Kyla och snö- har vi ngt att klaga på?

Skrivit så lite på senare tid, min nacke har tagit stryk av kylan och snöskottning, vedbärning etc men idag kompenserar jag med två inlägg istället.

Skulle egentligen blivit en snöbild här, men jag tycks inte ha ngn på lager. Fick ju en kamera i julklapp så jag får väl försöka få ihop lite bilder framöver. Brukar ju låna av andra hela tiden.

Men jag föredrar ju våren så den här bilden är tagen av Mona Kjernholm förra våren uppe i Uppland hos Svartbergarna. Helene och jag iakttar och snackar. Oj, vad jag längtar efter snöfritt, sol och grönt gräs.

Ett stort GRATTIS till Sofia och Tia som tog en seger med 315,5 p i helgen. Och dessutom kommit med till elitlägret(landslagslägret) som Abby och jag också kommit med till.

Helene och Mick är också uttagna - jättekul och stort GRATTIS även till er. Nu är jag så nyfiken på vilka de andra två är. Jag har mina aningar men vågar inte säga dom högt.

Vi är många som klagar på snön och kylan just nu. Det är ju nästan omöjligt att få till den träning man vill. Nu börjar jag t.o.m noja mig lite för snön på ridhustaket där vi brukar hyra in oss. Har ju hänt så många olyckor den sista veckan pga snön.

När jag klagar och när min goa vän Lottis klagar så påminner vi varandra om att det kunde vara mkt värre. Vi tänker mkt på Emelie från Vinna hundcenter som miste sin unga aussie helt nyligen. Den hade kvävts i en chipspåse den lyckats ta från en hög bänk. Hundar är så uppfinningsrika och oftast blir det ingen större katastrof men den här hunden hade inte tur. Jag tycker så himla synd om Emelie, känner henne inte men läser om hennes hundar och träning ibland. Synen av hunden och chipspåsen kommer till mig flera ggr om dan. Vilken sorg!

Ja, våren kommer när den kommer och jag har mkt att vara glad över. Mkt roliga saker att se fram emot i vår. Och mina tre vovvar är pigga och glada, även lilla Bessen som fortfarande inte nöjer sig med korta promenader med mina föräldrar. Spelar ingen roll att det är 10 minus. Hon vill gärna ut. Så skönt att jag har dom som ger min gamla hund så mkt kärlek. Bessen kunde aldrig ha det bättre än nere i småland, med all uppmärksamhet som hon får där. Vackra, vackra Bessen.

Foto: Elin Lilja

Hästbajs och ofokuserad matte

I fredags för en vecka sen, åkte jag iväg till Fjärås för ridhusträning och tävling på lördagen. Vi var några stycken från talanggruppen som hade förmånen att hyra in oss några timmar i samma ridhus där vi sen skulle tävla. Detta tack vare Helena som både ordnat boendet och ridhuset. Stort TACK!

Jag brukar normalt inte träna Abby i lydnad dagen innan en tävling, däremot kör jag gärna ett ordentligt jaktpass med henne istället. Jaktträningen har tyvärr totalt havererat med all snö.

Så nu blev det då ett lydnadspass som inte riktigt gick som jag tänkt mig. Men problemet var nog från början att jag inte tänkt särskilt mkt alls tyvärr. Värmde upp en stund där inne och tyckte det var svårt att få till en bra position i fria följet. När jag tagit av mig jackan gick det bättre. Men vidrigt kallt var det.

Sofia från Sthlm skulle hjälpa mig med en vittringsapportering. Det är ju ett moment som Abby missat på på de två senaste tävlingarna och några gånger på träning den senaste tiden. Jag fick ett hjärnsläpp och när Sofia kommenderade mig att göra helt om innan jag skulle få vittringspinnen så vände jag runt Abby också. Det här brukar jag aldrig göra men i min hjärna snurrade det bara runt att detta var en Sthlmsvariant som jag glömt att träna. Hade inte sinnesnärvaro nog att bryta och börja om så jag vände runt igen och skickade iväg Abby som sprang ut till pinnarna, tog ngt i munnen, jag trodde det var en godisbit, men sen började hon ta mer i munnen och då förstod jag att det var hästskit som den lilla damen försåg sig med. Hon kände inte igen momentet tillräckligt och bajs är gott!!! Oj, oj! Jag bröt och lät henne vänta några minuter innan vi gjorde igen på ny plats.

