Lite träning i Karlskrona

Igår tränade jag på Karlskrona bhk med Mona, Nisse o BrittMarie fr Ronneby med sina golden, en annan kompis till dom, var det Anne tro? (hmm, mitt minne är minst sagt begränsat), var också med. Mona fick lite hjälp med kommendering av Nisse. Jag tycker hon och Marvin såg fina ut inför helgen.

Med Abby ville jag veta lite om hur dom andra tänkte när det gäller hoppträning. Abby slår då och då i hindret och det är ju så retfulla poäng som dras. Vi provade lite högre hinder och även med liten planka framför hindret. Hon blir mest flack i språnget på vägen ut (bollkast!). Jag har bestämt mig för att köra lite högre hinder på träning och sen blir det nog ändå en planka lägre på tävling. Känner mig lite feg där.
Får se hur det utvecklar sig. Jag har överhuvudtaget lagt lite för lite träning på både hoppteknik och att söka hinder men nu har jag beställt ett hopfällbart agilityhinder som jag kan ha i bilen. Inte som ett lydnadshinder men lätt att ta fram när jag inte tränar på brukshundklubbar. Tänkte att när hon lärt sig runda pinnar så ska jag även skicka ut över hinder så hon får mkt hindersug. Får se var vi hamnar.

Vi jobbade vidare med apporteringen också och eftersom jag nyligen börjat med mittenapporten så nära henne och det blev lite svårt förra träningen så la jag den lättare den här gången. Några meter bakom på mittlinjen. Men Mona la ut två apporter på sidorna och det har aldrig förut varit ngt problem med det men igår stack hon helt plötsligt iväg till fel apport vilket jag var helt oförberedd på. Det var bra det, för jag blev tipsad av Mona att träna Stanna om det skulle hända igen och sen belöna om hon stoppar med en liten gotta, stor belöning om hon sen går på rätt när jag tagit tillbaka henne och skickar om. Tack för tipset Mona.
Den där träningen hade jag tänkt lägga energi på med lite bollkast och inga apporter alls men självklart ska man ju passa på. På tävling vet man ju aldrig vad som händer heller. Det är det där med att vara förberedd på allt som ska ske så man vet vad man ska göra om det inte blir som man tänkt sig. Jag har ju bara tränat en sida plus mitten för att ta en svårighet i taget men helt plötsligt blev inte Abby dirigeringsbar. Ja, det är alltid nyttigt att träna med andra. Abby var också konstigt ofokuserad emellanåt och på vittringen blev hon först stående ochbara tittade på mig där ute. Helt nytt! Hoppas det inte kommer tillbaka, har ingen aning om vad som störde ut henne. Fick till lite bättre vittring senare vilket kändes skönt. Idag var jag också nöjd med den.

Just det där med att träna med andra får ju förstås inte göra att man glömmer sig själv och sina tankar om hur man vill ha sin träning. Nisse påminde mig om hur lätt det är att falla in i tankar på det som inte funkar om man bara poängterar det som behöver förbättras när man ska hjälpa någon annan. En positiv anda i träningsgruppen är ju guld värd.
Jag själv väljer just nu ofta detaljer som jag vill ha hjälp med (eftersom det är så mkt kvar tills eliten känns tävlingsklar)och som inte är bra men även om man nu inte tränar detaljer utan kanske vill satsa mer på helheten när man tränar med andra, kanske lite mer tävlingsmässigt, då är det ju jätteviktigt att se det som är bra också. Känslan annars när man går från planen kan ju lätt vara lite "låg". Och visst är våra hundar experter på att läsa av våra känslolägen!
Även i detaljträningen vill man ju gärna höra när ngt ser bättre ut så klart.
Jag är jätteglad att jag har träningskompisar som ser våra framsteg och som orkar engagera sig.

