Det närmar sig

Full fart så fotografen knappt hinner med, sån apportering vill jag ha, tack! Foto: Daniel Grönbek

Veckorna har snott iväg i en väldans fart. Det har varit mkt bredvid träningen som tagit mina tankar och tid i anspråk. Så formen är väl därefter inför sm:t. Men jag ser fram emot att åka och är inställd på att ha kul hela veckan.

Det som känts bra det sista är att fria följet har jag lyckats få till flera pass med kommendering upp till fyra - fem minuter utan större problem. Min inställning har verkligen ändrats och det känns mkt roligare.

Skiftena i dumrutan har blivit lite bättre än innan, stadgan som vanligt fin, transporterna nja, dom pratar vi inte om.

Dirigeringsapporteringen kanon.

Rutan kanon

Fjärren, tekniken nej men attityden mkt bättre och ngt annat mål räknade jag inte med att uppnå.

Inkallningen kanon

Hopp/apport kanon

Vittring, oj, efter hela vårens fina vittringar utan ngt misstag så har senaste veckan bjudit på två fel. Vad är det som händer med detta moment tro?

Ja, jag ska inte lägga fokus på felen nu när det är så nära till nästa helg. Får tänka ut en plan för veckans träning.

Jag och Susann ska åka iväg till Karlstad tidigare så vi hinner bo in oss och träna och ha det mysigt i veckan.

Helene från Sthlm kommer också och det ska bli kul att se hur hennes Lexi utvecklats.

Lena Björnsson ville också träffas och träna. Hon och Tease har ju kommit med till att få tävla på vm:t helgen efter sm och det är ju fantastiskt med denna unga hund.

Elin, min träningskompis och tillika agilityinstruktör gick och vann KM i agility på Borås Bhk förra helgen. Stort Grattis till henne och staffen Nosa. Vi tränade häromdagen (lydnad) och då och de senaste gångerna så har Nosa varit jättefin i koncentration och energi. Nu ska dom säkert kunna ta ett Lp i ettan framöver.

Alla vårkurser är avslutade för min del och det har varit många roliga hundar och människor som vanligt. Höstens kurser är till stor del planerade, gå in på vår hemsida om du är intresserad http://www.vift.se/.

Vårens spårkurs var så kul så jag har lagt in en till i höst bl.a.

Nu är det packning som gäller och städning av bilen, oj, oj! Men som vanligt vräker regnet ner i Borås så jag slapp ta itu med bilstädandet idag. Men det är ju en annan dag imorgon....

Hur jag än bär mig åt med att få in radavstånd på den här sidan så jäklas bloggen med mig, så, efter fem försök så ger jag upp. Ni som orkar läsa får stå ut med all text i ett stycke. Jag borde byta bloggsida, den här är helt opålitlig. Den ändrar radavstånd precis hur som helst. Suck!!

Fotgående - hur man väljer att se på det

Jag har bestämt mig - Jag ska lära mig älska att gå ett fritt följ. Det handlar "bara" om inställningen som behöver förändras lite.

Jag har ett bra tag insett att Abby och jag egentligen inte är redo för de stora tävlingarna. Vi har inte hunnit träningstävla tillräckligt och jag har inte gillat att några saker krackelerat på tävlingar. Då pratar jag inte så mkt om detaljer, även om de kan vara nog så viktiga, utan mer om känslan i vissa moment. Och med dålig känsla kommer sakta sitt och dåliga ingångar.

Det som hände nu senast var på rankingtävlingen i Kristinehamn vid första maj. Jag tyckte inte att vi var i form för att tävla, men ett upplägg som SM:t ville jag ju inte missa. Hade det varit en vanlig tävling hade jag inte åkt. Vi har fått till alldeles för lite bra träning i vår. Och fr.a inte tävlingslik och inte heller så mkt helhetsträning och uthållighetsträning som jag siktat på.

Det som hände på tävlingen var att både jag och Abby hade svårt för det långa fria följet. Det var gräsligt, näst intill outhärdligt kallt och jag hade svårt för att känna mig laddad. Näsan rann oavbrutet (Susanns Lexi trodde att hon droppade en godis från munnen när snoret rann, ha, ha!). Fick ett tidigt startnummer vilket jag gillar skarpt men det gjorde att jag inte hade riktig koll på vissa små detaljer, som tex att fria följet var sisådär 10 min långt. Nä, jag ljuger för fulla muggar. Har ingen aning om hur långt det var, men det var lååååångt! Kändes som att Abby inte var riktigt med. Hon satte sig sakta och flera gånger var jag inte säker på att hon satt alls. Kändes inte bra. Tydligen hade domaren inte sett så många fel, vi fick en nia men vi var inte värda den.

