själv kämpat med att få till en bra rytm men har så himla mkt annat också att jobba med så jag går nog väldigt osäkert.

Överlag så gick tävlingen inget vidare för oss men jag är nöjd med vissa delar som tex att hon gjorde fjärren utan att fastna, det var ju en ny grej som hände i Malmö och som jag sen fått jobba med på träning.

Sammanlagt fick vi ihop 270 p och det var ett antal avdrag för dåliga sittande och ingångar plus en del omdirigeringar.

Summan av kardemumman är i alla fall att jag lagt ner en hel del tid på att få tillbaka den goa känslan för vissa delar. Och då återkommer jag till fria följet. Man kommer ju aldrig ifrån det!!

Så nu har jag bestämt mig - lika bra att börja gilla det och träna mera! Synd bara att det är så kort tid kvar till SM men å andra sidan kan jag ta det lugnt med tävlandet sen i sommar.

Min träning av fria följet har i vår mest gått ut på att varva nästan varje moment med fritt följ och även ingång på plan, där jag förut hade ett jaktfot utan kontakt. Det tar ju lite tid att ändra på saker och ting så det där med att gå långa fria följ näää! så lätt att skippa.

Men så bestämde jag mig i förgår. Jag ska lära mig älska ff.

Häromdagen gick jag i alla fall två minuters fritt följ med endast ngn belöning. Det låter väl inte mkt för många men jag har slarvat rejält med att träna uthålligheten som ni hör.
Sen gick jag tre minuter med kommendering två dagar senare där Abby skötte sig bättre än jag. Jag har nämligen nya mål för hur jag ska gå också. Mkt att tänka på är det.

Idag fick jag hjälp av Lottis att bli kommenderad i fyra minuter och tänk!! det kändes skitbra!!!! Hade lovat att använda fem godisar som mest, alltså bara lugn belöning av bra sittande men jag höll utan svårighet igen till tre och jag gick som jag skulle så det blev så bra. Det där som sägs om positiva tankar....

Ja, nu kan säkert många tycka att varför belöna alls om du tränar helhet. Ja, är man belöningsfreak så är man... Nä, el jo, det är jag ju, men just nu vill jag ändå inte ta bort belöningen helt på halterna eftersom dom svajat lite. Men i sommar ska det blandas mera.

Förresten så var det ett mkt proffsigt upplägg på Kristinehamns Bhk så en eloge till dom. Men ett minst lika långt fritt följ väntar på SM:t så klart. Tur man inte är tävlingsledare, hä, hä!!

Daniel Grönbek tog bilden på vårt KM på Elfsborg i höstas.

Kurs med Mona Kjernholm

2010-05-21T14:32:00.001-07:00

Annika och Elda diskuterar med Mona. Snabbare gripanden och snabbare inkallning med metallen stod på önskelistan.

Förra helgen hade vi bokat in oss på Mona Kjernholmkurs på Elfsborgs bhk. Vi var sex deltagare med hund och tre åhörare. Det är för mig ett mysterium att inte fler passar på att få vara med och lyssna för ett väldigt lågt pris. Det ger ju så mkt att stå bredvid också.

Två flinapor, jag och Abby försöker oss på dumrutan, hur går det? Sådär!!

Susann tränar rutskick med Vilja, hennes nyaste träningskompis. Lite (!) mindre target var önskvärt tyckte Mona.

Jag visar hur ett rutskick kan se ut,(inte hur jag vill att det ska se ut!). Hoppas hon inte trodde att det var så det skulle vara!! Hundar är väl så smarta eller?

Mera dumruteträning, nu håller vi ihop oss lite bättre - en stund i alla fall!

Sex olika raser och hundindivider med olika problem som vi ville ha hjälp med. Själv jobbade jag då mest med dumrutan, rutan och nedläggandet till platsliggningen. Abby har börjat lyfta huvudet lite här och där och har även inte riktigt gillat att lägga ner hakan helt i backen så nu började vi om. Kanske inte det vi behöver träna mest inför sm:t men jag har så svårt att stå ut med att hon inte alltid har "rätt" känsla i de olika delarna så jag kan inte låta bli att träna det här ändå litegrann. Vi började med att öka förväntan på tävlingsledaren också så Susann fick droppa godis några meter framför oss. Funkade väldigt bra när jag gjorde det själv men inte lika snabbt ner när Susann droppade en gotta. Abby som är tränad att inte titta på tävl.ledaren i det läget hade ju också svårt att se när godiset föll. Vi provade efter helgen på grus och det gick bättre för där hördes det när gottan föll.

Tillbaka på bebisnivå.

Vi hade otrolig tur med vädret så mattorna vi lagt ut inomhus behövde vi inte utnyttja så mkt. Men det är skönt att det finns gott om plats om det skulle behövas.

Mona började på lördagen med att titta på varje hund för att se vad den gjorde när ägaren tog in den på en ny yta/plan. Det var väldigt olika. En del bjöd på beteenden och kontakt snabbt medan andra nosade och nosade el ville hälsa på folk. Ett bra sätt att se vad hunden förväntade sig av platsen. Och vad man behövde jobba på för att få hunden mer fokuserad när den sen ska kunna gå in på en tävlingsplan och hålla full koncentration.

En del av lördagen pratade Mona om hur man kan förbereda hunden för tävling. Vad man ska tänka på, hur man får det att hålla även när man tävlat lite grann och hunden börjar känna igen tävlingssammanhanget. Att få träning och tävling att likna varandra. Inte börja träningen med att stoppa i hunden en godis för att sen aldrig kunna göra det på tävlingsplanen tex. Att träningstävla är ju ett jättebra sätt. Det är ngt som jag har fått till alldeles för lite. Men till hösten ska det bli andra bullar av. Anmält mig till Monas kurs där vi ska träningstävla varannan vecka, vilket betyder åtta tillfällen i höst. Jippie! Det kom så passande i tid för oss.

Vi kom hem nöjda och glada på söndagkväll efter två fina dagar med mkt prat och bra träning. Och, inta att förglömma, jättegod mat som "köket" fixade och servade med. Tack!

Jag hann med ett pass i måndags efter kursen och sen blev Abby magsjuk. Vilken tur att hon väntade till efter helgen i alla fall!!

Annika Hallin tog de flesta bilderna, tack!

TALANGLÄGER NR 3

2010-05-17T13:23:00.000-07:00

Ännu ett talangläger har vi nu avverkat. Det var förrförra helgen som jag och Abby fick vara med på vårt tredje talangläger. Lägret var ännu en gång uppe i Grängesberg. Långt att köra men en otroligt bra träningshall och det är ju toppen att inte behöva bry sig om vädret utanför utan veta att det funkar att träna allting inomhus. Den här gången var vi bara 17 st eftersom några tyvärr inte kunde komma. Stackars Helene med Mick hade råkat ut för en viltolycka och fått ont i revbenen. Vi skulle åka ihop var det tänkt men nu blev det tyvärr inte så. Jag tog däremot en omväg förbi Linköping för att vi ändå skulle kunna ses lite kort och jag kunna övernatta på vägen. Så tack Helene för säng och god mat och trevligt sällskap. Fick också se Linköpings brukshundklubb en stund och den låg verkligen fint med naturen inpå knuten.

På talanglägret fick jag bo med Marika och Ronja. Nu har vi verkligen fått konkurrens Abby och jag. En labbe till i talanggruppen!! Oj, oj! Vi får lägga på ett kol! Det var kul att se dom. Dom var jätteduktiga. Vi har träffat varandra tidigare och tränat jakt ihop men jag har aldrig sett dom träna tävlingslydnad. Ronja kommer från samma kennel som Helenes Mick Jagger vilket är lite kul. Två hundar från Lottis kennel Månfares. Och helt olika raser!

Ronjas mamma - Loppa, som njuter av ett härligt vattenrace. En labbe i sitt rätta element.

Fredagskvällen på lägret fick vi diskutera olika moment el delar av moment. Svårigheter och lite problemlösning. Vi jobbade i grupper och pratade om konskick, sittande i grupp, vittring etc.

Lördagen blev vi sen indelade i grupper och började jobba med dom olika momenten. Jag jobbade med Jill, Malin och Sandra, som har kelpie, golden och bc. Vi hade jättetrevligt och alla var väldigt engagerade i varandra och kom med många förslag om det var ngt man ville ha hjälp med. Bla tog jag upp vår gåruntruta som inte är riktigt som jag vill. Jag har nyligen kommit på att Abby vrider till vänster när mina ögon rör sig åt det hållet. Valet var att lära henne att gå rakt fram ändå el att lära mig att alltid titta framåt förbi konen. Vilket är lättast tro? Misstänker att Abby är mer lättlärd än sin matte så jag får nog välja det första. Lotta Linusson fick mig att gå fotgående medans jag skulle vrida huvudet åt olika håll hela tiden, väldigt jobbigt faktiskt, men ändå lättare än att låta ögonen skela hit och dit! Prova den som har lust. Tycker man att fria följet är svårt innan så blir det inte direkt lättare när man lägger in den störningen.

På lördagkvällen tittade vi på film från VM 2009. Vi fick se flera av ekipagen, känna in lite av stämningen med publiken, trängseln, tävlingsledaren som nästan fick krypa upp i famnen på förarna för att dom skulle höra kommenderingen. Vi hade rolig gissningstävling om vilket betyg dom fick efter varje moment. Det var verkligen omöjligt att förstå bedömningen och det verkar vara mer regel än undantag att det är så på de stora mästerskapen. Känns lite som ett lotteri där man ska ha tur om domarna gillar en. Ja, jag kanske överdriver lite men ganska obegripligt var det i alla fall.

För dom som ville (vi var några stycken talangare som kämpade för att hålla oss vakna plus våra härliga coacher Lotta, Anders och Anders) blev det sen lite mingel och mys innan det var dags för sängen. Trevligt!

Söndagen inleddes med en liten tävling där vi skulle göra ett sittande i grupp först. Det kändes bra. Abby satt stilla. Sen fick vi gå in och göra fjärr, dir.app, inkallning och fritt följ í den ordningen. Tyvärr så fick Abby tillbaka att hon inte ville röra sig i fjärren. Jag känner att det inte har ngt med skiftet i sig att göra utan är att hon har fel känsla när hon ska göra den. Det har nog blivit för mkt tragglande även om jag lagt in lek emellan så nu har jag helt gått tillbaka i träningen. Skiftena får vara som dom är men attityden hoppas jag ska kunna ändras på sikt.

De andra momenten blev det också lite missar i så vi gjorde inte så bra ifrån oss men det var det andra som gjorde istället. Många fina moment fick vi se. Ingen nämnd, ingen glömd.

Det var i alla fall en riktigt rolig helg och nästa gång vi ska ses blir det en helg i augusti då vi ska möta norska talanger i en tävling. Ska bli jättekul! Tre dagar med tävling och minglande.

Men flera av oss kommer ju ses på SM:t också. Vi kom ju med Abby och jag. Nu ska vi bara få det att hålla ihop också till ett bra program. Oj, oj, inte långt kvar!

Jag snodde översta bilden från Anna med kelpien Juni. Hoppas det gick bra.

Och ännu en födelsedag- Lantställets Timjan fyller 9 år

2010-04-22T14:51:00.001-07:00

Lilla galna, tokiga, fantastiska, outtröttliga Lurpan, Lilltarmen, TimTim, Fröken Fräken - ja, kärt barn har många namn. Idag fyller i alla fall denna tokhund 9 hela år. Helt otroligt att tiden gått så fort. Mycket sorger och besvikelser men också många skratt bjuder hon på - min lilla Timjan. Ingen är som du....

Hur mycket som helst om hundars beteenden har hon lärt mig, många kunskaper som jag nog gärna varit utan men som kanske gör mig till en bättre instruktör förhoppningsvis. Inget ont som inte har något gott med sig.

En av Timjans favoritpersoner tog fotot: Tack Elin!

Får se om vi kan fira dagen med något extra roligt. Tyvärr är agility uteslutet för igår var Timjan lite halt igen. Det finns annars inget som slår den träningen på Timjans favvoskala.

En liten extra tanke till lilla Bess som idag har två månader kvar till sin 14 årsdag. Hon har nu levt 1 år mer än veterinären gav henne i tid så det är bara att tacka för att dom ibland kan ha fel -

och tacka för att Mamma och Pappa sköter om henne så fint hemma i småland.

Streamlight´s Pearl Abra Kadabra firar födelsedag!

2010-04-22T03:44:00.000-07:00

Abby i sitt rätta element! Synd att inte födelsedagen innehåller lite mer "äkta jobb" hälsar ett ändå ganska nöjt födelsedagsbarn som just nu vilar ut i soffan efter en långpromenad i aprilvädret. Matte får kompensera med att ta fram lite fågel till helgen. Foto: Nils Hällgren

Oj, vad tiden går. Abby redan fyra år. Hipp Hipp Hurra! lilla födelsedagsbarn!

Inte en dag har jag ångrat att jag bytte ras från bordercollie till labbe, även om det satt lite långt inne innan jag tog beslutet. Så mkt roligt som vi redan har haft ihop Abby och jag. Tack världens bästa Abbibabbi för att du ställer upp på mattes alla upptåg. Det får bli lite extra gott till efterrätt idag. Imorgon är det en annan liten pärla som fyller år.

Elitlägret - störtkul!

2010-04-20T11:47:00.000-07:00

Blåsippor från Ronneby, tack Nisse! Dom saknas i Borås!
Foto: Nils Hällgren

Det har nu gått över en vecka sen elitlägret förra helgen. Det var en intensiv och jätterolig helg.
Massor av träning så klart, mängder av roliga diskussioner, god mat och jättegod stämning. Jag kände mig så glad att få vara med och träna med några av de duktigaste ekipagen i Sverige.

De som blivit uttagna var de sex från senaste landslaget, sex av oss från talangtruppen, och så fyra till som visat en massa framfötter och tassar.

Planeringen av elitlägret hade Anders Kjernholm, Lotta Linusson och Anders Sjöstrand skött med den äran. Underbart att det finns människor som dom som engagerar sig så mkt för att vi i Sverige ska få världens bästa landslag.

Fredagen samlades vi och hade fika, presentation och föreläsning av fysioterapeut Marie Söderström Lundberg som håller till på Norsholms Djursjukhus med hundrehab. Hon pratade bl.a om hur viktig konditionsträningen är för hunden. Bra kondition hjälper en skadad hund att tillfriskna fortare. Bra kondition gör också att hunden klarar mer mentalt, vilket ju är en viktig del för oss som tävlar. Att hoppa över den vanliga motionen och bara träna lydnadsmoment var inte att rekommendera.

Att komplettera med varierande träning tyckte Marie var att föredra för att få en hållbar hund. Den delen blir ju mest jaktträning för vår del men hade jag hunnit och orkat hade jag nog lagt till lite agilityträning också. Hon poängterade vikten av att värma upp före ett träningspass, minst 10-20 min och nedtrappning efteråt så hundens puls går ner till normal nivå och för att undvika mjölksyra i musklerna. Det där är en bit som jag verkligen behöver skärpa mig med. Jag värmer ofta upp en stund men kan bli slarvig med nedtrappningen.

En sak som hon också pratade om var ngt jag tänkt en hel del på - att "Våga vila"!

Jag vet lydnadsfolk som aldrig ger sina hundar pauser utan tränar moment varje dag.
Själv blandar jag gärna in en dag då och då när mina hundar bara får vara - hundar! Får gå och lulla i skogen och nosa och inte få ngn som helst träning. Eller så blandar jag in jaktträning vissa dagar och då kanske det inte blir ngn lydnad alls för Abbys del. Och så kan det t.o.m. bli två veckor utan nästan ngn träning alls!! Hjälp! Så blev det faktiskt i julas men det kändes inte så bra! Fr.a inte som vi hade en tävling strax efter. På sikt kanske det kommer funka utmärkt om Abby blir lite stabilare i tävlingssammanhang men som det var i vintras så var hon lite väl het när jag satte igång henne.

Vi bodde fantastiskt fint utanför Mullsjö i Kyrkekvarn. Dom hade gott om hus till uthyrning, fina rastmöjligheter och ett nytt ridhus med matta (ja, mattan var lite av en utmaning men hundarna fixade den fint, vi människor snubblade väl till på en o annan skarv). Dom fixade också underbar mat till oss under hela helgen.

Jag och Abby fick dela boende med Helena och Picknick, Mona och Marvin och Fira och Lena med Tease, så jag kände allihopa. Vi hade två trevliga kvällar med mkt prat, så tack tjejer för sällskapet!

Helgen delades sen upp i olika träningspass, varvat med mental träning för P-O Lindwall som vi lärt känna lite grann från förra talanglägret. Han höll i ett teoripass och sen var han med ute i ridhuset och iakttog oss, för att sen berätta lite grann om vad han hade sett. Det blev många skratt och lite tokigheter i grupperna när vi skulle försöka vara bra coacher för varandra och ställa konstruktiva frågor om varandras träning istället för att bara säga vad vi såg. Ja, man kanske lär sig med tiden, lätt var det inte, men roligt!!

Vi varvade momentträning med uthållighetsträning och störningsträning. Abbys vittringar satt som de skulle under hela helgen. Peppar, peppar så har dom varit bra sen i februari igen så jag hoppas det håller i sig. Störningsträning är ju alltid roligt, vi ställde upp ett gäng människor och även hundar nära rutan eller vid hoppet eller vid apporten i dir.apporteringen. På planen hade vi hjälp av åhörarna också, vilket vi utnyttjade i vår grupp. Så tack till dom. Dom ställde snällt upp och gjorde vad vi bad dom om. Guld värt att ha mkt hjälp på planen.

På söndagen fick jag en utmaning som Lillemor och Lena med Gubben tyckte att jag behövde. Dom skulle kommendera in mig på planen och så skulle jag få några moment utan att ha en aning om ordningen. Lite läskigt faktiskt, jag är sånt kontrollfreak så det var nyttigt.

Vi fick gå in och köra rutan, fritt följ med störningar av en massa folk och så en inkallning med ställande. Det svåraste var att köra fritt följ efter rutan, jag håller på att blanda in det momentet mellan de andra men har inte kört det tillräckligt mkt. Nu blev Abby jättehet och tänkte nog att hon skulle få apportera istället så hon var lite okoncentrerad i början men sen gick det fint.

Överlag så var jag jättenöjd med Abby. Hon visade sig från sin bästa sida och var väldigt duktig tycker jag. Sen finns det som vanligt mkt att jobba vidare med. Det är långt kvar till toppen, men en liten bit på väg är vi nog nu i alla fall. Om man inte har roligt på vägen, vad är då segern värd??
Tack till alla på lägret som gjorde helgen till en sån toppenhelg. Och en liten extra hälsning till Maria och hoppas du mår bättre nu och till Caroline som missade sista dagen också.

Nu ska jag gå in och titta på SM-listan och se om vi åkt ner nedanför strecket eller om vi har en säker plats. Det borde väl ha kommit in resultat från sista helgen nu tycker jag. Håll tummarna!

Dagen efter - Vilken tur att vi är hemma!

2010-03-22T05:52:00.000-07:00

Så har vi då klarat av vår andra stora inomhustävling. En hel del bra och en del lite sämre och ngt uruselt.
Det blev en intensiv helg i Malmö.
Under fredag eftermiddag och kväll var vi på mässan och tränade och planerade lördagens uppvisning. Lillemor, Kjell och Lena anlände från värmland så
vi kunde i alla fall torrgå kadriljen. Vi hann dock inte träna ihop oss med hundarna så det var spännande att se hur vi skulle få ihop programmet med så lite repetitioner.

Visst blev det lite misstag här och där, bland annat var musiken så hög att hundarna inte hörde oss på avståndsmomenten så Abby missade sitt ställande under inkallningen tex. Men kadriljen tyckte jag vi fick till bra och det var en härlig känsla att gå in till denna höga härliga musik. (Fråga mig inte vad låten hette bara, har ingen aning! )Vi fick bra hjälp av Malin (med Majni) och Lillemors man Kjell också. Jag tror att Mona Kjernholm ska lägga in en video på uppvisningen på sin hemsida om ngn är nyfiken.
Det blev ganska många timmar på mässan även denna dag så på söndagen var jag jättetrött. Sovit dåligt på Scandic hotell, mkt oväsen och många hundar som skällde och ylade på rummen medan deras ägare roade sig med annat. Tråkigt för när man hörde allt oljud så kunde man verkligen förstå varför vi hundägare inte är välkomna på många hotell. Annars var det ett jättebra hotell med god frukost, mkt att välja på och en ekologisk och miljötanke bakom mycket som serverades plus trevlig personal. Och så hade jag väldigt trevligt rumssällskap - så tack Malin för goa pratstunder.

Abby på väg mot rutan. Nisse klagade på att hon var för svart och - för snabb!

Tidig morgon och sittande i grupp och platsliggning till att börja med. Vi fick startnr 19 av 22 så jag var i sista gruppen. Sittandet gick ganska bra tror jag men hon hade rört tassar lite i början, troligtvis när vi fick gå snett bort och gömma oss. Jag har tränat det för lite så det var inte konstigt.
Platsliggningen la hon inte ner huvudet på och det problemet fick jag ju i dec också så det kändes lite tråkigt. Hon låg dock jättefint och rakt men uppsittet blev dåligt och jag fick ta till ett dk.

Sen gick det några timmar då jag bla tittade på Linda och Malin som tävlade trean och Anders Kjernholm som tävlade tvåan. Grattis till Anders som fixade en uppflyttning till trean. Och Linda och Malin gjorde ett bra jobb trots att båda hundarna hade lite svårigheter med koncentrationen i den svåra miljön.

Sista timmen innan det var min tur så lyckades jag få en bättre känsla och kände mig mer taggad att tävla. Jag avskyr verkligen att få så sent startnr men jag behöver träna på det så det var ju bara bra!
Abby kändes ganska med från start på fria följet vilket varit en av våra svårigheter, men stegförflyttningarna blev urusla. Därefter gick det bra och vi fick visst bra kritik från domaren som kommenterade i högtalaren efter varje moment. Jag lyssnade inte vad han sa då men efteråt var det ju kul att få höra vad han sagt, främst det positiva. Felen är jag oftast ganska medveten om!!!

Domaren var fenomenal. Han inte bara dömde alltså (och väldigt jämnt vad jag märkte i alla fall) utan kommenterade sin bedömning för varje moment. Varför han gav full pott eller drog av poäng. På ett trevligt sätt så den som valde att lyssna av de tävlande inte skulle sänkas under tiden. Det blev väldigt publikvänligt när det gick att följa bedömningen. En stor eloge till Rolf Weiffert som han hette. Banan var också lagd för minsta möjliga förflyttningar mellan momenten och minsta möjliga koner och annat på planen. Det är ju tillräckligt mkt som kan störa en orutinerad hund ändå.

Gå-rutan, en av våra stora käpphästar, är jag riktigt nöjd med för även om ställandet var lite dåligt och läggandet lite långsamt ner med baken så var sättandet bra och fr.a våra transporter mkt bättre. Hon tittade inte efter några koner utan höll fin kontakt med mig. (Nu fanns det ju inga koner att titta efter förstås!!!).

Inkallningen var inte tolvmässig men dock niomässig (lite sned i sittet, fast det såg inte domaren).

Rutan, kalasfint konskick, ser dock inte rutan först utan kommer in lite snett och jag är inte säker på att hon är inne så jag försöker dirigera om henne, trots att hon inte är tillräckligt tränad på små förflyttningar så jag sabbar det. Inte första gången, usch! Hon var inne från början!! Ja, ja..

Jag kunde i alla fall släppa det direkt och sen smällde vi till med en jättefin app.dirigering, ett jättebra hopp-apport och - bäst av allt, en kalasfin vittring, ingen tvekan, nosar inte förbi när hon snabbt kommer till rätt utan tar den och kommer in. Oh, vad kul! Det var nog en av dagens bästa vittringar tror jag för det momentet ställde till det för många. Man får ju njuta av dom små segrarna för sen föll det platt!

Hon rörde sig inte ur fläcken på fjärren! Ngt helt nytt som jag inte vet varför det hände. Vi gjorde ju fjärren på linje tillsammans med de andra under uppvisningen dagen innan och möjligtvis satt det i ngt därifrån. Hon tyckte det var lite konstigt att göra fjärr med hundar 1,5 meter ifrån sig på båda sidor. Jag såg att hon var lite tveksam och skiftena blev mer korrekta! men långsammare än vanligt då. Det kanske också var så att hon var för trött efter tre dagar på mässan. Ja, jag får fundera lite på det här och lägga upp en stratergi.

Analys och snabbt gripande av vittringspinnen.

Våra poäng blev:
Sitt i grupp 9
Plats 8
Fritt följ 8,5
gårutan 8
Ink 10
Rutan 0
Apportdir. 10
Hoppapport 10
Vittring 10
Fjärr 0
sammanlagt 222,5

Vann gjorde Mona Kjernholm med Marvin och tvåa Lillemor med Krollie. Inte för inte som dom är med i landslaget. Grattis till er båda.

Andra fina prestationer gjorde bl.a Helena med Picknick som inledde med en tia på friaföljet och en tia på gårutan och mkt annat fint. Åsa med Fajta gjorde också en jämn och fin runda som så ofta. Kul att se. Lena Björnsson och Tease blir farliga framöver. Dom är ruggigt bra redan så ung hon nu är lilla Tease.

När jag kom hem och hade hämtat Timjan så blev hon dålig med diarré och har velat gå ut hela kvällen, natten och dagen och kvällen igen ungefär varannan timme. Är man trött eller?
Det första jag tänkte när jag i natt insåg att hon ville ut igen och igen och igen osv så var det faktiskt att Herregud vilken tur att det inte var Abby som var dålig när vi bodde på hotellet. Det är ju inget att behöva gå upp och släppa ut en hund i trädgården om man jämför med att behöva klä på sig varje gång och gå den långa korridoren fram till hissen, ner och ut i den mörka Malmönatten. Stå och frysa och vänta på att hunden krystat ut nästa diarréomgång osv. Vilken tur att vi är hemma!!

