Lite småträning

Lydnadsträning i alla ära, men när kommer det riktiga jobbet? Foto: Nils Hällgren
Vi längtar till sommargröna ängar, i alla fall en frusen matte.


Den här veckan börjat jobbet igen på allvar. Jag har flera roliga kurser att se fram emot, nu är bara förhoppningen att det inte fortsätter att vara riktigt så kallt som det varit. Vaknar varje morgon och det första jag gör är att kolla temperaturen och de flesta dagar är det ca minus 10 vid den tiden. Ja, då ska man ju vara väldigt glad! för det är ju flera morgnar som det faktiskt varit minus 18-20 grader och vem vill gå ut då? Jag har fullt sjå med att hålla huset varmt. Men det går ju inte att ligga på latsidan med hundträningen så det som går att göra inne tränar vi på.

Just nu har jag en kampanj på vittringen så klart. Men även fjärren har jag börjat om med för femtioelfte gången! Det har mer känts som tur de gånger som hon tänker rätt vid första försöket.

Nu jobbar jag bara med STÅ och belönar ett bakåttänk som går att läsa ut i Abbys muskler. Har kört några pass nu och tycker att hon verkar snappa vad hennes konstiga matte håller på med.

Det här är en träning som jag påbörjat förut men inte fullföljt utan kastat mig in i ngn annan idé jag fått, allt för att få en vad jag tror, snabbare lösning. Vem lurar jag egentligen? Genvägar näää! Funkar sällan.

Har börjat tänka på hur hon får ta godisbitarna på promenaden som hon kan få för alla möjliga bra saker hon gör, som att vänta av sig själv, komma tillbaka av sig själv, komma snabbt när jag visslar, göra ingångar av sig själv om jag ställer mig i tävlingsposition när hon kommer snabbt emot mig osv.

Vid alla dessa tillfällen ska jag nu försöka tänka på att hon inte bara får sträcka sig fram mot godbiten utan får den när hon tänker lite bakåt med kroppen. Får se om det får ngn betydelse.

Jag tycker att hennes ingångar har blivit bättre sen jag stannat ofta på promenaden och just intagit tävl.position. Tidigare fortsatte jag att bara gå emot henne när hon kom och då sluter hon oftast upp och börjar gå fot av sig själv. Men det är så enkelt för henne att hitta fotposition i rörelse. Det är så väldigt intränat från det hon var liten.

Att få göra många frivilliga ingångar där jag inte ropat på henne utan bara ställer upp mig när hon rör sig snabbt mot mig verkar ha gett resultat så kanske kan även tänket med hur godiset ska tas emot hjälpa inför fjärren så småningom. Långsökt? Ja, kanske, men skadar ju inte att prova. Allt är ju en lek för Abby så hon uppskattar träningen.

Igår kom vi också igång med jaktträningen, lite grann i alla fall. Den har legat nere i flera veckor. Men linjetag och bollar i djupare snö går ju bra att köra så nu har jag ingen anledning att fuska med träningen där längre. Måste få Abby att lita mer på mina handtecken och signaler. Vet hon att det ligger en boll på ena sidan av vägen så kan hon ha svårt att förlita sig på att det verkligen finns en på andra sidan också om det är dit jag försöker få henne. Som vanligt är det grunderna som inte är ordentligt intränade. Vem ska man skylla på????

Vår första inomhustävling avslutad

Igår var det så dags för My Dog - hundmässan i Göteborg och en stor tävling för vår del. Supertidig morgon som startade hos Elin som jag fick sova över hos. Hon skulle vara hundvakt åt Timjan och vädret var inte att leka med, så för att slippa några överraskningar i form av snöhalka i backarna hemomkring så hade jag tagit beslutet att sova där istället. Kanske inte helt klokt val, det blev inte många timmars sömn men jag tror att Abby sov lite bättre i alla fall. Hon kändes pigg när vi gick upp kl. 4 (! ) på morgonen. En snabb rastning och sen iväg. Hade hjälp av Agneta som chaufför och det var guld värt. Jag är inte så glad åt att köra där jag inte hittar helt säkert och det var underbart att slippa köra hem också efter en hel dag på mässan.

När vi kom fram fick vi vänta länge på att få komma in men annars var arrangemanget kring lydnadstävlingen jättebra anordnat. Jag hade ett tidigt startnr vilket jag var oerhört tacksam över. Har aldrig haft Abby i ngn liknande miljö tidigare så med ett sent startnr hade det också blivit väldigt oroligt om hon skulle orka eller inte. Till nästa sådan stor tävling känner jag mig lite mer förberedd nu så även om jag aldrig gillar sena starter så tror jag att jag kommer klara det lite bättre en annan gång för det visade sig att Abby vilade bra i tygburen och jag tror hon sov en hel del emellan. Varje gång jag tog ut henne var hon pigg och glad att få träna. Miljön runt omkring verkade hon tycka var helt ok och det var många roliga människor att hälsa på och försöka sno vantar ifrån. Ja, det var faktiskt flera människor som hade goa, härliga ulliga vantar på sig som Abby snabbt snappade åt sig eller försökte få tag i.