Sen var det dags för vittring och där blev hon osäker när jag skickade ut henne, jag tror jag sa fel kommando för hon brukar aldrig tveka. Jag var alltså inte själv bra fokuserad efter fria följet.

Över till nästa ring, ingen väntan emellan, fritt följ fram till dumrutan och sen blev det ett antal avdrag för vinklar och sakta sitt och ligg plus att hon igen inte satte sig på slutet. Det har hänt innan på tävling (och på träning) och har ngt att göra med känslan i fria följet känns det som. Tror det handlar om vad jag förmedlar i dumrutan. Jag har själv kämpat med att få till en bra rytm men har så himla mkt annat också att jobba med så jag går nog väldigt osäkert.

Överlag så gick tävlingen inget vidare för oss men jag är nöjd med vissa delar som tex att hon gjorde fjärren utan att fastna, det var ju en ny grej som hände i Malmö och som jag sen fått jobba med på träning.

Sammanlagt fick vi ihop 270 p och det var ett antal avdrag för dåliga sittande och ingångar plus en del omdirigeringar.

Summan av kardemumman är i alla fall att jag lagt ner en hel del tid på att få tillbaka den goa känslan för vissa delar. Och då återkommer jag till fria följet. Man kommer ju aldrig ifrån det!!

Så nu har jag bestämt mig - lika bra att börja gilla det och träna mera! Synd bara att det är så kort tid kvar till SM men å andra sidan kan jag ta det lugnt med tävlandet sen i sommar.

Min träning av fria följet har i vår mest gått ut på att varva nästan varje moment med fritt följ och även ingång på plan, där jag förut hade ett jaktfot utan kontakt. Det tar ju lite tid att ändra på saker och ting så det där med att gå långa fria följ näää! så lätt att skippa.

Men så bestämde jag mig i förgår. Jag ska lära mig älska ff.

Häromdagen gick jag i alla fall två minuters fritt följ med endast ngn belöning. Det låter väl inte mkt för många men jag har slarvat rejält med att träna uthålligheten som ni hör.
Sen gick jag tre minuter med kommendering två dagar senare där Abby skötte sig bättre än jag. Jag har nämligen nya mål för hur jag ska gå också. Mkt att tänka på är det.

Idag fick jag hjälp av Lottis att bli kommenderad i fyra minuter och tänk!! det kändes skitbra!!!! Hade lovat att använda fem godisar som mest, alltså bara lugn belöning av bra sittande men jag höll utan svårighet igen till tre och jag gick som jag skulle så det blev så bra. Det där som sägs om positiva tankar....

Ja, nu kan säkert många tycka att varför belöna alls om du tränar helhet. Ja, är man belöningsfreak så är man... Nä, el jo, det är jag ju, men just nu vill jag ändå inte ta bort belöningen helt på halterna eftersom dom svajat lite. Men i sommar ska det blandas mera.

Förresten så var det ett mkt proffsigt upplägg på Kristinehamns Bhk så en eloge till dom. Men ett minst lika långt fritt följ väntar på SM:t så klart. Tur man inte är tävlingsledare, hä, hä!!

Daniel Grönbek tog bilden på vårt KM på Elfsborg i höstas.

Kurs med Mona Kjernholm

Annika och Elda diskuterar med Mona. Snabbare gripanden och snabbare inkallning med metallen stod på önskelistan.

Förra helgen hade vi bokat in oss på Mona Kjernholmkurs på Elfsborgs bhk. Vi var sex deltagare med hund och tre åhörare. Det är för mig ett mysterium att inte fler passar på att få vara med och lyssna för ett väldigt lågt pris. Det ger ju så mkt att stå bredvid också.

Två flinapor, jag och Abby försöker oss på dumrutan, hur går det? Sådär!!


Susann tränar rutskick med Vilja, hennes nyaste träningskompis. Lite (!) mindre target var önskvärt tyckte Mona.

Jag visar hur ett rutskick kan se ut,(inte hur jag vill att det ska se ut!). Hoppas hon inte trodde att det var så det skulle vara!! Hundar är väl så smarta eller?





