Dagen efter - Vilken tur att vi är hemma!

Så har vi då klarat av vår andra stora inomhustävling. En hel del bra och en del lite sämre och ngt uruselt.
Det blev en intensiv helg i Malmö.
Under fredag eftermiddag och kväll var vi på mässan och tränade och planerade lördagens uppvisning. Lillemor, Kjell och Lena anlände från värmland så
vi kunde i alla fall torrgå kadriljen. Vi hann dock inte träna ihop oss med hundarna så det var spännande att se hur vi skulle få ihop programmet med så lite repetitioner.

Visst blev det lite misstag här och där, bland annat var musiken så hög att hundarna inte hörde oss på avståndsmomenten så Abby missade sitt ställande under inkallningen tex. Men kadriljen tyckte jag vi fick till bra och det var en härlig känsla att gå in till denna höga härliga musik. (Fråga mig inte vad låten hette bara, har ingen aning! )Vi fick bra hjälp av Malin (med Majni) och Lillemors man Kjell också. Jag tror att Mona Kjernholm ska lägga in en video på uppvisningen på sin hemsida om ngn är nyfiken.
Det blev ganska många timmar på mässan även denna dag så på söndagen var jag jättetrött. Sovit dåligt på Scandic hotell, mkt oväsen och många hundar som skällde och ylade på rummen medan deras ägare roade sig med annat. Tråkigt för när man hörde allt oljud så kunde man verkligen förstå varför vi hundägare inte är välkomna på många hotell. Annars var det ett jättebra hotell med god frukost, mkt att välja på och en ekologisk och miljötanke bakom mycket som serverades plus trevlig personal. Och så hade jag väldigt trevligt rumssällskap - så tack Malin för goa pratstunder.



Abby på väg mot rutan. Nisse klagade på att hon var för svart och - för snabb!

Tidig morgon och sittande i grupp och platsliggning till att börja med. Vi fick startnr 19 av 22 så jag var i sista gruppen. Sittandet gick ganska bra tror jag men hon hade rört tassar lite i början, troligtvis när vi fick gå snett bort och gömma oss. Jag har tränat det för lite så det var inte konstigt.
Platsliggningen la hon inte ner huvudet på och det problemet fick jag ju i dec också så det kändes lite tråkigt. Hon låg dock jättefint och rakt men uppsittet blev dåligt och jag fick ta till ett dk.

Sen gick det några timmar då jag bla tittade på Linda och Malin som tävlade trean och Anders Kjernholm som tävlade tvåan. Grattis till Anders som fixade en uppflyttning till trean. Och Linda och Malin gjorde ett bra jobb trots att båda hundarna hade lite svårigheter med koncentrationen i den svåra miljön.

Sista timmen innan det var min tur så lyckades jag få en bättre känsla och kände mig mer taggad att tävla. Jag avskyr verkligen att få så sent startnr men jag behöver träna på det så det var ju bara bra!
Abby kändes ganska med från start på fria följet vilket varit en av våra svårigheter, men stegförflyttningarna blev urusla. Därefter gick det bra och vi fick visst bra kritik från domaren som kommenterade i högtalaren efter varje moment. Jag lyssnade inte vad han sa då men efteråt var det ju kul att få höra vad han sagt, främst det positiva. Felen är jag oftast ganska medveten om!!!

Domaren var fenomenal. Han inte bara dömde alltså (och väldigt jämnt vad jag märkte i alla fall) utan kommenterade sin bedömning för varje moment. Varför han gav full pott eller drog av poäng. På ett trevligt sätt så den som valde att lyssna av de tävlande inte skulle sänkas under tiden. Det blev väldigt publikvänligt när det gick att följa bedömningen. En stor eloge till Rolf Weiffert som han hette. Banan var också lagd för minsta möjliga förflyttningar mellan momenten och minsta möjliga koner och annat på planen. Det är ju tillräckligt mkt som kan störa en orutinerad hund ändå.

Gå-rutan, en av våra stora käpphästar, är jag riktigt nöjd med för även om ställandet var lite dåligt och läggandet lite långsamt ner med baken så var sättandet bra och fr.a våra transporter mkt bättre. Hon tittade inte efter några koner utan höll fin kontakt med mig. (Nu fanns det ju inga koner att titta efter förstås!!!).