Tävlingen började med sittande i ena änden av planen och Abby kändes helt oförberedd men hon satt nog ganska fint ändå förutom ngt tramp så lite nerdrag på betyget blev det. Sen fick vi flytta till andra änden och göra platsliggning. Där blev jag plötsligt skitnervös för hon har lagt sig på Elins kommendering på sista träningspasset så jag kände hur ansiktet knöt ihop sig och munnen liksom skakade när jag stod där och log och väntade på vår tur. Stackars Abby, hon undrade nog vad det var med mig men hon höll i alla fall ihop sig, även om hon la sig med lite mindre tryck än vanligt. Annars gick platsen bra.

När det var vår tur att gå in så kändes fria följet lite knyckigt. Jag gick lite tokigt själv på några ställen och hon blev lite vid i ngn sväng. Ja, det gick så där helt enkelt. Vi tog oss nog lite efter hand tror jag.

Gåruntrutan kändes ganska bra men hon genade lite i hörnen, ngt som vi jobbar på. Skiftena stå och ligg tror jag var bra men vi fick nerdrag på sakta sättande och sen blev avslutet tokigt. Jag tror hon fick obalans under sig för under mattan i hallen var det plattor som rörde sig och lät på olika ställen. Eller så gjorde jag ngt dumt.

Inkallningen gick så bra som den kan. Kul att det höll även inomhus.

Rutan var jag jätteglad över att hon fixade, den kändes svår med att först springa längs med en läktare med en massa folk och hundar och sen låg själva rutan i hörnet av den andra läktaren. Jag är jättenöjd med att hon inte brydde sig. Fick dock göra flera dk:n för att hon inte la sig. Vet inte om hon inte hörde mig eller om hon blev osäker. Det var ganska hög ljudnivå i hallen. Jag var torr i munnen och ropade nog inte högt nog.

Dir.app. stoppade hon inte vid konen så hon gled utanför och jag fick ta tillbaka henne lite innan jag kunde skicka henne till apporten. Något vi jobbar med, det händer även på träning. Sen blev själva apporteringen och ingången väldigt bra tror jag.

Hopp-apport gick bra.

Vittring- tyvärr en nolla. Har haft problemet i tre veckor nu att hon tar fel pinne vid första skicket väldigt ofta så här får det bli en tillbakagång i träningen ett tag framåt. Har känts som vårt säkraste moment som jag varit så glad över, men, men. Allt är föränderligt och så även detta moment. Ack, ack!

Fjärr- bra engagemang, dålig teknik. Vi fick lite framåtflytt, inget nytt under solen!!

Betygen blev:
Sittande 9p
Plats 10
Fritt följ 9
Gåruntrutan 8,5
Ink 10
rutan 8
dir.app 8,5
hopp 10
vittring 0
fjärr 8

Sammanlagt ett lågt förstapris på 259p

Är jag nöjd? Ja, supernöjd. Abby överträffade alla mina förväntningar. Inga nya konstigheter dök upp, de problem som kom har vi även i träningen. Hon var glad och hade med sig huvudet (ja, förutom i vittringen då) och jag kände att hon även senare under dagen lätt kunde ha gått in och tränat mer. Vi hade möjlighet att när tävlingen var över träna en stund allihopa samtidigt och det var många som passade på. Hon kändes jättebra då också. Agneta som hjälpte mig under dagen lyckades också filma oss så filmen ska jag studera ordentligt senare och se vad som såg bra ut och vad som behöver förbättras.

Det var mängder med duktiga ekipage med på denna tävling eftersom det var en rankingtävling också. Maria Hagström gjorde ett fint program och vann på 313p. Flera bra norska ekipage var med, så när jag väl tävlat kunde jag njuta av alla fina prestationer. Några talangare var med, inte så många faktiskt men Andrea och Goliath, Marika och Nellie och Åsa och Fajta som gjorde det bästa resultatet och fick ihop 283,5 p, det såg riktigt fint ut. Andrea fick mkt beröm av speakern för sin härliga charmiga hund men han tappade lite i koncentration ibland tyvärr. Marika och Nellie fick ihop 275p och gjorde en fin tävling. Det var 34 startande och väldigt många förstapris så konkurrensen var stor.

Strax före halv sju på kvällen var tävlingen slut. Och då var jag också slut - fullständigt!
Kanske blir det en tävling uppdelad på två planer nästa år för jag tror att det kommer öka med antalet tävlande och det vore ju skönt om det gick att utföra tävlingen på lite kortare tid.