Fick till en bättre vittring sen men det kändes ju inte så bra inför morgondagen. Så, jag tog beslutet att NEJA hästbajs utanför, inte alls i samband med träning förstås. Jag tog inte i mer än att jag röt till (vid något tillfälle även på lördan) och Abby lät bli att ta bajset men som den känsliga hund hon är så kan det mkt väl suttit i för hon betedde sig lite annorlunda under vittringen dagen efter. Jag kommer till det.

I mitt sätt att träna så är det ju positiv förstärkning som gäller, plus utebliven belöning eller att få ta en paus ibland - försöker få till ett sätt som Abby inte blir låg av men som gör henne taggad att försöka göra rätt vid nästa försök. Jag använder mig gärna av Timjan som får göra vittringen tex om Abby gjort fel. Det här har jag bara behövt ta till vid ett fåtal tillfällen men det har gjort henne mkt noggrannare.

Det där med bestraffningar är en väldigt svår konst. Just vad det kan bli för bieffekter även om man inte korrigerar i ett träningspass. Man vet aldrig var osäkerheten el frustrationen får sitt utlopp. Det är mkt mindre skadligt att använda sig av positiv förstärkning. Jag tog en chansning och den gick inte hem.

På tävlingen gick hon på vittringen ut med bra fart, men... började nosa runt, runt, runt och liksom undvek rätt pinne, tills hon till slut bestämde sig för att ta den rätta i alla fall. Det var bara att skratta åt henne och inse att det här fick jag helt skylla mig själv för. Det luktade ju hästbajs överallt så klart.

Annars var det här en tävling som gick både bra och lite sämre. Det var svinkallt och jag var inte riktigt sugen på att tävla. Kände att jag inte haft ett bra fokus i min träning heller ordentligt på senare tid. Så inte så konstigt att det gick som det gick. Men en del saker är jag ändå riktigt nöjd med. Gruppmomenten tex. Abby hade suttit helt stilla med tassarna och där brukar hon ha problem om det är väldigt kallt. Platsliggningen kändes bra även om hon la sig lite långsammare än vanligt. Hon låg och skakade så mkt när vi kom tillbaka att jag kände att det här med tävlingar i kyla är verkligen inte vår grej. Uppsittet blev jättebra förstås, var väl skönt för henne att slippa ligga mer.

Fria följet började inte bra. Hon ville inte sitta och stegförflyttningarna i början var helt bedrövliga men sen gick det mesta bra utom ngt sitt igen som hon hoppade över. Det hjälpte inte att säga sitt till henne. Jag blev så störd av det här att jag glömde min rutin inför gå-rutan och den sket sig rejält. Stannandet kändes långsamt, sittet hoppade hon över (såklart!) och sen la hon sig inte heller, har aldrig hänt förut, jag drämde i med ett nytt kommande och stannade samtidigt så vi nollade momentet. Skyll inte på hunden!!

Sen fick jag ta nya tag och koncentrera mig på varje moment. Inkallningen ok, rutan bra, dir.app. fint konskick, vänder bra och är på väg åt rätt håll men ändrar sig och tar tänderna runt mittapporten innan hon hör mitt stopp och det går att dirigera om henne. Jag fick ingen nolla på det vilket jag blev förvånad över. Varken domaren eller jag själv såg att hon lyfte apporten men en kompis sa att hon gjorde det.

Metallen gjorde hon bra men domaren såg inte mitt dk. Det var ganska många hundar som inte fixade metallen i kylan. Dom hade dock värmt den vilket Kungsbacka Bhk ska ha en eloge för. Hoppas fler följer efter och värmer metallen när det är så kallt ute.

Fjärren kändes bra men lite framflytt på Stå-Ligg. Stå-Sitt gick kanonbra, den har jag lagt mkt energi på och den börjar bli bättre och bättre tycker jag.

Så resultatmässigt blev det ingen bra tävling, men kunskapsmässigt var den nyttig som tusan.

