Smått och gott

Elin Lilja tog bilden på Timjan

Inspirationen i praktiken är inte på topp just nu. Måste lägga på ett kol inför stundande tävling. I huvudet snurrar det av en massa tankar dock. Går omkring och tänker på olika utvecklingsmöjligheter i mitt jobb. Att jobba som hundinstruktör är ju toppen men det gäller ju att hela tiden vara öppen för nya idéer och prova nya upplägg. Inspiration från olika håll bl.a från mina egna hundar sätter idéer i skallen på mig som gör att jag kan ligga vaken på natten och fundera på spännande kursupplägg. Varför inte göra det på dan istället kan man ju tycka!! Skulle kanske göra en lite piggare men tyvärr försvinner dagarna fort, fort förbi och allt det man tänkte ha gjort lagras på hög. Och här växer högarna snabbt!! Så på nätterna kan det bli en väldig snurr på tankarna. En och annan bra idé kan faktiskt dyka upp också, men alltför sällan tyvärr. Får se om det går att utveckla några av tankarna i praktiken framöver.

Träningsmässigt har det varit lite trögt. Men i förra veckan fick jag till några inomhusträningar, bl.a en med fyra andra, däribland Helena med Skipper och Picknick som tog sig till ridhuset nära mig. Vi ska tävla på samma tävling flera av oss om några veckor så det blir kul att se Skipper tävla. Han trodde det var tävling när vi tränade så Helena fick nog till ett bra pass tror jag. Han såg jättehärlig ut. Picknick såg jag inte så mkt av för vi tränade en stund samtidigt också.

ELin och Agneta jobbade med att få till rätt attityd hos både sig själva och hundarna i fria följet främst. Det var en klar förbättring mot förra veckan. Susanns Lexi var i toppform och riktigt snabb. Bådar gott inför tävlingen.

Abby var superhet och fria följet blir därefter när jag inte värmt upp tillräckligt. Jag gjorde lite länkning av fritt följ och dumrutan, belönade läggandet som nu är det jag jobbar mest med förutom transporterna. Hon lägger sig i två eller tre steg med huvudet först och det vill jag ha bort framöver. Har inte hunnit ta itu med det tidigare men trenden har funnits ett tag. Vilket givetvis gör det svårare!

Nu har jag superbelöningen på läggandet så hon dundrade i backen, dock med lite hjälp från mig (gick lite saktare). Ikväll har jag kört färsk blodpudding i skål och då blev det jättesvårt att hålla i sär skiftena för nu hade hon bara läggandet i huvudet. och belöningen var så frestande! Tog en liten paus och ska prova igen om en stund. Det blir ju lite svårt på mattan i vardagsrummet, tätt mellan transporter och skiften, men vad gör man inte när det är kolmörkt ute och regnar ungefär 23timmar och 55minuter om dygnet!!

Fjärren, en av våra stora svagheter, har jag börjat om med igen!! Nu jobbar jag med en kuddmetod för att se om hon lyckas förstå att hon ska låsa bakbenen, superkul tycker Abby men hur mkt hon förstår? nja!!


Svenskarna tog guld på NM i lydnad, jättekul! Stort GRATTIS till alla som deltog.


Lite kursavslutningar i veckan har det också varit. På Klick och trixkursen har vi haft det supertrevligt, en ganska liten grupp där alla tränar mellan gångerna och bjuder på med och motgångar. Aktiveringskurs inomhus är också så mysigt att ha, framför allt nu den här årstiden. Vi har jobbat mkt med hundarnas balans och kroppskännedom och självförtroendet har verkligen växt hos hundarna. Det är en av dom största behållningarna tycker jag, när man ser att hundarna blir säkrare och säkrare och växer med uppgifterna. Börjar en ny likadan kurs på onsdag och det ska bli spännande att se blandningen av hundar.


Idag köpte jag flera kilo nötlever och upptäckte att frysarna hemma är proppfulla, med fåglar fr.a! Hade glömt att det var så fullt. Jaha, då vet jag vad jag har att göra mer i veckan, skönt att man inte är arbetslös!