Tack till Elin för hjälpen med Timjan, utan den hade jag inte kommit iväg och tack Agneta för underbar hjälp hela dagen.

Jag kan verkligen rekommendera den här tävlingen till nästa år. Upplägget hade gjorts så bra det gick utan att försöka försvåra extra för oss tävlande. Det är ju tillräckligt svårt ändå att tävla!

Nytt år - nya mål

Det får duga med ett foto från förra julen, 2009 var det mkt mer snö i småland. Ursäkta, upptäckte just att kjolen var lite kort!! hmm, ja, jag får väl bjuda på det, ha, ha!!!

I tankarna summerar jag 2009 och träningsmässigt känns det som ett väldigt bra år. Abby uppfyller mina högsta förväntningar och jag är så glad åt denna underbara hund. Hon får mig att skratta på varenda träning och bjuder på en massa roliga skratt även i vardagen.


Tävlingsmässigt har vi också gått framåt och inför det här året hoppas jag vi ska få lite mer säkerhet i detaljerna och att det ska fortsätta att kännas så himla kul att träna och tävla. Sen måste jag börja ta tag i mer helhetsträning på sikt. Den biten har vi inte hunnit med ordentligt och jag är ju så mkt bättre på att träna detaljer, hä, hä!!


Timjan har fått vara frisk och pigg och fått hänga med på allsköns jaktträning och lite lydnadsträning men hon skulle nog, om hon kunnat prata, klagat en del på sin matte som inte tar träningen med henne så allvarligt tyvärr. Visst är det kul att leta dummiesar men höjdpunkten är ju ändå agilityn och där har det inte blivit många pass under året som gått hälsar hon. Usch! Mattes dåliga samvete.


Bessen har jag fått träffa i jul hos Mamma och Pappa i småland. Dom har tagit så god hand om henne och hon har inte varit dålig sen magen krånglade i september. Numera äter hon tre stora portioner hemlagat varje dag och mår så himla bra!!! Vi är alla jätteförvånade hur mkt piggare hon blivit sen kosten ändrades. Nu har hon haft en jättefin höst med flera promenader om dagen och hon går inte sakta!! Det var så kul att se henne så pigg. Hennes mkt speciella personlighet (ja, ibland blir det faktiskt lite väl mkt tjat om efterrätt på efterrätt på efterrätt!!, Bessen) får verkligen utvecklas fritt när hon slipper de andra hundarna omkring sig och hon själv ständigt får stå i centrum.

Tack till mina underbara föräldrar som ställer upp och tar hand om henne på ett sätt som jag aldrig kunnat här. Nu har hon hunnit bli 13,5 år och fått leva mkt längre än veterinären trodde med den sjukdom hon har. Vi vet att det kan gå fort och vända vilken dag som helst men än så länge tror jag hon ger mer glädje än oro till MaPa. Hon höll ihärdigt på i ca två timmar att öppna julpaket på julafton. En av höjdpunkterna i livet. Vi fick bara hålla hårt i våra egna sen för när hennes tar slut ger hon sig på alla andras.

Att vara med i talanggruppen har gett en massa nya bekantskaper och det är jätteroligt. En stor kick för vår träning och jag hoppas vi kan komma med till ännu ett läger i vår.

Mina härliga träningskompisar, Susann, Elin och nu på senare tid Agneta är guld värda för att träningen ska bli bra och rolig. Jag hoppas vi kommer få många roliga träningspass det här året. Tack för all hjälp under 2009.

Jag har mkt att se fram emot detta nya år. Nya utmaningar varav den första redan nästa vecka. My Dog, en stor inomhustävling på mässan i göteborg. Det blir en helt ny miljö för oss och jag har som mål att försöka få Abby att tycka det är kul även i en sån rörig och högljudd miljö. Vi har inte hunnit träna alls mkt i december förutom när Helene från Sthlm tog sig hit och vi körde 4 intensivpass innan hon var tvungen att åka hem igen. Det blev mkt bra träning så tack till dig Helene för dina kritiskt granskande ögon och för att du orkade ta dig hit när jag inte kunde åka upp till Sthlm till mässan. Annars så märker jag att vi är väldigt ringrostiga just nu. Tio dagar utan träning kan ibland funka bra på Abby men inte denna gång, hon är alldeles för het just nu. Men det ska bli kul att se Sveriges bästa ekipage tävla. Landslagsekipage och många andra duktiga kommer till mässan, några fler "talangare" också. Blir kul att träffa dom.


En annan sak som jag ska göra under våren är att gå en kurs i mental träning och personlig utveckling. En kurs utan hund!!! Oj, oj!! Det ska bli jättespännande. Och förhoppningsvis blir jag en bättre förare på tävlingsplanen sen också, det är i alla fall ett av målen med kursen.