Mera dumruteträning, nu håller vi ihop oss lite bättre - en stund i alla fall!

Sex olika raser och hundindivider med olika problem som vi ville ha hjälp med. Själv jobbade jag då mest med dumrutan, rutan och nedläggandet till platsliggningen. Abby har börjat lyfta huvudet lite här och där och har även inte riktigt gillat att lägga ner hakan helt i backen så nu började vi om. Kanske inte det vi behöver träna mest inför sm:t men jag har så svårt att stå ut med att hon inte alltid har "rätt" känsla i de olika delarna så jag kan inte låta bli att träna det här ändå litegrann. Vi började med att öka förväntan på tävlingsledaren också så Susann fick droppa godis några meter framför oss. Funkade väldigt bra när jag gjorde det själv men inte lika snabbt ner när Susann droppade en gotta. Abby som är tränad att inte titta på tävl.ledaren i det läget hade ju också svårt att se när godiset föll. Vi provade efter helgen på grus och det gick bättre för där hördes det när gottan föll.

Tillbaka på bebisnivå.

Vi hade otrolig tur med vädret så mattorna vi lagt ut inomhus behövde vi inte utnyttja så mkt. Men det är skönt att det finns gott om plats om det skulle behövas.

Mona började på lördagen med att titta på varje hund för att se vad den gjorde när ägaren tog in den på en ny yta/plan. Det var väldigt olika. En del bjöd på beteenden och kontakt snabbt medan andra nosade och nosade el ville hälsa på folk. Ett bra sätt att se vad hunden förväntade sig av platsen. Och vad man behövde jobba på för att få hunden mer fokuserad när den sen ska kunna gå in på en tävlingsplan och hålla full koncentration.

En del av lördagen pratade Mona om hur man kan förbereda hunden för tävling. Vad man ska tänka på, hur man får det att hålla även när man tävlat lite grann och hunden börjar känna igen tävlingssammanhanget. Att få träning och tävling att likna varandra. Inte börja träningen med att stoppa i hunden en godis för att sen aldrig kunna göra det på tävlingsplanen tex. Att träningstävla är ju ett jättebra sätt. Det är ngt som jag har fått till alldeles för lite. Men till hösten ska det bli andra bullar av. Anmält mig till Monas kurs där vi ska träningstävla varannan vecka, vilket betyder åtta tillfällen i höst. Jippie! Det kom så passande i tid för oss.

Vi kom hem nöjda och glada på söndagkväll efter två fina dagar med mkt prat och bra träning. Och, inta att förglömma, jättegod mat som "köket" fixade och servade med. Tack!

Jag hann med ett pass i måndags efter kursen och sen blev Abby magsjuk. Vilken tur att hon väntade till efter helgen i alla fall!!

Annika Hallin tog de flesta bilderna, tack!

TALANGLÄGER NR 3

Ännu ett talangläger har vi nu avverkat. Det var förrförra helgen som jag och Abby fick vara med på vårt tredje talangläger. Lägret var ännu en gång uppe i Grängesberg. Långt att köra men en otroligt bra träningshall och det är ju toppen att inte behöva bry sig om vädret utanför utan veta att det funkar att träna allting inomhus. Den här gången var vi bara 17 st eftersom några tyvärr inte kunde komma. Stackars Helene med Mick hade råkat ut för en viltolycka och fått ont i revbenen. Vi skulle åka ihop var det tänkt men nu blev det tyvärr inte så. Jag tog däremot en omväg förbi Linköping för att vi ändå skulle kunna ses lite kort och jag kunna övernatta på vägen. Så tack Helene för säng och god mat och trevligt sällskap. Fick också se Linköpings brukshundklubb en stund och den låg verkligen fint med naturen inpå knuten.

På talanglägret fick jag bo med Marika och Ronja. Nu har vi verkligen fått konkurrens Abby och jag. En labbe till i talanggruppen!! Oj, oj! Vi får lägga på ett kol! Det var kul att se dom. Dom var jätteduktiga. Vi har träffat varandra tidigare och tränat jakt ihop men jag har aldrig sett dom träna tävlingslydnad. Ronja kommer från samma kennel som Helenes Mick Jagger vilket är lite kul. Två hundar från Lottis kennel Månfares. Och helt olika raser!

Ronjas mamma - Loppa, som njuter av ett härligt vattenrace. En labbe i sitt rätta element.