Inkallningen var inte tolvmässig men dock niomässig (lite sned i sittet, fast det såg inte domaren).

Rutan, kalasfint konskick, ser dock inte rutan först utan kommer in lite snett och jag är inte säker på att hon är inne så jag försöker dirigera om henne, trots att hon inte är tillräckligt tränad på små förflyttningar så jag sabbar det. Inte första gången, usch! Hon var inne från början!! Ja, ja..

Jag kunde i alla fall släppa det direkt och sen smällde vi till med en jättefin app.dirigering, ett jättebra hopp-apport och - bäst av allt, en kalasfin vittring, ingen tvekan, nosar inte förbi när hon snabbt kommer till rätt utan tar den och kommer in. Oh, vad kul! Det var nog en av dagens bästa vittringar tror jag för det momentet ställde till det för många. Man får ju njuta av dom små segrarna för sen föll det platt!

Hon rörde sig inte ur fläcken på fjärren! Ngt helt nytt som jag inte vet varför det hände. Vi gjorde ju fjärren på linje tillsammans med de andra under uppvisningen dagen innan och möjligtvis satt det i ngt därifrån. Hon tyckte det var lite konstigt att göra fjärr med hundar 1,5 meter ifrån sig på båda sidor. Jag såg att hon var lite tveksam och skiftena blev mer korrekta! men långsammare än vanligt då. Det kanske också var så att hon var för trött efter tre dagar på mässan. Ja, jag får fundera lite på det här och lägga upp en stratergi.




Analys och snabbt gripande av vittringspinnen.

Våra poäng blev:
Sitt i grupp 9
Plats 8
Fritt följ 8,5
gårutan 8
Ink 10
Rutan 0
Apportdir. 10
Hoppapport 10
Vittring 10
Fjärr 0
sammanlagt 222,5

Vann gjorde Mona Kjernholm med Marvin och tvåa Lillemor med Krollie. Inte för inte som dom är med i landslaget. Grattis till er båda.

Andra fina prestationer gjorde bl.a Helena med Picknick som inledde med en tia på friaföljet och en tia på gårutan och mkt annat fint. Åsa med Fajta gjorde också en jämn och fin runda som så ofta. Kul att se. Lena Björnsson och Tease blir farliga framöver. Dom är ruggigt bra redan så ung hon nu är lilla Tease.

När jag kom hem och hade hämtat Timjan så blev hon dålig med diarré och har velat gå ut hela kvällen, natten och dagen och kvällen igen ungefär varannan timme. Är man trött eller?
Det första jag tänkte när jag i natt insåg att hon ville ut igen och igen och igen osv så var det faktiskt att Herregud vilken tur att det inte var Abby som var dålig när vi bodde på hotellet. Det är ju inget att behöva gå upp och släppa ut en hund i trädgården om man jämför med att behöva klä på sig varje gång och gå den långa korridoren fram till hissen, ner och ut i den mörka Malmönatten. Stå och frysa och vänta på att hunden krystat ut nästa diarréomgång osv. Vilken tur att vi är hemma!!

Nils Hällgren tog fotona och jag har lovat att jag nästa gång i alla fall inte ska klä mig helt i svart. Det är tillräckligt svårt ändå att ta kort på Abby tydligen. Kul att både BrittMarie och Nisse dök upp och tack för foton och gulliga kommentarer om vårt program. Nisse är ju domare och inte ngn "snäll" sådan (i alla fall inte när det gäller lydnaden - påläst som sjutton) så hans ord väger tungt. "Det som var bra, var mkt bra"!! tack! tack!

Talangläger för oss igen

Vi tränar konskick. Foto: Nils Hällgren

Idag fick jag ett roligt besked. Vi har kommit med till det tredje talanglägret som kommer hållas i Grängesberg igen. Vi är sju från första och andra lägret som får följa med igen och fem av de nya från läger 2. Så, det måste betyda att det blir 8 helt nya som får chansen denna gång. Blir spännande att se vilka det blir. Jag kommer inte ihåg när ansökningstiden går ut (det kanske den gjort redan) men är det ngn som är intresserad så finns det mer information under SBK:s hemsida. Man får leta sig fram under Lydnad och Talanggruppen. Där kan man se vilka kriterier som krävs för att kunna söka.