Nisse och hans ena hund Sudden tittade vi lite på också. Dom har en liten svacka där Sudden på något sätt fått en tråkig association till nya planer och tävlingslik träning. Han blir stressad och ibland avstängd och träningen ser inte ut som när det går som bäst på kända platser och med känt folk. Jag har haft en hel del hundar på kurs som varit störda av kommendering och som haft svårt att jobba på nya ställen eller som bara funkat på träning och inte på tävling.
Det finns ju massor att göra för att komma till rätta med det här, men det kan ta lite tid att förändra en hunds associationer, vare sig dom är för höga i förväntan eller som här , med Sudden, att han tycker det är obehagligt.
Det är ju det där med vad våra hundar känner in/hur uppfattar dom situationen? När vi ställer oss i fotposition t.ex, vad gör våra hundar då? Hur ser dom på oss? Är det en signal för jätterolig träning/lek/chans till kul uppdrag och smarrig belöning? eller är det en situation där hunden vet att vi har förväntningar på den som den inte riktigt förstår, där den kanske ser oss som stela och spända och där vi lätt blir lite irriterade? En del hundar är så känsliga att vi inte behöver vara det minsta irriterade men dom kan ändå uppfatta ngt som jobbigt. Vad det handlar om i Suddens fall kan vi ju inte veta, bara spekulera. Det blev bättre i alla fall efter en kort stund och Nisse och Sudden fick applåder. Jag tror inte ngn av dom hade några negativa associationer till applåder i alla fall! Mer sådant!

Vi diskuterade lite olika träning och så som alltid i hundträningen så kan man ju behöva gå tillbaka och kanske glömma lite fotposition ett tag, jobba med kontaktträning, lättare grundträning och belöna stort. Leka mkt och försöka hitta ett avslappnat sätt. Pö om pö lägga på lite störningar. Inte belasta sin hund så den störs ut på ngt sätt. Med Timjan (som hade otroliga förväntningar vid kommendering) hade jag t.o.m. ett inspelat band med kommenderingar som jag spelade i bilen för att det inte skulle betyda ngt när hon hörde dom. Försökte få till en mer neutral inställning helt enkelt. Det var ganska outhärdligt! Tacka vet jag en bra ljudbok.

Ja, det här är ju ett stort ämne och det finns massor att göra som sagt. Själv märkte jag på de två senaste tävlingarna där Abby inte var helt allert att hon har fått en annan association till det jag gör mellan momenten. Hon svarade inte lika bra på det jag gör för att höja henne. Det här är ngt som jag ska ta tag i på träningar framöver. Mkt mer belöning mellan momenten kommer jag lägga in och se om det blir skillnad. Jag har varit lite bortskämd med att hon svarat så bra på det jag gjort tidigare men när hon inte riktigt är i form så håller det tydligen inte. Lydnad är verkligen en färskvara. Och hela tiden bygger man träningen för framtiden. Det som känns bra under ett träningspass kanske får andra effekter än man tänkt sig när man ser resultatet efter ett tag.

Vi kanske fortsätter lite diskussioner imorgon. Ska till Ronneby och B-M och jag ska träna lite fågelsök först och sen blir det lydnad igen. Peter från Kalmar med kullbrodern till Sudden, Strix kommer också, han deltar på sitt andra sm i helgen. Bra jobbat!

Idag blev det träning med Mona, Maria Hagström och hennes två fantastiska coachar! Maria och Lotta plus Camilla som jag lärde känna lite grann i uppland hos Svartbergarna. Vilken lyx, det där med två coachar förresten, men det är man väl värd när man kommit så långt som Maria. Vet inte vilket sm det är i ordningen för henne. Hon är ju så framgångsrik i både lydnad och bruks.

Lite trötta och frusna var dom allt, både Maria och Mona plus att Mona fixat till sig ngn sorts nackspärrsaktig historia. Ja, ja, lite spänning ska det ju vara inför sm:t! Jag håller tummarna för att det går bra för dom båda, dom är så superduktiga. Ser fram emot lydnadsläger med Maria i juli och fler träningar för och med Mona.

Det var kul att se Lottas lilla bc. Hon var ju med på talanglägret också men då såg vi inte mkt av varandra eftersom vi var i olika grupper. Det ser ut att vara mkt klös i den lilla damen. Och tvåan hade dom klarat av nu också. Fint jobbat!

Jag är nöjd med Abbys attityd under träningen idag, hon hade mer fokus än igår. Däremot är jag inte nöjd med min egen insats, körde på med alldeles för många upprepningar av ingången som blev fel (för sneda bl.a). Ja, man är ju inte alltid på topp inte. Ny dag imorgon.