SLCH STREAMLIGHT´S PEARL ABRA KADABRA

"Ingen annan än jag själv kan ändra mina tankar"

Har haft lite olika tankar om vårt fortsatta tävlande - lite prestationsångest, skulle man säkert kunna kalla det. Funderingar på - kan vi lyckas igen? Är vi värda att lyckas? Och med vi så menar jag väl egentligen mig själv enbart.

För tävlandet gör ju Abby och jag för min skull! Hon skulle ju må lika bra ändå, bara hon fick träna. Men är man en sån där person som gillar att tävla och att sätta upp olika mål för tävlandet för att kunna få inspiration att träna bra så gynnar det ju hunden också förhoppningsvis.

Jag gillar att tävla! men jag älskar också att träna och det är väldigt sällan jag känner mig helt missnöjd efter ett träningspass. Det finns alltid godbitar att hitta och försöka lägga fokus på.

Inför dagens tävling har mitt upplägg mest gått ut på att få till rätt tankar hos mig själv alltså. Att ändra alla tvivel till "Kan andra så kan vi" (ett bra citat från, jag tror det var Lillemor under talanglägret).

Jag har också läst lite i Niina Svartbergs bok om mental träning. Där finns så många kloka ord. Tex "Det är inte fel att sträva efter förbättring och utveckling, men kom ihåg att också njuta av delsegrar, detaljer och delar som ni gör bra".

Och "Framgången är inte upptagen för att det går bra för någon annan!" Herregud så klokt!

Jag försöker alltid ha små delmål under en tävling och de senaste gångerna har det mest gått ut på att jag ska komma ihåg att göra si och så inför och under varje moment. Sen har förhoppningarna varit att Abby ska göra nästan lika bra som på träning (när det går bra!!!).

Träningen har gått lite si och så i veckan, ömsom vin, ömsom vatten. Vi har mkt att jobba vidare med. Men mina tvivlande tankar har lugnat ner sig ju närmare tävlingen vi kommit. Och i natt sov jag riktigt bra utan att ligga och noja mig över allt som kan gå tokigt.

Man får ju perspektiv på tillvaron från olika håll. Igår tittade jag på ett Oprah-program på tv med flera kändisar som fått olika, men väldigt allvarliga sjukdomar. En hade fått diagnosen MS för, jag tror det var, 18 år sen och fått höra att han skulle sitta i rullstol inom några år. Han satt fortfarande inte i rullstol utan hade lyckats ta denna otroligt negativa och dumma kommentar från läkaren och vända det till en kamp för att inte hamna i rullstol och hade dessutom också kunnat fortsätta sin karriär som programledare/underhållare. Och jobbade med att hjälpa andra med samma diagnos! Ja, en del människor är så otroligt starka och beundransvärda. Att kunna vända en sån motgång till att hitta ett sätt att leva och må bra i tanken trots smärta och andra fysiska problem.

Så vad betyder en lydnadstävling egentligen i ett större perspektiv??

Men... Det är ju kul att tävla och hur gick då tävlingen?

Jo, nu har Abby blivit en champinjon efter sin tredje elittävling så det var ju jättekul.

Tävlingen gick i ridhus med lite tuffa svårigheter på upplägget med ett antal sågspånsplättar som lyste lite här och där och ganska mkt koner åt olika håll. Detta gjorde fra rutskicket svårt och flera hundar sprang fel. Däribland Abby, men jag fick in henne i rutan. Jag var fullt beredd på omdirigering och bara glad att det gick vägen.

Jag gjorde ngt misstag själv där jag hade turen att det inte kostade mig ngt poängavdrag, men nyttigt för jag var för snabb med ett kommando innan tävlingsledaren hann prata färdigt. Inte bra! Hoppas jag lärde mig ngt av detta!!

Det dök upp lite missar från Abby som vi också har på träning, inget nytt. Bara fortsätta att jobba på.

Poängen blev:

Sitt 10p

Plats 10p

Fritt följ 10p

Dumrutan 9,5p

Ink 9,5p

rutan 8,5

dir.app 10p

hopp 9,5p

vittring 10p

fjärr 10p

Sammanlagt 309p och en andraplacering (Vann gjorde landslagsstjärnan Mona Kjernholm med sin Marvin på 311p, en liten lagom uppladdning inför NM).

Jessica och Kalle från klubben fick inte riktigt till det den här gången, han var lite överladdad så imorgon provar dom igen och då kanske han är precis lagom - lycka till Jessica!