Förra lägret var så himla kul så jag ser verkligen fram emot det här.

Men innan dess så kommer ju elit-lägret och det känns riktigt pirrigt när jag tänker på det. Landets bästa ekipage, förra årets lydnadslandslag är ju med. Oj, oj! Det gäller att inte få prestationsångest! Det ska hur som helst bli jättespännande.

Zäta-gången

Faktum är att gräset behöver inte ens vara grönt - bara det blir barmark snart! Vackra Lexi. Mona Kjernholm tog bilden.

Upp och ner i träningen som vanligt.

Har fått till några bra träningar med Elin inomhus, det lär väl minska efterhand här kanske för hon tänker hämta hem en ny liten valp framöver. En liten ny staffevalp som ska heta Myra. Tänk att hon hann före, hade planer på att min nästa valp skulle heta det. Det sa jag redan när Abby var liten, att jag borde döpt henne till det, en riktig liten ettermyra som hon var. Men jag nämnde det nog inte till Elin tyvärr. Ja, ja, det får väl bli Myggan el Skalbaggen istället, ha, ha!

Om Elin och hennes agility-framgångar kan man läsa om man googlar på Elinshunderi.

I veckan fick Susann och jag till vår första träning på tre (!) månader. Oj, oj, vad jag kände att det var mkt jag ville ha hjälp med. Två timmar inomhus och dom rann iväg alldeles för snabbt. Vi koncentrerade oss på gå-rutan med både Abby och Lexi. Jag försöker hitta ett sätt där Abby ska skita i hörnen och titta ordentligt på mig istället. Hon vill gärna gå vänster för tidigt. Tränar ganska mkt högerrutor men det har inte hjälpt. Nu började vi istället belöna rakheten och upptagen efter skiftena och det kändes bra men det är ju så mkt som vi inte har kläm på när det gäller det momentet. Skiftena är inte som jag vill ha dom och fotpositionen växlar där hon även kan bli för het och så då hörnen. Är det ngt kvar? Ja, skulle väl vara sista halten då! Hmm, den brukar gå bra även om vi missade den i Gbg.

Nu hade ju Anna Jansson i Hundsport skrivit om hur gå-rutan skulle förändras nästa år, men förslaget hade visst inte gått igenom ännu. Hon skickade ett mail där hon skrev att hon varit lite för snabb och inte kollat källan ordentligt. Om jag förstod förslaget rätt så blir det lite mindre gående men fortfarande en hel del meter, man skulle kommenderas lite mer och då hoppas jag det kan bli ett zäta åt höger el vänster. Man skulle slippa gå runt utan mer framåt efter skiftet och sen tillbaka och förbi bakom hunden och så tillbaka, fånga upp vovven och bli kommenderad nästa sväng och nästa skifte osv. En liten förbättring tycker jag det låter som i alla fall. Hoppas det går igenom. Just nu är jag ingen stor fan av det momentet.

Vittringen känns fortfarande lite osäker. Har ingen aning om vad det beror på. Jag får inte tillbaka den där härliga säkerheten hon hade i höstas riktigt även om hon sällan tar fel. Jag måste fortsätta att klura på det. Tycker att det är ett väldigt enkelt moment egentligen men Abby är inte riktigt inne på samma linje alltid. Ja, ja, det kommer väl tillbaka hoppas jag.

Har tränat flera gånger själv i ridhuset, i torsdags blev det en genomkörare med Abby i alla elitmoment först innan jag tog in Timjan och fortsatte att varva mellan dom. La till lite störningar i form av en apporthög som skulle passeras på vägen in till rutan och träningsväskan vid nedslagsplatsen efter hindret tex.

Fick idén från Susann som tävlade i Bollebygd nyligen. Där tyckte dom det var kul att lägga dumrutan med höga koner bredvid rutan (Lexi var den enda hunden som sprang direkt in i rutan trodde Susann, duktiga Lexi!) och sen tyckte dom också det var kul att placera en låda med apporter bredvid nedslagsplatsen efter hindret, så flera hundar försåg sig med en apport i lådan istället för att ta den som kastats. Dock inte Lexi!