Nils Hällgren tog fotona och jag har lovat att jag nästa gång i alla fall inte ska klä mig helt i svart. Det är tillräckligt svårt ändå att ta kort på Abby tydligen. Kul att både BrittMarie och Nisse dök upp och tack för foton och gulliga kommentarer om vårt program. Nisse är ju domare och inte ngn "snäll" sådan (i alla fall inte när det gäller lydnaden - påläst som sjutton) så hans ord väger tungt. "Det som var bra, var mkt bra"!! tack! tack!

Talangläger för oss igen

2010-03-15T14:35:00.000-07:00

Vi tränar konskick. Foto: Nils Hällgren

Idag fick jag ett roligt besked. Vi har kommit med till det tredje talanglägret som kommer hållas i Grängesberg igen. Vi är sju från första och andra lägret som får följa med igen och fem av de nya från läger 2. Så, det måste betyda att det blir 8 helt nya som får chansen denna gång. Blir spännande att se vilka det blir. Jag kommer inte ihåg när ansökningstiden går ut (det kanske den gjort redan) men är det ngn som är intresserad så finns det mer information under SBK:s hemsida. Man får leta sig fram under Lydnad och Talanggruppen. Där kan man se vilka kriterier som krävs för att kunna söka.

Förra lägret var så himla kul så jag ser verkligen fram emot det här.

Men innan dess så kommer ju elit-lägret och det känns riktigt pirrigt när jag tänker på det. Landets bästa ekipage, förra årets lydnadslandslag är ju med. Oj, oj! Det gäller att inte få prestationsångest! Det ska hur som helst bli jättespännande.

Zäta-gången

2010-03-14T13:54:00.000-07:00

Faktum är att gräset behöver inte ens vara grönt - bara det blir barmark snart! Vackra Lexi. Mona Kjernholm tog bilden.

Upp och ner i träningen som vanligt.

Har fått till några bra träningar med Elin inomhus, det lär väl minska efterhand här kanske för hon tänker hämta hem en ny liten valp framöver. En liten ny staffevalp som ska heta Myra. Tänk att hon hann före, hade planer på att min nästa valp skulle heta det. Det sa jag redan när Abby var liten, att jag borde döpt henne till det, en riktig liten ettermyra som hon var. Men jag nämnde det nog inte till Elin tyvärr. Ja, ja, det får väl bli Myggan el Skalbaggen istället, ha, ha!

Om Elin och hennes agility-framgångar kan man läsa om man googlar på Elinshunderi.

I veckan fick Susann och jag till vår första träning på tre (!) månader. Oj, oj, vad jag kände att det var mkt jag ville ha hjälp med. Två timmar inomhus och dom rann iväg alldeles för snabbt. Vi koncentrerade oss på gå-rutan med både Abby och Lexi. Jag försöker hitta ett sätt där Abby ska skita i hörnen och titta ordentligt på mig istället. Hon vill gärna gå vänster för tidigt. Tränar ganska mkt högerrutor men det har inte hjälpt. Nu började vi istället belöna rakheten och upptagen efter skiftena och det kändes bra men det är ju så mkt som vi inte har kläm på när det gäller det momentet. Skiftena är inte som jag vill ha dom och fotpositionen växlar där hon även kan bli för het och så då hörnen. Är det ngt kvar? Ja, skulle väl vara sista halten då! Hmm, den brukar gå bra även om vi missade den i Gbg.

Nu hade ju Anna Jansson i Hundsport skrivit om hur gå-rutan skulle förändras nästa år, men förslaget hade visst inte gått igenom ännu. Hon skickade ett mail där hon skrev att hon varit lite för snabb och inte kollat källan ordentligt. Om jag förstod förslaget rätt så blir det lite mindre gående men fortfarande en hel del meter, man skulle kommenderas lite mer och då hoppas jag det kan bli ett zäta åt höger el vänster. Man skulle slippa gå runt utan mer framåt efter skiftet och sen tillbaka och förbi bakom hunden och så tillbaka, fånga upp vovven och bli kommenderad nästa sväng och nästa skifte osv. En liten förbättring tycker jag det låter som i alla fall. Hoppas det går igenom. Just nu är jag ingen stor fan av det momentet.

Vittringen känns fortfarande lite osäker. Har ingen aning om vad det beror på. Jag får inte tillbaka den där härliga säkerheten hon hade i höstas riktigt även om hon sällan tar fel. Jag måste fortsätta att klura på det. Tycker att det är ett väldigt enkelt moment egentligen men Abby är inte riktigt inne på samma linje alltid. Ja, ja, det kommer väl tillbaka hoppas jag.

Har tränat flera gånger själv i ridhuset, i torsdags blev det en genomkörare med Abby i alla elitmoment först innan jag tog in Timjan och fortsatte att varva mellan dom. La till lite störningar i form av en apporthög som skulle passeras på vägen in till rutan och träningsväskan vid nedslagsplatsen efter hindret tex.

Fick idén från Susann som tävlade i Bollebygd nyligen. Där tyckte dom det var kul att lägga dumrutan med höga koner bredvid rutan (Lexi var den enda hunden som sprang direkt in i rutan trodde Susann, duktiga Lexi!) och sen tyckte dom också det var kul att placera en låda med apporter bredvid nedslagsplatsen efter hindret, så flera hundar försåg sig med en apport i lådan istället för att ta den som kastats. Dock inte Lexi!

Ja, då tänkte jag att ok, jag har haft störningar vid hindret men aldrig så nära och just där dom landar så, varför inte, bara att träna. Nu var det inga problem för mina vovvar med just dom grejerna, men det gäller att vara kreativ med störningsträningen. Det finns ju så mkt en tävlingsledare på bushumör kan hitta på, medvetet el omedvetet!

Det är otroligt vad mkt man hinner att göra när man tränar själv och har två timmar på sig, inte fryser och underlaget är perfekt (ja, förutom att jag hade föredragit en grön gräsmatta förstås).

Både hundarna och jag var väldigt nöjda efteråt.

Fick till lite träning på Coops parkering också igår. Torr och fin asfalt och bara lite folk som kom och gick. Känns dock lite otäckt med farten till rutan t.ex när det är asfaltsunderlag. Har glömt att kolla tassarna men det gick nog bra.

Till helgen bär det av till Malmö för uppvisning och tävling. Ska bli jättekul att träffa de andra från talanggruppen och lite annat folk jag känner. Vi kommer bo på ett Scandichotell och för mig blir det jättelyxigt. Det ska bli intressant att se hur Abby klarar att vara flera dagar på mässan. Måste försöka se till att det inte blir för länge på lördagen eftersom tävlingen är på söndan och miljön lär trötta ordentligt.

Tävling och uppvisning närmar sig

2010-03-07T12:35:00.000-08:00

Foto från Vift, med Bessen i bakgrunden som väntar snällt medan jag håller kurs. Det var ett år sen lilla Bessen som du var med på Vift. Osäker på vem som tagit bilden, förlåt!

Idag fick jag höra av mamma att Bessen äter 9(!)dl ris per dag plus kyckling el fisk edyl. Min sagolika mamma ställer snällt upp och kokar all mat till henne för att hon ska hålla sig bra i magen. Men hur sjutton kan hunden få i sig så mkt per dag utan att gå upp i vikt, plus att hon äter kortison om än i liten dos? Ja, det kanske är hennes sjukdom, om hon nu har benmärgscancer som veterinären trodde som gör att hon inte ökar i vikt. Har ingen aning och vi försöker inte förstå egentligen. Hon mår förträffligt ändå även om hon har lite krämpor. Hur som helst så tänkte nog mamma försöka minska lite på riset framöver. Jag kan inte låta bli att skratta. Vad hon måste vara nöjd lilla Bessen. Hon får ju mat tre gånger om dagen vilket underlättar för hungriga hundar har jag märkt. Gick själv över till att ge alla mina hundar tre gånger per dag sen jag fick labbe i huset. Funkar mkt bättre att hålla vikten och ändå få nöjda hundar.

Förra helgen var jag i Väröbacka och tränade inför ett uppvisningsprogram jag och några till ska ha i Malmö på mässan om två veckor. Det var Mona Kjernholm som frågat mig och Helena, Linda, Lena Björnsson och Lillemor om vi kunde tänka oss att ställa upp. Det är väl tänkt som reklam för tävlingslydnaden som inte alltid är så publikfriande. Det blir också reklam för landslaget och talanggruppen. Jag hörde många positiva kommentarer från icke lydnadsfolk om hur kul dom tyckte det var att titta på lydnadstävlingarna i Göteborg på hundmässan i början på januari. Då var det ju så trevligt med en speaker som kommenterade och berättade under hela dagen när vi tävlade. Vet att många satt kvar och tittade mkt längre bara för att dom fick en större förståelse för vad lydnaden går ut på. Så alla initiativ för att visa att detta är en jättekul sport där både vi själva och hundarna har roligt är av godo tycker jag.

Nu blir det ju en fördel att vi får komma in och träna lite i mässmiljö också. Själva tävlingen är ju på söndagen och uppvisningen på lördan.

Vi hade jätteroligt i lördags, vi fyra som bor lite neråt landet och kunde träffas och ett stort tack till Maria som filmade oss, hjälpte oss med programmet och lånade ut sitt fina ridhus till oss. Vill ngn se ett smakprov så gå in på http://www.kjernholm.se/ under nyheter för att se en filmsnutt på oss.

Annars så är det fortfarande problem att få ihop bra träningspass tycker jag. Har mest tränat själv då kompisarna antingen är sjuka, jobbar eller är insnöade. Men lite träning i inomhusmiljö har det blivit och lite träning i ridhus, även om jag t.o.m fick avboka det en vecka för att taket var så fullt av snö att det kändes för osäkert.

Abby är på alerten som vanligt men själv har jag haft en svacka igen där jag jobbar med den mentala biten. Känt mig osäker på om det verkligen går framåt, känt mig säker på att det ibland inte går framåt! tycker att jag trampar runt i gamla hårda fotspår och det inte bara bokstavligen (även om snön inte gör det hela lättare precis) Skulle verkligen behövt den där mentalträningskursen jag anmält mig till men tiderna ändrades så att jag inte kunde vara med tyvärr. Men även om jag tvivlar på mig själv ibland så är det alltid roligt att träna med en sån här underbar vovve. Tack lilla Abbsibabbsi för att du är så positiv!

Nog med uppmärksamhet till den där lilla fjompan, hälsar en mycket vackrare och intelligentare bc.

Foto: Elin Lilja

Kyla och snö- har vi ngt att klaga på?

2010-02-21T11:32:00.001-08:00

Skrivit så lite på senare tid, min nacke har tagit stryk av kylan och snöskottning, vedbärning etc men idag kompenserar jag med två inlägg istället.

Skulle egentligen blivit en snöbild här, men jag tycks inte ha ngn på lager. Fick ju en kamera i julklapp så jag får väl försöka få ihop lite bilder framöver. Brukar ju låna av andra hela tiden.

Men jag föredrar ju våren så den här bilden är tagen av Mona Kjernholm förra våren uppe i Uppland hos Svartbergarna. Helene och jag iakttar och snackar. Oj, vad jag längtar efter snöfritt, sol och grönt gräs.

Ett stort GRATTIS till Sofia och Tia som tog en seger med 315,5 p i helgen. Och dessutom kommit med till elitlägret(landslagslägret) som Abby och jag också kommit med till.

Helene och Mick är också uttagna - jättekul och stort GRATTIS även till er. Nu är jag så nyfiken på vilka de andra två är. Jag har mina aningar men vågar inte säga dom högt.

Vi är många som klagar på snön och kylan just nu. Det är ju nästan omöjligt att få till den träning man vill. Nu börjar jag t.o.m noja mig lite för snön på ridhustaket där vi brukar hyra in oss. Har ju hänt så många olyckor den sista veckan pga snön.

När jag klagar och när min goa vän Lottis klagar så påminner vi varandra om att det kunde vara mkt värre. Vi tänker mkt på Emelie från Vinna hundcenter som miste sin unga aussie helt nyligen. Den hade kvävts i en chipspåse den lyckats ta från en hög bänk. Hundar är så uppfinningsrika och oftast blir det ingen större katastrof men den här hunden hade inte tur. Jag tycker så himla synd om Emelie, känner henne inte men läser om hennes hundar och träning ibland. Synen av hunden och chipspåsen kommer till mig flera ggr om dan. Vilken sorg!

Ja, våren kommer när den kommer och jag har mkt att vara glad över. Mkt roliga saker att se fram emot i vår. Och mina tre vovvar är pigga och glada, även lilla Bessen som fortfarande inte nöjer sig med korta promenader med mina föräldrar. Spelar ingen roll att det är 10 minus. Hon vill gärna ut. Så skönt att jag har dom som ger min gamla hund så mkt kärlek. Bessen kunde aldrig ha det bättre än nere i småland, med all uppmärksamhet som hon får där. Vackra, vackra Bessen.

Foto: Elin Lilja

Hästbajs och ofokuserad matte

2010-02-16T11:50:00.000-08:00

I fredags för en vecka sen, åkte jag iväg till Fjärås för ridhusträning och tävling på lördagen. Vi var några stycken från talanggruppen som hade förmånen att hyra in oss några timmar i samma ridhus där vi sen skulle tävla. Detta tack vare Helena som både ordnat boendet och ridhuset. Stort TACK!

Jag brukar normalt inte träna Abby i lydnad dagen innan en tävling, däremot kör jag gärna ett ordentligt jaktpass med henne istället. Jaktträningen har tyvärr totalt havererat med all snö.

Så nu blev det då ett lydnadspass som inte riktigt gick som jag tänkt mig. Men problemet var nog från början att jag inte tänkt särskilt mkt alls tyvärr. Värmde upp en stund där inne och tyckte det var svårt att få till en bra position i fria följet. När jag tagit av mig jackan gick det bättre. Men vidrigt kallt var det.

Sofia från Sthlm skulle hjälpa mig med en vittringsapportering. Det är ju ett moment som Abby missat på på de två senaste tävlingarna och några gånger på träning den senaste tiden. Jag fick ett hjärnsläpp och när Sofia kommenderade mig att göra helt om innan jag skulle få vittringspinnen så vände jag runt Abby också. Det här brukar jag aldrig göra men i min hjärna snurrade det bara runt att detta var en Sthlmsvariant som jag glömt att träna. Hade inte sinnesnärvaro nog att bryta och börja om så jag vände runt igen och skickade iväg Abby som sprang ut till pinnarna, tog ngt i munnen, jag trodde det var en godisbit, men sen började hon ta mer i munnen och då förstod jag att det var hästskit som den lilla damen försåg sig med. Hon kände inte igen momentet tillräckligt och bajs är gott!!! Oj, oj! Jag bröt och lät henne vänta några minuter innan vi gjorde igen på ny plats.

Fick till en bättre vittring sen men det kändes ju inte så bra inför morgondagen. Så, jag tog beslutet att NEJA hästbajs utanför, inte alls i samband med träning förstås. Jag tog inte i mer än att jag röt till (vid något tillfälle även på lördan) och Abby lät bli att ta bajset men som den känsliga hund hon är så kan det mkt väl suttit i för hon betedde sig lite annorlunda under vittringen dagen efter. Jag kommer till det.

I mitt sätt att träna så är det ju positiv förstärkning som gäller, plus utebliven belöning eller att få ta en paus ibland - försöker få till ett sätt som Abby inte blir låg av men som gör henne taggad att försöka göra rätt vid nästa försök. Jag använder mig gärna av Timjan som får göra vittringen tex om Abby gjort fel. Det här har jag bara behövt ta till vid ett fåtal tillfällen men det har gjort henne mkt noggrannare.

Det där med bestraffningar är en väldigt svår konst. Just vad det kan bli för bieffekter även om man inte korrigerar i ett träningspass. Man vet aldrig var osäkerheten el frustrationen får sitt utlopp. Det är mkt mindre skadligt att använda sig av positiv förstärkning. Jag tog en chansning och den gick inte hem.

På tävlingen gick hon på vittringen ut med bra fart, men... började nosa runt, runt, runt och liksom undvek rätt pinne, tills hon till slut bestämde sig för att ta den rätta i alla fall. Det var bara att skratta åt henne och inse att det här fick jag helt skylla mig själv för. Det luktade ju hästbajs överallt så klart.

Annars var det här en tävling som gick både bra och lite sämre. Det var svinkallt och jag var inte riktigt sugen på att tävla. Kände att jag inte haft ett bra fokus i min träning heller ordentligt på senare tid. Så inte så konstigt att det gick som det gick. Men en del saker är jag ändå riktigt nöjd med. Gruppmomenten tex. Abby hade suttit helt stilla med tassarna och där brukar hon ha problem om det är väldigt kallt. Platsliggningen kändes bra även om hon la sig lite långsammare än vanligt. Hon låg och skakade så mkt när vi kom tillbaka att jag kände att det här med tävlingar i kyla är verkligen inte vår grej. Uppsittet blev jättebra förstås, var väl skönt för henne att slippa ligga mer.

Fria följet började inte bra. Hon ville inte sitta och stegförflyttningarna i början var helt bedrövliga men sen gick det mesta bra utom ngt sitt igen som hon hoppade över. Det hjälpte inte att säga sitt till henne. Jag blev så störd av det här att jag glömde min rutin inför gå-rutan och den sket sig rejält. Stannandet kändes långsamt, sittet hoppade hon över (såklart!) och sen la hon sig inte heller, har aldrig hänt förut, jag drämde i med ett nytt kommande och stannade samtidigt så vi nollade momentet. Skyll inte på hunden!!

Sen fick jag ta nya tag och koncentrera mig på varje moment. Inkallningen ok, rutan bra, dir.app. fint konskick, vänder bra och är på väg åt rätt håll men ändrar sig och tar tänderna runt mittapporten innan hon hör mitt stopp och det går att dirigera om henne. Jag fick ingen nolla på det vilket jag blev förvånad över. Varken domaren eller jag själv såg att hon lyfte apporten men en kompis sa att hon gjorde det.

Metallen gjorde hon bra men domaren såg inte mitt dk. Det var ganska många hundar som inte fixade metallen i kylan. Dom hade dock värmt den vilket Kungsbacka Bhk ska ha en eloge för. Hoppas fler följer efter och värmer metallen när det är så kallt ute.

Fjärren kändes bra men lite framflytt på Stå-Ligg. Stå-Sitt gick kanonbra, den har jag lagt mkt energi på och den börjar bli bättre och bättre tycker jag.

Så resultatmässigt blev det ingen bra tävling, men kunskapsmässigt var den nyttig som tusan.

Poängen blev:

Sitt 10

Plats 10

Fritt följ7,5

Gårutan 0

Ink 9,5

Rutan 10

Dir.app 5

Hopp 10

Vittring 6

Fjärr 9

Sammanlagt 249,5

Tack lilla goa Abby för att du är en sån härlig hund och fixar en hel del även när din matte inte är på topp. Nästa tävling får nog bli inomhus.

Tack för trevligt sällskap från alla talangare som var på tävlingen. Jättekul att ses.

Lite ny inspiration

2010-01-25T14:39:00.000-08:00

Denna roliga bild fick jag skickad till mig idag från Helene i Sthlm. Om ngn undrar så är det en bara några timmar gammal marsvinsunge. Helt otroligt vad färdigväxta dom är som nyfödda. Den här lilla lockiga varelsen ser ju helt bedårande söt ut.

Idag har det varit en riktigt intensiv och bra dag på många sätt. Började med en iskall promenad på morgonen. Ja minus tio igen, ingen höjdarstart egentligen, men jag skulle iväg för att få Abby och Timjan behandlade hos vår fantastiska Helene från Hova. Hon har en särskild förmåga att direkt se små förändringar i muskler och rörelser och hundens sinne och jag vet inte allt. Ja, hon är fantastisk och har hjälpt mig så himla mkt med Timjan som för några år sen gick och drogs med en gammal skada. På den tiden hatade Timjan allt vad massage hette efter några svåra och otäcka behandlingar hos en osteopat. Lite för tuffa metoder för min känsliga hund och hon miste då även förtroendet för mig vid kroppshantering till viss del. Idag får jag massera henne överallt och det är helt tack vare Helenes mjuka men jätteeffektiva behandlingsmetod.

Hur som helst så var det inga stora problem med Timjan idag, lite småpunkter som jag ska fortsätta att jobba med. Abby var i jättefin form och där blir det bara någon punkt där bak som jag ska jobba med litegrann ibland. Det är så bra att passa på att få en kontroll då och då innan det händer ngt större. Hur det än är så sliter ju träningen på våra hundar precis som på oss människor. Alltid kul att träffa Helene och Kattis bjöd på jättegod glutenfri (för min skull) lasagne som hennes karl så frikostigt tillagat. Supergott! Fick med mig två stora bitar hem så det blir till att få en god middag imorgon också. Tack!

Kort vila hemma och sen klickerkurs på Elfsborg. Vilken härlig grupp. Vi jobbar bara inomhus och det känns så härligt och lyxigt. Ikväll, andra tillfället, var dom alla så duktiga så jag kände mig så glad när jag åkte hem.

Och hemma väntade ett jätteroligt besked: Jag har kommit med till Elitlägret tillsammans med gänget från senaste landslaget och Lena Björnsson från talanggruppen plus några till som sett lovande ut på rankingtävlingar bl.a Niina Svartberg som jag tränat lite för tidigare med Timjan. Det kommer plockas ut fyra till så vi blir sammanlagt 16 st och de sista tas ut efter vår talangtävling i Kungsbacka om några veckor.

Jag har haft en liten svacka i vinterkylan och inte fått till det där rätta fokuset och känt mig lite oinspirerad i min träning även om en del gått framåt och jag ändå tränat på men nu hoppas jag att det här ska ge lite ny inspiration trots kyla och snö och snöstorm på väg sägs det! Urk!

Lite småträning

2010-01-12T04:57:00.000-08:00

Lydnadsträning i alla ära, men när kommer det riktiga jobbet? Foto: Nils Hällgren
Vi längtar till sommargröna ängar, i alla fall en frusen matte.

Den här veckan börjat jobbet igen på allvar. Jag har flera roliga kurser att se fram emot, nu är bara förhoppningen att det inte fortsätter att vara riktigt så kallt som det varit. Vaknar varje morgon och det första jag gör är att kolla temperaturen och de flesta dagar är det ca minus 10 vid den tiden. Ja, då ska man ju vara väldigt glad! för det är ju flera morgnar som det faktiskt varit minus 18-20 grader och vem vill gå ut då? Jag har fullt sjå med att hålla huset varmt. Men det går ju inte att ligga på latsidan med hundträningen så det som går att göra inne tränar vi på.

Just nu har jag en kampanj på vittringen så klart. Men även fjärren har jag börjat om med för femtioelfte gången! Det har mer känts som tur de gånger som hon tänker rätt vid första försöket.

Nu jobbar jag bara med STÅ och belönar ett bakåttänk som går att läsa ut i Abbys muskler. Har kört några pass nu och tycker att hon verkar snappa vad hennes konstiga matte håller på med.

Det här är en träning som jag påbörjat förut men inte fullföljt utan kastat mig in i ngn annan idé jag fått, allt för att få en vad jag tror, snabbare lösning. Vem lurar jag egentligen? Genvägar näää! Funkar sällan.

Har börjat tänka på hur hon får ta godisbitarna på promenaden som hon kan få för alla möjliga bra saker hon gör, som att vänta av sig själv, komma tillbaka av sig själv, komma snabbt när jag visslar, göra ingångar av sig själv om jag ställer mig i tävlingsposition när hon kommer snabbt emot mig osv.

Vid alla dessa tillfällen ska jag nu försöka tänka på att hon inte bara får sträcka sig fram mot godbiten utan får den när hon tänker lite bakåt med kroppen. Får se om det får ngn betydelse.

Jag tycker att hennes ingångar har blivit bättre sen jag stannat ofta på promenaden och just intagit tävl.position. Tidigare fortsatte jag att bara gå emot henne när hon kom och då sluter hon oftast upp och börjar gå fot av sig själv. Men det är så enkelt för henne att hitta fotposition i rörelse. Det är så väldigt intränat från det hon var liten.

Att få göra många frivilliga ingångar där jag inte ropat på henne utan bara ställer upp mig när hon rör sig snabbt mot mig verkar ha gett resultat så kanske kan även tänket med hur godiset ska tas emot hjälpa inför fjärren så småningom. Långsökt? Ja, kanske, men skadar ju inte att prova. Allt är ju en lek för Abby så hon uppskattar träningen.

Igår kom vi också igång med jaktträningen, lite grann i alla fall. Den har legat nere i flera veckor. Men linjetag och bollar i djupare snö går ju bra att köra så nu har jag ingen anledning att fuska med träningen där längre. Måste få Abby att lita mer på mina handtecken och signaler. Vet hon att det ligger en boll på ena sidan av vägen så kan hon ha svårt att förlita sig på att det verkligen finns en på andra sidan också om det är dit jag försöker få henne. Som vanligt är det grunderna som inte är ordentligt intränade. Vem ska man skylla på????

Vår första inomhustävling avslutad

2010-01-08T13:08:00.001-08:00

Igår var det så dags för My Dog - hundmässan i Göteborg och en stor tävling för vår del. Supertidig morgon som startade hos Elin som jag fick sova över hos. Hon skulle vara hundvakt åt Timjan och vädret var inte att leka med, så för att slippa några överraskningar i form av snöhalka i backarna hemomkring så hade jag tagit beslutet att sova där istället. Kanske inte helt klokt val, det blev inte många timmars sömn men jag tror att Abby sov lite bättre i alla fall. Hon kändes pigg när vi gick upp kl. 4 (! ) på morgonen. En snabb rastning och sen iväg. Hade hjälp av Agneta som chaufför och det var guld värt. Jag är inte så glad åt att köra där jag inte hittar helt säkert och det var underbart att slippa köra hem också efter en hel dag på mässan.