Nu får vi se om Nisse fått in några bilder på sin hemsida från gårdagens träning som jag kan sno. Annars får det bli bildfritt den här gången.

Jo, nu blev det två bilder från träning fast inte i Karlskrona utan Ronneby. Nils Hällgren tog fotona. Tack Nisse! Se fler på dex-mixi.mine.nu

Bättre träning idag

Idag blev det en tur till Susann och träningen gick riktigt bra. Abby var rejält het och jag passade på och körde nästan bara fartmoment. Har nyligen börjat med lite hjälp i dirigeringsapporteringen. Jobbar just nu med Heidis metod att hunden ska se mittapporten nära sig och välja bort den. Det funkar hittills jättebra. Hon tog fel en gång och då låg mitten jättesvårt. Jag har tidigare jobbat mest med matskålar i mitten och åt sidan så hon är van att det finns ngt i mitten också, men nu låg ju mittapporten närmare henne. Så här i början av träningen så vill jag att hon ska fokusera på att första apporten läggs ut.

Tränade sen framåtskick för sig fram till en petflaska och la sen snabbt in en störning i form av en hink snett bakom flaskan, det blev jättesvårt så första skicket drog hon till hinken men sen gick det bra. Min tanke är att hon tidigt ska lära sig att inte vika av från linjen rakt fram.

Vittringsapporteringen har jag nyligen börjat med andras dofter på pinnarna och det har hittills inte varit några problem. Lägger in stor belöning på sträckan in eftersom hon där blivit tveksam. Ska vänta lite med ingången.

Susann och jag fortsatte pysslet med att hitta rätt träning av Abbys ingångar. Jag känner mig lite kluven över att belöna innan hon sätter sig eftersom hon också har lite problem med sättandet. Ska klura vidare på detta. Finska Jessica tyckte ju att jag skulle hålla en vänsterhand med godis framme men jag är inte säker på att det hjälper i längden, kan man inte hålla handen nära sig så man lätt kan minska på hjälpen så blir det så stor hjälp. När Abby har ngt i munnen så sätter hon sig gärna lite för långt bak.

Lexi hade jättehärlig attityd idag igen, trots får i hagen bredvid! Hennes vittring blev kanonfin. Hon har verkligen verkat säker på den ett tag nu.

Vi jobbade också med rutan placerad på för henne lite ovanliga ställen. Vissa hundar är mer vanedjur än andra. Lexi tyckte att rutan skulle ligga där den brukade ligga. Detta är nog en typisk grej för många hundar - att gå till senaste platsen. Sen finns det dom där hundarna som genast dom träder in på en plan uppmärksammar rutan, på gott och ont ska jag väl säga. Timjan och Frodo (Susanns härliga bc-hane-hennes nästa sm-hund förhoppningsvis) är typiska exempel på den sortens hund.

Vi hade lite hinder och annat på vägen som störde den vanliga bilden av rutan plus att vi la den diagonalt till planen men jag tyckte att Lexi jobbade på bra. Den svåraste utmaningen är ju för Susann att lyckas se när hon är rätt i rutan. Lättare sagt än gjort!

Bilden tog Nils Hällgren på Abby under en träning i Ronneby. Hans hemsida är ett under av ljuvliga bilder och rolig läsning. Kolla in www.dex-mixi.mine.nu

En talanggruppare som går från klarhet till klarhet

Ikväll fick jag ett härligt sms från Helene med Månfares Mick Jagger. Dom hade tävlat eliten för andra gången och fått ihop inte mindre än 304,5 p, vilken kanonprestation. Nu tror jag inte Helene behöver oroa sig det minsta för att åka ur talanggruppen till hösten. Det trodde jag inte förut heller, men hon kände sig inte så säker. Första sm-poängen inför nästa år också. Ja, det är bara att säga ett stort GRATTIS!

Själv har jag varit med och hjälpt Susann och Mona inför årets SM. Dom körde igenom programmet med lite belöningar då och då. Det mesta gick bra för båda så nu håller vi alla tummar för att det går bra nästa helg.