Ja, då tänkte jag att ok, jag har haft störningar vid hindret men aldrig så nära och just där dom landar så, varför inte, bara att träna. Nu var det inga problem för mina vovvar med just dom grejerna, men det gäller att vara kreativ med störningsträningen. Det finns ju så mkt en tävlingsledare på bushumör kan hitta på, medvetet el omedvetet!

Det är otroligt vad mkt man hinner att göra när man tränar själv och har två timmar på sig, inte fryser och underlaget är perfekt (ja, förutom att jag hade föredragit en grön gräsmatta förstås).

Både hundarna och jag var väldigt nöjda efteråt.

Fick till lite träning på Coops parkering också igår. Torr och fin asfalt och bara lite folk som kom och gick. Känns dock lite otäckt med farten till rutan t.ex när det är asfaltsunderlag. Har glömt att kolla tassarna men det gick nog bra.

Till helgen bär det av till Malmö för uppvisning och tävling. Ska bli jättekul att träffa de andra från talanggruppen och lite annat folk jag känner. Vi kommer bo på ett Scandichotell och för mig blir det jättelyxigt. Det ska bli intressant att se hur Abby klarar att vara flera dagar på mässan. Måste försöka se till att det inte blir för länge på lördagen eftersom tävlingen är på söndan och miljön lär trötta ordentligt.

Tävling och uppvisning närmar sig

Foto från Vift, med Bessen i bakgrunden som väntar snällt medan jag håller kurs. Det var ett år sen lilla Bessen som du var med på Vift. Osäker på vem som tagit bilden, förlåt!

Idag fick jag höra av mamma att Bessen äter 9(!)dl ris per dag plus kyckling el fisk edyl. Min sagolika mamma ställer snällt upp och kokar all mat till henne för att hon ska hålla sig bra i magen. Men hur sjutton kan hunden få i sig så mkt per dag utan att gå upp i vikt, plus att hon äter kortison om än i liten dos? Ja, det kanske är hennes sjukdom, om hon nu har benmärgscancer som veterinären trodde som gör att hon inte ökar i vikt. Har ingen aning och vi försöker inte förstå egentligen. Hon mår förträffligt ändå även om hon har lite krämpor. Hur som helst så tänkte nog mamma försöka minska lite på riset framöver. Jag kan inte låta bli att skratta. Vad hon måste vara nöjd lilla Bessen. Hon får ju mat tre gånger om dagen vilket underlättar för hungriga hundar har jag märkt. Gick själv över till att ge alla mina hundar tre gånger per dag sen jag fick labbe i huset. Funkar mkt bättre att hålla vikten och ändå få nöjda hundar.

Förra helgen var jag i Väröbacka och tränade inför ett uppvisningsprogram jag och några till ska ha i Malmö på mässan om två veckor. Det var Mona Kjernholm som frågat mig och Helena, Linda, Lena Björnsson och Lillemor om vi kunde tänka oss att ställa upp. Det är väl tänkt som reklam för tävlingslydnaden som inte alltid är så publikfriande. Det blir också reklam för landslaget och talanggruppen. Jag hörde många positiva kommentarer från icke lydnadsfolk om hur kul dom tyckte det var att titta på lydnadstävlingarna i Göteborg på hundmässan i början på januari. Då var det ju så trevligt med en speaker som kommenterade och berättade under hela dagen när vi tävlade. Vet att många satt kvar och tittade mkt längre bara för att dom fick en större förståelse för vad lydnaden går ut på. Så alla initiativ för att visa att detta är en jättekul sport där både vi själva och hundarna har roligt är av godo tycker jag.

Nu blir det ju en fördel att vi får komma in och träna lite i mässmiljö också. Själva tävlingen är ju på söndagen och uppvisningen på lördan.

Vi hade jätteroligt i lördags, vi fyra som bor lite neråt landet och kunde träffas och ett stort tack till Maria som filmade oss, hjälpte oss med programmet och lånade ut sitt fina ridhus till oss. Vill ngn se ett smakprov så gå in på http://www.kjernholm.se/ under nyheter för att se en filmsnutt på oss.