Poängen blev:

Sitt 10

Plats 10

Fritt följ7,5

Gårutan 0

Ink 9,5

Rutan 10

Dir.app 5

Hopp 10

Vittring 6

Fjärr 9

Sammanlagt 249,5

Tack lilla goa Abby för att du är en sån härlig hund och fixar en hel del även när din matte inte är på topp. Nästa tävling får nog bli inomhus.

Tack för trevligt sällskap från alla talangare som var på tävlingen. Jättekul att ses.

Lite ny inspiration

Denna roliga bild fick jag skickad till mig idag från Helene i Sthlm. Om ngn undrar så är det en bara några timmar gammal marsvinsunge. Helt otroligt vad färdigväxta dom är som nyfödda. Den här lilla lockiga varelsen ser ju helt bedårande söt ut.

Idag har det varit en riktigt intensiv och bra dag på många sätt. Började med en iskall promenad på morgonen. Ja minus tio igen, ingen höjdarstart egentligen, men jag skulle iväg för att få Abby och Timjan behandlade hos vår fantastiska Helene från Hova. Hon har en särskild förmåga att direkt se små förändringar i muskler och rörelser och hundens sinne och jag vet inte allt. Ja, hon är fantastisk och har hjälpt mig så himla mkt med Timjan som för några år sen gick och drogs med en gammal skada. På den tiden hatade Timjan allt vad massage hette efter några svåra och otäcka behandlingar hos en osteopat. Lite för tuffa metoder för min känsliga hund och hon miste då även förtroendet för mig vid kroppshantering till viss del. Idag får jag massera henne överallt och det är helt tack vare Helenes mjuka men jätteeffektiva behandlingsmetod.

Hur som helst så var det inga stora problem med Timjan idag, lite småpunkter som jag ska fortsätta att jobba med. Abby var i jättefin form och där blir det bara någon punkt där bak som jag ska jobba med litegrann ibland. Det är så bra att passa på att få en kontroll då och då innan det händer ngt större. Hur det än är så sliter ju träningen på våra hundar precis som på oss människor. Alltid kul att träffa Helene och Kattis bjöd på jättegod glutenfri (för min skull) lasagne som hennes karl så frikostigt tillagat. Supergott! Fick med mig två stora bitar hem så det blir till att få en god middag imorgon också. Tack!

Kort vila hemma och sen klickerkurs på Elfsborg. Vilken härlig grupp. Vi jobbar bara inomhus och det känns så härligt och lyxigt. Ikväll, andra tillfället, var dom alla så duktiga så jag kände mig så glad när jag åkte hem.

Och hemma väntade ett jätteroligt besked: Jag har kommit med till Elitlägret tillsammans med gänget från senaste landslaget och Lena Björnsson från talanggruppen plus några till som sett lovande ut på rankingtävlingar bl.a Niina Svartberg som jag tränat lite för tidigare med Timjan. Det kommer plockas ut fyra till så vi blir sammanlagt 16 st och de sista tas ut efter vår talangtävling i Kungsbacka om några veckor.

Jag har haft en liten svacka i vinterkylan och inte fått till det där rätta fokuset och känt mig lite oinspirerad i min träning även om en del gått framåt och jag ändå tränat på men nu hoppas jag att det här ska ge lite ny inspiration trots kyla och snö och snöstorm på väg sägs det! Urk!

Lite småträning

Lydnadsträning i alla ära, men när kommer det riktiga jobbet? Foto: Nils Hällgren
Vi längtar till sommargröna ängar, i alla fall en frusen matte.


Den här veckan börjat jobbet igen på allvar. Jag har flera roliga kurser att se fram emot, nu är bara förhoppningen att det inte fortsätter att vara riktigt så kallt som det varit. Vaknar varje morgon och det första jag gör är att kolla temperaturen och de flesta dagar är det ca minus 10 vid den tiden. Ja, då ska man ju vara väldigt glad! för det är ju flera morgnar som det faktiskt varit minus 18-20 grader och vem vill gå ut då? Jag har fullt sjå med att hålla huset varmt. Men det går ju inte att ligga på latsidan med hundträningen så det som går att göra inne tränar vi på.

Just nu har jag en kampanj på vittringen så klart. Men även fjärren har jag börjat om med för femtioelfte gången! Det har mer känts som tur de gånger som hon tänker rätt vid första försöket.