Ikväll firade jag med ett glas vin och Abby med extra stor matportion och mkt kel i soffan.

Team Ola vann i körslaget med sin manskör och det var jättehärligt att se dessa fantastiska helt vanliga människor som ger allt och där man kan känna värmen mellan körledare och kör genom tv-rutan. Klart jag hejade på dom! Vilket samspel!! Och är det inte det allt handlar om när vi tävlar - Samspelet!!

Tack lilla Abby för att du är en sån härlig hund!

Tillbaka efter en härlig helg med talanggänget.

Grym inkallning tyckte Anders Kjernholm, kul! Foto taget under träning för Mona Kjernholm

Så var vi då hemma igen efter en jätteinspirerande helg i Grängesberg. Trötta, eller rättare sagt, jag är trött, Abby är jättepigg och verkar inte det minsta tagen av att ha fått sova på nya ställen med nya rumskamrater.

Började resan i torsdags och plockade upp Helena med Picknick på vägen. Sen sov vi i Åmål hos Helenas gulliga mamma som gav Abby och mig en egen stuga. Vi gick och tittade lite på Vänerns kalla vatten (inget bad för Abby, det var strängeligen förbjudet), huset låg verkligen fint.

På fredag eftermiddag kom vi fram till Gränges och vandrarhemmet. Kvällen började med lite presentation och alla nya verkade jättetrevliga, det var en god stämning från början. Anders Sjöstrand som är ny handledare fick också presentera sig lite extra.

Mental träning med PO Lindvall blev det resten av kvällen och jag tror att det hjälpte oss att tänka positivt och med orden "Ha kul nu i helgen och tänk på att berömma varandra" så avslutade han och vi kom i säng. Jag tror alla var väldigt trötta efter resan.

Några bra saker som han sa och som jag ska fundera vidare på var t.ex:

Sluta tävla! (för att vinna!!! )Då kommer resultaten som ett brev på posten.

Tänk kvalitét framför kortsiktiga resultat.

För att kunna leda sin hund eller ngn annan så måste man vara en bra ledare för sig själv.

Dit man riktar sina ögon hamnar koncentrationen "fäst blicken".

Istället för att tänka "oj vad dom är duktiga - så bra kan vi aldrig bli - jag får nog ge upp"

Tänk: Kan dom så kan vi!!

Lördag jobbade vi i grupper och det blev Andrea och Goliath i min grupp, kul att se detta charmtroll som utvecklats i fria följet, han väcker skratt och leenden den hunden! Det är väldigt svårt att förändra ett fritt följ om man fått in lite felbeteenden som satt sig, tycker jag i alla fall, men Andrea är på god väg.

Sen var det en härlig liten goldentik som jag tror är efter Nils Hällgrens Dex med en jättego tjej som hette Malin. Jag hoppas vi ska få till lite träning ihop när jag kommer neråt småland till. Hon bor i Blekinge så det är inte så långt när jag är hos mina föräldrar.

En härlig kelpietik var också i samma grupp. Vi jobbade på med fotposition och ingångar och dumrutan, där vi alla bara jobbade med våra vänstersvängar så några skiften blev det inte. Dagen gick superfort och jag hann inte det jag tänkt att träna men det blev en ruta och en dir.apportering också. Ville ju så gärna se om Abby skulle lyckas se koner och apporter för hela hallen var ju full av linjer och gula pluttar i golvet edyl. Vi var ju i en fotbollshall!

Det var inte helt lätt med apporteringen för där låg en ruta nära också men rutskicket gick bra ut i ett hörn och det är jag väldigt nöjd med.

Hem och byta om och rasta hundar och sen tillbaka i hallen utan hund för lite teambuilding. Lite grupptävlingar som känns obeskrivbara faktiskt. Som tur var inte så fysiskt påfrestande som vid förra talanglägret där jag slog mig gul och blå och hade ont i tummen hela sommaren efter att ha krockat med en flaggstång. Den gången vann vi men frågan är om det var värt det?

Tillbaka till vandrarhemmet och en trevlig middag medan hundarna fick sova vidare i rummen. Abby höll sig lugn trots att några hundar ylade och skällde. Sen lyckades Malin och jag gå vilse i Grängesberg under en sen promenad. Antagligen en bedrift i sig! Det finns en anledning till att jag inte kör bruksspår t.ex!