Annars så är det fortfarande problem att få ihop bra träningspass tycker jag. Har mest tränat själv då kompisarna antingen är sjuka, jobbar eller är insnöade. Men lite träning i inomhusmiljö har det blivit och lite träning i ridhus, även om jag t.o.m fick avboka det en vecka för att taket var så fullt av snö att det kändes för osäkert.

Abby är på alerten som vanligt men själv har jag haft en svacka igen där jag jobbar med den mentala biten. Känt mig osäker på om det verkligen går framåt, känt mig säker på att det ibland inte går framåt! tycker att jag trampar runt i gamla hårda fotspår och det inte bara bokstavligen (även om snön inte gör det hela lättare precis) Skulle verkligen behövt den där mentalträningskursen jag anmält mig till men tiderna ändrades så att jag inte kunde vara med tyvärr. Men även om jag tvivlar på mig själv ibland så är det alltid roligt att träna med en sån här underbar vovve. Tack lilla Abbsibabbsi för att du är så positiv!

Nog med uppmärksamhet till den där lilla fjompan, hälsar en mycket vackrare och intelligentare bc.

Foto: Elin Lilja

Kyla och snö- har vi ngt att klaga på?

Skrivit så lite på senare tid, min nacke har tagit stryk av kylan och snöskottning, vedbärning etc men idag kompenserar jag med två inlägg istället.

Skulle egentligen blivit en snöbild här, men jag tycks inte ha ngn på lager. Fick ju en kamera i julklapp så jag får väl försöka få ihop lite bilder framöver. Brukar ju låna av andra hela tiden.

Men jag föredrar ju våren så den här bilden är tagen av Mona Kjernholm förra våren uppe i Uppland hos Svartbergarna. Helene och jag iakttar och snackar. Oj, vad jag längtar efter snöfritt, sol och grönt gräs.

Ett stort GRATTIS till Sofia och Tia som tog en seger med 315,5 p i helgen. Och dessutom kommit med till elitlägret(landslagslägret) som Abby och jag också kommit med till.

Helene och Mick är också uttagna - jättekul och stort GRATTIS även till er. Nu är jag så nyfiken på vilka de andra två är. Jag har mina aningar men vågar inte säga dom högt.

Vi är många som klagar på snön och kylan just nu. Det är ju nästan omöjligt att få till den träning man vill. Nu börjar jag t.o.m noja mig lite för snön på ridhustaket där vi brukar hyra in oss. Har ju hänt så många olyckor den sista veckan pga snön.

När jag klagar och när min goa vän Lottis klagar så påminner vi varandra om att det kunde vara mkt värre. Vi tänker mkt på Emelie från Vinna hundcenter som miste sin unga aussie helt nyligen. Den hade kvävts i en chipspåse den lyckats ta från en hög bänk. Hundar är så uppfinningsrika och oftast blir det ingen större katastrof men den här hunden hade inte tur. Jag tycker så himla synd om Emelie, känner henne inte men läser om hennes hundar och träning ibland. Synen av hunden och chipspåsen kommer till mig flera ggr om dan. Vilken sorg!

Ja, våren kommer när den kommer och jag har mkt att vara glad över. Mkt roliga saker att se fram emot i vår. Och mina tre vovvar är pigga och glada, även lilla Bessen som fortfarande inte nöjer sig med korta promenader med mina föräldrar. Spelar ingen roll att det är 10 minus. Hon vill gärna ut. Så skönt att jag har dom som ger min gamla hund så mkt kärlek. Bessen kunde aldrig ha det bättre än nere i småland, med all uppmärksamhet som hon får där. Vackra, vackra Bessen.

Foto: Elin Lilja

Hästbajs och ofokuserad matte

I fredags för en vecka sen, åkte jag iväg till Fjärås för ridhusträning och tävling på lördagen. Vi var några stycken från talanggruppen som hade förmånen att hyra in oss några timmar i samma ridhus där vi sen skulle tävla. Detta tack vare Helena som både ordnat boendet och ridhuset. Stort TACK!

Jag brukar normalt inte träna Abby i lydnad dagen innan en tävling, däremot kör jag gärna ett ordentligt jaktpass med henne istället. Jaktträningen har tyvärr totalt havererat med all snö.