När vi kom fram fick vi vänta länge på att få komma in men annars var arrangemanget kring lydnadstävlingen jättebra anordnat. Jag hade ett tidigt startnr vilket jag var oerhört tacksam över. Har aldrig haft Abby i ngn liknande miljö tidigare så med ett sent startnr hade det också blivit väldigt oroligt om hon skulle orka eller inte. Till nästa sådan stor tävling känner jag mig lite mer förberedd nu så även om jag aldrig gillar sena starter så tror jag att jag kommer klara det lite bättre en annan gång för det visade sig att Abby vilade bra i tygburen och jag tror hon sov en hel del emellan. Varje gång jag tog ut henne var hon pigg och glad att få träna. Miljön runt omkring verkade hon tycka var helt ok och det var många roliga människor att hälsa på och försöka sno vantar ifrån. Ja, det var faktiskt flera människor som hade goa, härliga ulliga vantar på sig som Abby snabbt snappade åt sig eller försökte få tag i.

Tävlingen började med sittande i ena änden av planen och Abby kändes helt oförberedd men hon satt nog ganska fint ändå förutom ngt tramp så lite nerdrag på betyget blev det. Sen fick vi flytta till andra änden och göra platsliggning. Där blev jag plötsligt skitnervös för hon har lagt sig på Elins kommendering på sista träningspasset så jag kände hur ansiktet knöt ihop sig och munnen liksom skakade när jag stod där och log och väntade på vår tur. Stackars Abby, hon undrade nog vad det var med mig men hon höll i alla fall ihop sig, även om hon la sig med lite mindre tryck än vanligt. Annars gick platsen bra.

När det var vår tur att gå in så kändes fria följet lite knyckigt. Jag gick lite tokigt själv på några ställen och hon blev lite vid i ngn sväng. Ja, det gick så där helt enkelt. Vi tog oss nog lite efter hand tror jag.

Gåruntrutan kändes ganska bra men hon genade lite i hörnen, ngt som vi jobbar på. Skiftena stå och ligg tror jag var bra men vi fick nerdrag på sakta sättande och sen blev avslutet tokigt. Jag tror hon fick obalans under sig för under mattan i hallen var det plattor som rörde sig och lät på olika ställen. Eller så gjorde jag ngt dumt.

Inkallningen gick så bra som den kan. Kul att det höll även inomhus.

Rutan var jag jätteglad över att hon fixade, den kändes svår med att först springa längs med en läktare med en massa folk och hundar och sen låg själva rutan i hörnet av den andra läktaren. Jag är jättenöjd med att hon inte brydde sig. Fick dock göra flera dk:n för att hon inte la sig. Vet inte om hon inte hörde mig eller om hon blev osäker. Det var ganska hög ljudnivå i hallen. Jag var torr i munnen och ropade nog inte högt nog.

Dir.app. stoppade hon inte vid konen så hon gled utanför och jag fick ta tillbaka henne lite innan jag kunde skicka henne till apporten. Något vi jobbar med, det händer även på träning. Sen blev själva apporteringen och ingången väldigt bra tror jag.

Hopp-apport gick bra.

Vittring- tyvärr en nolla. Har haft problemet i tre veckor nu att hon tar fel pinne vid första skicket väldigt ofta så här får det bli en tillbakagång i träningen ett tag framåt. Har känts som vårt säkraste moment som jag varit så glad över, men, men. Allt är föränderligt och så även detta moment. Ack, ack!

Fjärr- bra engagemang, dålig teknik. Vi fick lite framåtflytt, inget nytt under solen!!

Betygen blev:
Sittande 9p
Plats 10
Fritt följ 9
Gåruntrutan 8,5
Ink 10
rutan 8
dir.app 8,5
hopp 10
vittring 0
fjärr 8

Sammanlagt ett lågt förstapris på 259p

Är jag nöjd? Ja, supernöjd. Abby överträffade alla mina förväntningar. Inga nya konstigheter dök upp, de problem som kom har vi även i träningen. Hon var glad och hade med sig huvudet (ja, förutom i vittringen då) och jag kände att hon även senare under dagen lätt kunde ha gått in och tränat mer. Vi hade möjlighet att när tävlingen var över träna en stund allihopa samtidigt och det var många som passade på. Hon kändes jättebra då också. Agneta som hjälpte mig under dagen lyckades också filma oss så filmen ska jag studera ordentligt senare och se vad som såg bra ut och vad som behöver förbättras.

Det var mängder med duktiga ekipage med på denna tävling eftersom det var en rankingtävling också. Maria Hagström gjorde ett fint program och vann på 313p. Flera bra norska ekipage var med, så när jag väl tävlat kunde jag njuta av alla fina prestationer. Några talangare var med, inte så många faktiskt men Andrea och Goliath, Marika och Nellie och Åsa och Fajta som gjorde det bästa resultatet och fick ihop 283,5 p, det såg riktigt fint ut. Andrea fick mkt beröm av speakern för sin härliga charmiga hund men han tappade lite i koncentration ibland tyvärr. Marika och Nellie fick ihop 275p och gjorde en fin tävling. Det var 34 startande och väldigt många förstapris så konkurrensen var stor.

Strax före halv sju på kvällen var tävlingen slut. Och då var jag också slut - fullständigt!
Kanske blir det en tävling uppdelad på två planer nästa år för jag tror att det kommer öka med antalet tävlande och det vore ju skönt om det gick att utföra tävlingen på lite kortare tid.

Tack till Elin för hjälpen med Timjan, utan den hade jag inte kommit iväg och tack Agneta för underbar hjälp hela dagen.

Jag kan verkligen rekommendera den här tävlingen till nästa år. Upplägget hade gjorts så bra det gick utan att försöka försvåra extra för oss tävlande. Det är ju tillräckligt svårt ändå att tävla!

Nytt år - nya mål

2010-01-02T13:59:00.000-08:00

Det får duga med ett foto från förra julen, 2009 var det mkt mer snö i småland. Ursäkta, upptäckte just att kjolen var lite kort!! hmm, ja, jag får väl bjuda på det, ha, ha!!!

I tankarna summerar jag 2009 och träningsmässigt känns det som ett väldigt bra år. Abby uppfyller mina högsta förväntningar och jag är så glad åt denna underbara hund. Hon får mig att skratta på varenda träning och bjuder på en massa roliga skratt även i vardagen.

Tävlingsmässigt har vi också gått framåt och inför det här året hoppas jag vi ska få lite mer säkerhet i detaljerna och att det ska fortsätta att kännas så himla kul att träna och tävla. Sen måste jag börja ta tag i mer helhetsträning på sikt. Den biten har vi inte hunnit med ordentligt och jag är ju så mkt bättre på att träna detaljer, hä, hä!!

Timjan har fått vara frisk och pigg och fått hänga med på allsköns jaktträning och lite lydnadsträning men hon skulle nog, om hon kunnat prata, klagat en del på sin matte som inte tar träningen med henne så allvarligt tyvärr. Visst är det kul att leta dummiesar men höjdpunkten är ju ändå agilityn och där har det inte blivit många pass under året som gått hälsar hon. Usch! Mattes dåliga samvete.

Bessen har jag fått träffa i jul hos Mamma och Pappa i småland. Dom har tagit så god hand om henne och hon har inte varit dålig sen magen krånglade i september. Numera äter hon tre stora portioner hemlagat varje dag och mår så himla bra!!! Vi är alla jätteförvånade hur mkt piggare hon blivit sen kosten ändrades. Nu har hon haft en jättefin höst med flera promenader om dagen och hon går inte sakta!! Det var så kul att se henne så pigg. Hennes mkt speciella personlighet (ja, ibland blir det faktiskt lite väl mkt tjat om efterrätt på efterrätt på efterrätt!!, Bessen) får verkligen utvecklas fritt när hon slipper de andra hundarna omkring sig och hon själv ständigt får stå i centrum.

Tack till mina underbara föräldrar som ställer upp och tar hand om henne på ett sätt som jag aldrig kunnat här. Nu har hon hunnit bli 13,5 år och fått leva mkt längre än veterinären trodde med den sjukdom hon har. Vi vet att det kan gå fort och vända vilken dag som helst men än så länge tror jag hon ger mer glädje än oro till MaPa. Hon höll ihärdigt på i ca två timmar att öppna julpaket på julafton. En av höjdpunkterna i livet. Vi fick bara hålla hårt i våra egna sen för när hennes tar slut ger hon sig på alla andras.

Att vara med i talanggruppen har gett en massa nya bekantskaper och det är jätteroligt. En stor kick för vår träning och jag hoppas vi kan komma med till ännu ett läger i vår.

Mina härliga träningskompisar, Susann, Elin och nu på senare tid Agneta är guld värda för att träningen ska bli bra och rolig. Jag hoppas vi kommer få många roliga träningspass det här året. Tack för all hjälp under 2009.

Jag har mkt att se fram emot detta nya år. Nya utmaningar varav den första redan nästa vecka. My Dog, en stor inomhustävling på mässan i göteborg. Det blir en helt ny miljö för oss och jag har som mål att försöka få Abby att tycka det är kul även i en sån rörig och högljudd miljö. Vi har inte hunnit träna alls mkt i december förutom när Helene från Sthlm tog sig hit och vi körde 4 intensivpass innan hon var tvungen att åka hem igen. Det blev mkt bra träning så tack till dig Helene för dina kritiskt granskande ögon och för att du orkade ta dig hit när jag inte kunde åka upp till Sthlm till mässan. Annars så märker jag att vi är väldigt ringrostiga just nu. Tio dagar utan träning kan ibland funka bra på Abby men inte denna gång, hon är alldeles för het just nu. Men det ska bli kul att se Sveriges bästa ekipage tävla. Landslagsekipage och många andra duktiga kommer till mässan, några fler "talangare" också. Blir kul att träffa dom.

En annan sak som jag ska göra under våren är att gå en kurs i mental träning och personlig utveckling. En kurs utan hund!!! Oj, oj!! Det ska bli jättespännande. Och förhoppningsvis blir jag en bättre förare på tävlingsplanen sen också, det är i alla fall ett av målen med kursen.

Jag ska också följa Lottis nya valpar, två små godingar av rasen bordercollie, en tik och en hane. Linn fick dom för fem dagar sen. Det ska bli kul att se Lottis nya lydnadshund. Jag håller tummarna för att det blir en härlig liten hund att träna och tävla med. Kommer hon behålla tiken eller hanen? ja, det blir spännande att se.

Ett Gott Nytt År på er alla som är inne och läser den här sidan. Tack till fina vänner och härliga kursdeltagare för 2009. Hoppas ni alla kommer få mkt rolig tid mer era fyrbentingar.

Susann och Lexi gjorde en kanontävling

2009-12-13T03:02:00.000-08:00

Lexi gjorde en kanontävling - stort GRATTIS till Susann och Lexi

Igår var Susann och jag och tävlade i Alingsås. Tävlingen började redan 7.15!! på morgonen och jag tror vi var många som tvekade om att åka vid den tiden. Vi lydnadsfolk är ju lite mer bortskämda än bruksfolket!! I början på veckan började jag känna mig riktigt sugen på att tävla så om det inte skulle bli för dåligt vinterväglag så var både Susann och jag ändå beredda på att åka. Även Helena fr Partille dök upp, även hon hade tvekat innan.

Vid fem på morgonen hade jag hunnit rasta hundarna en kvart och sen fick dom göra dummiesök på ett kalhygge. Det var stjärnklart och en orange liten måne lyste fint och där stod jag och undrade varför jag inte går upp vid den tiden oftare. Några rådjur skuttade förbi några meter från oss men Abby brydde sig inte alls utan fortsatte att jobba med söket. Duktig vovve!

Ja, väl framme fick vi glögg att värma oss med och sen gick vi in från mörkret utanför till det ljusa och fina ridhuset. Sittandet gick fint men på platsliggningen ville inte Abby lägga ner hakan i backen alls. Shit! Jag som kampanjat nerläggandet så mkt de sista veckorna.

Det blev lite mer nervöst att vänta på uppsittandet när hon hade en annan utgångsställning med huvudet men som tur var kände hon ju ändå igen sig och låg kvar tills jag gav signalen.

Lexi gjorde ett fint sitt trots att Helenas Skipper reste sig upp och började flörta lite med tiken bredvid innan han lommade fram och hälsade på tävlingsledaren och domaren istället och blev där infångad.

Jag hade startnr tre vilket är perfekt tycker jag, Abby kändes ganska balanserad även om Susann sa efteråt att hon sett jättehet ut när jag gick in. I torsdags var hon som en frustande hingst vid ingången på plan så allt är ju relativt!!

Fria följet kändes sådär men hade sett bra ut. Jag märkte att Abby sniffade i luften en del och inte ville sätta fötterna på vissa ställen. Vi fick en ganska lång sakta marsch för tävlingsledaren glömde att säga vanlig marsch men det gjorde inget för den har vi förbättrat rejält och kändes stabil.

Gåruntrutan kändes ganska bra, jag gjorde dock ett dk med armen som jag inte var medveten om så vi missade en del poäng där. Tyvärr ingen annan som såg så jag vet inte när jag gjorde det.

Vid inkallningen ville hon först inte sätta sig, jag blev nu mer och mer säker på att det hade kissat hundar där inne. Hon avskyr att gå på såna ställen. Vilket jag kan ha en viss förståelse för!Inkallningen sprang hon på lite sämre än vanligt tycker jag, men skiftena var kanonbra.

Sen kom rutan, ack, ack!! Fint skick till konen, fin rak sträcka till rutan men sprang så in åt i... så min stoppsignal tog hon lite sent och då blev jag osäker på om hon var innanför och så gjorde jag det hon inte kan ännu, försökte flytta henne framåt....ja, ja, det var första nollan där.

Sen kom dir.apporteringen och hon var väldigt fokuserad på tävlingsledaren och jag märkte att hon var helt säker på vilken apport som gällde och det är ju bra - om ens hund har med sig huvudet och kommer ihåg den lilla bagatellen med konen emellan! Ja, Abby gjorde inte det!!!

Hon drog snabbt som ögat iväg (utanför cirkeln) och jag fick stoppa och lägga på flera extrakommandon innan hon var tillbaka vid konen, sen blev det lite dåligt upptag också när hon var så ivrig. Jag var helt säker på att jag nollat momentet men ville ändå fullfölja, det visade sig sen att man ska aldrig ge upp - hade det varit en viktig tävling så hade ju 5 poäng varit bättre än noll. Så en bra erfarenhet.

Hopp-apport gick fint

Men sen kom dagens ovanligaste miss - fel pinne på vittringen. Jag som inte blir det minsta orolig längre när hon så snabbt väljer ut en pinne för hon brukar aldrig ta fel!!! Jaha, då får man tänka till här.

Sen avslutade vi faktiskt med en superfjärr där hon den här gången var helt värd tian. Det var skönt!!

Så trots missar och trots att Abby kändes lite konstig, såg inte ut som vanligt enligt Susann heller, så är jag nöjd med tävlingen. Jag fick lite nya saker att tänka på och blev påmind om vissa andra. Helena nollade tex en jättefin dir.apportering pga hon inte väntade in tävlingsledarens kommendering, en typisk grej som jag skulle kunna göra och som jag också gjorde senast i torsdags när vi tävlingstränade. Helena var annars väldigt nöjd med Skipper som fixade så fin ruta och dir.apportering. Kul!

Så till dagens höjdpunkt:

Susann och Lexi gjorde den bästa tävling i deras karriär. Lexi var allert, framåt, snabb, underbar att se. Även hon var lite nosig och konstig på vissa platser, men det påverkade inte momenten särskilt mkt. Susann märkte dock att hon ville undvika att sätta tassarna på några ställen. Dom fick över 300poäng, så med ett bra resultat till är dom klara till SM, nu håller jag tummarna att hon fortsätter i denna fina form lilla Lexi. Deras uppvisning var helt värd resan.

Våra poäng blev:

Sitt i grupp 10p

Plats 10p

Fritt följ 9 p (växlade position i stegförflyttningarna)

Gåruntrutan 8,5

Ink 10p

rutan 0p

dir.apport 5 p

Hopp-apport 10p

vittring 0p

Fjärr 10p (duktiga Abby!)

Sammanlagt ett andrapris, 227,5 p

Efteråt gick jag in och tränade en kort stund och det blev precis likadant vid vissa fläckar, det gick inte att sätta tassarna där så hundkiss var det nog ganska så säkert - eller kanske hästkiss? Hästbajs är vi ju vana vid och vissa av oss uppskattar det mer än andra.....

I fredagskväll tittade jag på idol igen. Kalle som kommit till final säger "Jag är så glad att jag tog den här chansen" - att vara med i idol alltså. Så himla bra sagt tycker jag. Jag tror att många av oss skulle säga - Så bra att jag fick den här chansen. Han utgick från att han själv styr sitt liv kändes det som.

Självklart ska man ju också vara tacksam när andra människor låter en få chans till något man vill, men för mig är det nyttigt att tänka på att jag kan bestämma att jag tar den här chansen - eller avstå!! Som min kloka vän Lottis sa efter tävlingen igårkväll på telefon - Om det hade vräkt ner regn där på morgonkvisten vid femtiden så hade det kanske inte varit så kul att ta den där chansen att gå upp och åka ett antal mil för att sen gå in med en kall och dyngsur hund - näh helt sant! då kunde jag ju avstått!!!

Kontentan av denna tävling är i alla fall att jag är jättenöjd med att jag åkte dit och jag är nöjd med vår tävling, den gav nya erfarenheter och jag är jätteglad att jag kunde vara med och applådera fram Susann och Lexi till ett så fint program - Absolut Dagens Höjdpunkt!!!

Smått och gott

2009-11-30T11:17:00.000-08:00

Elin Lilja tog bilden på Timjan

Inspirationen i praktiken är inte på topp just nu. Måste lägga på ett kol inför stundande tävling. I huvudet snurrar det av en massa tankar dock. Går omkring och tänker på olika utvecklingsmöjligheter i mitt jobb. Att jobba som hundinstruktör är ju toppen men det gäller ju att hela tiden vara öppen för nya idéer och prova nya upplägg. Inspiration från olika håll bl.a från mina egna hundar sätter idéer i skallen på mig som gör att jag kan ligga vaken på natten och fundera på spännande kursupplägg. Varför inte göra det på dan istället kan man ju tycka!! Skulle kanske göra en lite piggare men tyvärr försvinner dagarna fort, fort förbi och allt det man tänkte ha gjort lagras på hög. Och här växer högarna snabbt!! Så på nätterna kan det bli en väldig snurr på tankarna. En och annan bra idé kan faktiskt dyka upp också, men alltför sällan tyvärr. Får se om det går att utveckla några av tankarna i praktiken framöver.

Träningsmässigt har det varit lite trögt. Men i förra veckan fick jag till några inomhusträningar, bl.a en med fyra andra, däribland Helena med Skipper och Picknick som tog sig till ridhuset nära mig. Vi ska tävla på samma tävling flera av oss om några veckor så det blir kul att se Skipper tävla. Han trodde det var tävling när vi tränade så Helena fick nog till ett bra pass tror jag. Han såg jättehärlig ut. Picknick såg jag inte så mkt av för vi tränade en stund samtidigt också.

ELin och Agneta jobbade med att få till rätt attityd hos både sig själva och hundarna i fria följet främst. Det var en klar förbättring mot förra veckan. Susanns Lexi var i toppform och riktigt snabb. Bådar gott inför tävlingen.

Abby var superhet och fria följet blir därefter när jag inte värmt upp tillräckligt. Jag gjorde lite länkning av fritt följ och dumrutan, belönade läggandet som nu är det jag jobbar mest med förutom transporterna. Hon lägger sig i två eller tre steg med huvudet först och det vill jag ha bort framöver. Har inte hunnit ta itu med det tidigare men trenden har funnits ett tag. Vilket givetvis gör det svårare!

Nu har jag superbelöningen på läggandet så hon dundrade i backen, dock med lite hjälp från mig (gick lite saktare). Ikväll har jag kört färsk blodpudding i skål och då blev det jättesvårt att hålla i sär skiftena för nu hade hon bara läggandet i huvudet. och belöningen var så frestande! Tog en liten paus och ska prova igen om en stund. Det blir ju lite svårt på mattan i vardagsrummet, tätt mellan transporter och skiften, men vad gör man inte när det är kolmörkt ute och regnar ungefär 23timmar och 55minuter om dygnet!!

Fjärren, en av våra stora svagheter, har jag börjat om med igen!! Nu jobbar jag med en kuddmetod för att se om hon lyckas förstå att hon ska låsa bakbenen, superkul tycker Abby men hur mkt hon förstår? nja!!

Svenskarna tog guld på NM i lydnad, jättekul! Stort GRATTIS till alla som deltog.

Lite kursavslutningar i veckan har det också varit. På Klick och trixkursen har vi haft det supertrevligt, en ganska liten grupp där alla tränar mellan gångerna och bjuder på med och motgångar. Aktiveringskurs inomhus är också så mysigt att ha, framför allt nu den här årstiden. Vi har jobbat mkt med hundarnas balans och kroppskännedom och självförtroendet har verkligen växt hos hundarna. Det är en av dom största behållningarna tycker jag, när man ser att hundarna blir säkrare och säkrare och växer med uppgifterna. Börjar en ny likadan kurs på onsdag och det ska bli spännande att se blandningen av hundar.

Idag köpte jag flera kilo nötlever och upptäckte att frysarna hemma är proppfulla, med fåglar fr.a! Hade glömt att det var så fullt. Jaha, då vet jag vad jag har att göra mer i veckan, skönt att man inte är arbetslös!

SLCH STREAMLIGHT´S PEARL ABRA KADABRA

2009-11-14T11:49:00.000-08:00

"Ingen annan än jag själv kan ändra mina tankar"

Har haft lite olika tankar om vårt fortsatta tävlande - lite prestationsångest, skulle man säkert kunna kalla det. Funderingar på - kan vi lyckas igen? Är vi värda att lyckas? Och med vi så menar jag väl egentligen mig själv enbart.

För tävlandet gör ju Abby och jag för min skull! Hon skulle ju må lika bra ändå, bara hon fick träna. Men är man en sån där person som gillar att tävla och att sätta upp olika mål för tävlandet för att kunna få inspiration att träna bra så gynnar det ju hunden också förhoppningsvis.

Jag gillar att tävla! men jag älskar också att träna och det är väldigt sällan jag känner mig helt missnöjd efter ett träningspass. Det finns alltid godbitar att hitta och försöka lägga fokus på.

Inför dagens tävling har mitt upplägg mest gått ut på att få till rätt tankar hos mig själv alltså. Att ändra alla tvivel till "Kan andra så kan vi" (ett bra citat från, jag tror det var Lillemor under talanglägret).

Jag har också läst lite i Niina Svartbergs bok om mental träning. Där finns så många kloka ord. Tex "Det är inte fel att sträva efter förbättring och utveckling, men kom ihåg att också njuta av delsegrar, detaljer och delar som ni gör bra".

Och "Framgången är inte upptagen för att det går bra för någon annan!" Herregud så klokt!

Jag försöker alltid ha små delmål under en tävling och de senaste gångerna har det mest gått ut på att jag ska komma ihåg att göra si och så inför och under varje moment. Sen har förhoppningarna varit att Abby ska göra nästan lika bra som på träning (när det går bra!!!).

Träningen har gått lite si och så i veckan, ömsom vin, ömsom vatten. Vi har mkt att jobba vidare med. Men mina tvivlande tankar har lugnat ner sig ju närmare tävlingen vi kommit. Och i natt sov jag riktigt bra utan att ligga och noja mig över allt som kan gå tokigt.

Man får ju perspektiv på tillvaron från olika håll. Igår tittade jag på ett Oprah-program på tv med flera kändisar som fått olika, men väldigt allvarliga sjukdomar. En hade fått diagnosen MS för, jag tror det var, 18 år sen och fått höra att han skulle sitta i rullstol inom några år. Han satt fortfarande inte i rullstol utan hade lyckats ta denna otroligt negativa och dumma kommentar från läkaren och vända det till en kamp för att inte hamna i rullstol och hade dessutom också kunnat fortsätta sin karriär som programledare/underhållare. Och jobbade med att hjälpa andra med samma diagnos! Ja, en del människor är så otroligt starka och beundransvärda. Att kunna vända en sån motgång till att hitta ett sätt att leva och må bra i tanken trots smärta och andra fysiska problem.

Så vad betyder en lydnadstävling egentligen i ett större perspektiv??

Men... Det är ju kul att tävla och hur gick då tävlingen?

Jo, nu har Abby blivit en champinjon efter sin tredje elittävling så det var ju jättekul.

Tävlingen gick i ridhus med lite tuffa svårigheter på upplägget med ett antal sågspånsplättar som lyste lite här och där och ganska mkt koner åt olika håll. Detta gjorde fra rutskicket svårt och flera hundar sprang fel. Däribland Abby, men jag fick in henne i rutan. Jag var fullt beredd på omdirigering och bara glad att det gick vägen.

Jag gjorde ngt misstag själv där jag hade turen att det inte kostade mig ngt poängavdrag, men nyttigt för jag var för snabb med ett kommando innan tävlingsledaren hann prata färdigt. Inte bra! Hoppas jag lärde mig ngt av detta!!

Det dök upp lite missar från Abby som vi också har på träning, inget nytt. Bara fortsätta att jobba på.

Poängen blev:

Sitt 10p

Plats 10p

Fritt följ 10p

Dumrutan 9,5p

Ink 9,5p

rutan 8,5

dir.app 10p

hopp 9,5p

vittring 10p

fjärr 10p

Sammanlagt 309p och en andraplacering (Vann gjorde landslagsstjärnan Mona Kjernholm med sin Marvin på 311p, en liten lagom uppladdning inför NM).

Jessica och Kalle från klubben fick inte riktigt till det den här gången, han var lite överladdad så imorgon provar dom igen och då kanske han är precis lagom - lycka till Jessica!