Nu jobbar jag bara med STÅ och belönar ett bakåttänk som går att läsa ut i Abbys muskler. Har kört några pass nu och tycker att hon verkar snappa vad hennes konstiga matte håller på med.

Det här är en träning som jag påbörjat förut men inte fullföljt utan kastat mig in i ngn annan idé jag fått, allt för att få en vad jag tror, snabbare lösning. Vem lurar jag egentligen? Genvägar näää! Funkar sällan.

Har börjat tänka på hur hon får ta godisbitarna på promenaden som hon kan få för alla möjliga bra saker hon gör, som att vänta av sig själv, komma tillbaka av sig själv, komma snabbt när jag visslar, göra ingångar av sig själv om jag ställer mig i tävlingsposition när hon kommer snabbt emot mig osv.

Vid alla dessa tillfällen ska jag nu försöka tänka på att hon inte bara får sträcka sig fram mot godbiten utan får den när hon tänker lite bakåt med kroppen. Får se om det får ngn betydelse.

Jag tycker att hennes ingångar har blivit bättre sen jag stannat ofta på promenaden och just intagit tävl.position. Tidigare fortsatte jag att bara gå emot henne när hon kom och då sluter hon oftast upp och börjar gå fot av sig själv. Men det är så enkelt för henne att hitta fotposition i rörelse. Det är så väldigt intränat från det hon var liten.

Att få göra många frivilliga ingångar där jag inte ropat på henne utan bara ställer upp mig när hon rör sig snabbt mot mig verkar ha gett resultat så kanske kan även tänket med hur godiset ska tas emot hjälpa inför fjärren så småningom. Långsökt? Ja, kanske, men skadar ju inte att prova. Allt är ju en lek för Abby så hon uppskattar träningen.

Igår kom vi också igång med jaktträningen, lite grann i alla fall. Den har legat nere i flera veckor. Men linjetag och bollar i djupare snö går ju bra att köra så nu har jag ingen anledning att fuska med träningen där längre. Måste få Abby att lita mer på mina handtecken och signaler. Vet hon att det ligger en boll på ena sidan av vägen så kan hon ha svårt att förlita sig på att det verkligen finns en på andra sidan också om det är dit jag försöker få henne. Som vanligt är det grunderna som inte är ordentligt intränade. Vem ska man skylla på????

Vår första inomhustävling avslutad

Igår var det så dags för My Dog - hundmässan i Göteborg och en stor tävling för vår del. Supertidig morgon som startade hos Elin som jag fick sova över hos. Hon skulle vara hundvakt åt Timjan och vädret var inte att leka med, så för att slippa några överraskningar i form av snöhalka i backarna hemomkring så hade jag tagit beslutet att sova där istället. Kanske inte helt klokt val, det blev inte många timmars sömn men jag tror att Abby sov lite bättre i alla fall. Hon kändes pigg när vi gick upp kl. 4 (! ) på morgonen. En snabb rastning och sen iväg. Hade hjälp av Agneta som chaufför och det var guld värt. Jag är inte så glad åt att köra där jag inte hittar helt säkert och det var underbart att slippa köra hem också efter en hel dag på mässan.

När vi kom fram fick vi vänta länge på att få komma in men annars var arrangemanget kring lydnadstävlingen jättebra anordnat. Jag hade ett tidigt startnr vilket jag var oerhört tacksam över. Har aldrig haft Abby i ngn liknande miljö tidigare så med ett sent startnr hade det också blivit väldigt oroligt om hon skulle orka eller inte. Till nästa sådan stor tävling känner jag mig lite mer förberedd nu så även om jag aldrig gillar sena starter så tror jag att jag kommer klara det lite bättre en annan gång för det visade sig att Abby vilade bra i tygburen och jag tror hon sov en hel del emellan. Varje gång jag tog ut henne var hon pigg och glad att få träna. Miljön runt omkring verkade hon tycka var helt ok och det var många roliga människor att hälsa på och försöka sno vantar ifrån. Ja, det var faktiskt flera människor som hade goa, härliga ulliga vantar på sig som Abby snabbt snappade åt sig eller försökte få tag i.