Jag ska också följa Lottis nya valpar, två små godingar av rasen bordercollie, en tik och en hane. Linn fick dom för fem dagar sen. Det ska bli kul att se Lottis nya lydnadshund. Jag håller tummarna för att det blir en härlig liten hund att träna och tävla med. Kommer hon behålla tiken eller hanen? ja, det blir spännande att se.

Ett Gott Nytt År på er alla som är inne och läser den här sidan. Tack till fina vänner och härliga kursdeltagare för 2009. Hoppas ni alla kommer få mkt rolig tid mer era fyrbentingar.

Susann och Lexi gjorde en kanontävling

Lexi gjorde en kanontävling - stort GRATTIS till Susann och Lexi

Igår var Susann och jag och tävlade i Alingsås. Tävlingen började redan 7.15!! på morgonen och jag tror vi var många som tvekade om att åka vid den tiden. Vi lydnadsfolk är ju lite mer bortskämda än bruksfolket!! I början på veckan började jag känna mig riktigt sugen på att tävla så om det inte skulle bli för dåligt vinterväglag så var både Susann och jag ändå beredda på att åka. Även Helena fr Partille dök upp, även hon hade tvekat innan.

Vid fem på morgonen hade jag hunnit rasta hundarna en kvart och sen fick dom göra dummiesök på ett kalhygge. Det var stjärnklart och en orange liten måne lyste fint och där stod jag och undrade varför jag inte går upp vid den tiden oftare. Några rådjur skuttade förbi några meter från oss men Abby brydde sig inte alls utan fortsatte att jobba med söket. Duktig vovve!

Ja, väl framme fick vi glögg att värma oss med och sen gick vi in från mörkret utanför till det ljusa och fina ridhuset. Sittandet gick fint men på platsliggningen ville inte Abby lägga ner hakan i backen alls. Shit! Jag som kampanjat nerläggandet så mkt de sista veckorna.

Det blev lite mer nervöst att vänta på uppsittandet när hon hade en annan utgångsställning med huvudet men som tur var kände hon ju ändå igen sig och låg kvar tills jag gav signalen.

Lexi gjorde ett fint sitt trots att Helenas Skipper reste sig upp och började flörta lite med tiken bredvid innan han lommade fram och hälsade på tävlingsledaren och domaren istället och blev där infångad.

Jag hade startnr tre vilket är perfekt tycker jag, Abby kändes ganska balanserad även om Susann sa efteråt att hon sett jättehet ut när jag gick in. I torsdags var hon som en frustande hingst vid ingången på plan så allt är ju relativt!!

Fria följet kändes sådär men hade sett bra ut. Jag märkte att Abby sniffade i luften en del och inte ville sätta fötterna på vissa ställen. Vi fick en ganska lång sakta marsch för tävlingsledaren glömde att säga vanlig marsch men det gjorde inget för den har vi förbättrat rejält och kändes stabil.

Gåruntrutan kändes ganska bra, jag gjorde dock ett dk med armen som jag inte var medveten om så vi missade en del poäng där. Tyvärr ingen annan som såg så jag vet inte när jag gjorde det.

Vid inkallningen ville hon först inte sätta sig, jag blev nu mer och mer säker på att det hade kissat hundar där inne. Hon avskyr att gå på såna ställen. Vilket jag kan ha en viss förståelse för!Inkallningen sprang hon på lite sämre än vanligt tycker jag, men skiftena var kanonbra.

Sen kom rutan, ack, ack!! Fint skick till konen, fin rak sträcka till rutan men sprang så in åt i... så min stoppsignal tog hon lite sent och då blev jag osäker på om hon var innanför och så gjorde jag det hon inte kan ännu, försökte flytta henne framåt....ja, ja, det var första nollan där.

Sen kom dir.apporteringen och hon var väldigt fokuserad på tävlingsledaren och jag märkte att hon var helt säker på vilken apport som gällde och det är ju bra - om ens hund har med sig huvudet och kommer ihåg den lilla bagatellen med konen emellan! Ja, Abby gjorde inte det!!!

Hon drog snabbt som ögat iväg (utanför cirkeln) och jag fick stoppa och lägga på flera extrakommandon innan hon var tillbaka vid konen, sen blev det lite dåligt upptag också när hon var så ivrig. Jag var helt säker på att jag nollat momentet men ville ändå fullfölja, det visade sig sen att man ska aldrig ge upp - hade det varit en viktig tävling så hade ju 5 poäng varit bättre än noll. Så en bra erfarenhet.

Hopp-apport gick fint

Men sen kom dagens ovanligaste miss - fel pinne på vittringen. Jag som inte blir det minsta orolig längre när hon så snabbt väljer ut en pinne för hon brukar aldrig ta fel!!! Jaha, då får man tänka till här.