Ikväll firade jag med ett glas vin och Abby med extra stor matportion och mkt kel i soffan.

Team Ola vann i körslaget med sin manskör och det var jättehärligt att se dessa fantastiska helt vanliga människor som ger allt och där man kan känna värmen mellan körledare och kör genom tv-rutan. Klart jag hejade på dom! Vilket samspel!! Och är det inte det allt handlar om när vi tävlar - Samspelet!!

Tack lilla Abby för att du är en sån härlig hund!

Tillbaka efter en härlig helg med talanggänget.

2009-11-03T10:24:00.000-08:00

Grym inkallning tyckte Anders Kjernholm, kul! Foto taget under träning för Mona Kjernholm

Så var vi då hemma igen efter en jätteinspirerande helg i Grängesberg. Trötta, eller rättare sagt, jag är trött, Abby är jättepigg och verkar inte det minsta tagen av att ha fått sova på nya ställen med nya rumskamrater.

Började resan i torsdags och plockade upp Helena med Picknick på vägen. Sen sov vi i Åmål hos Helenas gulliga mamma som gav Abby och mig en egen stuga. Vi gick och tittade lite på Vänerns kalla vatten (inget bad för Abby, det var strängeligen förbjudet), huset låg verkligen fint.

På fredag eftermiddag kom vi fram till Gränges och vandrarhemmet. Kvällen började med lite presentation och alla nya verkade jättetrevliga, det var en god stämning från början. Anders Sjöstrand som är ny handledare fick också presentera sig lite extra.

Mental träning med PO Lindvall blev det resten av kvällen och jag tror att det hjälpte oss att tänka positivt och med orden "Ha kul nu i helgen och tänk på att berömma varandra" så avslutade han och vi kom i säng. Jag tror alla var väldigt trötta efter resan.

Några bra saker som han sa och som jag ska fundera vidare på var t.ex:

Sluta tävla! (för att vinna!!! )Då kommer resultaten som ett brev på posten.

Tänk kvalitét framför kortsiktiga resultat.

För att kunna leda sin hund eller ngn annan så måste man vara en bra ledare för sig själv.

Dit man riktar sina ögon hamnar koncentrationen "fäst blicken".

Istället för att tänka "oj vad dom är duktiga - så bra kan vi aldrig bli - jag får nog ge upp"

Tänk: Kan dom så kan vi!!

Lördag jobbade vi i grupper och det blev Andrea och Goliath i min grupp, kul att se detta charmtroll som utvecklats i fria följet, han väcker skratt och leenden den hunden! Det är väldigt svårt att förändra ett fritt följ om man fått in lite felbeteenden som satt sig, tycker jag i alla fall, men Andrea är på god väg.

Sen var det en härlig liten goldentik som jag tror är efter Nils Hällgrens Dex med en jättego tjej som hette Malin. Jag hoppas vi ska få till lite träning ihop när jag kommer neråt småland till. Hon bor i Blekinge så det är inte så långt när jag är hos mina föräldrar.

En härlig kelpietik var också i samma grupp. Vi jobbade på med fotposition och ingångar och dumrutan, där vi alla bara jobbade med våra vänstersvängar så några skiften blev det inte. Dagen gick superfort och jag hann inte det jag tänkt att träna men det blev en ruta och en dir.apportering också. Ville ju så gärna se om Abby skulle lyckas se koner och apporter för hela hallen var ju full av linjer och gula pluttar i golvet edyl. Vi var ju i en fotbollshall!

Det var inte helt lätt med apporteringen för där låg en ruta nära också men rutskicket gick bra ut i ett hörn och det är jag väldigt nöjd med.

Hem och byta om och rasta hundar och sen tillbaka i hallen utan hund för lite teambuilding. Lite grupptävlingar som känns obeskrivbara faktiskt. Som tur var inte så fysiskt påfrestande som vid förra talanglägret där jag slog mig gul och blå och hade ont i tummen hela sommaren efter att ha krockat med en flaggstång. Den gången vann vi men frågan är om det var värt det?

Tillbaka till vandrarhemmet och en trevlig middag medan hundarna fick sova vidare i rummen. Abby höll sig lugn trots att några hundar ylade och skällde. Sen lyckades Malin och jag gå vilse i Grängesberg under en sen promenad. Antagligen en bedrift i sig! Det finns en anledning till att jag inte kör bruksspår t.ex!

Söndagen startade med en tävling på tre moment, fritt följ, inkallning och dir.app el hopp-apport. Jag blev helt plötsligt nervös när jag skulle gå in så det kändes som att jag gick konstigt men det märktes inte påstod Helene. Däremot tror jag det gjorde att hon missade ngn halt och var lite vid i en helomvändning. Det jag var mest nöjd med var att hon var rak och fin i sakta marsch för där jobbar jag på för att hitta rätt rytm för oss. Språngmarsch med vänster om halt är vi inte så bra på ännu så jag sejfade lite och klev fram ett steg från linjen, får jobba vidare med den.

Inkallningen missade hon nedläggandet vid sidan vilket jag inte tror hänt tidigare men resten var det bästa hon kan.

Dir.apporteringen var också det bästa hon kan utom ingången där hon inte satte sig, vilket heller inte brukar hända. Men jag var nöjd med engagemanget.

Det var många bra ekipage med, nu fick vi ju chansen att se lite mer av varandra och det var kul. Efteråt fick vi kritik och det blev både ris och ros för alla. Man behövde inte känna sig ensam om att göra missar.

Eftermiddagen fortsatte med träning i nya grupper. Malin och jag fick fortsätta ihop och sen var det även Lillemor med sin yngre bc och en annan Malin med sin terv. Tiden gick alldeles för fort, jag hann med lite störningsträning där Abby höll bra fokus även när dom andra gick riktigt nära och skramlade med nycklar och allt vad dom nu hittade på.

Vi fick också till ett sittande i grupp medan andra tränade sina hundar runt omkring. Där imponerade Malin med sitt intränade fokus framåt (el snarare uppåt) på sin golden. Hon hade tränat godis på nosen och gjort det väldigt bra. Själv började jag efter ett samtal med Niina Svartberg i våras men jag har varit för lat och inte fullföljt träningen. Det såg i alla fall riktigt häftigt ut. Fanns nog inte stor chans att den hunden skulle lägga sig, hon satt som gjuten.

Lite samling i slutet med fika och utvärdering och sen var det dags att börja åka hemåt. Vi tänkte sova i Åmål på tillbakavägen också, lyckades bara ta en omväg på ett antal (läs otal) mil och kunde lika väl hamnat i Oslo så mkt pratade vi, men strax innan Årjäng lyckades värmlänningen Helena upptäcka att vi nog kört fel redan i Grums. Ja, ja, vi hade ju trevligt sällskap av varandra och hann diskutera allt ifrån helgens upplevelser till inlärning av diverse detaljer och även jaktdirigering kom på tapeten. Helena är mer erfaren än jag så där har jag lite att lära mig. Kanske får vi till ngn sådan träning framöver också.

Tack till alla trevliga människor, nya och gamla talangare och till våra tre duktiga handledare, Lotta, Anders och Anders. Dom hade verkligen gjort ett bra jobb både före helgen med planeringen och under helgen med all hjälp vi fick från dessa kunniga lydnadsfreak.

Tack till gulliga gulliga Lottis som stått ut med min sura löptik Timjan. Vad gjorde jag utan henne? (Lottis alltså!!!)

Talanglägret hägrar

2009-10-27T13:22:00.000-07:00

Abbys hoppteknik har förbättrats lite sen i somras, men vi måste jobba på mer. Fotade gjorde Nils Hällgren förra julen.

Nu är det bara en dag kvar innan jag ska åka iväg på det andra talanglägret. Den här gången i Dalarna så det blir en bra bit att åka. Som tur var får jag sällskap på vägen av Helena från Göteborg med sin underbara lilla goldentik Picknick, så det blir nog mkt hundprat vi kommer hinna med på resan.

Det verkar vara ett späckat schema för oss med träning av hundarna och det är även en kille som är bra på det här med mental träning inbjuden på fredag kväll, PO Lindvall. Han har jobbat med olika landslag i andra tävlingssporter. Ska bli intressant.

En minitävling har dom också planerat för oss. Och allt det här blir inomhus!! Underbart!

Att hålla landslagsträffar och talangläger kostar ju en hel del så nu har vi blivit tillfrågade om vi kan ställa upp med att sälja en bildekal där det står att man sponsrar det svenska lydnadslandslaget. Det bästa är att företag eller föreningar får med sitt namn på brukshundsklubbens lydnadslandslagssida och det är avdragsgillt eftersom det är reklam.

Tanken är att vi ska få in pengar så det inte blir så dyrt framöver för kommande träffar. Att hyra inomhushallar och konferensrum plus boende plus resor blir ju en hel del. Får hoppas att många vill hjälpa till att stödja både talangtrupp och lydnadslandslag. Min egen klubb Elfsborgs brukshundklubb har redan sagt ja. Det kostar 1000kr för en dekal.

I år kom ju Sverige på silverplats i lag på VM:t i lydnad och med flera bra individuella placeringar. Mycket bra jobbat och samma lag satsar nu närmast på NM i Norge i november. Håller tummarna för dom alla.

Ikväll blev det träning på klubben och dumrutan kändes bättre, vi jobbade med placeringen i fria följet fr.a. Skiftena gick jättebra men hon var väldigt het på transporterna.

Höger om halterna har min punktmarkering verkligen gett resultat på. Kul att man på bara ngt träningspass kan ändra och förbättra med rätt timing på belöningen. Tyvärr är det ju inte alltid så! Vi sliter med fjärren och bakåtsittet. Så fort hon inte tänker på att det är det vi tränar så flyttar hon baktassarna ca 5 cm framåt. Det är så jädrans irriterande att det ska ta sån tid att förändra. Försöker verkligen belöna i själva rörelsen också men jag tycker inte det hjälpt. Annars var hon kanonfin ikväll, jättepigg och vittringen var kanonfin. Rutan och dir.apporteringen gick också jättebra, men konskicken förändras lite så dom jobbar vi vidare med. Så lätt att sakta ner lite för tidigt, så svårt att hejda sin egen stoppsignal då, vilket är min tanke att jag borde göra och sen bara skicka om igen och tänka på belöningsplaceringen.

Några från klubben hade varit iväg och tävlat på en riktigt uselt upplagd elittävling i helgen. Är så glad att jag inte var där i regnet. Nu tyckte dom att där vill dom inte tävla fler gånger och jag förstår dom. Det blir ju så när man blivit dåligt bemött på en tävling, ryktet sprids fort. Jag tycker det är stor skillnad på om det är en orutinerad tävlingsledare som gör sitt bästa, det kan man ju träna sig på att klara av. Mental träning! Men när man möts av otrevlighet, flera tekniska fel och dålig information då är det lite svårare. Jag har själv aldrig tränat mig på att gå in och säga att det är ett tekniskt fel om tex rutan är 2x2 meter istället för 3x3 men kan man göra det utan att det kostar mer än det smakar, så att säga, så tycker jag det är viktigt att man säger till. Många gånger är ju en tävlingsledare inte medveten om misstagen. Blir man däremot bemött otrevligt så är det nog bättre att hålla tyst just då och sen eventuellt säga ngt efteråt i så fall. Annars är det nog inte lätt att genomföra tävlingen på ett bra sätt. Men vi är ju alla olika så...

Träning för Mona Kjernholm

2009-10-21T13:36:00.001-07:00

Vittringsprovet från senaste tävlingen. Foto Daniel Grönbek

I måndags var Susann och jag hos Mona för lite finslipning. Hon har ju kommit hem från VM och fick ju med sig en silvermedalj i lag. Inte fy skam inte! Det var rejält svåra förhållanden på årets VM så det är ju extra kul att det gick så bra för Sverige.

Jag ville ha lite hjälp med expertögon på hur jag går i svängar och på min rytm så det ser lätt och flytigt ut. Sen fick jag lite tips på hur jag ska jobba med höger om halterna som lätt blir lite snea och för att få till ett bra flyt i vänstersvängarna i språngmarschen så jobbade vi med vänster om halter. Allt funkade jättebra och Abby köper snabbt det som lönar sig här.

Vi hade fördelen att få vara inne i ladan och träna och Abby var jättenyfiken för hon hade ju spårat efter mig in dit, (Susann körde Frodo först) men så fort hon insåg att det var träning så glömde hon helt den ovana miljön. Det är ngt som jag uppskattar väldigt mkt hos henne.( Hoppas det känns lika bra i inomhushallen i Grängesberg som blir nästa talangläger om en dryg vecka) Men hon var alldeles för het så positionen i början var lite si och så, men blev bättre efter hand.

Det är en brist hos mig att jag lägger för lite tid på fria följet. Det var därför jag kände att jag skulle ägna det extra tid när jag kunde få lite "nya" ögon på oss. Det var ett tag sen jag var hos Mona nu.

Tog lite tid på dumrutan också och där blev hon het och låg på alldeles för långt fram. Fick bra tips och Mona tyckte att jag skulle träna bara fritt följ runt konerna ett tag, men jag känner att jag inte vågar släppa på träningen med skiftena eftersom hon så lätt missar sittet. Nu har hon dock tre gånger satt sig på ställandet istället! Ja, ja, det är väl bara att jobba på, ändå kul att hon är inställd på sitt - ska bara få till det på rätt plats också!!

Jag har haft i tankarna att växla ungefär varannan högerruta och varannan vänsterruta för att inte få en hund som tänker i förväg när man ska svänga vänster och som blir rak i skiftena (ett tips från SthlmsHelene) men jag har inte riktigt tränat det fullt ut ännu. Det är ju en sak vad man tänker att man ska göra - och en annan vad man verkligen gör! Jag skulle ju också kunna jobba på rak linje med skiftena och gå enbart fritt följ i vänsterrutan. Hmm, får se vad det blir.

Avslutade träningen med att få skicka till kon och ruta (rutan låg i ena hörnet, såsom det ofta gör i ridhus) men denna dag var detta inget problem utan Abby sprang fint på rak linje in i rutan och fick ta sin boll. Jag har märkt att hon kan ha svårt att se rutan i ridhus, (det händer ute också förstås). Måste se till att få ihop någon träning i ridhus innan nästa tävling som ska vara inomhus.

Susanns Frodo från KM:t i lydnad på Elfsborgs brukshundklubb. Foto D. Grönbek

Ny elittävling - en prövningens dag.

2009-10-10T12:41:00.000-07:00

Japp, då har vi lyckats genomföra vår andra elittävling. Resultatmässigt är jag jättenöjd även om poängen sammanlagt inte blev så hög.

Målsättning för dagen var bl.a att få till en bra rytm i dumrutan och helst sittandet också förstås. Det gick över förväntan. Jag håller på att testa mig fram med olika sätt att gå för att Abby lättast ska förstå skiftena. Inte för snabbt men samtidigt kan jag inte gå för sakta för då blir hon lätt lite för långt fram i positionen mellan skiftena.

I veckan har jag känt mig lite dåligt fokuserad på att vi skulle tävla. Kanske för att det blev två dagar i streck förra helgen och jag är inte van att tävla ofta. Hur som helst så kändes det bra igår och fokuset började komma tillbaka hos mig själv.

Tävlingen började som vanligt med gruppmomenten och dom kändes superbra men jag kunde inte belöna Abby med det vanliga (snoppen tar lite för lång tid att äta!) för jag hade startnr 1. Detta var lite störigt märkte jag att Abby tyckte. Får nog börja variera mig lite ibland på träning.

Det lär ju bli många fler gånger vi får ettan.

Friaföljet började med två steg åt höger och sen rakt fram (ok, tänkte jag, tävlingsledaren vill skoja till det lite men det var ju lätt att följa) och efter det så blev det tydligen så att jag missförstod när han sa Vänster om, där borde jag gjort halt. Jag fortsatte att missförstå utan att veta vad det var som var fel så det blev ganska rejält pressande när tävlingsledaren efter fria följet sa till mig att jag inte lytt kommandona. Jag var som ett frågetecken!! Jag ska titta på videofilmen när Elin får tid att lägga ut den på youtube. Lottis var gullig nog att filma. Får se om jag då kan begripa vad som blev så tokigt.

Domaren valde dock att inte dra ner på poängen och jag var glad att jag lyckades hålla ihop mig och genomföra resten av programmet. Kanske är det ngn sorts kommendering som används i brukset som jag inte kan.

Jag är nöjd med mig själv att jag ändå lyckades hålla ihop resten av programmet. Men det tog lite tid att kunna glädja mig efteråt åt flera fina moment.

Våra poäng blev:

sittande 10p

Plats 10p

Fritt följ 8p

Gåruntrutan 9.5p

Inkallning 10p

rutan 0p (jag dabbade mig)

dir.app 9,5p

metall 10p

vittring 10p

fjärr 8p

Allt som allt ett lågt förstapris på 263 p och förstaplacering.

Bildserien på Abbys apportering togs förra helgen av Daniel Grönbeck.

KM i Lydnad och vi vann!!!

2009-10-04T12:49:00.000-07:00

Vilken dag det blev!!

Dagen började med att regnet vräkte ner och jag övervägde allvarligt att stanna kvar i sängen. Hade ingen lust att utsätta mig och Abby för en lydnadstävling i ösregn igen, inte så nära inpå nästa "riktiga" tävling. Men, jag masade mig upp, jättestel efter gårdagen. Lyckades komma i väg i god tid med regnkläderna på och se man på - solen tittade fram ibland och vi fick bara lite regn på oss. Vilken tur!

Dagens upplägg var liknande gårdagen. Man fick själv välja moment ur fyra kategorier. Jag valde treans fria följ, elitens inkallning, apportering av träapport och fjärrdirigering, tvåans. Det fick sammanlagt inte bli mer än 15 i koefficientantal. Så högst 150poäng kunde man få här.

Mitt mål med dagen var att jag skulle hålla ihop mig och fokusera bättre och inte glömma några små detaljer som hur jag står under apporteringen t.ex. Små saker som kan ha stor betydelse har jag upptäckt. Jag lyckades inte till fullo, men fokuset var bra.

Jag var mer inspirerad än igår och Abby var mkt pigg och sugen på jobb. Fria följet kunde varit bättre men vi fick en nia, inkallningen blev lite rolig för domaren och tävlingsledaren skrattade så mkt åt Abby att jag själv fick svårt att hålla mig. Tävlingsledaren Annika, som för övrigt gjorde ett toppenbra jobb de här två dagarna, sa att hon måste pausa mig lite för att domaren skulle få skratta klart. Domaren tyckte att Abby borde vara räddare om gräsmattan, det blev såna bromsspår att gräset yrde påstod han. Ja, kul när man kan roa ngn. I alla fall blev det en 10 där och sen blev det 10 på apportering och fjärr. Jag hade en tanke med att få sluta med fjärren, även om den var mkt lättare än i eliten. Så bra att kunna belöna upp den direkt efter. Vill försöka bibehålla Abbys allerthet i momentet som jag är väldigt nöjd med att ha fått tillbaka.

Domaren kurar i kuren eller skrattar han i smyg?

Bedömningen var dold så ingen visste hur vi låg till inför sista utslagsmomentet - Rutan. Här kunde man välja 10 meter rakt in, el treans ruta på 25 meter eller 40 meter rakt in. Jag fegade och tog 25 meter, vi tränar ju bara elitrutan nu förtiden och själv är jag urdålig på att se ordentligt var hunden är i rutan, fr.a när markeringen runt rutan inte syns förrän man är några meter ifrån den. Några andra valde 40 meter och med högre koeffecient där var jag säker på att någon annan också skulle vinna tävlingen, många gjorde jättefina rutskick, helt imponerande, men, till min stora förvåning räckte mitt resultat ändå.

Ja, alldeles rosa om kinderna tackar jag för applåderna, fortfarande jätteförvånad, visst hade det varit dumt att stanna i sängen, blev ju en riktigt rolig tävling!

Det här upplägget som vi haft på klubben i två dagar, är hämtat från en annan klubb, kanske var det göteborgsavdelningen, är inte säker. Men alla var helnöjda med ett sånt kul upplägg och domaren sa att han tyckte det varit jätteroligt. Tror t.o.m. han sa att det var det roligaste km:t han dömt. Susann hade en idé om att man kunde ha det utslagsgivande momentet i slutet som ngt man inte kan träna på i förväg, kanske att man inte vet vad det är innan. T.e.x vilken hund som plockar in flest grejer från en låda på några minuter eller som Anders berättade om ngn kul tävling han varit på där dom fick i uppgift att gå fritt följ med ngt gott på en sked i en hand och hunden fick inte försöka hoppa efter handen eller där hunden skulle sitta på en stol och föraren ligga under stolen eller hur det nu var. Ja, det är väl bara fantasin som sätter stopp...

KM i bruks - ett regnigt sådant!

2009-10-03T13:15:00.000-07:00

En riktigt regnig lördag, Abby i förväg till väskan efter lydnaden, jag försöker hinna med.

Jaha, då har man debuterat i brukssammanhang med Abby. Njaa, det var kanske att ta i, men klubben erbjöd frikostigt även oss lydnadsnördar att få delta. Det började med en uppletanderuta där man inte alls visste hur många föremål det fanns. Man fick själv fördela sin tid i första rutan för efter lydnaden var det en ruta till att köra uppletande i. Låter det konstigt? Nä, det var ett kul upplägg. Allt som allt 8 föremål och 8 minuter och ingen fick titta på de andra.

Jag startade först och jag visste att det skulle vara mkt spring i benen på Abby. Hade behövt värma upp med mer nosarbete innan men det regnade och regnade och det var ju faktiskt mest en kul grej. Vi tränar aldrig med avvallade områden på det här sättet så mina förväntningar var låga. Tre föremål blev det i alla fall och sen bröt jag efter 5 minuter. Kunde egentligen kört på med alla minutrarna för jag skulle inte hinna ruta 2 ändå eftersom jag skulle jobba men, men...

Lydnaden kändes under uppvärmningen jättebra trots regnet, jag värmde både på grus och gräs och hon var väldigt het och hade inga problem med att sätta sig i halterna tex. Men, vi fick vänta väldigt länge på starten, domaren ville så klart ha fika och värma upp sig efter uppletandet och det där är ju också en träningssak - att gilla läget!! (som Kenth Svartberg brukar säga när det pratas om dumma domare och knäppa tävlingsledare, planer man inte gillar osv.

Ja jag vet inte riktigt vad som hände sen. Jag hade valt (man fick nämligen själv välja moment som var värda olika mycket och sammanlagt skulle det bli koeffecient 15) linförighet först och trots att jag då och då tränar med koppel på så verkade hon bli lite störd, kanske var det bara att vi varit ute så länge i regnet eller, ja, ja..... Hur som helst var det väl godkänt. Men inte mer tycker jag. Inkallningen där jag tänkte passa på att göra en slät så missförstod hon mig och satt inte kvar utan kom efter mig. Jag måste ha slarvat där. Skyller helt på mig själv. Hon brukar aldrig ha problem med stadgan. Det lustiga var att både Susann och Lina råkade ut för samma sak fick jag höra efteråt.

Sen var det metallapportering och hon travade sista stegen in och satte sig saaaaktaaaa!!! Usch!

Ställande och läggande var väl ok så det blev ett bra slut.

Jag tycker det nyttigaste med tävlingen var att jag måste skärpa till mig!!!! jag var inte fullt fokuserad, man kan skylla på kyla och regn och värkande nacke och allt möjligt men det är bara skitsnack, jag var inte tillräcklig bra idag!! Får se hur morgondagen fixas! Ska sova på saken.

Vann gjorde i alla fall en värdig vinnare - Göran och flaten Zigge - Stort GRATTIS!

Kändes väldigt skönt att komma hem efter en hel dag med regn, dom stackars valparna på valpkursen blev genomblöta på några minuter. Vi hade mkt teori inomhus idag. Tur att det är en sån fin grupp med många glada valpägare.

Daniel Grönbek tog igen en massa fina bilder, jag knyckte några, han har ju godkänt det innan så det är väl ok hoppas jag. Tack Daniel! Här under: Abby hittar tredje grejen på uppletandet, blev så full i skratt - en jättehäst, vilket kap tyckte Abby.

Efterlängtat info om talangläger och supertrevlig träning idag

2009-09-29T13:55:00.001-07:00

Bilden togs av Mona Kjernholm i maj, ack, ack, sommaren är slut, kändes tydligt ikväll.

Ikväll fick jag äntligen ett mail och kunde läsa lite om nästa talangläger som är i allhelgonahelgen. Det blir kul att träffa dom som är kvar från tidigare och så blir det även ett antal nya deltagare. Givetvis blir det superspännande att se dom. Några som redan tävlar/tävlat i landslaget har kommit med med yngre hundar. Dom har säkert en massa bra kunskap att lära ut även om dom nu har sökt som talanger dom också. Vi kommer få träna i en inomhushall vilket är jätteskönt så man slipper tänka på så mkt regnkläder etc.

Fokus ska under det här lägret ägnas åt tävlingspsykologi och uthållighetsträning. Oh, jag längtar verkligen iväg. Helena från Partille och jag ska ta oss iväg ihop och det känns skönt att få sällskap på resan för det är en bra bit till Grängesberg.

Min förhoppning är nu att Abby inte blir så skendräktig denna gång. Än så länge är hon superpigg och har inte visat ngt alls av att gå ner sig, men har jag otur så...

Veckans träning av gåruntrutan börjar ge resultat, hon har Peppar, Peppar, inte missat ngt sitt på de senaste träningspassen.

Fjärren går däremot fram och tillbaka. Jag kämpar på på kort avstånd men hon har väldigt svårt för att sätta sig tillbaka om hon det minsta glömmer sig, vilket hon lätt gör. Jaja, vi får fortsätta jobba på med den biten, är dock väldigt nöjd med attityden i momentet. Hon känns väldigt alert och ingen tendens till seghet.