Tävlingen började med sittande i ena änden av planen och Abby kändes helt oförberedd men hon satt nog ganska fint ändå förutom ngt tramp så lite nerdrag på betyget blev det. Sen fick vi flytta till andra änden och göra platsliggning. Där blev jag plötsligt skitnervös för hon har lagt sig på Elins kommendering på sista träningspasset så jag kände hur ansiktet knöt ihop sig och munnen liksom skakade när jag stod där och log och väntade på vår tur. Stackars Abby, hon undrade nog vad det var med mig men hon höll i alla fall ihop sig, även om hon la sig med lite mindre tryck än vanligt. Annars gick platsen bra.

När det var vår tur att gå in så kändes fria följet lite knyckigt. Jag gick lite tokigt själv på några ställen och hon blev lite vid i ngn sväng. Ja, det gick så där helt enkelt. Vi tog oss nog lite efter hand tror jag.

Gåruntrutan kändes ganska bra men hon genade lite i hörnen, ngt som vi jobbar på. Skiftena stå och ligg tror jag var bra men vi fick nerdrag på sakta sättande och sen blev avslutet tokigt. Jag tror hon fick obalans under sig för under mattan i hallen var det plattor som rörde sig och lät på olika ställen. Eller så gjorde jag ngt dumt.

Inkallningen gick så bra som den kan. Kul att det höll även inomhus.

Rutan var jag jätteglad över att hon fixade, den kändes svår med att först springa längs med en läktare med en massa folk och hundar och sen låg själva rutan i hörnet av den andra läktaren. Jag är jättenöjd med att hon inte brydde sig. Fick dock göra flera dk:n för att hon inte la sig. Vet inte om hon inte hörde mig eller om hon blev osäker. Det var ganska hög ljudnivå i hallen. Jag var torr i munnen och ropade nog inte högt nog.

Dir.app. stoppade hon inte vid konen så hon gled utanför och jag fick ta tillbaka henne lite innan jag kunde skicka henne till apporten. Något vi jobbar med, det händer även på träning. Sen blev själva apporteringen och ingången väldigt bra tror jag.

Hopp-apport gick bra.

Vittring- tyvärr en nolla. Har haft problemet i tre veckor nu att hon tar fel pinne vid första skicket väldigt ofta så här får det bli en tillbakagång i träningen ett tag framåt. Har känts som vårt säkraste moment som jag varit så glad över, men, men. Allt är föränderligt och så även detta moment. Ack, ack!

Fjärr- bra engagemang, dålig teknik. Vi fick lite framåtflytt, inget nytt under solen!!

Betygen blev:
Sittande 9p
Plats 10
Fritt följ 9
Gåruntrutan 8,5
Ink 10
rutan 8
dir.app 8,5
hopp 10
vittring 0
fjärr 8

Sammanlagt ett lågt förstapris på 259p

Är jag nöjd? Ja, supernöjd. Abby överträffade alla mina förväntningar. Inga nya konstigheter dök upp, de problem som kom har vi även i träningen. Hon var glad och hade med sig huvudet (ja, förutom i vittringen då) och jag kände att hon även senare under dagen lätt kunde ha gått in och tränat mer. Vi hade möjlighet att när tävlingen var över träna en stund allihopa samtidigt och det var många som passade på. Hon kändes jättebra då också. Agneta som hjälpte mig under dagen lyckades också filma oss så filmen ska jag studera ordentligt senare och se vad som såg bra ut och vad som behöver förbättras.

Det var mängder med duktiga ekipage med på denna tävling eftersom det var en rankingtävling också. Maria Hagström gjorde ett fint program och vann på 313p. Flera bra norska ekipage var med, så när jag väl tävlat kunde jag njuta av alla fina prestationer. Några talangare var med, inte så många faktiskt men Andrea och Goliath, Marika och Nellie och Åsa och Fajta som gjorde det bästa resultatet och fick ihop 283,5 p, det såg riktigt fint ut. Andrea fick mkt beröm av speakern för sin härliga charmiga hund men han tappade lite i koncentration ibland tyvärr. Marika och Nellie fick ihop 275p och gjorde en fin tävling. Det var 34 startande och väldigt många förstapris så konkurrensen var stor.

Strax före halv sju på kvällen var tävlingen slut. Och då var jag också slut - fullständigt!
Kanske blir det en tävling uppdelad på två planer nästa år för jag tror att det kommer öka med antalet tävlande och det vore ju skönt om det gick att utföra tävlingen på lite kortare tid.