Sen avslutade vi faktiskt med en superfjärr där hon den här gången var helt värd tian. Det var skönt!!

Så trots missar och trots att Abby kändes lite konstig, såg inte ut som vanligt enligt Susann heller, så är jag nöjd med tävlingen. Jag fick lite nya saker att tänka på och blev påmind om vissa andra. Helena nollade tex en jättefin dir.apportering pga hon inte väntade in tävlingsledarens kommendering, en typisk grej som jag skulle kunna göra och som jag också gjorde senast i torsdags när vi tävlingstränade. Helena var annars väldigt nöjd med Skipper som fixade så fin ruta och dir.apportering. Kul!

Så till dagens höjdpunkt:

Susann och Lexi gjorde den bästa tävling i deras karriär. Lexi var allert, framåt, snabb, underbar att se. Även hon var lite nosig och konstig på vissa platser, men det påverkade inte momenten särskilt mkt. Susann märkte dock att hon ville undvika att sätta tassarna på några ställen. Dom fick över 300poäng, så med ett bra resultat till är dom klara till SM, nu håller jag tummarna att hon fortsätter i denna fina form lilla Lexi. Deras uppvisning var helt värd resan.

Våra poäng blev:

Sitt i grupp 10p

Plats 10p

Fritt följ 9 p (växlade position i stegförflyttningarna)

Gåruntrutan 8,5

Ink 10p

rutan 0p

dir.apport 5 p

Hopp-apport 10p

vittring 0p

Fjärr 10p (duktiga Abby!)

Sammanlagt ett andrapris, 227,5 p

Efteråt gick jag in och tränade en kort stund och det blev precis likadant vid vissa fläckar, det gick inte att sätta tassarna där så hundkiss var det nog ganska så säkert - eller kanske hästkiss? Hästbajs är vi ju vana vid och vissa av oss uppskattar det mer än andra.....

I fredagskväll tittade jag på idol igen. Kalle som kommit till final säger "Jag är så glad att jag tog den här chansen" - att vara med i idol alltså. Så himla bra sagt tycker jag. Jag tror att många av oss skulle säga - Så bra att jag fick den här chansen. Han utgick från att han själv styr sitt liv kändes det som.

Självklart ska man ju också vara tacksam när andra människor låter en få chans till något man vill, men för mig är det nyttigt att tänka på att jag kan bestämma att jag tar den här chansen - eller avstå!! Som min kloka vän Lottis sa efter tävlingen igårkväll på telefon - Om det hade vräkt ner regn där på morgonkvisten vid femtiden så hade det kanske inte varit så kul att ta den där chansen att gå upp och åka ett antal mil för att sen gå in med en kall och dyngsur hund - näh helt sant! då kunde jag ju avstått!!!

Kontentan av denna tävling är i alla fall att jag är jättenöjd med att jag åkte dit och jag är nöjd med vår tävling, den gav nya erfarenheter och jag är jätteglad att jag kunde vara med och applådera fram Susann och Lexi till ett så fint program - Absolut Dagens Höjdpunkt!!!

Smått och gott

Elin Lilja tog bilden på Timjan

Inspirationen i praktiken är inte på topp just nu. Måste lägga på ett kol inför stundande tävling. I huvudet snurrar det av en massa tankar dock. Går omkring och tänker på olika utvecklingsmöjligheter i mitt jobb. Att jobba som hundinstruktör är ju toppen men det gäller ju att hela tiden vara öppen för nya idéer och prova nya upplägg. Inspiration från olika håll bl.a från mina egna hundar sätter idéer i skallen på mig som gör att jag kan ligga vaken på natten och fundera på spännande kursupplägg. Varför inte göra det på dan istället kan man ju tycka!! Skulle kanske göra en lite piggare men tyvärr försvinner dagarna fort, fort förbi och allt det man tänkte ha gjort lagras på hög. Och här växer högarna snabbt!! Så på nätterna kan det bli en väldig snurr på tankarna. En och annan bra idé kan faktiskt dyka upp också, men alltför sällan tyvärr. Får se om det går att utveckla några av tankarna i praktiken framöver.

Träningsmässigt har det varit lite trögt. Men i förra veckan fick jag till några inomhusträningar, bl.a en med fyra andra, däribland Helena med Skipper och Picknick som tog sig till ridhuset nära mig. Vi ska tävla på samma tävling flera av oss om några veckor så det blir kul att se Skipper tävla. Han trodde det var tävling när vi tränade så Helena fick nog till ett bra pass tror jag. Han såg jättehärlig ut. Picknick såg jag inte så mkt av för vi tränade en stund samtidigt också.