Söndagen startade med en tävling på tre moment, fritt följ, inkallning och dir.app el hopp-apport. Jag blev helt plötsligt nervös när jag skulle gå in så det kändes som att jag gick konstigt men det märktes inte påstod Helene. Däremot tror jag det gjorde att hon missade ngn halt och var lite vid i en helomvändning. Det jag var mest nöjd med var att hon var rak och fin i sakta marsch för där jobbar jag på för att hitta rätt rytm för oss. Språngmarsch med vänster om halt är vi inte så bra på ännu så jag sejfade lite och klev fram ett steg från linjen, får jobba vidare med den.

Inkallningen missade hon nedläggandet vid sidan vilket jag inte tror hänt tidigare men resten var det bästa hon kan.

Dir.apporteringen var också det bästa hon kan utom ingången där hon inte satte sig, vilket heller inte brukar hända. Men jag var nöjd med engagemanget.

Det var många bra ekipage med, nu fick vi ju chansen att se lite mer av varandra och det var kul. Efteråt fick vi kritik och det blev både ris och ros för alla. Man behövde inte känna sig ensam om att göra missar.

Eftermiddagen fortsatte med träning i nya grupper. Malin och jag fick fortsätta ihop och sen var det även Lillemor med sin yngre bc och en annan Malin med sin terv. Tiden gick alldeles för fort, jag hann med lite störningsträning där Abby höll bra fokus även när dom andra gick riktigt nära och skramlade med nycklar och allt vad dom nu hittade på.

Vi fick också till ett sittande i grupp medan andra tränade sina hundar runt omkring. Där imponerade Malin med sitt intränade fokus framåt (el snarare uppåt) på sin golden. Hon hade tränat godis på nosen och gjort det väldigt bra. Själv började jag efter ett samtal med Niina Svartberg i våras men jag har varit för lat och inte fullföljt träningen. Det såg i alla fall riktigt häftigt ut. Fanns nog inte stor chans att den hunden skulle lägga sig, hon satt som gjuten.

Lite samling i slutet med fika och utvärdering och sen var det dags att börja åka hemåt. Vi tänkte sova i Åmål på tillbakavägen också, lyckades bara ta en omväg på ett antal (läs otal) mil och kunde lika väl hamnat i Oslo så mkt pratade vi, men strax innan Årjäng lyckades värmlänningen Helena upptäcka att vi nog kört fel redan i Grums. Ja, ja, vi hade ju trevligt sällskap av varandra och hann diskutera allt ifrån helgens upplevelser till inlärning av diverse detaljer och även jaktdirigering kom på tapeten. Helena är mer erfaren än jag så där har jag lite att lära mig. Kanske får vi till ngn sådan träning framöver också.

Tack till alla trevliga människor, nya och gamla talangare och till våra tre duktiga handledare, Lotta, Anders och Anders. Dom hade verkligen gjort ett bra jobb både före helgen med planeringen och under helgen med all hjälp vi fick från dessa kunniga lydnadsfreak.

Tack till gulliga gulliga Lottis som stått ut med min sura löptik Timjan. Vad gjorde jag utan henne? (Lottis alltså!!!)

Talanglägret hägrar

Abbys hoppteknik har förbättrats lite sen i somras, men vi måste jobba på mer. Fotade gjorde Nils Hällgren förra julen.

Nu är det bara en dag kvar innan jag ska åka iväg på det andra talanglägret. Den här gången i Dalarna så det blir en bra bit att åka. Som tur var får jag sällskap på vägen av Helena från Göteborg med sin underbara lilla goldentik Picknick, så det blir nog mkt hundprat vi kommer hinna med på resan.

Det verkar vara ett späckat schema för oss med träning av hundarna och det är även en kille som är bra på det här med mental träning inbjuden på fredag kväll, PO Lindvall. Han har jobbat med olika landslag i andra tävlingssporter. Ska bli intressant.

En minitävling har dom också planerat för oss. Och allt det här blir inomhus!! Underbart!