Så nu blev det då ett lydnadspass som inte riktigt gick som jag tänkt mig. Men problemet var nog från början att jag inte tänkt särskilt mkt alls tyvärr. Värmde upp en stund där inne och tyckte det var svårt att få till en bra position i fria följet. När jag tagit av mig jackan gick det bättre. Men vidrigt kallt var det.

Sofia från Sthlm skulle hjälpa mig med en vittringsapportering. Det är ju ett moment som Abby missat på på de två senaste tävlingarna och några gånger på träning den senaste tiden. Jag fick ett hjärnsläpp och när Sofia kommenderade mig att göra helt om innan jag skulle få vittringspinnen så vände jag runt Abby också. Det här brukar jag aldrig göra men i min hjärna snurrade det bara runt att detta var en Sthlmsvariant som jag glömt att träna. Hade inte sinnesnärvaro nog att bryta och börja om så jag vände runt igen och skickade iväg Abby som sprang ut till pinnarna, tog ngt i munnen, jag trodde det var en godisbit, men sen började hon ta mer i munnen och då förstod jag att det var hästskit som den lilla damen försåg sig med. Hon kände inte igen momentet tillräckligt och bajs är gott!!! Oj, oj! Jag bröt och lät henne vänta några minuter innan vi gjorde igen på ny plats.

Fick till en bättre vittring sen men det kändes ju inte så bra inför morgondagen. Så, jag tog beslutet att NEJA hästbajs utanför, inte alls i samband med träning förstås. Jag tog inte i mer än att jag röt till (vid något tillfälle även på lördan) och Abby lät bli att ta bajset men som den känsliga hund hon är så kan det mkt väl suttit i för hon betedde sig lite annorlunda under vittringen dagen efter. Jag kommer till det.

I mitt sätt att träna så är det ju positiv förstärkning som gäller, plus utebliven belöning eller att få ta en paus ibland - försöker få till ett sätt som Abby inte blir låg av men som gör henne taggad att försöka göra rätt vid nästa försök. Jag använder mig gärna av Timjan som får göra vittringen tex om Abby gjort fel. Det här har jag bara behövt ta till vid ett fåtal tillfällen men det har gjort henne mkt noggrannare.

Det där med bestraffningar är en väldigt svår konst. Just vad det kan bli för bieffekter även om man inte korrigerar i ett träningspass. Man vet aldrig var osäkerheten el frustrationen får sitt utlopp. Det är mkt mindre skadligt att använda sig av positiv förstärkning. Jag tog en chansning och den gick inte hem.

På tävlingen gick hon på vittringen ut med bra fart, men... började nosa runt, runt, runt och liksom undvek rätt pinne, tills hon till slut bestämde sig för att ta den rätta i alla fall. Det var bara att skratta åt henne och inse att det här fick jag helt skylla mig själv för. Det luktade ju hästbajs överallt så klart.

Annars var det här en tävling som gick både bra och lite sämre. Det var svinkallt och jag var inte riktigt sugen på att tävla. Kände att jag inte haft ett bra fokus i min träning heller ordentligt på senare tid. Så inte så konstigt att det gick som det gick. Men en del saker är jag ändå riktigt nöjd med. Gruppmomenten tex. Abby hade suttit helt stilla med tassarna och där brukar hon ha problem om det är väldigt kallt. Platsliggningen kändes bra även om hon la sig lite långsammare än vanligt. Hon låg och skakade så mkt när vi kom tillbaka att jag kände att det här med tävlingar i kyla är verkligen inte vår grej. Uppsittet blev jättebra förstås, var väl skönt för henne att slippa ligga mer.

Fria följet började inte bra. Hon ville inte sitta och stegförflyttningarna i början var helt bedrövliga men sen gick det mesta bra utom ngt sitt igen som hon hoppade över. Det hjälpte inte att säga sitt till henne. Jag blev så störd av det här att jag glömde min rutin inför gå-rutan och den sket sig rejält. Stannandet kändes långsamt, sittet hoppade hon över (såklart!) och sen la hon sig inte heller, har aldrig hänt förut, jag drämde i med ett nytt kommande och stannade samtidigt så vi nollade momentet. Skyll inte på hunden!!