ELin och Agneta jobbade med att få till rätt attityd hos både sig själva och hundarna i fria följet främst. Det var en klar förbättring mot förra veckan. Susanns Lexi var i toppform och riktigt snabb. Bådar gott inför tävlingen.

Abby var superhet och fria följet blir därefter när jag inte värmt upp tillräckligt. Jag gjorde lite länkning av fritt följ och dumrutan, belönade läggandet som nu är det jag jobbar mest med förutom transporterna. Hon lägger sig i två eller tre steg med huvudet först och det vill jag ha bort framöver. Har inte hunnit ta itu med det tidigare men trenden har funnits ett tag. Vilket givetvis gör det svårare!

Nu har jag superbelöningen på läggandet så hon dundrade i backen, dock med lite hjälp från mig (gick lite saktare). Ikväll har jag kört färsk blodpudding i skål och då blev det jättesvårt att hålla i sär skiftena för nu hade hon bara läggandet i huvudet. och belöningen var så frestande! Tog en liten paus och ska prova igen om en stund. Det blir ju lite svårt på mattan i vardagsrummet, tätt mellan transporter och skiften, men vad gör man inte när det är kolmörkt ute och regnar ungefär 23timmar och 55minuter om dygnet!!

Fjärren, en av våra stora svagheter, har jag börjat om med igen!! Nu jobbar jag med en kuddmetod för att se om hon lyckas förstå att hon ska låsa bakbenen, superkul tycker Abby men hur mkt hon förstår? nja!!


Svenskarna tog guld på NM i lydnad, jättekul! Stort GRATTIS till alla som deltog.


Lite kursavslutningar i veckan har det också varit. På Klick och trixkursen har vi haft det supertrevligt, en ganska liten grupp där alla tränar mellan gångerna och bjuder på med och motgångar. Aktiveringskurs inomhus är också så mysigt att ha, framför allt nu den här årstiden. Vi har jobbat mkt med hundarnas balans och kroppskännedom och självförtroendet har verkligen växt hos hundarna. Det är en av dom största behållningarna tycker jag, när man ser att hundarna blir säkrare och säkrare och växer med uppgifterna. Börjar en ny likadan kurs på onsdag och det ska bli spännande att se blandningen av hundar.


Idag köpte jag flera kilo nötlever och upptäckte att frysarna hemma är proppfulla, med fåglar fr.a! Hade glömt att det var så fullt. Jaha, då vet jag vad jag har att göra mer i veckan, skönt att man inte är arbetslös!

SLCH STREAMLIGHT´S PEARL ABRA KADABRA

"Ingen annan än jag själv kan ändra mina tankar"

Har haft lite olika tankar om vårt fortsatta tävlande - lite prestationsångest, skulle man säkert kunna kalla det. Funderingar på - kan vi lyckas igen? Är vi värda att lyckas? Och med vi så menar jag väl egentligen mig själv enbart.

För tävlandet gör ju Abby och jag för min skull! Hon skulle ju må lika bra ändå, bara hon fick träna. Men är man en sån där person som gillar att tävla och att sätta upp olika mål för tävlandet för att kunna få inspiration att träna bra så gynnar det ju hunden också förhoppningsvis.

Jag gillar att tävla! men jag älskar också att träna och det är väldigt sällan jag känner mig helt missnöjd efter ett träningspass. Det finns alltid godbitar att hitta och försöka lägga fokus på.

Inför dagens tävling har mitt upplägg mest gått ut på att få till rätt tankar hos mig själv alltså. Att ändra alla tvivel till "Kan andra så kan vi" (ett bra citat från, jag tror det var Lillemor under talanglägret).

Jag har också läst lite i Niina Svartbergs bok om mental träning. Där finns så många kloka ord. Tex "Det är inte fel att sträva efter förbättring och utveckling, men kom ihåg att också njuta av delsegrar, detaljer och delar som ni gör bra".

Och "Framgången är inte upptagen för att det går bra för någon annan!" Herregud så klokt!

Jag försöker alltid ha små delmål under en tävling och de senaste gångerna har det mest gått ut på att jag ska komma ihåg att göra si och så inför och under varje moment. Sen har förhoppningarna varit att Abby ska göra nästan lika bra som på träning (när det går bra!!!).

Träningen har gått lite si och så i veckan, ömsom vin, ömsom vatten. Vi har mkt att jobba vidare med. Men mina tvivlande tankar har lugnat ner sig ju närmare tävlingen vi kommit. Och i natt sov jag riktigt bra utan att ligga och noja mig över allt som kan gå tokigt.