Annars är jag supernöjd med dagens träning.

Susann och jag har fått till två träningsdagar i streck på olika klubbar och det mesta är jag nöjd med från de passen. Idag var hoppet kanon med fina ingångar och hög höjd över (ett litet tjuv dock - men det är redan glömt!), en toppendirigering till konen med en apport liggande fem meter bakom och sen säker linje ut till rätt apport. Just nu jobbar vi på kortare avstånd och lite mer bredd för jag gillar inte när hon snävar in. Vill hellre ha en liten båge ut.

Fick till ett sittande i grupp och en platsliggning med Frodo och Kalle. Är helnöjd. Jessica satte upp Kalle med ett tydligt "Sittupp" och jag såg hur Abby aktivt jobbade för att inte luras med. Hon har blivit ännu mer sugen på sin slutbelöning sen jag började införa tjursnoppar! efter platsen. En stor delikatess enligt Abby och faktum är att MissPiggy har mist lite av sin charm just i valögonblicket. När snoppen tuggats ner och svalts så är hon dock snabb på att ta igen leken med den rosa grisen.

Även jakten ska ju ha sin tid.

Lottis och jag fick till ett härligt jaktpass idag också i solen. Körde markeringar med Abby och Rippley på ett stort kalhygge med lite olika höjdnivåer vilket Abby brukar ha svårt för. Idag var hon dock jätteduktig utom i slutet när hon skulle ta en dubbelmarkering och hela tiden drog åt fel håll eftersom hon hellre ville ha dummien med kaninskinn på. Blir till att träna mer på det.

Vi avslutade träningen med ett stort sök på 30 dummiesar där Timjan gjorde en mkt bra insats och fick in sina 10 (vem säger att man måste ha en retriever för att hålla på med jaktträning?), Loppa och Casey fick jobba på med dom svåraste och ingen av dom gav sig men det var inte helt lätt med dom sista som låg i ett blötområde. En dummie kvar bara som vi får leta efter en annan dag. Det är ju ganska vanligt att ngn blir kvar så dummiesar går det åt en hel del av.

Ripley har växt till sig sen dessa två bilder togs. Numera är han betydligt större och vuxnare! ja inte helt lätt att se ibland, som idag när han lajade runt själv med dummiesarna och skuttade som en liten kalv fram och tillbaka på ett mkt valpkalvigt sätt. Vem sjutton tog bilderna? Uffe kanske? eller Elin? Ursäkta mig! Har nog fått dom från Lottis hur som helst.

Kul att hålla kurs!

2009-09-23T15:05:00.000-07:00

Galen eller? Susanns Frodo väntar med spänning på vilket håll han ska springa åt. Misstänker att han har en egen åsikt också.

Jag har nog ett av världens bästa jobb - inte ekonomiskt sett och kanske inte tiderna heller är så jättebra alltid, men så himla kul det är att få hjälpa och se kursdeltagare göra framsteg. Ikväll var det avslutning på en fortsättningskurs i agility. Dom har varit så duktiga och både hundar och mattar/hussar har utvecklats enormt. Jag har fått lägga ribban högt på den här kursen. Alla har med bravur jobbat på och antagit utmaningarna.

En härlig blandning av raser, från tax till cavalier, sheltie, lagotto, softis, dvärgpinscher, pumi och dansksvensk gårdshund.

Några är redo att hoppa med i Elins tävlingsgrupp i mars och några vill gärna fortsätta ett tag till på den här svårighetsnivån. Det känns som att alla har roligt på sin nivå och det är ju ändå det hundträning bör handla om. Att se en osäker hund utvecklas från att inte vilja gå in i tunnlar på de första kurstillfällena bli mer och mer säker och efter ett tag både forsa fram genom tunnlar och upp på A-hinder och Balansen. Det är verkligen jättehärligt!

En sak som jag sett hända för många som tränat agility ett bra tag är att vardagslydnaden verkar ha blivit betydligt bättre också. Hundarna märker att det lönar sig att komma, det händer roliga saker runt om husse/matte.

Fortsättningen på kvällen blev det då också en vardagslydnadskurs och jag tycker även att dom kurserna är jättekul. Vi pratade om inkallning, hur lägga grunden för en riktigt bra sådan? Jämför man med en inkallning i tävlingslydnadssammanhang så är det ju mkt lättare än i vardagen när hunden inte sitter och väntar på att bli inkallad utan istället kanske har fokus på något helt annat. Jag tror mkt på att "hjärntvätta" hunden på inkallningssignalen. Att signalen kommer när hunden inte kan göra fel. Den är redan hos mig och jag visslar min signal och ger stor belöning, eller den är på väg mot mig, jag ropar och drar ner en härlig leksak i snöre som den får jaga ifatt, den springer efter mig och jag ropar, visslar när jag är nästan hundra på att den kommer till mig för att få jaga ifatt godisbitar som jag slänger osv.

Vad beträffar egen träning så håller jag på med en kampanj på sittandet i dumrutan. Håller på att testa några olika idéer, får se vart det bär hän. Kampanjar också fjärren, som alltid får jag väl erkänna. Där börjar jag få till ett annat stå mot det jag haft innan. Förut var Abbys tassar helt stilla från ligg till stå, nu försöker jag få att bak är stilla, fram flyttar in lite, blir en kortare rygg och en snärtigare rörelse. Vi är inte uppe i många meter ännu. Här är det tålamod som gäller, små steg i taget.

Igår kom Helena med Picknick och Skipper till Borås och träffade mig och Susann. Kul att se henne. Hon är också med i talanggruppen och har en helt ljuvlig goldentik. En sån där hund som jag skulle kunna ta med mig hem omedelbart. Tror dock inte att Helena uppskattar den tanken.

Vi gjorde lite gruppmoment och jag är helnöjd med Abby igen. Fint sitt och bra plats.Tack till både Susann och Helena för trevligt sällskap. Det blev väl lite mer prat än träning denna dag och det kan ju vara kul som omväxling, men lite träning med varje hund hann vi med i alla fall.

Susann hade med sig sin nya 7-månaders bordercollie. Med två hundar i elit och nu denna nyinflyttade vovve, så har hon att göra. Hon säger dock att den nya, Vilja heter hon, är husses hund och främst ska vallas med. Får väl se hur länge hon kan hålla sig. Söt var hon (enligt mig), korthårig, svart och vit med upprättstående öron, allt som Susann inte gillar, men lyckats sätta sig över, för det blir nog en jättebra tävlingshund - med mycket vilja! Idag har Lottis Myrra fått åka till himlen. Aldrig lätt att ta beslutet när en älskad vän är dålig.

Lite bilder efter tävlingen

2009-09-14T03:53:00.000-07:00

Tack till alla grattis jag fått från andra talanggruppare, vänner, elfsborgare, kursdeltagare, det värmer gott.

På Elfsborgs brukshundklubb har vi en jätteduktig fotograf, Daniel Grönbek. Jag har fått lov att knycka några bilder från honom. Tack Daniel! Så kul att ha efteråt som minne.

Min fantastiska filmare Elin Lilja som ställde upp och kom tidigt på morgonen trots sent kvälls/nattarbete. Sussi med Fame, en av våra trognaste kursdeltagare tittar på. Det ska ju läras i tid tycker Sussi. Fame håller säkert med. Hon är ju av den rätta rasen!!! Ingrid från klubben ser väldigt glad ut.

Ser ut som att Abby inte vill släppa, men det var inget problem.

Inkallning med läggandet.

En labbe kan också flyga!! I alla fall öronen.!

Precis som jag ville ha henne, fullt fokus på fjärren! och mitt favoritfoto från tävlingen. Jättefina Abby.

Tog med en bild på Jessica och Kalle, jag hoppas hon förlåter mig. Såg så härligt ut med apporten i luften och Kalles blick uppåt.

På prispallen, jag och Jessica som etta och tvåa. Elfsborgs brukshundklubb hade en toppenhelg med en massa uppflyttningar och braiga resultat. Grattis till alla som gjorde så bra ifrån sig.

elitdebuten

2009-09-12T10:36:00.000-07:00

Så var den då här, dagen D. Och vilken dag!! Och vilken hund jag har!!! Jag är bara såååå himla glad över min lilla Abbybabby. Hon skötte sig fantastiskt, själv gjorde jag en liten miss som kan ha bidragit till att hon inte satte sig i dumrutan, men annars gick det hur bra som helst. Inga nya konstigheter dök upp, fjärren är inte klar på träning heller så där flyttade hon fram lite.

Poängen blev 306 och i dom olika momenten fick vi:

Sittande i grupp 10p

Plats 10p

Fritt följ 9p

Gåruntrutan 7p

inkallning 10p

rutan 10p

dir.apportering 10p

hoppapport 10p

vittring 10p

fjärr 9,5

Jag måste suga på karamellen ett tag.

Mina främsta delmål uppfylldes helt. Bra fokus på sittandet i grupp var nr 1, bra engagemang genom alla moment och snabba skiften på fjärren var nr 2 (med snabba menar jag att hon skulle vara pigg, vaken och snabb i huvudet och vilja göra dom, inte vara för trött- det höll fullt ut!). Sen hoppades jag ju på att det inte skulle dyka upp nya grejer som inte kommer på träning (det gjorde det ju inte) och så hoppades jag på att vi skulle få till sittandet på gåruntrutan - men det får vi jobba vidare med, det är inte klart ännu.

Underbart stöd fick jag av Elin som kom och videofilmade (även fyra minuters platsliggning!) och Lottis som kom med goda råd efteråt. Det är så bra att ha med sig ngn som känner till hur det brukar se ut och vad som då kan förbättras. Jag fick bl.a höra av Lottis att Abby var lite flack på hoppet på uthoppet men inte in så där ska jag börja köra lös planka på 50cm också, inte bara på högre höjd. Ska nog variera höjden lite mer. Tack till er båda för stödet. Sen var det jättekul att några kursdeltagare från Vift tagit sig till Elfsborg idag för att se på oss, trots att det var på morgonen. Tack för alla grattis från olika håll också. Det värmer. En elfsborgare till gjorde debut idag med ett förstapris - Grattis Jessica med din underbara labbe, vi kommer nog tävla ihop en del framöver tror jag.

Ny dag - ny träning

2009-09-09T14:22:00.000-07:00

Abby-den lilla tjuven!

En härlig dag med fin träning på klubben. Elin ställde upp och tog både bilder och kommenderade oss i några moment. Idag var externbelöningen väldigt lockande. Miss Piggy som inte fått följa med på länge fick Abby att dra sig mot väskan vid rutskicket (hon ångrade sig dock och kom ihåg uppgiften innan jag hann säga ngt). Detta är ju inget vi brukar ha problem med så jag väljer just nu att inte lägga ngn större vikt vid det, men inför tävlingen ska inte den lilla grisen få dyka upp i förväg. Det var ju heller inte meningen idag men hon lyckades sno den ur väskan i ett obevakat tillfälle.

Abby sitter med fullt fokus igen på sittandet i grupp.

Ja, sprången har blivit mycket, mycket bättre med högre höjd på hindret så hon anstränger sig mer och lös planka överst.

Idag var konskicket svårt men själva apporteringen inga problem.

Alltid är det nått!

Höjdpunkten var nog ändå dumrutan som hon gjorde kalasbra den här gången.

Vi är snabba som blixten när vi får lämna planen. Hann ni inte se oss? Inte konstigt alls, vi har konditionstränat hela sommaren!!! Hmmm, njaa, en av oss har nog tränat mer än den andra. Jag tror inte ngn kan gissa vem?

Tack Elin för en jättefin dag och för alla bilder, jag sparar några till en annan dag, men saknar dom jag tog på dig och Nosa. Mina fotografiska talanger är ju inte dom bästa så kanske blev de inget att ha. Elin var inspirerad av Maria Hagströmkurs och jobbade på att få Nosa att bjuda mer själv på kontakt. Det gick jättebra med dagens träning trots att Nosa börjat löpa.

Ett stort Grattis också till att Nosa blivit Klass3hund i agilityn. Det har ju gått som en dans - på ett drygt år är dom nu redan där och kan börja tävla på dom stora tävlingarna. Förstod att Stora Stockholm och Göteborgsmässan lockar nu. Elin håller tävlingskurser på Vift och det är vi mycket stolta över. Vill du läsa mer om hennes bedrifter med sina hundar - gå in på elins hunderi. Måste kolla upp exakt adress till hemsidan. Får återkomma om det.

Att bli hög av träning

2009-09-07T13:00:00.000-07:00

Ikväll känner jag mig så himla glad. Tänk att man kan bli "hög" när hundträningen bara känns så bra. Det finns ju inget roligare, eller? Ja, visst är man lite tokig! Inte så lite heller. Det är tur att det finns fler tokskallar och träningsidioter runt omkring.

Det var lydnadsträning och generalrepetition inför helgens lydnadstävling på klubben. Så himla lyxigt att få vara med och köra hela elitprogrammet. Vi var tre stycken i eliten och alla var nöjda efteråt. Själv var jag gladast över att sittandet i grupp kändes sååå himla bra. Abby satt och skakade (precis som jag vill ha henne), platsen damp hon ner på och uppsittet var kanon!!!! Oh så kul. Det har vi ju kämpat lite för att få till.

Fria följet kunde varit bättre tycker jag själv, stegförflyttningarna bakåt och till vänster var inte lika bra som dom brukar och dumrutan missade hon sittandet på, men vad gör det när rutan var kanon, dir.apporteringen jättebra utom farten till konen där hon var lite osäker, hoppet jättebra och vittringen helt underbar och fjärren enl. åskådarna satte hon sig från stå till sitt precis som jag ville. Sen att jag med dimmiga ögon inte såg skylten ordentligt och gjorde fel skiften spelar ingen roll. Jag höll ihop mig och Abby var alert hela tiden. Ngt som jag också är supernöjd med är att alla ingångar med apporter och pinne gjorde hon bra. Det är ju en av våra akilleshälar. Det känns som att träningen där börjar ge resultat, men säkert ngt jag alltid får jobba på.

Mitt mål med elitdebuten är: Att få till alla mina rutiner och få Abby att känna igen sig hela tiden och att hon har högsta möjliga energi utan att tappa fokus. Lätt som en plätt - eller hur? Ikväll glömde jag bara en signal som jag jobbat om, jag tror jag föll in i den gamla på ett ställe, men det får jag jobba på.

Jag har glömt att tacka för alla lyckönskningar till fortsättningen i talanggruppen. Så roligt att få vara med en gång till. Tack till er som inte kom med denna gång men som ändå önskat lycka till och hört av er. Och så klart grattis till alla som kom med!

Min lilla Bess är bättre igen och nu tjatar hon på mamma hela tiden om att få mer mat. Hon går på diet, fisk och ris och är hela tiden hungrig, sover lite och vill gå långa promenader. Jag har fortfarande inte hört från veterinären så vi får väl söka ngn annan, vore ju bra att veta om det hör till sjukdomsbilden att hon får så dålig mage emellanåt.

Höstens kurser är i full gång. Jag känner ofta att den kurs jag just har är den roligaste. Det är en ynnest att få ha ett jobb som man älskar. När jag jobbar så hinner jag nästan aldrig tänka på ngt annat. Just nu har jag en salig blandning av unghundskurs, agility både nybörjare och dom som kommit lite längre, klickerkurser på olika nivåer och så valpkurser. Tänk så olika kurser, jobbet blir aldrig tråkigt. De två kantarellkurserna jag haft i år var jätteroliga och inspirerande.

Timjan har fått leta kantareller idag igen och det blev väl ett kilo i alla fall. Abby är lika bra på att hitta dom, utan träning! bara det att hon konkurrerar med Timjan om vem som kommer fram först och vem som kan äta flest innan jag hinner fram. Tur att det är gott om dom i år!!

På bilden Molly, eng. cockerspaniel på kantarellsökskurs med husse och matte. Molly tränar annars agility med lill-matte. Jasmine Moore tog fotot.

Fotot på Abby är taget av Nils Hällgren

Upp och Ner

2009-09-02T02:30:00.000-07:00

Att leva med en gammal eller sjuk hund är förenat med en ständig oro i magen. Igår fick jag höra från pappa att Bessen var jätteglad och pigg och lekte som bara den och jag blir så glad när jag hör hur hon trivs med sitt pensionärsliv. Pappa säger att hon bor på ett äldreboende, men frågan är om ngt äldreboende kan vara så bra som detta? Med lite svaga bakben så klarar hon ändå naturen på promenaderna mkt bättre i småland än här i Borås, där det inte verkar finnas en enda slät yta runt omkring där jag bor. Berg och dalar. Så även livet med en gammal hund.

I ena stunden glad och nästa, tråkiga besked igen.

Imorse pratade jag med stackars mamma som varit uppe sex gånger i natt med en diarréande hund. Till och från i våras och i somras har Bessen varit dålig i magen. Vi vet inte om det hör till sjukdomsbilden. Fick en diagnos i mars att hon bara hade några månader kvar att leva. Cancer i benmärgen. Vi har varit väldigt glada att hon inte blivit som veterinären trodde, tröttare och tröttare. Hon har snarare hållt igång som vanligt och gått långpromenader på i alla fall en timme utan problem varje dag. Bara när värsta värmen varit som hon inte velat gå.

Bessen är patient på djursjukhuset i Borås. Där har vi en jättebra veterinär, men - hon är inte anträffbar och har inte telefontid förrän i oktober! Varje gång jag har väntat på besked och stått med på hennes ringlista så har det dröjt, ibland 10 dagar längre än vad det skulle. Känns det igen? Man är så utlämnad som hundägare om man inte bara vill byta veterinär hela tiden. I det här fallet känns det inte så akut, men i december när hon verkligen var dålig och skulle ha antibiotika så blev fördröjningen av medicinen det som gjorde att hon fick må dåligt mkt längre än hon hade behövt. Provsvaren hade ju kommit långt tidigare! Har man möjlighet och hittar någon annan bra privatpraktiserande veterinär så byter man ju om man är smart, fr.a efter upprepade sådana här tillfällen. Nu blir det kanske så också av praktiska skäl eftersom Bessen inte är i närheten här, utan i Kalmartrakten.

Inomhusträning trots solskenet

2009-09-01T13:06:00.000-07:00

Idag har jag och Susann tagit oss iväg till Angered och tränat i inomhuslokal tillsammans med Mona. Vi körde ett upplägg med Sittande och Platsliggning först och jag är jättenöjd med Abbys attityd i sittandet. Något som jag tyckt att hon inte riktigt haft lika bra som tidigare innan första talanglägret. Nu känns det som att det var riktigt bra igen, utan att hon sitter och skakar av förväntan. Platsen gick jättebra. Vi hjälpte varandra med bra störningar på läggandet och uppsittandet. Abby "flög" upp på sittet, precis som jag vill.

Efter det så tog vi en hund i taget, Frodo och Susann visade en väldigt fin form idag. Han verkade inte berörd av lokalen heller. För varje gång jag ser dom så har Susann fått till ännu lite mer fina detaljer. Det går så fort framåt med den herrn.

Sen tog vi Abby och jag ville köra igenom elitprogrammet, med lite bryt och belöningar här och där. Fotgåendet var sådär. Hon låg lite för långt fram ibland, pendlade lite och var väl allmänt lite för het. Hade behövt värma upp henne lite mer. Men nu för tiden oroar jag mig inte så mkt över om det blir lite för långt fram för jag har haft problemet förut och vet hur jag ska jobba med det. Peppar, Peppar!!! Det som däremot känns bra är ju att störningarna med tävlingsledare (Mona) som trampade på runt omkring oss, det är inga problem.

Dumrutan gjorde hon stannandet jättebra, sittandet missade hon, jag försöker jobba bort ett dk men det håller inte alltid ännu utan, och läggandet la hon sig med baken något senare än framdelen. Ja, det får vi jobba på, annars var jag nöjd med både vänstersvängar och stadgan och upptagen.

Inkallningen var inte så bra tempo som hon kan ha, men ok. Ställandet ngt för tidigt vilket jag inte såg, så jag hann inte hejda min signal där. Läggandet blev bra. Gjorde om inkallningen senare och då stannade hon själv efter två meter!! Kul!!! Ja, ni läste väl ironin där, Suck!

Rutan är jag skitnöjd med, då den låg vid väggen så hon fick springa mot speglar. Susann fick hjälpa till att slänga in bollen i rutan och lyckades tajma exakt rätt sekund. Konskicket blev jättebra. Än så länge tycker jag hon håller för det mesta väldigt bra tempo till konen.

Dirigeringen gjorde jag bara med kon och två skålar för det var tillräckligt svårt ändå med lite trångt utrymme. Det gick ok. Lite tänkande på vägen till konen, den låg nära en pelare och hon höll nog på att missa den men tänkte till. Det är trevligt när man kommer till stadiet att dom tänker till lite extra. Duktig tjej!

Vittringen blev jättebra, fort ut, snabbt val och helt ok tempo in där jag bröt och belönade stort. Jag tycker träningen med heta belöningar i vittringen har gett jättebra resultat på henne.

Ja, sen var det fjärren kvar och trots att det inte är vårat bästa moment, fr.a inte från stå till sitt, så är jag helnöjd med hennes attityd. Hon var med hela tiden i skiftena och gjorde alla skiften bra utom det förstnämnda. Ingen tveksamhet eller trötthet. Kändes jättefint för det har varit ett av mina små delmål på senare tid, att få tillbaka hennes förväntan i fjärren, trots att vi kört många saker innan.
Lite senare körde jag också hopp-apport och det blev lite kul för samtidigt som Abby for ut efter metallen som rullat långt, slängde Mona en apport till Mia, samma riktning fast längre bort. Abby kom alldeles av sig, sprang efter den apporten någon meter, vände tillbaka och hoppade hindret, trots att vi inte tränat på det avståndet. Mkt bra. En störning som vi definitivt inte tränat på någonsin tidigare. Andras apporter ska ju inte vara intressanta. Brukar inte vara så svårt, men med samma riktning och så nära blev det för svårt.

Mona körde igenom eliten med Marvin. Hon ville ha mkt dofter innan hon körde så Abby som nyss löpt passade ju bra. Det verkade inte bekomma Marvin det minsta. Så rutinerade som dom är så fixade han den "störningen" lätt. Han såg jättefin ut. Bl.a ett fint fotgående och som vanligt en toppenfjärr. Lite missar här och där hade ju dom också och det är ju så med lydnaden, den är aldrig beständig. Ett tag så funkar det och det bra, sen förändras plötsligt något och man får en bieffekt av en belöningsplacering, en för "tråkig" träning, för höga belöningar, att man tränat ngt extra på ngt så att ngt annat faller ihop osv, osv.
Det ser i alla fall lovande ut inför VM:t för dom två. En kille som hade tittat lite på oss och var jätteimpad, sa han i alla fall, undrade om vm:t sänds på tv!! Ja, tänk vad kul det hade varit! Att få sitta och se ekipagen och heja, även om det bara är från soffan. Hade varit fantastiskt!

Några fler som fick träna var ju såklart lilla Timjan, som numera klarar att hålla tyst nästan hela tiden. Hon tyckte som vanligt att hon var i särklass den bästa hunden på planen. Ingen springer väl till rutan fortare än jag. eller? Ska vi slå vad?

Mona körde både Mia och sin lilla Fira. Något så sött som att se den lilla valpen målmedvetet springa in i den stora rutan, ja, då får man nästan lust att ha en valp igen!!!

Susann körde lite heelwork med Lexi. Hon ska ju ha kurs i heelwork på Elfsborgs brukshundklubb. Kanske finns det plats kvar om ngn blir sugen. Duktiga är dom.

Ja, det blev en mkt lyckad träning idag och det roligaste av allt var att även om jag själv var helt slut när jag kom hem och bara sjönk ner i en solstol på altanen, så kom Abby fram ett antal gånger och ville träna mer. Så lite senare blev det några sittanden (missade inte ngt) och en dirigering till ute i hästhagen.

Nu kom det precis ett sms här från en fd kursdeltagare och vän i Sthlm. Eva skriver att hennes älskade Charlie nu har somnat in efter tre dagars sjukdom. Vilken chock för henne. Eva och Charlie förgyllde många av mina kurser där uppe och jag tror hon gick precis alla kurser man kunde gå för mig. Sen utbildade hon sig själv till instruktör också och började jobba på hunddagis. En toppenelev med en toppenhund. T.o.m. Timjan gillade Charlie! Han var en underbar personlighet. Mina tankar går till henne, jag vet precis hur det känns. Den värsta biten med att ha hund. Försökte hitta någon bild på denna fantastiska hund men jag har nog tyvärr bara pappersfoton.

Nu kom det ett mms med Charlie på bild. Jag tror nog att det är ok för Eva och Stefan att jag lägger in fotot här på denna fina hund.

Elin Lilja tog fotot av Timjan

Talanglägret nästa!

2009-08-25T12:39:00.001-07:00

VI KOM MED!!!!

Ja, så kom det då ett roligt besked på förmiddan. Helene från Linköping ringde och sa att Abby och jag kommit med till nästa talangläger. Jättekul! Det var verkligen ingen självklarhet och många duktiga ekipage har fått annat besked. Nu är det bara att njuta av nästa träff för det kommer nog bli stora förändringar av deltagare under de olika träffarna. Det roligaste är att det skapar bra kontakter och nya trevliga träningskompisar. Jag tror att sammanhållning och trygghet i gruppen är en väldigt viktig ingrediens för att få ett bra landslag - och att man kan ha roligt ihop! Ser fram emot Grängesberg och önskar alla er som inte kommer dit ett lycka till med träningen och säkert syns vi ute på tävlingsbanorna framöver.

Elin Lilja ställde upp som fotograf

Talangkvaltävling igen

2009-08-24T12:38:00.000-07:00

Japp, då var ännu en talangkvaltävling avslutad. Utan min medverkan, förutom från åskådarplats! Och det var hektiskt ska jag säga. Hade tänkt att i lugn och ro sitta och njuta i Kista på SBK:s Sthlmsavd:s klubb men det blev till att springa mellan planerna för att hinna se så många som möjligt från talanggruppen tävla. Två elitklasser på en gång, men tyvärr inte bredvid varandra och så trean samtidigt också. Puhh! Vilken pärs!