Tack till Elin för hjälpen med Timjan, utan den hade jag inte kommit iväg och tack Agneta för underbar hjälp hela dagen.

Jag kan verkligen rekommendera den här tävlingen till nästa år. Upplägget hade gjorts så bra det gick utan att försöka försvåra extra för oss tävlande. Det är ju tillräckligt svårt ändå att tävla!

Nytt år - nya mål

Det får duga med ett foto från förra julen, 2009 var det mkt mer snö i småland. Ursäkta, upptäckte just att kjolen var lite kort!! hmm, ja, jag får väl bjuda på det, ha, ha!!!

I tankarna summerar jag 2009 och träningsmässigt känns det som ett väldigt bra år. Abby uppfyller mina högsta förväntningar och jag är så glad åt denna underbara hund. Hon får mig att skratta på varenda träning och bjuder på en massa roliga skratt även i vardagen.


Tävlingsmässigt har vi också gått framåt och inför det här året hoppas jag vi ska få lite mer säkerhet i detaljerna och att det ska fortsätta att kännas så himla kul att träna och tävla. Sen måste jag börja ta tag i mer helhetsträning på sikt. Den biten har vi inte hunnit med ordentligt och jag är ju så mkt bättre på att träna detaljer, hä, hä!!


Timjan har fått vara frisk och pigg och fått hänga med på allsköns jaktträning och lite lydnadsträning men hon skulle nog, om hon kunnat prata, klagat en del på sin matte som inte tar träningen med henne så allvarligt tyvärr. Visst är det kul att leta dummiesar men höjdpunkten är ju ändå agilityn och där har det inte blivit många pass under året som gått hälsar hon. Usch! Mattes dåliga samvete.


Bessen har jag fått träffa i jul hos Mamma och Pappa i småland. Dom har tagit så god hand om henne och hon har inte varit dålig sen magen krånglade i september. Numera äter hon tre stora portioner hemlagat varje dag och mår så himla bra!!! Vi är alla jätteförvånade hur mkt piggare hon blivit sen kosten ändrades. Nu har hon haft en jättefin höst med flera promenader om dagen och hon går inte sakta!! Det var så kul att se henne så pigg. Hennes mkt speciella personlighet (ja, ibland blir det faktiskt lite väl mkt tjat om efterrätt på efterrätt på efterrätt!!, Bessen) får verkligen utvecklas fritt när hon slipper de andra hundarna omkring sig och hon själv ständigt får stå i centrum.

Tack till mina underbara föräldrar som ställer upp och tar hand om henne på ett sätt som jag aldrig kunnat här. Nu har hon hunnit bli 13,5 år och fått leva mkt längre än veterinären trodde med den sjukdom hon har. Vi vet att det kan gå fort och vända vilken dag som helst men än så länge tror jag hon ger mer glädje än oro till MaPa. Hon höll ihärdigt på i ca två timmar att öppna julpaket på julafton. En av höjdpunkterna i livet. Vi fick bara hålla hårt i våra egna sen för när hennes tar slut ger hon sig på alla andras.

Att vara med i talanggruppen har gett en massa nya bekantskaper och det är jätteroligt. En stor kick för vår träning och jag hoppas vi kan komma med till ännu ett läger i vår.

Mina härliga träningskompisar, Susann, Elin och nu på senare tid Agneta är guld värda för att träningen ska bli bra och rolig. Jag hoppas vi kommer få många roliga träningspass det här året. Tack för all hjälp under 2009.

Jag har mkt att se fram emot detta nya år. Nya utmaningar varav den första redan nästa vecka. My Dog, en stor inomhustävling på mässan i göteborg. Det blir en helt ny miljö för oss och jag har som mål att försöka få Abby att tycka det är kul även i en sån rörig och högljudd miljö. Vi har inte hunnit träna alls mkt i december förutom när Helene från Sthlm tog sig hit och vi körde 4 intensivpass innan hon var tvungen att åka hem igen. Det blev mkt bra träning så tack till dig Helene för dina kritiskt granskande ögon och för att du orkade ta dig hit när jag inte kunde åka upp till Sthlm till mässan. Annars så märker jag att vi är väldigt ringrostiga just nu. Tio dagar utan träning kan ibland funka bra på Abby men inte denna gång, hon är alldeles för het just nu. Men det ska bli kul att se Sveriges bästa ekipage tävla. Landslagsekipage och många andra duktiga kommer till mässan, några fler "talangare" också. Blir kul att träffa dom.