Att hålla landslagsträffar och talangläger kostar ju en hel del så nu har vi blivit tillfrågade om vi kan ställa upp med att sälja en bildekal där det står att man sponsrar det svenska lydnadslandslaget. Det bästa är att företag eller föreningar får med sitt namn på brukshundsklubbens lydnadslandslagssida och det är avdragsgillt eftersom det är reklam.

Tanken är att vi ska få in pengar så det inte blir så dyrt framöver för kommande träffar. Att hyra inomhushallar och konferensrum plus boende plus resor blir ju en hel del. Får hoppas att många vill hjälpa till att stödja både talangtrupp och lydnadslandslag. Min egen klubb Elfsborgs brukshundklubb har redan sagt ja. Det kostar 1000kr för en dekal.

I år kom ju Sverige på silverplats i lag på VM:t i lydnad och med flera bra individuella placeringar. Mycket bra jobbat och samma lag satsar nu närmast på NM i Norge i november. Håller tummarna för dom alla.

Ikväll blev det träning på klubben och dumrutan kändes bättre, vi jobbade med placeringen i fria följet fr.a. Skiftena gick jättebra men hon var väldigt het på transporterna.

Höger om halterna har min punktmarkering verkligen gett resultat på. Kul att man på bara ngt träningspass kan ändra och förbättra med rätt timing på belöningen. Tyvärr är det ju inte alltid så! Vi sliter med fjärren och bakåtsittet. Så fort hon inte tänker på att det är det vi tränar så flyttar hon baktassarna ca 5 cm framåt. Det är så jädrans irriterande att det ska ta sån tid att förändra. Försöker verkligen belöna i själva rörelsen också men jag tycker inte det hjälpt. Annars var hon kanonfin ikväll, jättepigg och vittringen var kanonfin. Rutan och dir.apporteringen gick också jättebra, men konskicken förändras lite så dom jobbar vi vidare med. Så lätt att sakta ner lite för tidigt, så svårt att hejda sin egen stoppsignal då, vilket är min tanke att jag borde göra och sen bara skicka om igen och tänka på belöningsplaceringen.

Några från klubben hade varit iväg och tävlat på en riktigt uselt upplagd elittävling i helgen. Är så glad att jag inte var där i regnet. Nu tyckte dom att där vill dom inte tävla fler gånger och jag förstår dom. Det blir ju så när man blivit dåligt bemött på en tävling, ryktet sprids fort. Jag tycker det är stor skillnad på om det är en orutinerad tävlingsledare som gör sitt bästa, det kan man ju träna sig på att klara av. Mental träning! Men när man möts av otrevlighet, flera tekniska fel och dålig information då är det lite svårare. Jag har själv aldrig tränat mig på att gå in och säga att det är ett tekniskt fel om tex rutan är 2x2 meter istället för 3x3 men kan man göra det utan att det kostar mer än det smakar, så att säga, så tycker jag det är viktigt att man säger till. Många gånger är ju en tävlingsledare inte medveten om misstagen. Blir man däremot bemött otrevligt så är det nog bättre att hålla tyst just då och sen eventuellt säga ngt efteråt i så fall. Annars är det nog inte lätt att genomföra tävlingen på ett bra sätt. Men vi är ju alla olika så...

Träning för Mona Kjernholm

Vittringsprovet från senaste tävlingen. Foto Daniel Grönbek

I måndags var Susann och jag hos Mona för lite finslipning. Hon har ju kommit hem från VM och fick ju med sig en silvermedalj i lag. Inte fy skam inte! Det var rejält svåra förhållanden på årets VM så det är ju extra kul att det gick så bra för Sverige.

Jag ville ha lite hjälp med expertögon på hur jag går i svängar och på min rytm så det ser lätt och flytigt ut. Sen fick jag lite tips på hur jag ska jobba med höger om halterna som lätt blir lite snea och för att få till ett bra flyt i vänstersvängarna i språngmarschen så jobbade vi med vänster om halter. Allt funkade jättebra och Abby köper snabbt det som lönar sig här.

Vi hade fördelen att få vara inne i ladan och träna och Abby var jättenyfiken för hon hade ju spårat efter mig in dit, (Susann körde Frodo först) men så fort hon insåg att det var träning så glömde hon helt den ovana miljön. Det är ngt som jag uppskattar väldigt mkt hos henne.( Hoppas det känns lika bra i inomhushallen i Grängesberg som blir nästa talangläger om en dryg vecka) Men hon var alldeles för het så positionen i början var lite si och så, men blev bättre efter hand.