Fick också lite träning med Abby som började med att vara helt ofokuserad. Kanske hade det lite att göra med att hon kände bebisdoften från Monas nya lilla valp, Fira. Mona hade också med sig valpen till Anna Käll, en blivande agilitystjärna förstås och den lilla valp som ska ner till Karin i skåne. Karin var med på talanggruppslägret också och tävlar med en flat, men ska alltså även satsa på en liten bc nu.

Jag fick gå tillbaka till lite fokusträning en stund för Abby "tappade" blicken igen, men sen var det inga problem utan hon kändes jättefin i fria följet. Känns som att jag i alla fall vet exakt vad jag ska göra nu om det händer igen. Många hundar kan ju gå allert och följa fint i fria följet trots att dom kanske släpper kontakten lite granna men det funkar inte på Abby.

Tränade lite fart in, först på inkallningen där Mona och Susann varnade mig för att belöna för mkt för hon har redan hög fart tycker dom. Det är farten in med grejer i munnen som är problemet egentligen men jag ville börja med inkallningen. Jobbade sen med ingångarna separat. Provade att belöna framåt innan hon tänkt neråt i ett sitt men efter att hon svängt in vid sidan. Hade svårt med timingen. Det måste bli bättre om det ska funka. Inte så lätt när man samtidigt inte ska böja sig och titta på sin hund!! Ja, får se om jag får till detta. Krävs nästan ngn som tittar.

Körde lite rutanträning också och Abby blev för grund vid första skicket, vid nästa tog hon ett galoppsprång extra vilket gjorde att jag belönade, men hon var egentligen lite för grund även på det skicket. Mona ojade sig och undrade vad jag höll på med. Därtill är mina bollkast så bedrö vliga så att träffa mitten med bollen är väl ungefär en chans på 20 kanske. Nä, är det så illa?? Ja, tydligen!

Idag var i alla fall ingen höjdarträning för min del, men jag var jättenöjd med Abbys insats. Hon fick en ny igelkott på ingångarna för att verkligen höja henne där och det var inga problem för henne att upprepa övningen ett antal gånger. Tog dock lite tid emellan för igelkotten var "het och åtråvärd".

Yvonne Öster har tagit bilden på Helene och Månfares Mick Jagger

rolig promenad - inget viltintresse!

Ja, nu är det ju så där med min lilla Timjan, vet hon att bollen är med ut så finns det inte så mkt annat som intresserar henne. Så ngn träning på just det jag tänkt med viltet blev det inte. Däremot höjde jag belöningen till Abby när hon väntade, kom tillbaka el kom när jag stoppade henne vid för mkt viltintresse. Jag har inte varit lika duktig på att träna henne från början så hon har aldrig rapporterat vilt till mig, men däremot kommer hon ju tillbaka när jag ropar på henne. Nu får det bli en gemensam kampanj här. Alltid pipan, klickern och två bollar minst med ut på varje promenad.

Idag fick det bli träning av minnesbilder på promenaden istället. Jag brukar skicka iväg en boll in i skogen någonstans på promenaden och sen fortsätter vi att gå framåt tills jag tycker det är dags att skicka en av hundarna tillbaka för att leta rätt på den och komma. Minnet tränas ju på var bollen hamnade, sen får dom ändå använda nosen för att hitta den och på köpet blir det bra konditionsträning( är ju inte själv så benägen att springa på promenaden precis). Dom har alltid jättebråttom tillbaka för att få sin belöning, dragkamp eller en karamell.

Första dagen som Abby varit helt bra i magen, köpte Procolin igår och nu verkar hon så bra att vi kommit igång med träningen igen.

Började med förberedelser inför dumrutan. Tänkte att hon ska klara att ställa, sätta och lägga sig som jag vill med en leksak framför sig. Tog till en ny rolig liten pipkossa idag vilket gjorde Abby småtokig, precis som jag ville ha henne. Det var ju ett tag sen som jag la energi på stå och ligg under gång så där får jag repetera en del. Fokus framåt när jag går runt funkade bra och även snappade hon snabbt att lyssna på mitt fot när jag kom upp bakifrån fastän kossan låg en meter ifrån henne. Tränade det för sig och skiftena för sig. Kan nog behövas några pass innan jag kan lägga ihop lite mer. Men det var kul att komma igång igen och Abby var som sagt härligt tokig.