Man får ju perspektiv på tillvaron från olika håll. Igår tittade jag på ett Oprah-program på tv med flera kändisar som fått olika, men väldigt allvarliga sjukdomar. En hade fått diagnosen MS för, jag tror det var, 18 år sen och fått höra att han skulle sitta i rullstol inom några år. Han satt fortfarande inte i rullstol utan hade lyckats ta denna otroligt negativa och dumma kommentar från läkaren och vända det till en kamp för att inte hamna i rullstol och hade dessutom också kunnat fortsätta sin karriär som programledare/underhållare. Och jobbade med att hjälpa andra med samma diagnos! Ja, en del människor är så otroligt starka och beundransvärda. Att kunna vända en sån motgång till att hitta ett sätt att leva och må bra i tanken trots smärta och andra fysiska problem.

Så vad betyder en lydnadstävling egentligen i ett större perspektiv??

Men... Det är ju kul att tävla och hur gick då tävlingen?

Jo, nu har Abby blivit en champinjon efter sin tredje elittävling så det var ju jättekul.

Tävlingen gick i ridhus med lite tuffa svårigheter på upplägget med ett antal sågspånsplättar som lyste lite här och där och ganska mkt koner åt olika håll. Detta gjorde fra rutskicket svårt och flera hundar sprang fel. Däribland Abby, men jag fick in henne i rutan. Jag var fullt beredd på omdirigering och bara glad att det gick vägen.

Jag gjorde ngt misstag själv där jag hade turen att det inte kostade mig ngt poängavdrag, men nyttigt för jag var för snabb med ett kommando innan tävlingsledaren hann prata färdigt. Inte bra! Hoppas jag lärde mig ngt av detta!!

Det dök upp lite missar från Abby som vi också har på träning, inget nytt. Bara fortsätta att jobba på.

Poängen blev:

Sitt 10p

Plats 10p

Fritt följ 10p

Dumrutan 9,5p

Ink 9,5p

rutan 8,5

dir.app 10p

hopp 9,5p

vittring 10p

fjärr 10p

Sammanlagt 309p och en andraplacering (Vann gjorde landslagsstjärnan Mona Kjernholm med sin Marvin på 311p, en liten lagom uppladdning inför NM).

Jessica och Kalle från klubben fick inte riktigt till det den här gången, han var lite överladdad så imorgon provar dom igen och då kanske han är precis lagom - lycka till Jessica!

Ikväll firade jag med ett glas vin och Abby med extra stor matportion och mkt kel i soffan.

Team Ola vann i körslaget med sin manskör och det var jättehärligt att se dessa fantastiska helt vanliga människor som ger allt och där man kan känna värmen mellan körledare och kör genom tv-rutan. Klart jag hejade på dom! Vilket samspel!! Och är det inte det allt handlar om när vi tävlar - Samspelet!!

Tack lilla Abby för att du är en sån härlig hund!

Tillbaka efter en härlig helg med talanggänget.

Grym inkallning tyckte Anders Kjernholm, kul! Foto taget under träning för Mona Kjernholm

Så var vi då hemma igen efter en jätteinspirerande helg i Grängesberg. Trötta, eller rättare sagt, jag är trött, Abby är jättepigg och verkar inte det minsta tagen av att ha fått sova på nya ställen med nya rumskamrater.

Började resan i torsdags och plockade upp Helena med Picknick på vägen. Sen sov vi i Åmål hos Helenas gulliga mamma som gav Abby och mig en egen stuga. Vi gick och tittade lite på Vänerns kalla vatten (inget bad för Abby, det var strängeligen förbjudet), huset låg verkligen fint.

På fredag eftermiddag kom vi fram till Gränges och vandrarhemmet. Kvällen började med lite presentation och alla nya verkade jättetrevliga, det var en god stämning från början. Anders Sjöstrand som är ny handledare fick också presentera sig lite extra.

Mental träning med PO Lindvall blev det resten av kvällen och jag tror att det hjälpte oss att tänka positivt och med orden "Ha kul nu i helgen och tänk på att berömma varandra" så avslutade han och vi kom i säng. Jag tror alla var väldigt trötta efter resan.

Några bra saker som han sa och som jag ska fundera vidare på var t.ex:

Sluta tävla! (för att vinna!!! )Då kommer resultaten som ett brev på posten.

Tänk kvalitét framför kortsiktiga resultat.

För att kunna leda sin hund eller ngn annan så måste man vara en bra ledare för sig själv.

Dit man riktar sina ögon hamnar koncentrationen "fäst blicken".

Istället för att tänka "oj vad dom är duktiga - så bra kan vi aldrig bli - jag får nog ge upp"

Tänk: Kan dom så kan vi!!

Lördag jobbade vi i grupper och det blev Andrea och Goliath i min grupp, kul att se detta charmtroll som utvecklats i fria följet, han väcker skratt och leenden den hunden! Det är väldigt svårt att förändra ett fritt följ om man fått in lite felbeteenden som satt sig, tycker jag i alla fall, men Andrea är på god väg.