Flera gjorde en jättefin tävling och lyckades få höga poäng också, andra lyckades uppnå egna mål på vägen och några var väl lite missnöjda, så som det alltid blir på tävling. Jag tyckte alla jag såg jobbade på jättebra och såg väldigt fokuserade ut. Min kompis Helene från Sthlm, (som själv är en hejare på att träna hund) tyckte att det var mkt hög standard på förarnas jobb på planen, sen går det ju ändå inte alltid som man tänkt sig. Så bra jobbat allihopa!

Det var väldigt kul att träffa alla, nästan alla från vår grupp var faktiskt där. Tycker att det kontaktnät talanggruppen skapar är värt väldigt mycket. Så kul att åka på en tävling och heja på så många.

Varför vi nu inte var med berodde ju på att Abby började löpa för 1,5 vecka sen. Jag hade känt på mig ett litet tag att det kanske var något på gång men trodde att det skulle dra ut lite längre på tiden. Vi fick istället "visa upp" elitmomenten för Anders Sjöstrand som är ny i talangledningen.

Abby var lite fånig och ville inte sätta sig eller trampa på vissa fläckar (tränade på en rastningsplan bredvid parkeringen på Södertälje BK. Hon är inte förtjust i andras kiss!!! (precis som sin matte som inte heller gillar blöta toalettsitsar!!). Annars skötte hon sig ganska bra, själv vart jag lite halvstressad och glömde någon av mina rutiner inför ett moment.

Dumrutan som gått hur bra som helst på senaste tiden föll ihop som ett korthus. Både ställandet och läggandet såsiga och sittet obefintligt. Usch ja! Jag som glatt mig så åt våra framsteg där.

Inkallningen tycker jag själv blev jättebra förutom att jag var lite sen på kommandona i förhållande till konerna. Tränar på det alldeles för lite. Rutan blev svår med massor av grejer bakom konen, diverse leksaker och väskor o annat spännande och på vägen till rutan låg en leksakshög till, men hon löste det bra ändå. Det är ju sånt där man måste överträna på så småningom, men tiden!!! suck!! Har en lång lista i huvudet på allt som måste övertränas framöver. Bara det att det bör ju sitta lite bättre först utan för mkt störningar. Ja, med lite fler bra grejer och en och annan (snarare annan) miss så var Anders nöjd och gav mig bra tips och jag tror att han tyckte att vi var på väg åt rätt håll. Tack till Helene som följde med som stöd och Anette som dök upp som publik. Och till Anders förstås som orkade ta sig extra tid och titta på oss.

I veckan kommer beskedet om vilka av oss som blir direktkvalade till nästa läger i slutet av oktober. De som inte kommer med får söka igen med en ny videofilm om man skulle vilja.

Efter tävlingen blev det ett litet lydnadspass med Helene i Salem. Gick tillbaka lite i träningen av dirigeringsapporteringen, vill ha ut lite bättre bågar så det ska vi jobba på med. Helenes Lexi är helt otroligt härlig att se. Snabba upptag av apporten håller hon på att få - ett av Helenes käpphästar - men det börjar arta sig. Dom ska debutera i tvåan snart och det blir nog inga större problem, hon ser väldigt genomarbetad ut. Ibland när jag ser den där fantastiska borderenergin så kan jag bli lite avundsjuk (men bara ibland, förlåt Abby!)

Lördagen blev härlig med jaktträning med Pia och hennes golden Poppis och Anna med jaktcockern Phoebe. Vi jobbade på med matskålsträning, vänster och högerdirigeringar, kunna gå höger till skål fastän dummie föll till vänster (så dumt tyckte Abby, hellre dummie än en liten korvbit, men hon höll ihop sig och lyssnade ändå, vilket gjorde mig väldigt nöjd). Timjan fick också med den äran, visa upp sina dirigeringsfärdigheter. Grädden på moset för hennes del blev sen när Pia frågade om hon fick köra markeringar med Timjan eftersom Poppis var trött. Självklart sa Timjan och blev överlycklig. Pia är Timjans "gudmor", träningskompisen när hon var liten och alltid förknippad med något roligt. Så även denna gång alltså. Visste väl att jag kunde lita på dig, Pia! hälsar Timjan och flinar gott.

Avslutade träningen med apportkastare som vi inte är vana vid. Varken jag eller Abby såg den första (det känns ju som att den aldrig landar!) så jag fick skicka henne på ett sök. Nästa for ner långt bort i ett dike och Abby gick ut för kort och fick ha lite hjälp. Phoebe är helt underbar att se när hon jobbar. Öronen flaxar vilt och hon studsar fram i gräset. Jag är dock väldigt glad att jag jobbar med retriever och inte cocker. Där sker ju en hel del träning med levande vilt och då är ju faktiskt lite döda fågellik i frysen betydligt lättare att hantera!

Pappa Lennart tog bilden på Abby

Kantareller, hallon, blåbär och smultron

2009-08-03T14:12:00.000-07:00

Sommaren rinner iväg , ja, tillbaka i Borås så är ju det ingen överdrift precis. Regn varje dag men själv har jag varit i småland på östkusten och haft soligt, lite molnigt ibland men skönt träningsväder. Synd bara att det då inte blivit mycket träning gjord! Har träffat släkten och haft fullt sjå att skilja på Bessen och min brors femåring som inte kan hålla sig lugn en sekund i närheten av hundarna. Bessen har till sitt stora förtret fått finna sig i att vara instängd. Hon har ju aldrig varit någon barnälskare och inte har det blivit bättre på gamla dar. Abby har istället fått ställa upp som gosedjur och jag lyckades få grabben att kasta några små markeringar till henne också.

Nu har vi tagit tag i träningen igen. Inte långt kvar till elitdebuten i Kista och ibland känns det som att det kan nog gå ganska ok, andra dar undrar jag om jag verkligen borde tävla redan.

Det är ju inte lång tid vi tränat konskick och att hålla ihop huvudet och skilja på linjen mot rutan och apporterna osv. Med en massa detaljer att fila på så är det lätt att hoppa över den där viktiga länkningen av momenten eller delarna. Jag vill ju bara belöna hela tiden när Abby är så duktig. Men idag skärpte jag till mig och länkade lite längre kedjor av några moment. Kändes jättebra. Hoppet börjar kännas kanonfint. Hon anstränger sig och har inte slått i hindret på ett antal träningspass. Ska gå över till lite mer träning av att söka hindret tillbaka nu. Vet ju att jag kan i stort sätt kasta apporten hur som helst. Tävlingsledare och domare får se upp!

Vittringen har också funkat bra länge nu. God fart både in och ut och nu har jag även lagt in några ingångar ibland. Vi kämpar vidare med dom men jag börjar se lite framsteg. Men när jag skulle visa kompisen Helene med Lexi hur fina dom blivit så började hon helt plötsligt tugga på pinnen. Typiskt! Inte fick man skryta här inte!!! Bara att ta tag i den träningen igen. Som tur var blev det bättre redan vid nästa träningspass (men då var givetvis inte Helene där!). Vi lyckades stråla samman på Falkenbergs brukshundklubb en dag bara och fick till några timmars träning mellan regnskurarna.

Konskicken fungerar oftare och oftare utan incidenter men idag när jag skulle skicka till kon och ruta så drog hon järnet till en matskål som stog på samma linje som konen (fast 15 meter bakom). Den störningen var definitivt för svår, gjorde om och då gick det bra. Hade samma problem igår med dirigeringsapporteringen. Kanske borde jag sluta med störningar ett tag och köra mer "rena" planer, men har inte bestämt mig riktigt. Är lite glad i att ganska tidigt i träningen lägga in störningar. Har tidigare jobbat med rutan bl.a stående med agilityhinder lite här och där runt omkring. I morgon ska det dock få bli lite renare, för samma misstag tre dar i sträck verkar ju inte så klokt att få till.

Lexi här på bilden gjorde en fin tävling i Ulricehamn i fredags, bl.a med sin andra tia i följd på friaföljet. Bra jobbat Susann.

Förutom träningen måste jag i veckan få ihop lite kantareller inför helgens första kantarellsökskurs. Timjan hjälper som vanligt villigt till. Hon brukar ihärdigt leta vidare tills jag inte har mer plats att bära i. Visst är det fantastiskt att på samma promenad kunna äta blåbär, hallon och smultron och sen plocka kantareller uppe på det.

Två dagar för lite sen kom Helene och Mick och Tiger ner till Borås. Det blev lite gruppmoment tränade bl.a. Tiden rann iväg och jag hade gärna tränat mkt mer men Susann och Helene skulle ju gudbevars hinna valla också.

Vad det nu skulle vara bra för.....

Mitt i detta inlägg så bestämde sig min dataskärm för att paja, så nu skriver jag hos mina snälla grannar. tänk vad trevligt att texten inte försvann. Kom dock av mig fullständigt så nu får det vara slut för denna dag som nu blivit några dagar senare. Den nya dataskärmen ville givetvis inte låta installera sig på ett smärtfritt sätt. Är man förvånad....

Fotona är den här gången tagna av Yvonne Öster

Maria Hagströmsläger

2009-07-09T13:17:00.000-07:00

Efter två dagars stekande sol och mkt jaktträning på kennelträffen så bar det av till lägret hos Maria Hagström.

Vi var ett gäng på sex hundekipage och två åhörare. Nu var åhörarna inte vilka som helst, utan Mona Kjernholm som jag tränar för annars och hennes f.d man Anders Kjernholm, som är delaktig i talanggruppen för blivande landslagsekipage. Så riktigt gedigen hundkunskap var samlad. Det blev mkt diskussioner och prat och - en del praktisk träning. Mig passar det ganska bra med mkt prat för jag tycker det är så intressant hur man kan tänka runt lydnadsträningen. Dessutom var Abby helt slut efter helgen, hettan och dåliga nätter! (Ja, mkt sömn blev det inte under lägret heller förutom för Anette som lugnt snarkade vidare medan Helenes Lexi gick fram och tillbaka och försökte hoppa upp i sängarna, välte kompostgaller över stackars Abby och Anettes hund Glammis kastade sig mot burväggarna, låg och flåsade jättehögt och väsnades allmänt som en äkta aussietjej, antagligen för att hon inte stod ut med värmen i stugan eller fick något sorts hat till buren denna natt. Vi höll på att svettas ihjäl).

Vi fick alla bra råd, både från Maria och en hel del från varandra också. Tack alla ni som var med på kursen! En blandad grupp med bc, bc, labbe, vorsteh, aussie och kelpie. Eftersom det var olika åldrar och olika grundkunskaper så blev det en hel del om hur Maria grundtränar hundarna. Jag fick lite bra infallsvinklar till mina egna kurser och trots att jag tycker att jag har en ganska bra grundtränad hund så går tankarna till vad jag kunde gjort bättre från början.

Med Abby så fortsatte jag att få hjälp med att titta på ingångar, hoppteknik, lite länkning av moment en dag, fjärren, dir.apporteringen.

Vad beträffar ingångarna så är det största problemet att Abby kommer lite bakom när hon har ngt i munnen. Vi jobbade med ingångarna bakifrån för att se om det blev bra då. Maria är noga med att inte lägga på flera fel i träningen, blir det fel en eller två gånger så måste tredje gången bli rätt. Lättare sagt än gjort ibland.

Jag har funderat en hel del på det där med fel och rätt i träningen, fr.a efter att jag börjat gå hos Mona som inte är rädd för att få ett antal fel efter varandra. Inte på en hund som glatt jobbar på i alla fall. Det gjorde att jag verkligen fick tänka efter hur jag vill ha det. Hon vände lite upp och ner på det jag trott på men efter lite nyttigt tänkande så insåg jag att jag inte står jag ut med så mkt fel. Och jag tror dessutom att hunden lägger på sig felen också fr.a om man inte är jätteskicklig med timing, belöningsposition osv. Nu är ju Mona det så där är det nog inga problem. Men jag litar inte på mig själv.

Ngt som jag funderat på efter lägret är hur jag leker med Abby och vad jag ska göra mellan momenten. Maria tyckte att jag överdrev mellan momenten, när jag tränade att länka ett antal moment. Nu gjorde jag det medvetet för jag är så ovan vid att Abby är trött, så jag försökte dra upp henne mer och tränade inte som jag tänker att jag ska göra på tävling. Enligt Maria så hade jag inte alls behövt göra det, hon var med mig även om jag inte kände igen min hund riktigt. Det är väl sådär att det ser lite bättre ut än vad det kanske känns - i alla fall ibland!!

Jag ska dock ta till mig rådet för jag har inte varit förberedd på Abbys svackor. Under hennes tre första år så har jag aldrig en gång kunnat klaga på hennes engagemang. Det har däremot varit lite för högt ibland vilket gjort att jag då jobbat med ett "jaktfot" mellan momenten för att få ner henne lite. När hon sen blev skendräktig i våras så har jag fått tänka om lite och fundera på om jag ska belöna upp och få en högre intensitet i förflyttningarna mellan momenten. Ja, jag fortsätter att tänka på det. Maria tyckte också att jag lekte lite för länge och det stämde säkert bra när hon nu var så trött.

När jag tävlade med min bc Bessen så fick jag alltid vara beredd på att förändra ngt inför varje moment för hon kunde lätt skifta mellan att bli lite osäker och sen bli för mkt, med risk för pip i vissa moment.

Genomgripande i Marias träning är att alltid prioritera hög fart. Att farten finns från grundträningen, att det hårda bettet om apporten också finns där, att hålla apporten utan att tugga, ja, alla dom där små delarna ska sitta som en smäck innan dom länkas ihop. Men hon börjar länkning tidigt av små delar som funkar bra, så hunden tidigt lär sig att belöningen kan dröja lite.

Ja, det är mkt tankar som ständigt svävar runt i mitt lilla huvud på hur allt ska fås att hålla ihop och fortsätta att vara bra efter ett antal tävlingar. Det är ju så lätt att forcera lite, fr.a om man tänker tävling lite för tidigt.

Det som också gav mig ännu mer tankar var hur man bryter om det blir fel. Ett exempel Maria tog upp var om det blir ngt fel i krypet - då vill hon inte bryta uppåt, utan sätter sig ner, lägger lugnt en hand på eller framför hundens bringa som tydligt visar att det blev lite för fort här eller vad det nu var för fel och så fortsätter hon därifrån, så hunden aldrig tänker uppåt i det fallet. Hon säger väl ngt om att det blev lite tokigt också antar jag. Det kan ju vara ngt att tänka på när man tränar Liggmoment, att även om man bryter tävlingspositionen när det blir fel så kan det kanske vara bra att hunden inte kastar sig upp, men det är ju säkert beroende på individ.

Hur som helst så behöver jag bli bättre på att bryta ifrån hunden, har en tendens att röra kropp och händerna lite i luften mot hunden när det blir tokigt (oj, det där lät konstigt, låter som att jag flyger, det gör jag inte!!), och även om det funkat och jag kunnat reta Abby så, så är det något jag vill jobba bort - men oj vad kroppssignaler sitter fast!!! Jag tränar mig på Timjan för hon gör så mkt tokigheter i all hast. Jättesignalkänslig - så en utmärkt försökskanin. Hon är så tydlig om hon tycker ngt blev jobbigt.

Hann vi med något annat än hundträning då? Nja, en härlig grillkväll i Marias trädgård med mkt - Hundsnack!!!

Tack för en fin kurs Maria!

Elin Lilja tog fotot på en labbe i farten - en utmaning i sig! Timjan höll på att springa ifrån kameran. Sur för att hon inte fick vara med på Marias kurs förstås!

Kennelträff hos Streamlight´s

2009-07-06T14:23:00.000-07:00

Oj, vi har haft en hård vecka bakom oss. I stekande sol har vi tränat lydnad, lydnad, jakt, jakt och lydnad, lydnad, lydnad och åter lydnad.

Torsdag och fredag blev det träning i hettan med träningskompisen Helene och hennes hund Lexi. Dom går från klarhet till klarhet. 10 månader gammal så är Lexi redan en riktig stjärna tycker jag. Vad som gör Helene så fantastiskt bra att träna med är nog att vi är ganska lika i vårt sätt att tänka och att vi båda är väldigt petiga, samtidigt som vi månar om hundens attityd och glädje hela tiden. Jag tycker det är så himla viktigt att känna att man får höra de bra sidorna också, inte bara vad som behöver förbättras. Abby var jättepigg och klarade att jobba fint i värmen. Vi varvade tempomoment med lite lugnare övningar.

Sen var det dags för jaktträning.

Streamlights kennelträff var i år än en gång förlagd till några av sommarens varmaste dagar. I fina omgivningar höll vi till - Öknaskola utanför Nyköping. Vi körde på lördagen på olika stationer.
Alltid kul att se kullsyskonen och vi blev i år indelade efter kullarna så flera av Abbys syskon fick jag se jobba lite mer den här gången. Vi började på en station med släpspår av kanin och jag var jättenöjd med Abby. Hon hade inte minsta problem med att börja med ett spår, fastän vi bara provat detta en gång innan och jag trodde att hon skulle tänka sök.

Sen jobbade vi vidare med dirigeringar i högt, högt gräs - inget vi är så vana vid men det funkade bra. Försökte lägga upp det pedagogiskt och det lyckades.
Markeringarna på land gjorde vi i lite kuperad terräng och med lite synintryck. Jag tycker att Abby ibland har svårt att gå ut på djupet när terrängen skiftar i höjd så det blev nyttig träning.

Den efterlängtade vattenstationen fick vi släpa iväg oss till för den låg en bit bort, men det var värt mödan. Abby fick göra sitt längsta simpass hittills i sitt liv, en alldeles för svår markering ute på en udde där hon skulle simma förbi en annan udde först. Avståndet var nog ca 100-150 meter. Med lite hjälp av kastaren (några stenar i vattnet) så gick det bra. Det är ju så himla kul att testa ibland men jag visste ju att hon inte var tränad för den svårigheten egentligen. Min "UT-signal funkar inte alltid på avstånd och absolut inte fullt ut på vatten. Jag var jättenöjd med att hon tog vattenvägen tillbaka sen.

På söndagen blev vi indelade i två grupper. Abby hade nu avancerat till den svårare gruppen, tyvärr ska jag väl säga. Vi fick titta på de yngre hundarna på förmiddan. Dom fick rejält svårt i finalen när det sköts åt ett håll och flera fick dirigera sina hundar åt ett annat håll. Ingen lätt uppgift för unga hundar. Några lyckades riktigt bra men det tog lång tid för flera av dom att få sina hundar till rätt dummie.

På eftermiddan var det vår tur. Då hade vi varit ute i hettan hela förmiddan och jag undrade över hur vi skulle hålla ihop oss jag och Abby. Det var walk-uper och betydligt svårare än förra året. Skotten smällde av snabbt efter varandra och jag hade fullt sjå att hålla ihop min mkt heta hund. Samtidigt skulle man memorera var dummiesarna föll. Jag tycker det gick bra ändå, men jag använde lite för många signaler så vi gick inte vidare till finalen, vilket var lika bra det för jag var helt slut i värmen. Abby blev inte slutkörd förrän vi kom tillbaka till Sthlm och då var det bara dags att packa om inför Maria Hagström-lägret.
Fortsättning följer...

Elin Lilja tog fotot på Abby

Stockholm igen står på tur

2009-06-24T14:08:00.001-07:00

Tack för hälsningarna, Bessen är lite trött nu i värmen och efter sitt firande, hon är ju som sin matte, en riktig "partajare"!!! ja, hmm.....

Kul att höra från dig Andrea i talanggruppen, önskar dig lycka till i Värnamo och alla andra som nu ska dit och satsa järnet också förstås!!

Själv åker jag till Sthlm imorgon för två dagars lydnadsträning med Helene och Lexi, sen blir det två dagars kennelträff. Streamlights kennel ordnar alltid jättefina tvådagarsläger. I år blir det i Nyköpingstrakten. Det kommer nog bli två tuffa dagar om värmen håller i sig. Därefter väntar tre dagars lydnadsläger med Maria Hagström, så Abby och jag kommer att ha fullt upp. Allt var planerat innan vetskapen om talanggrupp och Värnamo så tyvärr går det ju inte att vara på två ställen samtidigt men det ska bli kul att höra hur det gått för alla sen.

Igår fick våra hundar behandling av Helene från Hova. Hon är fantastiskt duktig på att hjälpa hundar med problem i muskler och leder. Timjan har ju blivit en ny hund sen jag började gå hos henne. Både Abby och Timjan var den här gången i fin form så det blir mest att jobba lite förebyggande med några punkter som jag ska trycka på då och då. Det är så bra med Helene för hon visar och ger en tips så det blir lätt att behandla sin hund själv.

När Timjan förut hade ont så höll jag på en stund nästan varje dag och det gav verkligen resultat. Det är en sån lätt och mjuk metod men väldigt effektiv. Timjan hatade tidigare att jag höll på med henne, hon blev sån efter att jag gått hos en osteopat med henne som knäckte óch grejade. Hon var som ett asplöv när hon kom in till honom. Kändes aldrig bra. Det förstörde mkt av vår nära relation, hon slutade att lita på mig i vissa lägen. Ville inte ligga nära i soffan längre osv. Ja, hon är ju en jätteknepig och känslig hund min lilla Timjan.

Hos Helene la hon sig ner redan vid första behandlingen och det hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat tänka mig. Jag hade laddat med munkorg och ett antal förmaningar till Helene men det hade jag inte behövt. Önskar att det fanns fler som jobbade med hunden och inte mot den. Tack för att du finns för oss med våra känsliga hundar Helene.

Bilden idag blev en på Linn. Mamma till bl.a Helenes Mick.( Oj, vad mkt Helenar det finns i min bekantskapskrets förresten, har visst lyckats nämna tre olika bara här nu.) I alla fall så blir det en ny parning med Linn till senhösten troligtvis. Pappan ska bli Åsas Eje som tävlar agility och sägs vara en toppentrevlig hund. Det blir spännande att se om det blir en lika härlig kull som den tidigare med Jenny Damms Elvis som pappa Jag vet ju flera som redan ställt sig på kö till en valp....Får se om jag kan stå emot...

Mona Kjernholm tog bilden.

Bessen har födelsedag!

2009-06-22T12:04:00.000-07:00

Idag fyller min härliga vovve Bess 13 år.

Hipp, Hipp, Hurra!!!

Jag är jättetacksam att hon har fått bli så här gammal och varit pigg och frisk nästan hela tiden. Bessen är min första tävlingshund och vi har upplevt väldigt mycket roligt tillsammans. Hon är en sån stor personlighet och från att ha varit den där rädda hunden i början efter en dålig uppväxt i hundgård så har hon blomstrat och tagit för sig av livet.

På senare år har jag haft mina fantastiska föräldrar som ställt upp och tagit hand om henne på bästa sätt under långa perioder. Bessen stormtrivs när hon slipper konkurrensen från mina andra hundar och får stå i centrum för all uppmärksamhet.

Vid mitt senaste besök hemma hos MaPa under sm:t så märktes det att Timjan och Abby känner av att hon blivit äldre. T.o.m. Abby morrade på Bessen vid några tillfällen i samband med bilen eller vid sovplatsen. Det där är så skönt att hon slipper större delen av tiden när hon inte bor hos mig. Jag märker så tydligt att konstellationen förändras i min lilla flock när dom blir tre istället för två. Timjan som för det mesta är väldigt lugn hemma blir tjurig och vaktig den första tiden när Bessen är med. Och den som främst drabbas av hennes tjurighet är faktiskt inte Bess, utan Abby. Minstingen. Det är som att hon inte står ut med att det är i hennes tycke - en hund för mycket! Ja, det är ju inte upp till henne att avgöra men vad mkt lugnare det blev när jag kom hem igen med två hundar bara.

Att erkänna för sig själv att man kanske inte alltid är det bästa för sin hund är ju inte så lätt alla gånger. I mitt fall har det dock varit lätt eftersom jag haft svårt att hinna med Bessens stora behov av uppmärksamhet och promenader. Fram till i våras så har hon inte nöjt sig med en långpromenad om dagen utan gärna tagit flera turer. Det kan ju vara svårt att hinna med när dom andra hundarna ska tränas så jag är så glad att Bessen fått precis det hon behöver hos mina föräldrar i småland. En favoritsysselsättning är att åka iväg på kafferep. Bessen älskar att undersöka nya platser och hon älskar att tigga bulle av den hon hälsar på. Hon är ganska framgångsrik i det också. Vem orkar höra på en hund som tjatar och tjatar och .....

Ja du Bessen - Jag är säker på att du haft en jättefin födelsedag idag. Säkert blev det något extra gott och en härlig promenad i Ekbacken kanske. Och lite dragkamp med pappa för att runda av kvällen på ett bra sätt.

Mr Spooky - ett riktigt koltroll!

2009-06-18T14:08:00.000-07:00

Det där med belöningar är ju ett stort kapitel i sig. När jag var i Uppland på "finsk"-lägret så pratade Christa om att aldrig lura hunden på belöningen. Var det ett jobb där hunden förväntade sig bollen så skulle den få bollen också. Förväntade den sig godis så skulle det vara godis till den övningen.

Själv jobbar jag med ganska mkt olika belöningar och i träningen med Abby så har dom utökats betydligt. Tidigare har jag använt mig mest av lite halvtråkiga godisar på många övningar för att hon varit så het och däremellan blandat med att överraska henne med boll eller kampgrej. Som slutbelöning efter platsliggningen t.ex så har det varit "Anden" (som egentligen är en gås)- en favoritleksak som hon haft sen hon var liten. Den kvackar när hon biter i den, vilket hon älskar.