Det är en brist hos mig att jag lägger för lite tid på fria följet. Det var därför jag kände att jag skulle ägna det extra tid när jag kunde få lite "nya" ögon på oss. Det var ett tag sen jag var hos Mona nu.

Tog lite tid på dumrutan också och där blev hon het och låg på alldeles för långt fram. Fick bra tips och Mona tyckte att jag skulle träna bara fritt följ runt konerna ett tag, men jag känner att jag inte vågar släppa på träningen med skiftena eftersom hon så lätt missar sittet. Nu har hon dock tre gånger satt sig på ställandet istället! Ja, ja, det är väl bara att jobba på, ändå kul att hon är inställd på sitt - ska bara få till det på rätt plats också!!

Jag har haft i tankarna att växla ungefär varannan högerruta och varannan vänsterruta för att inte få en hund som tänker i förväg när man ska svänga vänster och som blir rak i skiftena (ett tips från SthlmsHelene) men jag har inte riktigt tränat det fullt ut ännu. Det är ju en sak vad man tänker att man ska göra - och en annan vad man verkligen gör! Jag skulle ju också kunna jobba på rak linje med skiftena och gå enbart fritt följ i vänsterrutan. Hmm, får se vad det blir.

Avslutade träningen med att få skicka till kon och ruta (rutan låg i ena hörnet, såsom det ofta gör i ridhus) men denna dag var detta inget problem utan Abby sprang fint på rak linje in i rutan och fick ta sin boll. Jag har märkt att hon kan ha svårt att se rutan i ridhus, (det händer ute också förstås). Måste se till att få ihop någon träning i ridhus innan nästa tävling som ska vara inomhus.

Susanns Frodo från KM:t i lydnad på Elfsborgs brukshundklubb. Foto D. Grönbek

Ny elittävling - en prövningens dag.

Japp, då har vi lyckats genomföra vår andra elittävling. Resultatmässigt är jag jättenöjd även om poängen sammanlagt inte blev så hög.

Målsättning för dagen var bl.a att få till en bra rytm i dumrutan och helst sittandet också förstås. Det gick över förväntan. Jag håller på att testa mig fram med olika sätt att gå för att Abby lättast ska förstå skiftena. Inte för snabbt men samtidigt kan jag inte gå för sakta för då blir hon lätt lite för långt fram i positionen mellan skiftena.

I veckan har jag känt mig lite dåligt fokuserad på att vi skulle tävla. Kanske för att det blev två dagar i streck förra helgen och jag är inte van att tävla ofta. Hur som helst så kändes det bra igår och fokuset började komma tillbaka hos mig själv.

Tävlingen började som vanligt med gruppmomenten och dom kändes superbra men jag kunde inte belöna Abby med det vanliga (snoppen tar lite för lång tid att äta!) för jag hade startnr 1. Detta var lite störigt märkte jag att Abby tyckte. Får nog börja variera mig lite ibland på träning.

Det lär ju bli många fler gånger vi får ettan.

Friaföljet började med två steg åt höger och sen rakt fram (ok, tänkte jag, tävlingsledaren vill skoja till det lite men det var ju lätt att följa) och efter det så blev det tydligen så att jag missförstod när han sa Vänster om, där borde jag gjort halt. Jag fortsatte att missförstå utan att veta vad det var som var fel så det blev ganska rejält pressande när tävlingsledaren efter fria följet sa till mig att jag inte lytt kommandona. Jag var som ett frågetecken!! Jag ska titta på videofilmen när Elin får tid att lägga ut den på youtube. Lottis var gullig nog att filma. Får se om jag då kan begripa vad som blev så tokigt.

Domaren valde dock att inte dra ner på poängen och jag var glad att jag lyckades hålla ihop mig och genomföra resten av programmet. Kanske är det ngn sorts kommendering som används i brukset som jag inte kan.

Jag är nöjd med mig själv att jag ändå lyckades hålla ihop resten av programmet. Men det tog lite tid att kunna glädja mig efteråt åt flera fina moment.