Timjan fick träna lite kryp och krypa under mina knän som hon tycker är lite halvjobbigt och sen gick jag över till att träna henne att börja krypa baklänges. Ska jag lära Abby kryp nångång så ska jag nog börja bakåt tror jag. Dom har ju ändå så mkt driv framåt och kanske blir det lättare att hålla ändan lågt.

Ja, med Timjan har jag ju bara aktiveringsambitioner, en lek, precis som jag tycker att all lydnadsträning ska vara. Och då menar jag tävlingslydnad förstås, vardagslydnad är lite annat även om man ju där också har jättestor nytta av leken som belöning för beteenden man vill ha. Förutsatt att ens hund gillar att leka förstås.

Alternativ jaktlek

Ikväll fick jag lite bilder från Yvonne Öster, tagna på lägret i Uppland. Hon är ju så duktig på att ta foton (fick just höra att hennes nya bok om rallylydnad är på gång ut i handeln. Den kommer säkert många av våra kursare vilja läsa kan jag tänka mig). Nu ska jag se om det går att lägga in flera bilder här, provar mig ju fortfarande fram med denna blogg. Äsch! Det blev en för liten bild på Lexi i hårdträning runt stolen. Susann och Lexi ska tävla SM i lydnad om en dryg vecka. Ska bli jättekul att se. Det är också några från talanglägret som har kvalat in. Sen kommer jag förstås hålla tummarna även för Mona Kjernholm som är så härlig att träna för.

Det där med hundträning är ju en färskvara verkligen. Jag tänker ofta på hur även vardagslydnaden förändras (eller bristen på den!) om man inte upprätthåller lite regler och rutiner. Jag har på senare tid upptäckt att min bc Timjan har börjat tycka att det är ganska kul att jaga efter ngt vilt några meter. Detta kan ju tyckas harmlöst, jag får ju alltid tillbaka henne igen, men egentligen vill jag ju inte behöva ropa på henne alls!

Och några meter kan ju snabbt öka upp till ett antal!!

När Timjan var liten så la jag mkt energi på att träna en alternativ jaktlek när det dök upp vilt. Jag lärde henne alltså att associera vilt med bollkast och dragkamp som hon älskade. Med hjälp av klickerträning så gick det här superfort. Hon var jättesnabb tillbaka till mig när hon upptäckte ett rådjur eller kanin eller när det prasslade till i buskarna av ngt som jag ofta aldrig hann se vad det var ens.

Jag höll på med den här formen av träning hennes första år och sen blev jag latare och har bara gett godis, vilket också funkat ganska bra. Så fastän jag inte använt mig av den metoden med boll på många år så har hon ändå inte varit särskilt benägen att bry sig om viltet eftersom jag alltid belönat med godis.

Men när vi är ute och går och har en "tråkpromenad" en sån där när jag bara går och funderar på livet och inte ger mina hundar något som helst att göra så har jag på senare tid upptäckt att viltet har blivit intressantare.

Och då hamnar jag ju i det läget att jag måste bestämma mig, ska jag skita i det för jag får tillbaka henne ändå men jag måste ropa, eller ska jag faktiskt lägga in en ny kampanj med leken igen?

Ja, nu är jag ju i hjärtat instruktör och har haft väldigt mkt vardagslydnadskurser genom åren även om det just nu är mest agility. Så varje hund jag har lär mig ngt som jag har nytta av till mina kurser. Ja, i det här fallet så får det nog bli en kampanj, det är ju faktiskt inte så krångligt!

Det finns annat som är mkt svårare att träna och där gör jag ibland valet att inte lägga energi på problemet för man är ju inte mer än människa!

Ska bli spännande att se om jag kommer tillbaka till att Timjan själv rapporterar till mig att det är vilt på gång.

Sol, hetta och hundbad

Tredje dagen utan någon som helst träning, men idag har i alla fall Abby inte varit dålig i magen och ikväll går hon och undrar om det inte ska vankas lite mer än den där pyttelilla risportionen. Nu börjar jag känna igen mitt lilla matvrak - en labbe som äter sakta och inte vill ha mer - ja, det är väl ingen riktig labbe det!!!