Sen var det en härlig liten goldentik som jag tror är efter Nils Hällgrens Dex med en jättego tjej som hette Malin. Jag hoppas vi ska få till lite träning ihop när jag kommer neråt småland till. Hon bor i Blekinge så det är inte så långt när jag är hos mina föräldrar.

En härlig kelpietik var också i samma grupp. Vi jobbade på med fotposition och ingångar och dumrutan, där vi alla bara jobbade med våra vänstersvängar så några skiften blev det inte. Dagen gick superfort och jag hann inte det jag tänkt att träna men det blev en ruta och en dir.apportering också. Ville ju så gärna se om Abby skulle lyckas se koner och apporter för hela hallen var ju full av linjer och gula pluttar i golvet edyl. Vi var ju i en fotbollshall!

Det var inte helt lätt med apporteringen för där låg en ruta nära också men rutskicket gick bra ut i ett hörn och det är jag väldigt nöjd med.

Hem och byta om och rasta hundar och sen tillbaka i hallen utan hund för lite teambuilding. Lite grupptävlingar som känns obeskrivbara faktiskt. Som tur var inte så fysiskt påfrestande som vid förra talanglägret där jag slog mig gul och blå och hade ont i tummen hela sommaren efter att ha krockat med en flaggstång. Den gången vann vi men frågan är om det var värt det?

Tillbaka till vandrarhemmet och en trevlig middag medan hundarna fick sova vidare i rummen. Abby höll sig lugn trots att några hundar ylade och skällde. Sen lyckades Malin och jag gå vilse i Grängesberg under en sen promenad. Antagligen en bedrift i sig! Det finns en anledning till att jag inte kör bruksspår t.ex!

Söndagen startade med en tävling på tre moment, fritt följ, inkallning och dir.app el hopp-apport. Jag blev helt plötsligt nervös när jag skulle gå in så det kändes som att jag gick konstigt men det märktes inte påstod Helene. Däremot tror jag det gjorde att hon missade ngn halt och var lite vid i en helomvändning. Det jag var mest nöjd med var att hon var rak och fin i sakta marsch för där jobbar jag på för att hitta rätt rytm för oss. Språngmarsch med vänster om halt är vi inte så bra på ännu så jag sejfade lite och klev fram ett steg från linjen, får jobba vidare med den.

Inkallningen missade hon nedläggandet vid sidan vilket jag inte tror hänt tidigare men resten var det bästa hon kan.

Dir.apporteringen var också det bästa hon kan utom ingången där hon inte satte sig, vilket heller inte brukar hända. Men jag var nöjd med engagemanget.

Det var många bra ekipage med, nu fick vi ju chansen att se lite mer av varandra och det var kul. Efteråt fick vi kritik och det blev både ris och ros för alla. Man behövde inte känna sig ensam om att göra missar.

Eftermiddagen fortsatte med träning i nya grupper. Malin och jag fick fortsätta ihop och sen var det även Lillemor med sin yngre bc och en annan Malin med sin terv. Tiden gick alldeles för fort, jag hann med lite störningsträning där Abby höll bra fokus även när dom andra gick riktigt nära och skramlade med nycklar och allt vad dom nu hittade på.

Vi fick också till ett sittande i grupp medan andra tränade sina hundar runt omkring. Där imponerade Malin med sitt intränade fokus framåt (el snarare uppåt) på sin golden. Hon hade tränat godis på nosen och gjort det väldigt bra. Själv började jag efter ett samtal med Niina Svartberg i våras men jag har varit för lat och inte fullföljt träningen. Det såg i alla fall riktigt häftigt ut. Fanns nog inte stor chans att den hunden skulle lägga sig, hon satt som gjuten.

Lite samling i slutet med fika och utvärdering och sen var det dags att börja åka hemåt. Vi tänkte sova i Åmål på tillbakavägen också, lyckades bara ta en omväg på ett antal (läs otal) mil och kunde lika väl hamnat i Oslo så mkt pratade vi, men strax innan Årjäng lyckades värmlänningen Helena upptäcka att vi nog kört fel redan i Grums. Ja, ja, vi hade ju trevligt sällskap av varandra och hann diskutera allt ifrån helgens upplevelser till inlärning av diverse detaljer och även jaktdirigering kom på tapeten. Helena är mer erfaren än jag så där har jag lite att lära mig. Kanske får vi till ngn sådan träning framöver också.

Tack till alla trevliga människor, nya och gamla talangare och till våra tre duktiga handledare, Lotta, Anders och Anders. Dom hade verkligen gjort ett bra jobb både före helgen med planeringen och under helgen med all hjälp vi fick från dessa kunniga lydnadsfreak.

Tack till gulliga gulliga Lottis som stått ut med min sura löptik Timjan. Vad gjorde jag utan henne? (Lottis alltså!!!)