När jag velat höja upp motivationen för någonting så har jag haft väldigt mkt att välja på eftersom hon är så lättbelönad. Under den här skendräktighetsperioden när Abby inte riktigt varit som vanligt, (det var ju värst under talanglägret typiskt nog) så har jag insett att mina belöningar inte hållit fullt ut - hon hade ju lite sämre tempo och var påverkad av det varma vädret - så det har blivit bl.a ett antal nyinhandlade mjukisdjur. Numera är bilen full av blandad träningskompott - Anden och Igelkotten har nu fått sällskap av en rosa NöffNöff, det trefärgade Svinet (ett marsvin), Bläckis (bläckfisk förstås) och Mr Spooky - ett riktigt koltroll, se bilden!

Abby är hänförd. Hon älskar överraskningar och det utnyttjar jag mig av när vi behöver träna ngt som hon inte har "tänt till" på så mkt som jag vill. Igår blev det två rejäla lydnadspass, och även ikväll ett långt pass och hon håller strålande. Jättekul! och Mr Spooky får nu dyka upp som slut på fjärren ibland, har ju fått ta till dk på det momentet på två tävlingar så där vill jag ha henne lite mer allert igen. Får se om det ger det resultat jag vill ha.

Elin Lilja tog bilderna under gårdagens träning.

Sm:t klart och ny inspiration

2009-06-17T14:23:00.000-07:00

BrittMarie och Lovisa

Mermarkens Sudden

Lovisa

Det var en härlig vecka i Småland och Blekinge. Ibland undrar jag verkligen hur jag hamnat bland mörka granar och alla uppförsbackar i Borås (för att inte tala om det beryktade blötvädret) när det finns vackra bokskogar och fantastiska ängar med lite enar och ekar"hemmomkring". Ja, ja, det finns ju lite nerförsbackar här också i alla fall!!

Jag var i förra veckan på jätterolig träning hos Nisse och Britt-Marie i Ronneby. Deras brukshundklubb ligger väldigt fint och vi körde lite fågelsök med Abby och Lovisa. Ja, även Sudden fick vara med på ett hörn. Det kändes riktigt bra med Abbys sätt att hålla fåglarna enda in till mig nu. Själva söket är jag inte orolig över förutom att hon skulle kunna få för sig att byta. Det händer med dummiesar då och då. Behöver lägga mkt träning på det så småningom.

Lovisa är lite ovan ännu vid jaktträning men sökte bra. Det blir nog lättare för B-M om hon jobbar utan Nisses medverkan för Lovisa är ju van att gå till honom i bruksträningen så det blev kanske lite förvirrat för henne när hon skulle tillbaka med fågeln, men utan karl så fixar dom det nog jättebra! Hmm, hoppas Nisse förlåter mig!

Sen jobbade vi med Nisses och Suddens träningsattityd, körde lite motivationsinkallningar bl.a. Det är aldrig fel att gå tillbaka i träningen ibland och nu ska dom leka sig till nya framsteg.

Abby fick också göra lite lydnadsträning och hon kändes fin. Vi börjar komma tillbaka till rätt känsla igen tycker jag.

Sm:t var som vanligt kul att titta på. Mona Kjernholm slutade på 7:e plats efter en retfull miss på vittringen. Annars såg det jättefint ut. Maria Hagström kom tvåa och gjorde två fina program både på lördagen och söndagen. Vann gjorde en oslagbar Berit Sjöberg med sin Nico. För andra gången blev det sm-vinst. Dom är svåra att rå på dom där. Ett fint program så klart.

Det är alltid inspirerande med SM och den här gången var det också med två tjejer från talanggruppen. Bra gjort av dom. Åsa med Fajta tog sig tyvärr inte till final men det var ju en jättebra debut. Det gick ännu bättre för Marika med Nellie som gick vidare till final. Kul var det att träffa flera av dom andra i talanggruppen också.

Ja, så var man hemma igen och nu är det massor att göra innan jag åker iväg till sthlm, kennelträff och lydnadsläger för Maria Hagström.

Vi måste hinna med lite jaktträning också fastän lydnaden tar mest i tid just nu.

Så igår tränade jag lite riktat sök där hon inte fick lämna området utan försökt hon dra iväg åt annat håll så kallade jag tillbaka henne, belönade och skickade igen. Hon svarar bra på det och blir aldrig låg utan jobbar på med ny energi hela tiden.

Tränade också vattendirigering där stoppsignalen satt riktigt bra. Nu var det inga långa avstånd ut men en bra början. Var jättenöjd med henne. Timjan fick också simma och där går väl dirigeringen ibland lite si så där men oj, vad hon gillar det.

Idag har det blivit två pass med lydnad och Timjan har fått träna agility och med hjälp av Elin så gick det faktiskt riktigt bra. Vi är ju så ringrostiga men det gick över förväntan. Elin påstod att vi måste ha vilat oss i högform. Ja, ja...

Elin och Nosa satsar på nästa lydnadstävling och det såg jättefint ut idag. Får hon bara Nosa i rätt sinnesläge så håller detaljerna för ett fint förstapris också.

Abby höll jättebra i koncentration och i fart. Jag jobbar på att höja henne ett snäpp och det verkar funka bra. Trots full fart ut till vittringen (som jag nästan bara tränar efter apporteringsmoment just nu) så funkar analysen oftast kanonbra. Fick lite hjälp av Elin med ingångsträningen. Det är en av våra riktiga käpphästar men det är bara att jobba på - idag gick det bra.

Kennelhosta och diarré, stackars Helene med Mick. Ja, det är ju Mick som är dålig, och vi som skulle ses och träna ihop och sen åka till Mona för att få lite extrahjälp tillsammans med Susann och Frodo. Typiskt! Smittan spreds säkert under sm:t så nu är det bara att hålla tummarna för att inte fler hundar i bekantskapskretsen drabbats.

Fotona föreställer Mermarkens Sudden, Britt-Marie och Lovisa och Abby, tagna av Nils Hällgren förstås. Tackar!

Lite träning i Karlskrona

2009-06-10T08:47:00.000-07:00

Igår tränade jag på Karlskrona bhk med Mona, Nisse o BrittMarie fr Ronneby med sina golden, en annan kompis till dom, var det Anne tro? (hmm, mitt minne är minst sagt begränsat), var också med. Mona fick lite hjälp med kommendering av Nisse. Jag tycker hon och Marvin såg fina ut inför helgen.

Med Abby ville jag veta lite om hur dom andra tänkte när det gäller hoppträning. Abby slår då och då i hindret och det är ju så retfulla poäng som dras. Vi provade lite högre hinder och även med liten planka framför hindret. Hon blir mest flack i språnget på vägen ut (bollkast!). Jag har bestämt mig för att köra lite högre hinder på träning och sen blir det nog ändå en planka lägre på tävling. Känner mig lite feg där.
Får se hur det utvecklar sig. Jag har överhuvudtaget lagt lite för lite träning på både hoppteknik och att söka hinder men nu har jag beställt ett hopfällbart agilityhinder som jag kan ha i bilen. Inte som ett lydnadshinder men lätt att ta fram när jag inte tränar på brukshundklubbar. Tänkte att när hon lärt sig runda pinnar så ska jag även skicka ut över hinder så hon får mkt hindersug. Får se var vi hamnar.

Vi jobbade vidare med apporteringen också och eftersom jag nyligen börjat med mittenapporten så nära henne och det blev lite svårt förra träningen så la jag den lättare den här gången. Några meter bakom på mittlinjen. Men Mona la ut två apporter på sidorna och det har aldrig förut varit ngt problem med det men igår stack hon helt plötsligt iväg till fel apport vilket jag var helt oförberedd på. Det var bra det, för jag blev tipsad av Mona att träna Stanna om det skulle hända igen och sen belöna om hon stoppar med en liten gotta, stor belöning om hon sen går på rätt när jag tagit tillbaka henne och skickar om. Tack för tipset Mona.
Den där träningen hade jag tänkt lägga energi på med lite bollkast och inga apporter alls men självklart ska man ju passa på. På tävling vet man ju aldrig vad som händer heller. Det är det där med att vara förberedd på allt som ska ske så man vet vad man ska göra om det inte blir som man tänkt sig. Jag har ju bara tränat en sida plus mitten för att ta en svårighet i taget men helt plötsligt blev inte Abby dirigeringsbar. Ja, det är alltid nyttigt att träna med andra. Abby var också konstigt ofokuserad emellanåt och på vittringen blev hon först stående ochbara tittade på mig där ute. Helt nytt! Hoppas det inte kommer tillbaka, har ingen aning om vad som störde ut henne. Fick till lite bättre vittring senare vilket kändes skönt. Idag var jag också nöjd med den.

Just det där med att träna med andra får ju förstås inte göra att man glömmer sig själv och sina tankar om hur man vill ha sin träning. Nisse påminde mig om hur lätt det är att falla in i tankar på det som inte funkar om man bara poängterar det som behöver förbättras när man ska hjälpa någon annan. En positiv anda i träningsgruppen är ju guld värd.
Jag själv väljer just nu ofta detaljer som jag vill ha hjälp med (eftersom det är så mkt kvar tills eliten känns tävlingsklar)och som inte är bra men även om man nu inte tränar detaljer utan kanske vill satsa mer på helheten när man tränar med andra, kanske lite mer tävlingsmässigt, då är det ju jätteviktigt att se det som är bra också. Känslan annars när man går från planen kan ju lätt vara lite "låg". Och visst är våra hundar experter på att läsa av våra känslolägen!
Även i detaljträningen vill man ju gärna höra när ngt ser bättre ut så klart.
Jag är jätteglad att jag har träningskompisar som ser våra framsteg och som orkar engagera sig.

Nisse och hans ena hund Sudden tittade vi lite på också. Dom har en liten svacka där Sudden på något sätt fått en tråkig association till nya planer och tävlingslik träning. Han blir stressad och ibland avstängd och träningen ser inte ut som när det går som bäst på kända platser och med känt folk. Jag har haft en hel del hundar på kurs som varit störda av kommendering och som haft svårt att jobba på nya ställen eller som bara funkat på träning och inte på tävling.
Det finns ju massor att göra för att komma till rätta med det här, men det kan ta lite tid att förändra en hunds associationer, vare sig dom är för höga i förväntan eller som här , med Sudden, att han tycker det är obehagligt.
Det är ju det där med vad våra hundar känner in/hur uppfattar dom situationen? När vi ställer oss i fotposition t.ex, vad gör våra hundar då? Hur ser dom på oss? Är det en signal för jätterolig träning/lek/chans till kul uppdrag och smarrig belöning? eller är det en situation där hunden vet att vi har förväntningar på den som den inte riktigt förstår, där den kanske ser oss som stela och spända och där vi lätt blir lite irriterade? En del hundar är så känsliga att vi inte behöver vara det minsta irriterade men dom kan ändå uppfatta ngt som jobbigt. Vad det handlar om i Suddens fall kan vi ju inte veta, bara spekulera. Det blev bättre i alla fall efter en kort stund och Nisse och Sudden fick applåder. Jag tror inte ngn av dom hade några negativa associationer till applåder i alla fall! Mer sådant!

Vi diskuterade lite olika träning och så som alltid i hundträningen så kan man ju behöva gå tillbaka och kanske glömma lite fotposition ett tag, jobba med kontaktträning, lättare grundträning och belöna stort. Leka mkt och försöka hitta ett avslappnat sätt. Pö om pö lägga på lite störningar. Inte belasta sin hund så den störs ut på ngt sätt. Med Timjan (som hade otroliga förväntningar vid kommendering) hade jag t.o.m. ett inspelat band med kommenderingar som jag spelade i bilen för att det inte skulle betyda ngt när hon hörde dom. Försökte få till en mer neutral inställning helt enkelt. Det var ganska outhärdligt! Tacka vet jag en bra ljudbok.

Ja, det här är ju ett stort ämne och det finns massor att göra som sagt. Själv märkte jag på de två senaste tävlingarna där Abby inte var helt allert att hon har fått en annan association till det jag gör mellan momenten. Hon svarade inte lika bra på det jag gör för att höja henne. Det här är ngt som jag ska ta tag i på träningar framöver. Mkt mer belöning mellan momenten kommer jag lägga in och se om det blir skillnad. Jag har varit lite bortskämd med att hon svarat så bra på det jag gjort tidigare men när hon inte riktigt är i form så håller det tydligen inte. Lydnad är verkligen en färskvara. Och hela tiden bygger man träningen för framtiden. Det som känns bra under ett träningspass kanske får andra effekter än man tänkt sig när man ser resultatet efter ett tag.

Vi kanske fortsätter lite diskussioner imorgon. Ska till Ronneby och B-M och jag ska träna lite fågelsök först och sen blir det lydnad igen. Peter från Kalmar med kullbrodern till Sudden, Strix kommer också, han deltar på sitt andra sm i helgen. Bra jobbat!

Idag blev det träning med Mona, Maria Hagström och hennes två fantastiska coachar! Maria och Lotta plus Camilla som jag lärde känna lite grann i uppland hos Svartbergarna. Vilken lyx, det där med två coachar förresten, men det är man väl värd när man kommit så långt som Maria. Vet inte vilket sm det är i ordningen för henne. Hon är ju så framgångsrik i både lydnad och bruks.

Lite trötta och frusna var dom allt, både Maria och Mona plus att Mona fixat till sig ngn sorts nackspärrsaktig historia. Ja, ja, lite spänning ska det ju vara inför sm:t! Jag håller tummarna för att det går bra för dom båda, dom är så superduktiga. Ser fram emot lydnadsläger med Maria i juli och fler träningar för och med Mona.

Det var kul att se Lottas lilla bc. Hon var ju med på talanglägret också men då såg vi inte mkt av varandra eftersom vi var i olika grupper. Det ser ut att vara mkt klös i den lilla damen. Och tvåan hade dom klarat av nu också. Fint jobbat!

Jag är nöjd med Abbys attityd under träningen idag, hon hade mer fokus än igår. Däremot är jag inte nöjd med min egen insats, körde på med alldeles för många upprepningar av ingången som blev fel (för sneda bl.a). Ja, man är ju inte alltid på topp inte. Ny dag imorgon.

Nu får vi se om Nisse fått in några bilder på sin hemsida från gårdagens träning som jag kan sno. Annars får det bli bildfritt den här gången.

Jo, nu blev det två bilder från träning fast inte i Karlskrona utan Ronneby. Nils Hällgren tog fotona. Tack Nisse! Se fler på dex-mixi.mine.nu

Bättre träning idag

2009-06-06T13:15:00.001-07:00

Idag blev det en tur till Susann och träningen gick riktigt bra. Abby var rejält het och jag passade på och körde nästan bara fartmoment. Har nyligen börjat med lite hjälp i dirigeringsapporteringen. Jobbar just nu med Heidis metod att hunden ska se mittapporten nära sig och välja bort den. Det funkar hittills jättebra. Hon tog fel en gång och då låg mitten jättesvårt. Jag har tidigare jobbat mest med matskålar i mitten och åt sidan så hon är van att det finns ngt i mitten också, men nu låg ju mittapporten närmare henne. Så här i början av träningen så vill jag att hon ska fokusera på att första apporten läggs ut.

Tränade sen framåtskick för sig fram till en petflaska och la sen snabbt in en störning i form av en hink snett bakom flaskan, det blev jättesvårt så första skicket drog hon till hinken men sen gick det bra. Min tanke är att hon tidigt ska lära sig att inte vika av från linjen rakt fram.

Vittringsapporteringen har jag nyligen börjat med andras dofter på pinnarna och det har hittills inte varit några problem. Lägger in stor belöning på sträckan in eftersom hon där blivit tveksam. Ska vänta lite med ingången.

Susann och jag fortsatte pysslet med att hitta rätt träning av Abbys ingångar. Jag känner mig lite kluven över att belöna innan hon sätter sig eftersom hon också har lite problem med sättandet. Ska klura vidare på detta. Finska Jessica tyckte ju att jag skulle hålla en vänsterhand med godis framme men jag är inte säker på att det hjälper i längden, kan man inte hålla handen nära sig så man lätt kan minska på hjälpen så blir det så stor hjälp. När Abby har ngt i munnen så sätter hon sig gärna lite för långt bak.

Lexi hade jättehärlig attityd idag igen, trots får i hagen bredvid! Hennes vittring blev kanonfin. Hon har verkligen verkat säker på den ett tag nu.

Vi jobbade också med rutan placerad på för henne lite ovanliga ställen. Vissa hundar är mer vanedjur än andra. Lexi tyckte att rutan skulle ligga där den brukade ligga. Detta är nog en typisk grej för många hundar - att gå till senaste platsen. Sen finns det dom där hundarna som genast dom träder in på en plan uppmärksammar rutan, på gott och ont ska jag väl säga. Timjan och Frodo (Susanns härliga bc-hane-hennes nästa sm-hund förhoppningsvis) är typiska exempel på den sortens hund.

Vi hade lite hinder och annat på vägen som störde den vanliga bilden av rutan plus att vi la den diagonalt till planen men jag tyckte att Lexi jobbade på bra. Den svåraste utmaningen är ju för Susann att lyckas se när hon är rätt i rutan. Lättare sagt än gjort!

Bilden tog Nils Hällgren på Abby under en träning i Ronneby. Hans hemsida är ett under av ljuvliga bilder och rolig läsning. Kolla in www.dex-mixi.mine.nu

En talanggruppare som går från klarhet till klarhet

2009-06-05T13:58:00.000-07:00

Ikväll fick jag ett härligt sms från Helene med Månfares Mick Jagger. Dom hade tävlat eliten för andra gången och fått ihop inte mindre än 304,5 p, vilken kanonprestation. Nu tror jag inte Helene behöver oroa sig det minsta för att åka ur talanggruppen till hösten. Det trodde jag inte förut heller, men hon kände sig inte så säker. Första sm-poängen inför nästa år också. Ja, det är bara att säga ett stort GRATTIS!

Själv har jag varit med och hjälpt Susann och Mona inför årets SM. Dom körde igenom programmet med lite belöningar då och då. Det mesta gick bra för båda så nu håller vi alla tummar för att det går bra nästa helg.

Fick också lite träning med Abby som började med att vara helt ofokuserad. Kanske hade det lite att göra med att hon kände bebisdoften från Monas nya lilla valp, Fira. Mona hade också med sig valpen till Anna Käll, en blivande agilitystjärna förstås och den lilla valp som ska ner till Karin i skåne. Karin var med på talanggruppslägret också och tävlar med en flat, men ska alltså även satsa på en liten bc nu.

Jag fick gå tillbaka till lite fokusträning en stund för Abby "tappade" blicken igen, men sen var det inga problem utan hon kändes jättefin i fria följet. Känns som att jag i alla fall vet exakt vad jag ska göra nu om det händer igen. Många hundar kan ju gå allert och följa fint i fria följet trots att dom kanske släpper kontakten lite granna men det funkar inte på Abby.

Tränade lite fart in, först på inkallningen där Mona och Susann varnade mig för att belöna för mkt för hon har redan hög fart tycker dom. Det är farten in med grejer i munnen som är problemet egentligen men jag ville börja med inkallningen. Jobbade sen med ingångarna separat. Provade att belöna framåt innan hon tänkt neråt i ett sitt men efter att hon svängt in vid sidan. Hade svårt med timingen. Det måste bli bättre om det ska funka. Inte så lätt när man samtidigt inte ska böja sig och titta på sin hund!! Ja, får se om jag får till detta. Krävs nästan ngn som tittar.

Körde lite rutanträning också och Abby blev för grund vid första skicket, vid nästa tog hon ett galoppsprång extra vilket gjorde att jag belönade, men hon var egentligen lite för grund även på det skicket. Mona ojade sig och undrade vad jag höll på med. Därtill är mina bollkast så bedrö vliga så att träffa mitten med bollen är väl ungefär en chans på 20 kanske. Nä, är det så illa?? Ja, tydligen!

Idag var i alla fall ingen höjdarträning för min del, men jag var jättenöjd med Abbys insats. Hon fick en ny igelkott på ingångarna för att verkligen höja henne där och det var inga problem för henne att upprepa övningen ett antal gånger. Tog dock lite tid emellan för igelkotten var "het och åtråvärd".

Yvonne Öster har tagit bilden på Helene och Månfares Mick Jagger

rolig promenad - inget viltintresse!

2009-06-03T03:05:00.000-07:00

Ja, nu är det ju så där med min lilla Timjan, vet hon att bollen är med ut så finns det inte så mkt annat som intresserar henne. Så ngn träning på just det jag tänkt med viltet blev det inte. Däremot höjde jag belöningen till Abby när hon väntade, kom tillbaka el kom när jag stoppade henne vid för mkt viltintresse. Jag har inte varit lika duktig på att träna henne från början så hon har aldrig rapporterat vilt till mig, men däremot kommer hon ju tillbaka när jag ropar på henne. Nu får det bli en gemensam kampanj här. Alltid pipan, klickern och två bollar minst med ut på varje promenad.

Idag fick det bli träning av minnesbilder på promenaden istället. Jag brukar skicka iväg en boll in i skogen någonstans på promenaden och sen fortsätter vi att gå framåt tills jag tycker det är dags att skicka en av hundarna tillbaka för att leta rätt på den och komma. Minnet tränas ju på var bollen hamnade, sen får dom ändå använda nosen för att hitta den och på köpet blir det bra konditionsträning( är ju inte själv så benägen att springa på promenaden precis). Dom har alltid jättebråttom tillbaka för att få sin belöning, dragkamp eller en karamell.

Första dagen som Abby varit helt bra i magen, köpte Procolin igår och nu verkar hon så bra att vi kommit igång med träningen igen.

Började med förberedelser inför dumrutan. Tänkte att hon ska klara att ställa, sätta och lägga sig som jag vill med en leksak framför sig. Tog till en ny rolig liten pipkossa idag vilket gjorde Abby småtokig, precis som jag ville ha henne. Det var ju ett tag sen som jag la energi på stå och ligg under gång så där får jag repetera en del. Fokus framåt när jag går runt funkade bra och även snappade hon snabbt att lyssna på mitt fot när jag kom upp bakifrån fastän kossan låg en meter ifrån henne. Tränade det för sig och skiftena för sig. Kan nog behövas några pass innan jag kan lägga ihop lite mer. Men det var kul att komma igång igen och Abby var som sagt härligt tokig.

Timjan fick träna lite kryp och krypa under mina knän som hon tycker är lite halvjobbigt och sen gick jag över till att träna henne att börja krypa baklänges. Ska jag lära Abby kryp nångång så ska jag nog börja bakåt tror jag. Dom har ju ändå så mkt driv framåt och kanske blir det lättare att hålla ändan lågt.

Ja, med Timjan har jag ju bara aktiveringsambitioner, en lek, precis som jag tycker att all lydnadsträning ska vara. Och då menar jag tävlingslydnad förstås, vardagslydnad är lite annat även om man ju där också har jättestor nytta av leken som belöning för beteenden man vill ha. Förutsatt att ens hund gillar att leka förstås.

Alternativ jaktlek

2009-06-02T14:00:00.000-07:00

Ikväll fick jag lite bilder från Yvonne Öster, tagna på lägret i Uppland. Hon är ju så duktig på att ta foton (fick just höra att hennes nya bok om rallylydnad är på gång ut i handeln. Den kommer säkert många av våra kursare vilja läsa kan jag tänka mig). Nu ska jag se om det går att lägga in flera bilder här, provar mig ju fortfarande fram med denna blogg. Äsch! Det blev en för liten bild på Lexi i hårdträning runt stolen. Susann och Lexi ska tävla SM i lydnad om en dryg vecka. Ska bli jättekul att se. Det är också några från talanglägret som har kvalat in. Sen kommer jag förstås hålla tummarna även för Mona Kjernholm som är så härlig att träna för.

Det där med hundträning är ju en färskvara verkligen. Jag tänker ofta på hur även vardagslydnaden förändras (eller bristen på den!) om man inte upprätthåller lite regler och rutiner. Jag har på senare tid upptäckt att min bc Timjan har börjat tycka att det är ganska kul att jaga efter ngt vilt några meter. Detta kan ju tyckas harmlöst, jag får ju alltid tillbaka henne igen, men egentligen vill jag ju inte behöva ropa på henne alls!

Och några meter kan ju snabbt öka upp till ett antal!!

När Timjan var liten så la jag mkt energi på att träna en alternativ jaktlek när det dök upp vilt. Jag lärde henne alltså att associera vilt med bollkast och dragkamp som hon älskade. Med hjälp av klickerträning så gick det här superfort. Hon var jättesnabb tillbaka till mig när hon upptäckte ett rådjur eller kanin eller när det prasslade till i buskarna av ngt som jag ofta aldrig hann se vad det var ens.

Jag höll på med den här formen av träning hennes första år och sen blev jag latare och har bara gett godis, vilket också funkat ganska bra. Så fastän jag inte använt mig av den metoden med boll på många år så har hon ändå inte varit särskilt benägen att bry sig om viltet eftersom jag alltid belönat med godis.

Men när vi är ute och går och har en "tråkpromenad" en sån där när jag bara går och funderar på livet och inte ger mina hundar något som helst att göra så har jag på senare tid upptäckt att viltet har blivit intressantare.

Och då hamnar jag ju i det läget att jag måste bestämma mig, ska jag skita i det för jag får tillbaka henne ändå men jag måste ropa, eller ska jag faktiskt lägga in en ny kampanj med leken igen?

Ja, nu är jag ju i hjärtat instruktör och har haft väldigt mkt vardagslydnadskurser genom åren även om det just nu är mest agility. Så varje hund jag har lär mig ngt som jag har nytta av till mina kurser. Ja, i det här fallet så får det nog bli en kampanj, det är ju faktiskt inte så krångligt!

Det finns annat som är mkt svårare att träna och där gör jag ibland valet att inte lägga energi på problemet för man är ju inte mer än människa!

Ska bli spännande att se om jag kommer tillbaka till att Timjan själv rapporterar till mig att det är vilt på gång.