Med den här hettan så blev det inte mkt gjort idag, hamnade i ett långt telefonsamtal med Helene fr Sthlm. Vi diskuterade, som alltid, lydnadsmoment och hundträning. Det är skönt att det finns fler som kan sitta i timmar och prata hund. Jag klurar bla på hur jag ska jobba med hinderträning på Abby. Hon slog förut i hindret ganska ofta på tillbakavägen men nu är det tvärtom, oftast slår hon i på utvägen och sen inte när hon ska in. Måste också lägga en kampanj på att hon frivilligt söker hindret från olika riktningar. Det är en sån onödig nolla om hunden inte hoppar tillbaka.

Dagens foto är Helenes lilla Lexi i bakgrunden och två jättekaniner i förgrunden, tror dom är från 4H-gård. Lexi tillhör den där typen av bc som inte blir för "galen" eller hårdhänt i närheten av andra smådjur. Fast lite tokig ser hon allt ut på bilden, tycker jag nog. Ja, jag är väl bara avundsjuk, hade jag släppt in Timjan där så hade kaninerna definitivt inte sett så coola ut.

Ikväll hade vi avslutning på Aktivering i skog och mark. Det passade väldigt bra med lite vattenarbete i värmen. Alla hundarna doppade sig, mer eller mindre. Så vackra blev dom kanske inte, men gyttjebad lär ju vara bra för pälsen, eller var det huden?

Vi har jobbat ganska mkt med föremål på olika sätt och det syns att dom har tränat. Alla har varit jätteduktiga på att belöna små och stora framsteg på sina hundar. En kul blandning av raser, från liten dvärgpudel till stora jättebernersennenhanar. Fyra tillfällen har verkligen gått fort. Alla kurser där man jobbar upp samarbetet kring lek och föremål och utveckling av hundens nos, är ju så roliga att hålla tycker jag. Och jag tackar extra för servicen med goa bullar, Bianca.

Vi tävlar trean en gång till.

När jag kom hem från uppland och sthlm så upptäckte jag att jag hade en lydnadstävling till som jag anmält mig till för säkerhets skull om vi inte skulle klara uppflyttningen på första försöket. Nu gick ju det bra men jag började fundera på om jag skulle åka ändå, som en bra träning. Efter en del övervägande så åkte jag iväg till Bollebygds bk.
Det blev riktigt givande. Vi fick göra sitt och plats på en liten gräsplan och sen gick resten av tävlingen bredvid elitens plan, dom körde samtidigt.
Jag är jättenöjd med det mesta, de problem som kom fram är inte nya, utan sånt vi får på träning också och som jag måste lägga in kampanjer för att förbättra. Fr.a ingångar, tempo in, attityd och förväntan mellan momenten (där jag inte tycker att det håller fullt ut)slår i hindret och söker inte hinder spontant på återhoppet. Där fick vi en nolla. Rutan är jag nog gladast för. Den låg i lite sluttning neråt mot en å, diagonalt på planen och Abby såg inte den alls när jag skickade henne och sprang mot en bro eller vad det nu var till vänster om rutan. hon är inte så jättebra på dirigeringar men jag fick in henne i alla fall efter flera kommandon. Fick 7,5 på den.
Det blev ett lågt förstapris men med en nolla så...Det var nog bara en hund som tog sig till rutan med en gång, vad jag såg i alla fall.
Jag funderar ofta på vad det är som gör att en tävlingsledare tänker ut svårare "tillsatser" på banan ibland. Jag tycker att det är svårt nog att tävla utan att man behöver krångla till det. Det är ju ofta inte så himla många som får förstapris. Ja, med den här tävlingsledaren fick jag i alla fall träna mig på att tro på att det kan gå ändå, jag var så beredd på att få dirigera Abby så jag tvekade aldrig. Hon har för lite kunskap för att leta upp rutan själv och söka mitten.

Jag fick bra kritik från Lottis efteråt, det är så skönt att ha med sig någon som känner ens hund och vet hur det brukar se ut. Tack för det lilla du.