En annan sak som jag ska göra under våren är att gå en kurs i mental träning och personlig utveckling. En kurs utan hund!!! Oj, oj!! Det ska bli jättespännande. Och förhoppningsvis blir jag en bättre förare på tävlingsplanen sen också, det är i alla fall ett av målen med kursen.

Jag ska också följa Lottis nya valpar, två små godingar av rasen bordercollie, en tik och en hane. Linn fick dom för fem dagar sen. Det ska bli kul att se Lottis nya lydnadshund. Jag håller tummarna för att det blir en härlig liten hund att träna och tävla med. Kommer hon behålla tiken eller hanen? ja, det blir spännande att se.

Ett Gott Nytt År på er alla som är inne och läser den här sidan. Tack till fina vänner och härliga kursdeltagare för 2009. Hoppas ni alla kommer få mkt rolig tid mer era fyrbentingar.

Susann och Lexi gjorde en kanontävling

Lexi gjorde en kanontävling - stort GRATTIS till Susann och Lexi

Igår var Susann och jag och tävlade i Alingsås. Tävlingen började redan 7.15!! på morgonen och jag tror vi var många som tvekade om att åka vid den tiden. Vi lydnadsfolk är ju lite mer bortskämda än bruksfolket!! I början på veckan började jag känna mig riktigt sugen på att tävla så om det inte skulle bli för dåligt vinterväglag så var både Susann och jag ändå beredda på att åka. Även Helena fr Partille dök upp, även hon hade tvekat innan.

Vid fem på morgonen hade jag hunnit rasta hundarna en kvart och sen fick dom göra dummiesök på ett kalhygge. Det var stjärnklart och en orange liten måne lyste fint och där stod jag och undrade varför jag inte går upp vid den tiden oftare. Några rådjur skuttade förbi några meter från oss men Abby brydde sig inte alls utan fortsatte att jobba med söket. Duktig vovve!

Ja, väl framme fick vi glögg att värma oss med och sen gick vi in från mörkret utanför till det ljusa och fina ridhuset. Sittandet gick fint men på platsliggningen ville inte Abby lägga ner hakan i backen alls. Shit! Jag som kampanjat nerläggandet så mkt de sista veckorna.

Det blev lite mer nervöst att vänta på uppsittandet när hon hade en annan utgångsställning med huvudet men som tur var kände hon ju ändå igen sig och låg kvar tills jag gav signalen.

Lexi gjorde ett fint sitt trots att Helenas Skipper reste sig upp och började flörta lite med tiken bredvid innan han lommade fram och hälsade på tävlingsledaren och domaren istället och blev där infångad.

Jag hade startnr tre vilket är perfekt tycker jag, Abby kändes ganska balanserad även om Susann sa efteråt att hon sett jättehet ut när jag gick in. I torsdags var hon som en frustande hingst vid ingången på plan så allt är ju relativt!!

Fria följet kändes sådär men hade sett bra ut. Jag märkte att Abby sniffade i luften en del och inte ville sätta fötterna på vissa ställen. Vi fick en ganska lång sakta marsch för tävlingsledaren glömde att säga vanlig marsch men det gjorde inget för den har vi förbättrat rejält och kändes stabil.

Gåruntrutan kändes ganska bra, jag gjorde dock ett dk med armen som jag inte var medveten om så vi missade en del poäng där. Tyvärr ingen annan som såg så jag vet inte när jag gjorde det.

Vid inkallningen ville hon först inte sätta sig, jag blev nu mer och mer säker på att det hade kissat hundar där inne. Hon avskyr att gå på såna ställen. Vilket jag kan ha en viss förståelse för!Inkallningen sprang hon på lite sämre än vanligt tycker jag, men skiftena var kanonbra.

Sen kom rutan, ack, ack!! Fint skick till konen, fin rak sträcka till rutan men sprang så in åt i... så min stoppsignal tog hon lite sent och då blev jag osäker på om hon var innanför och så gjorde jag det hon inte kan ännu, försökte flytta henne framåt....ja, ja, det var första nollan där.