Sen fick jag ta nya tag och koncentrera mig på varje moment. Inkallningen ok, rutan bra, dir.app. fint konskick, vänder bra och är på väg åt rätt håll men ändrar sig och tar tänderna runt mittapporten innan hon hör mitt stopp och det går att dirigera om henne. Jag fick ingen nolla på det vilket jag blev förvånad över. Varken domaren eller jag själv såg att hon lyfte apporten men en kompis sa att hon gjorde det.

Metallen gjorde hon bra men domaren såg inte mitt dk. Det var ganska många hundar som inte fixade metallen i kylan. Dom hade dock värmt den vilket Kungsbacka Bhk ska ha en eloge för. Hoppas fler följer efter och värmer metallen när det är så kallt ute.

Fjärren kändes bra men lite framflytt på Stå-Ligg. Stå-Sitt gick kanonbra, den har jag lagt mkt energi på och den börjar bli bättre och bättre tycker jag.

Så resultatmässigt blev det ingen bra tävling, men kunskapsmässigt var den nyttig som tusan.

Poängen blev:

Sitt 10

Plats 10

Fritt följ7,5

Gårutan 0

Ink 9,5

Rutan 10

Dir.app 5

Hopp 10

Vittring 6

Fjärr 9

Sammanlagt 249,5

Tack lilla goa Abby för att du är en sån härlig hund och fixar en hel del även när din matte inte är på topp. Nästa tävling får nog bli inomhus.

Tack för trevligt sällskap från alla talangare som var på tävlingen. Jättekul att ses.

Lite ny inspiration

Denna roliga bild fick jag skickad till mig idag från Helene i Sthlm. Om ngn undrar så är det en bara några timmar gammal marsvinsunge. Helt otroligt vad färdigväxta dom är som nyfödda. Den här lilla lockiga varelsen ser ju helt bedårande söt ut.

Idag har det varit en riktigt intensiv och bra dag på många sätt. Började med en iskall promenad på morgonen. Ja minus tio igen, ingen höjdarstart egentligen, men jag skulle iväg för att få Abby och Timjan behandlade hos vår fantastiska Helene från Hova. Hon har en särskild förmåga att direkt se små förändringar i muskler och rörelser och hundens sinne och jag vet inte allt. Ja, hon är fantastisk och har hjälpt mig så himla mkt med Timjan som för några år sen gick och drogs med en gammal skada. På den tiden hatade Timjan allt vad massage hette efter några svåra och otäcka behandlingar hos en osteopat. Lite för tuffa metoder för min känsliga hund och hon miste då även förtroendet för mig vid kroppshantering till viss del. Idag får jag massera henne överallt och det är helt tack vare Helenes mjuka men jätteeffektiva behandlingsmetod.

Hur som helst så var det inga stora problem med Timjan idag, lite småpunkter som jag ska fortsätta att jobba med. Abby var i jättefin form och där blir det bara någon punkt där bak som jag ska jobba med litegrann ibland. Det är så bra att passa på att få en kontroll då och då innan det händer ngt större. Hur det än är så sliter ju träningen på våra hundar precis som på oss människor. Alltid kul att träffa Helene och Kattis bjöd på jättegod glutenfri (för min skull) lasagne som hennes karl så frikostigt tillagat. Supergott! Fick med mig två stora bitar hem så det blir till att få en god middag imorgon också. Tack!

Kort vila hemma och sen klickerkurs på Elfsborg. Vilken härlig grupp. Vi jobbar bara inomhus och det känns så härligt och lyxigt. Ikväll, andra tillfället, var dom alla så duktiga så jag kände mig så glad när jag åkte hem.

Och hemma väntade ett jätteroligt besked: Jag har kommit med till Elitlägret tillsammans med gänget från senaste landslaget och Lena Björnsson från talanggruppen plus några till som sett lovande ut på rankingtävlingar bl.a Niina Svartberg som jag tränat lite för tidigare med Timjan. Det kommer plockas ut fyra till så vi blir sammanlagt 16 st och de sista tas ut efter vår talangtävling i Kungsbacka om några veckor.

Jag har haft en liten svacka i vinterkylan och inte fått till det där rätta fokuset och känt mig lite oinspirerad i min träning även om en del gått framåt och jag ändå tränat på men nu hoppas jag att det här ska ge lite ny inspiration trots kyla och snö och snöstorm på väg sägs det! Urk!