Våra poäng blev:

sittande 10p

Plats 10p

Fritt följ 8p

Gåruntrutan 9.5p

Inkallning 10p

rutan 0p (jag dabbade mig)

dir.app 9,5p

metall 10p

vittring 10p

fjärr 8p

Allt som allt ett lågt förstapris på 263 p och förstaplacering.

Bildserien på Abbys apportering togs förra helgen av Daniel Grönbeck.

KM i Lydnad och vi vann!!!

Vilken dag det blev!!

Dagen började med att regnet vräkte ner och jag övervägde allvarligt att stanna kvar i sängen. Hade ingen lust att utsätta mig och Abby för en lydnadstävling i ösregn igen, inte så nära inpå nästa "riktiga" tävling. Men, jag masade mig upp, jättestel efter gårdagen. Lyckades komma i väg i god tid med regnkläderna på och se man på - solen tittade fram ibland och vi fick bara lite regn på oss. Vilken tur!

Dagens upplägg var liknande gårdagen. Man fick själv välja moment ur fyra kategorier. Jag valde treans fria följ, elitens inkallning, apportering av träapport och fjärrdirigering, tvåans. Det fick sammanlagt inte bli mer än 15 i koefficientantal. Så högst 150poäng kunde man få här.

Mitt mål med dagen var att jag skulle hålla ihop mig och fokusera bättre och inte glömma några små detaljer som hur jag står under apporteringen t.ex. Små saker som kan ha stor betydelse har jag upptäckt. Jag lyckades inte till fullo, men fokuset var bra.

Jag var mer inspirerad än igår och Abby var mkt pigg och sugen på jobb. Fria följet kunde varit bättre men vi fick en nia, inkallningen blev lite rolig för domaren och tävlingsledaren skrattade så mkt åt Abby att jag själv fick svårt att hålla mig. Tävlingsledaren Annika, som för övrigt gjorde ett toppenbra jobb de här två dagarna, sa att hon måste pausa mig lite för att domaren skulle få skratta klart. Domaren tyckte att Abby borde vara räddare om gräsmattan, det blev såna bromsspår att gräset yrde påstod han. Ja, kul när man kan roa ngn. I alla fall blev det en 10 där och sen blev det 10 på apportering och fjärr. Jag hade en tanke med att få sluta med fjärren, även om den var mkt lättare än i eliten. Så bra att kunna belöna upp den direkt efter. Vill försöka bibehålla Abbys allerthet i momentet som jag är väldigt nöjd med att ha fått tillbaka.

Domaren kurar i kuren eller skrattar han i smyg?

Bedömningen var dold så ingen visste hur vi låg till inför sista utslagsmomentet - Rutan. Här kunde man välja 10 meter rakt in, el treans ruta på 25 meter eller 40 meter rakt in. Jag fegade och tog 25 meter, vi tränar ju bara elitrutan nu förtiden och själv är jag urdålig på att se ordentligt var hunden är i rutan, fr.a när markeringen runt rutan inte syns förrän man är några meter ifrån den. Några andra valde 40 meter och med högre koeffecient där var jag säker på att någon annan också skulle vinna tävlingen, många gjorde jättefina rutskick, helt imponerande, men, till min stora förvåning räckte mitt resultat ändå.

Ja, alldeles rosa om kinderna tackar jag för applåderna, fortfarande jätteförvånad, visst hade det varit dumt att stanna i sängen, blev ju en riktigt rolig tävling!

Det här upplägget som vi haft på klubben i två dagar, är hämtat från en annan klubb, kanske var det göteborgsavdelningen, är inte säker. Men alla var helnöjda med ett sånt kul upplägg och domaren sa att han tyckte det varit jätteroligt. Tror t.o.m. han sa att det var det roligaste km:t han dömt. Susann hade en idé om att man kunde ha det utslagsgivande momentet i slutet som ngt man inte kan träna på i förväg, kanske att man inte vet vad det är innan. T.e.x vilken hund som plockar in flest grejer från en låda på några minuter eller som Anders berättade om ngn kul tävling han varit på där dom fick i uppgift att gå fritt följ med ngt gott på en sked i en hand och hunden fick inte försöka hoppa efter handen eller där hunden skulle sitta på en stol och föraren ligga under stolen eller hur det nu var. Ja, det är väl bara fantasin som sätter stopp...