Sen kom dir.apporteringen och hon var väldigt fokuserad på tävlingsledaren och jag märkte att hon var helt säker på vilken apport som gällde och det är ju bra - om ens hund har med sig huvudet och kommer ihåg den lilla bagatellen med konen emellan! Ja, Abby gjorde inte det!!!

Hon drog snabbt som ögat iväg (utanför cirkeln) och jag fick stoppa och lägga på flera extrakommandon innan hon var tillbaka vid konen, sen blev det lite dåligt upptag också när hon var så ivrig. Jag var helt säker på att jag nollat momentet men ville ändå fullfölja, det visade sig sen att man ska aldrig ge upp - hade det varit en viktig tävling så hade ju 5 poäng varit bättre än noll. Så en bra erfarenhet.

Hopp-apport gick fint

Men sen kom dagens ovanligaste miss - fel pinne på vittringen. Jag som inte blir det minsta orolig längre när hon så snabbt väljer ut en pinne för hon brukar aldrig ta fel!!! Jaha, då får man tänka till här.

Sen avslutade vi faktiskt med en superfjärr där hon den här gången var helt värd tian. Det var skönt!!

Så trots missar och trots att Abby kändes lite konstig, såg inte ut som vanligt enligt Susann heller, så är jag nöjd med tävlingen. Jag fick lite nya saker att tänka på och blev påmind om vissa andra. Helena nollade tex en jättefin dir.apportering pga hon inte väntade in tävlingsledarens kommendering, en typisk grej som jag skulle kunna göra och som jag också gjorde senast i torsdags när vi tävlingstränade. Helena var annars väldigt nöjd med Skipper som fixade så fin ruta och dir.apportering. Kul!

Så till dagens höjdpunkt:

Susann och Lexi gjorde den bästa tävling i deras karriär. Lexi var allert, framåt, snabb, underbar att se. Även hon var lite nosig och konstig på vissa platser, men det påverkade inte momenten särskilt mkt. Susann märkte dock att hon ville undvika att sätta tassarna på några ställen. Dom fick över 300poäng, så med ett bra resultat till är dom klara till SM, nu håller jag tummarna att hon fortsätter i denna fina form lilla Lexi. Deras uppvisning var helt värd resan.

Våra poäng blev:

Sitt i grupp 10p

Plats 10p

Fritt följ 9 p (växlade position i stegförflyttningarna)

Gåruntrutan 8,5

Ink 10p

rutan 0p

dir.apport 5 p

Hopp-apport 10p

vittring 0p

Fjärr 10p (duktiga Abby!)

Sammanlagt ett andrapris, 227,5 p

Efteråt gick jag in och tränade en kort stund och det blev precis likadant vid vissa fläckar, det gick inte att sätta tassarna där så hundkiss var det nog ganska så säkert - eller kanske hästkiss? Hästbajs är vi ju vana vid och vissa av oss uppskattar det mer än andra.....

I fredagskväll tittade jag på idol igen. Kalle som kommit till final säger "Jag är så glad att jag tog den här chansen" - att vara med i idol alltså. Så himla bra sagt tycker jag. Jag tror att många av oss skulle säga - Så bra att jag fick den här chansen. Han utgick från att han själv styr sitt liv kändes det som.

Självklart ska man ju också vara tacksam när andra människor låter en få chans till något man vill, men för mig är det nyttigt att tänka på att jag kan bestämma att jag tar den här chansen - eller avstå!! Som min kloka vän Lottis sa efter tävlingen igårkväll på telefon - Om det hade vräkt ner regn där på morgonkvisten vid femtiden så hade det kanske inte varit så kul att ta den där chansen att gå upp och åka ett antal mil för att sen gå in med en kall och dyngsur hund - näh helt sant! då kunde jag ju avstått!!!

Kontentan av denna tävling är i alla fall att jag är jättenöjd med att jag åkte dit och jag är nöjd med vår tävling, den gav nya erfarenheter och jag är jätteglad att jag kunde vara med och applådera fram Susann och Lexi till ett så fint program - Absolut Dagens Höjdpunkt!!!