Sol, hetta och hundbad

2009-06-01T13:52:00.000-07:00

Tredje dagen utan någon som helst träning, men idag har i alla fall Abby inte varit dålig i magen och ikväll går hon och undrar om det inte ska vankas lite mer än den där pyttelilla risportionen. Nu börjar jag känna igen mitt lilla matvrak - en labbe som äter sakta och inte vill ha mer - ja, det är väl ingen riktig labbe det!!!

Med den här hettan så blev det inte mkt gjort idag, hamnade i ett långt telefonsamtal med Helene fr Sthlm. Vi diskuterade, som alltid, lydnadsmoment och hundträning. Det är skönt att det finns fler som kan sitta i timmar och prata hund. Jag klurar bla på hur jag ska jobba med hinderträning på Abby. Hon slog förut i hindret ganska ofta på tillbakavägen men nu är det tvärtom, oftast slår hon i på utvägen och sen inte när hon ska in. Måste också lägga en kampanj på att hon frivilligt söker hindret från olika riktningar. Det är en sån onödig nolla om hunden inte hoppar tillbaka.

Dagens foto är Helenes lilla Lexi i bakgrunden och två jättekaniner i förgrunden, tror dom är från 4H-gård. Lexi tillhör den där typen av bc som inte blir för "galen" eller hårdhänt i närheten av andra smådjur. Fast lite tokig ser hon allt ut på bilden, tycker jag nog. Ja, jag är väl bara avundsjuk, hade jag släppt in Timjan där så hade kaninerna definitivt inte sett så coola ut.

Ikväll hade vi avslutning på Aktivering i skog och mark. Det passade väldigt bra med lite vattenarbete i värmen. Alla hundarna doppade sig, mer eller mindre. Så vackra blev dom kanske inte, men gyttjebad lär ju vara bra för pälsen, eller var det huden?

Vi har jobbat ganska mkt med föremål på olika sätt och det syns att dom har tränat. Alla har varit jätteduktiga på att belöna små och stora framsteg på sina hundar. En kul blandning av raser, från liten dvärgpudel till stora jättebernersennenhanar. Fyra tillfällen har verkligen gått fort. Alla kurser där man jobbar upp samarbetet kring lek och föremål och utveckling av hundens nos, är ju så roliga att hålla tycker jag. Och jag tackar extra för servicen med goa bullar, Bianca.

Vi tävlar trean en gång till.

2009-05-30T14:18:00.000-07:00

När jag kom hem från uppland och sthlm så upptäckte jag att jag hade en lydnadstävling till som jag anmält mig till för säkerhets skull om vi inte skulle klara uppflyttningen på första försöket. Nu gick ju det bra men jag började fundera på om jag skulle åka ändå, som en bra träning. Efter en del övervägande så åkte jag iväg till Bollebygds bk.
Det blev riktigt givande. Vi fick göra sitt och plats på en liten gräsplan och sen gick resten av tävlingen bredvid elitens plan, dom körde samtidigt.
Jag är jättenöjd med det mesta, de problem som kom fram är inte nya, utan sånt vi får på träning också och som jag måste lägga in kampanjer för att förbättra. Fr.a ingångar, tempo in, attityd och förväntan mellan momenten (där jag inte tycker att det håller fullt ut)slår i hindret och söker inte hinder spontant på återhoppet. Där fick vi en nolla. Rutan är jag nog gladast för. Den låg i lite sluttning neråt mot en å, diagonalt på planen och Abby såg inte den alls när jag skickade henne och sprang mot en bro eller vad det nu var till vänster om rutan. hon är inte så jättebra på dirigeringar men jag fick in henne i alla fall efter flera kommandon. Fick 7,5 på den.
Det blev ett lågt förstapris men med en nolla så...Det var nog bara en hund som tog sig till rutan med en gång, vad jag såg i alla fall.
Jag funderar ofta på vad det är som gör att en tävlingsledare tänker ut svårare "tillsatser" på banan ibland. Jag tycker att det är svårt nog att tävla utan att man behöver krångla till det. Det är ju ofta inte så himla många som får förstapris. Ja, med den här tävlingsledaren fick jag i alla fall träna mig på att tro på att det kan gå ändå, jag var så beredd på att få dirigera Abby så jag tvekade aldrig. Hon har för lite kunskap för att leta upp rutan själv och söka mitten.

Jag fick bra kritik från Lottis efteråt, det är så skönt att ha med sig någon som känner ens hund och vet hur det brukar se ut. Tack för det lilla du.

Forts på lydnadslägret

2009-05-30T13:11:00.000-07:00

Christas och Jessicas träningstänk berättade dom om innan det blev dags för oss att träna praktiskt. Mycket var ju likt så som jag själv tänker om träning, en del dock lite annorlunda. Det här pratade dom om bl.a:

Hitta rätt attityd först och lägga in detaljer sen vid inlärning.

Dom poängterade hur viktigt det var att berömma om hunden försökte göra rätt, även om det tog lite tid, men gjorde den rätt direkt så skulle man belöna stort.

Hård fart pratade dom också mkt om, det ingår ju i attityden dom ville ha.

I början med unga hundar så lurar dom hunden att göra rätt och sen lägger dom på signalen. Att tänka på med den unga hunden; belöna fart men koordineringen av ben och kropp kanske inte alltid är så lätt att styra för den, så där kommer det där med precision att kanske få vänta lite på sig.

Dom var väldigt noga med att träningen skulle vara svart-vit. Blev det fel så skulle hunden veta det direkt. Christa visade t.ex dag 2 hur hon kunde använda sig av ett nej om hunden tuggade vid inlärning av att hålla en pinne stilla i munnen. Sen skulle det förstås följas av stor belöning om den inte tuggade. Hon lärde inte hunden att gilla att hålla från början utan stack in pinnen i hundens mun.

Dom använde sig gärna av handgriplig hjälp som tex om hunden gick före i fria följet så kunde dom lyfta tillbaka den.

Pratade om hur vardagslydnaden slår tillbaka på tävlingslydnaden om den inte funkar.

Om hunden gör fel så går dom direkt tillbaka till att göra det lättare, i rutan kunde det tex vara att dom gick in själva och "klappade" marken i rutan.

En viktig sak dom nämnde tycker jag var att tävling inte ska vara hundens första upplevelse av att jobba utan belöning.

En annan viktig sak: att ge hunden bilden av att det är du som leder tävlingen och inte tävlingsledaren. Du ger så lite uppmärksamhet som möjligt till domare och tävlingsledare. Jag tror det var Christa som t.o.m kunde gå och hämta sin apportbock själv!! Fniss, det hade jag aldrig tänkt på att göra. Tala om kaxigt!!

Målet för tävling tyckte dom skulle vara att hunden kan göra momenten ngt mindre bra än på träning och då ska man vara nöjd. För det är så svårt att få en hund att göra lika bra som på träning i den situation som en tävling innebär.

Om man ska träna i svår miljö se till att göra lättare övningar för att göra hunden självsäker.

En viktig sak till som dom pratade om: Det är totalt omöjligt att lyckas varje gång! En hund är en hund - och ett levande väsen!

Sen var det dags för träning praktiskt. Vi var ett jättefint gäng i min grupp, alla hade rejäla tävlingserfarenheter.

Jag var mest ute efter att få se lite hur dom tänkte och kanske få ngt bra praktiskt tips.

Det fick jag absolut. Det bästa för mig var nog övningen att runda en pinne e.dyl. Jag har tränat det ganska mkt på Timjan och lite på Bessen, och jag lär ut det på agility och aktiveringskursen utomhus - men, jag har aldrig slagit ihop övningen med lydnadsmomenten! Det var så smart. På det sättet kunde man skicka iväg hunden, få den att runda pinnen komma tillbaka, göra en ingång, ett ställande, läggande, hålla apporter, pinnar i fart osv. Det här var det absolut bästa tipset på hela kursen för min del. Timjan älskar ju den där träningen så jag tror nog att Abby också ska gilla den. Hundar som gärna springer ut ifrån en passar det nog jättebra och de som vill klibba lite vid en kan säkert få ökat självförtroende av det.

Jag tog upp lite med ingångar över lag som vi har riktigt dåliga just nu. Med apporter sätter hon sig gärna lite för långt bak. Fick rådet att hålla godis synligt vid höften på vänster sida. Det funkade just då, får se om det håller framåt, behövs ju en massa repetitioner och gärna snabbt få bort en så synlig hjälp.

Tog också upp Sittande i grupp eftersom Abby la sig för första gången när jag var iväg på talanglägret i Kil. Jessicas råd var att handgripligen sätta upp hunden. Det här är inget jag har lust till, för min del så vill jag ha en uppgift för Abby som hon ska tänka på, men pratade lite med Kenth dan därpå och med Niina, lutar åt att jag får träna in Niinas "plätträning". Hon har en liten videosnutt på hemsidan när hon tränar det med Skoj. Gå in och titta på Svartbergshundkunskap, bäst att googla så du hittar rätt, om du inte varit inne på deras sida.

Jag har varit för lat!!tänkt på den träningen men inte riktigt haft lust. Varit bortskämd med att Abby hållit fint fokus på platsen där jag gömt mig och en grej som jag sen skickar henne på, men, men...bara att sätta igång alltså. Något måste jag göra.

Vi tittade lite på gåruntrutan också och där är det bara att jobba på som jag gör. Har tränat mest sittande eftersom trean inte varit klar innan, men nu ska jag blanda mera igen.

Lördagkvällen tillbringade Yvonne, Monica, Susann och jag med att träna lite freestyle på gårdsplanen. Timjan och jag fick lite hjälp med att hon skulle backa runt mig. Jag har inte fått riktigt bra flyt i den övningen förut. Tack Yvonne och Monica för tipsen!

På söndagen tog jag upp dirigeringsapportering med Christa, mest för att höra lite hur hon tränade och sen tittade hon på vårat fotgående, fick lite bra tips om hur jag skulle gå - t.ex minska farten på språng marsch litegrann och sen det vanliga med min nacke, höja blicken och hålla upp huvudet! Ja, ja, jag vet, jag vet!!!

Christa hade små snufsar för sig innan halter till höger eller vänster, ingen domare i världen kan ju lyckas höra alla små ljud och snuvig kan man ju alltid vara! Detta skulle då förvarna hunden förstås att nu svänger vi.

Abby hade knappt ett blicksläpp utan gick jättebra igen. Skönt!!

Min kompis Helene från Linköping, stackarn, blev sjuk på lördagkvällen och missade både trevlig kväll och det mesta av söndagen. Vill man läsa lite mer om vad hon skriver så har hon en trevlig hemsida - googla Jackeoki så tror jag den går att hitta.

Det var roligt att se Maria Hagström som var med i vår grupp, ska på läger till henne i sommar. En jättekul hund som hon är så framgångsrik med.

Mona Kjernholm som jag tränar för var också med, men som åskådare. Kunde dock stå och titta lite på när hon och Maria tränade på lördagkvällen. Det ser så himla fint ut på båda håll. Kommer hålla tummarna vid SM:t om några veckor.

Det är verkligen jättekul att komma iväg på kurs ibland och den här var extra kul för den var så väl planerad och vi skämdes bort med god mat och jättefin service från Kenth och Niina.

Lydnad med finska landslagstjejerna

2009-05-30T03:05:00.001-07:00

Ja, det där med att blogga tar ju sin lilla tid att komma in i. Jag har varit ganska så slut efter en lång helg i Sthlm och sen lägret i Uppland. Jag har dock haft jättekul.

I Sthlm först så blev det flera lydnadspass med min kompis Helene. Helene är så superduktig på att se små detaljer och det är guld värt att få hjälp av henne. Vi koncentrerade oss mest på Abbys blicksläpp i fria följet. Det började när jag var hos Mona Kjernholm och skulle träna för några veckor sen. Jag har ju skrivit förut att Abby inte var sig riktigt lik och blicksläppen - att inte orka hålla fokus var något helt nytt. Hon har alltid, faktiskt sen liten valp, varit jättebra på just koncentration och fokus.

Det som hände nu var att jag inte direkt tog tag i problemet. Jag gjorde inte som jag gjort tidigare om det ngn gång hänt. Fick liksom ett hjärnsläpp och tänkte inte klart. Kanske trodde jag att det skulle bli bättre efter ett tag. Ja, ja, man lever ju på hoppet.
Men Helene som den goda kompis h0n är, sa direkt till mig att det där är inte bra. Näää, jag vet säger jag. Det är hemskt!
Så vad göra - jo, så klart. Tillbaka till grundträning!! vad annars? Vi jobbar med Abby i fotposition, ingen förflyttning men lägger in små störningar från Helene. Detta är ngt som Abby tycker är jättekul och mkt enkelt vanligtvis, men.. det var faktiskt inte så enkelt vid första träningspasset, trots höga belöningar och att jag retades med belöningen om hon släppte fokus, så var det lite svårt. Träningspass två var det redan bättre och vi kunde gå över till ngn förflyttning, ngn högerompåstället tex och lite mer störning också. Pass tre kunde jag förflytta mig mer´. Underbart!! Sen hade hon knappt ett blicksläpp överhuvudtaget på kursen i uppland. Tack Helene för hjälpen. Nu börjar jag känna igen min hund i fotgåendet.

Helenes unga Lexi, en snabb liten bordercollie såg helt underbar ut i träningen. Dom hade kommit en bra bit framåt sen jag såg dom i februari. Jättekul! Det blir nog en debut i augusti eller september i klass 1. Jag blir lite avundsjuk på den där fantastiska energin och farten.

Jaktträning har jag också hunnit med. Suzi Sundberg var en trevlig bekantskap. Hon tyckte att Abby var för het, vilket hon definitivt var utan uppvärmning. Fick lite tips på avlämningarna där jag innan jobbat med en sorts avlämning av dummie och en med fågel eftersom hon inte funkat fram till handen med fågeln, utan jag har vänt och gått en bit innan hon behövt släppa den. Enligt Suzi var det jättedumt att ha två olika och det begriper ju jag också, men har det inte funkat så har det inte!
Men nu kanske hon är mogen för nästa steg. Jag skulle vara tydlig med att sätta henne och låta henne sitta kvar efter att hon lämnat av. Detta ska vi absolut träna in, hon vill väldigt gärna gå in till vänstersidan direkt efter för att bli skickad igen. En annan sak som var ett bra tips var att inte höja upp fågeln efter att jag tagit emot den utan sätta henne samtidigt som fågeln var kvar i noshöjd.

Sen var det ju dax för lydnadslägret- Åkte upp till uppland redan på söndagen för att hinna få lite tid där och slippa sthlmstrafiken på måndag morgon. Jag kände flera som skulle komma så jag såg verkligen fram emot att träffa dom och att få prata en massa lydnadsträning med fler "nördar".

De finska tjejerna Jessica Svanljung och Christa Enqvist har tävlat för det finska landslaget mkt framgångsrikt. Dom började med att presentera sig och lite hur dom tänker vad gäller hundträning. Mkt var samma tänk som jag själv har, en del skilde det sig åt också.
Jag återkommer om lite fler detaljer hur dom tänkte. Får ta en middagspaus i värmen nu.

Undrar hur jag får bort ett foto, lyckades visst få in samma bild två gånger, ja, ja...

Vilken härlig agilitykväll!

2009-05-20T14:36:00.000-07:00

Ibland har man sån tur, sån tur. Jag hann inte mer än komma hem från kvällens agilitykurser förrän regnet vräkte ner. Men på kurserna sken t.o.m. solen en stund. Vilka duktiga hundar och mattar (ja, bara mattar ikväll - de få karlarna som var där satt och tittade på). På fortsättningskursen där dom gått minst två kurser innan, hade vi en bana på 18 hinder och efter att ha provat en gång fick alla till det ännu bättre gång 2. Banan började med A-hindret och alla var supernoga med kontaktfälten vilket var kul att se. Inte var det många tjuvstarter heller. En lite dold tunnelingång var heller inte svårt för någon. Det mest trixiga blev kanske bakombytena där hundarna inte är så tränade ännu på att förstå att det är ok att matte byter sida. Jag har ökat svårigheterna på den här kursen mot tidigare terminer, tycker att det känns som att alla tar utmaningarna bra och jobbar på med stor entusiasm. Ett antal av hundekipagen kommer vara redo för Elins agilitykurs i höst. Den är ju mer tävlingsinriktad och svårigheterna ökar efter hand. Hoppas nu bara att det finns lite platser i hennes grupper. Jag vet att det är många som går kurs på kurs. Förresten ska flera av dom tävla på Borås Bk:s klubbmästerskap, den 2 juni tror jag det var. Ni som har chansen åk dit och heja på!

I morgon bär det iväg till Sthlm och nu är det mest lydnadsträning som gäller och lite jaktträning en dag. Ingen mer vila för vår del, men du har rätt Therese, visst behöver man vilan själv ibland också, inte minst för att fundera på hur man ska få till det ena och andra.

Ha en fin helg!

Ps: Visst är hon underbar! - lilla Frida som flyger över hindret lekande lätt. Stolt husse: Robert Solin tog fotot.

En dag nästan helt utan träning

2009-05-19T15:02:00.000-07:00

Idag har det varit en sån där dag som bara bestått av att ta det lugnt, promenera med hundarna, ett litet sökjobb med ett antal dummiesar, annars ingen träning alls. Det har varit så otroligt intensivt med både jakt och lydnadsträning på sista tiden så nu gick musten ur mig lite efter helgen. Måste dock tvätta och packa och handla osv inför Sthlmsresan så helt lugnt har det väl ändå inte varit.

Jag tror på det där att vila hundarna från träning ibland, dom kan också behöva ha det lite tråkigt emellanåt. Då menar jag ju inte att det är ok var och varannan dag, men när man kört mkt träning ett tag så tror jag att det inlärningsmässigt också är bra för våra hundar att "smälta" saker vi vill att dom ska lära sig. Ibland märker man att något bara helt plötsligt faller på plats efter en liten period med uppehåll av just den träningen, det momentet eller del av momentet som man försökt nöta in. Fr.a med unga hundar så försöker i alla fall jag att ta det lite lugnt ibland. Det är så lätt att bara köra på om träningen går bra och valpen/unghunden vill och vill och vill. Det var lite så med Abby som liten. Jag fick lägga band på mig för hon var så otroligt rolig att träna och hade lätt för att hålla fokus, även i röriga miljöer.

Nu gäspas det stort här!!!

Kul med respons

2009-05-18T13:48:00.000-07:00

Jag håller ju på att lära mig den här sidan och nu såg jag att jag redan fått lite kommentarer från igår, tack för hälsningen både från Sussi med Isis och Therese med Beda. Hoppas viltspåret blev bra!

Vi på Vift är så otroligt stolta över vår fantastiska Elin med sin lilla Nosa. Nu har hon tagit sista pinnen i hoppklass och är då uppflyttad till klass 3. Tänk vad det gått undan! Vi hoppas att vi får behålla henne länge som instruktör för tävlingsekipagen eller de blivande tävlingsekipagen på Vift. Jag har rekommenderat flera av mina kursdeltagare som gått några agilitykurser nu att anmäla sig till Elins kurser till hösten.

Också roligt att se att rallylydnadsträningen börjar ge resultat och att våra kursdeltagare vågar sig ut på "riktiga" tävlingar. Monica Lind såg jag blev både tvåa och trea i Halmstad i helgen. Bra jobbat!! Extra stolt blev jag när vi hade vår egen rallytävling på Vift nyligen och Maggan med Cookie vann. Vilken fin följsamhet dom har fått till. Jag har ju följt dom på ett antal vardagslydnadskurser, aktiveringskurser och klickerkurser ja, dom har nog gått det mesta man kan gå i form av kurser hos oss och det har verkligen blivit ett härligt samarbete dom visar upp nu.

Stockholm och Uppland närmar sig

2009-05-18T13:24:00.000-07:00

Ikväll har jag haft min aktiveringskurs igen, en härlig liten grupp med engagerade hundar och mattar och en husse. Varför är det så många fler kvinnor än män som går på hundkurs över lag? Har det mest att göra med att kvinnor överhuvudtaget går på kurs mer än män? Jag tror det i alla fall. Kanske skulle fråga Studiefrämjandet som vi samarbetar med om det är så på dom flesta kurser.
En gång i min ungdom (ja, suck! det var många år sen) så gick jag och en tjejk0mpis på bilmekarkurs, lite för att vi tyckte det var kul med våra gamla bilar (hade en amazon på den tiden) men säkert lika mycket för att se om det gick att träffa några trevliga killar där. Hur kunde vi få en sån tokig idé? Ingen kille i vår ålder skulle väl komma på tanken att förnedra sig med att visa hur lite dom kunde om bilar på en kurs.
Vi hade dock otroligt roligt tillsammans med en äldre man, en lärare som hade tummen mitt i hand och vi fick många glada skratt under den kursens gång (och amazonen blev faktiskt utsatt för lite bra bilvård emellan skratten också!).
Tillbaka till hunderiet:
Det vankas långhelg och jag har sett till att jag ska vara ledig flera dagar i streck. Det är inte så ofta det händer. Det ska bli lydnadsträning för fullt tillsammans med min fantastiskt duktiga kompis Helene i Sthlm. En dag ska jag också hinna med lite jaktträning hos Sussi Sundberg som har kennel zetastar. Tänkte ta upp problemen med Abbys fågelhantering som ibland inte är helt ok. Vi har jobbat en hel del med detta men problemet uppstår fr.a när fåglarna inte är så fina.

Därefter blir det tvådagars läger med två finska tjejer från finska landslaget som Kenth och Niina Svartberg bjudit in. Jag älskar att gå kurs för Niina och Kenth men har inte lyckats få till någon träning hos dom med Abby. Dom är ju så otroligt uppbokade. Vi hade dock tur och fick komma med på det här lägret. Känns lite extra kul när flera träningskompisar också ska vara med. Jag har en massa saker att ta upp. Gäller bara att sortera ut det mest akuta. Abby har ju inte varit sig helt lik de senaste veckorna troligtvis pga en skendräktighet. Frustrerande nog så visade hon sig inte från sin bästa sida när vi var på talanglägret i Kil för två veckor sen. Om man ska hålla sig kvar i den talanggruppen så gäller det verkligen att prestera bra. Lydnadstävlingen igår kändes ju kul för det blir lättare att fokusera på elitmomenten när man vet att uppflyttningen är klar. Någon sorts mental grej det där.

En borttappad blogg

2009-05-17T13:08:00.000-07:00

17 maj -09. Nu är det dags att komma igång med bloggandet på riktigt. Jag hade lyckats glömma bort mitt lösenord trodde jag tills Elin idag fick en snilleblixt och sa att det kanske var mitt användarnamn det var fel på, ja, ja, jag är inte så bra på det där med datorer och allt vad man nu ska tänka på. Hundträning däremot ligger mig ju varmare om hjärtat. Så den här bloggen lär nog mest handla om det.

Det har varit ett händelserikt år än så länge på den egna hundfronten. Det är ju bara Abby jag tränar och tävlar med och det räcker till. Timjan får hänga med på jaktapportering fr.a sökjobben (ja, inte fåglar men dummies funkar bra), lite markeringar och dirigeringar klarar hon också. Det finns ju så otroligt mycket man kan aktivera sin hund med. Just nu har jag en "Aktivering i skog och mark"-kurs och från första till andra kurstillfället hade alla tränat och det märktes, jättekul att se.

Idag har Abby och jag debuterat i lydnadsklass 3, vi fick ihop 293 p och blev uppflyttade till elit. Kändes skönt att det gick vägen trots att hon inte är riktigt som vanligt just nu. Jag tror att hon är skendräktig, det märks inte i jakten men i lydnaden är hon inte så het som vanligt. Igår startade vi vårt andra workingtest och jag tror vi fick ihop 84p och en sjätteplats, hon var lite för het i början och sprang mest på första markeringen men sen skötte hon sig fint. Jag själv fick lite hjärnsläpp och glömde lägga på en söksignal på ett närsök så där tappade vi nog lite poäng. Men jag var jättenöjd med hennes jobb, nästa gång ska jag nog värma upp lite mer innan ändå. Får väl se om det hjälper, hmm.

2008-10-24T05:42:00.000-07:00

Ännu en avslutning. Igår kväll slutade en fortsättningskurs i vardagslydnad. Dom har velat följas åt i samma grupp och jag har haft förmånen att få ha dom på ett antal kurser nu. Ett härligt gäng som varit jättebra på att stötta och ge varandra goda råd på vägen. De mål som dom satt upp för sig själva tycker jag dom kommit långt med. Bl.a skulle några bli bättre på att engagera sig i leken med sina hundar och några skulle bli tydligare med kroppsspråk och att fullfölja det dom menat. Vi har varit både på Coop och Maxis parkeringsplatser och tränat och det har gett många glada skratt, fr.a Agnetas idé om att träna hund med kundvagn framför sig (gick över förväntan).
Nu väntar klickerkurs till vintern för dom som inte redan hunnit gå den. Jag blev bortskämd med både glutenfria kakor och stor blombukett, så nu har jag det jättefint hemma. Kul att jag inte kommer behöva sakna dom alls eftersom alla återkommer. Det blir lite speciellt med grupper som man haft länge. Stort tack till er alla!

Välkommen!

2008-10-24T05:03:00.000-07:00

Hej och välkommen till Dittes hundsida.
Här kommer jag skriva lite ibland när andan faller på. Det kan bli någon fundering kring träningen med mina egna hundar, eller något om de kurser jag håller på Vift Hundkurser.

Den här veckan har jag avslutat två kurser. Valpkursen som slutade i måndags har varit jätterolig. Trevliga människor och härliga valpar. Ett extra stort tack till hamiltonstövarnas härliga hussar som spridit många glada skratt omkring sig. Fick en fantastisk blomuppsättning från dom och många fina ord. Det är så kul när även jaktfolk hittar till våra kurser och vill lära sig att jobba med hund på "nyare" sätt. Flera av deltagarna kommer tillbaka på Valp-Extra, en ny kurs som Annika och jag ska starta om några veckor. I januari väntar sen också unghundskurs för dom valpar som uppnått lagom ålder.