Fredagskvällen på lägret fick vi diskutera olika moment el delar av moment. Svårigheter och lite problemlösning. Vi jobbade i grupper och pratade om konskick, sittande i grupp, vittring etc.

Lördagen blev vi sen indelade i grupper och började jobba med dom olika momenten. Jag jobbade med Jill, Malin och Sandra, som har kelpie, golden och bc. Vi hade jättetrevligt och alla var väldigt engagerade i varandra och kom med många förslag om det var ngt man ville ha hjälp med. Bla tog jag upp vår gåruntruta som inte är riktigt som jag vill. Jag har nyligen kommit på att Abby vrider till vänster när mina ögon rör sig åt det hållet. Valet var att lära henne att gå rakt fram ändå el att lära mig att alltid titta framåt förbi konen. Vilket är lättast tro? Misstänker att Abby är mer lättlärd än sin matte så jag får nog välja det första. Lotta Linusson fick mig att gå fotgående medans jag skulle vrida huvudet åt olika håll hela tiden, väldigt jobbigt faktiskt, men ändå lättare än att låta ögonen skela hit och dit! Prova den som har lust. Tycker man att fria följet är svårt innan så blir det inte direkt lättare när man lägger in den störningen.

På lördagkvällen tittade vi på film från VM 2009. Vi fick se flera av ekipagen, känna in lite av stämningen med publiken, trängseln, tävlingsledaren som nästan fick krypa upp i famnen på förarna för att dom skulle höra kommenderingen. Vi hade rolig gissningstävling om vilket betyg dom fick efter varje moment. Det var verkligen omöjligt att förstå bedömningen och det verkar vara mer regel än undantag att det är så på de stora mästerskapen. Känns lite som ett lotteri där man ska ha tur om domarna gillar en. Ja, jag kanske överdriver lite men ganska obegripligt var det i alla fall.

För dom som ville (vi var några stycken talangare som kämpade för att hålla oss vakna plus våra härliga coacher Lotta, Anders och Anders) blev det sen lite mingel och mys innan det var dags för sängen. Trevligt!

Söndagen inleddes med en liten tävling där vi skulle göra ett sittande i grupp först. Det kändes bra. Abby satt stilla. Sen fick vi gå in och göra fjärr, dir.app, inkallning och fritt följ í den ordningen. Tyvärr så fick Abby tillbaka att hon inte ville röra sig i fjärren. Jag känner att det inte har ngt med skiftet i sig att göra utan är att hon har fel känsla när hon ska göra den. Det har nog blivit för mkt tragglande även om jag lagt in lek emellan så nu har jag helt gått tillbaka i träningen. Skiftena får vara som dom är men attityden hoppas jag ska kunna ändras på sikt.

De andra momenten blev det också lite missar i så vi gjorde inte så bra ifrån oss men det var det andra som gjorde istället. Många fina moment fick vi se. Ingen nämnd, ingen glömd.

Det var i alla fall en riktigt rolig helg och nästa gång vi ska ses blir det en helg i augusti då vi ska möta norska talanger i en tävling. Ska bli jättekul! Tre dagar med tävling och minglande.

Men flera av oss kommer ju ses på SM:t också. Vi kom ju med Abby och jag. Nu ska vi bara få det att hålla ihop också till ett bra program. Oj, oj, inte långt kvar!

Jag snodde översta bilden från Anna med kelpien Juni. Hoppas det gick bra.

Och ännu en födelsedag- Lantställets Timjan fyller 9 år

Lilla galna, tokiga, fantastiska, outtröttliga Lurpan, Lilltarmen, TimTim, Fröken Fräken - ja, kärt barn har många namn. Idag fyller i alla fall denna tokhund 9 hela år. Helt otroligt att tiden gått så fort. Mycket sorger och besvikelser men också många skratt bjuder hon på - min lilla Timjan. Ingen är som du....

Hur mycket som helst om hundars beteenden har hon lärt mig, många kunskaper som jag nog gärna varit utan men som kanske gör mig till en bättre instruktör förhoppningsvis. Inget ont som inte har något gott med sig.

En av Timjans favoritpersoner tog fotot: Tack Elin!

Får se om vi kan fira dagen med något extra roligt. Tyvärr är agility uteslutet för igår var Timjan lite halt igen. Det finns annars inget som slår den träningen på Timjans favvoskala.

En liten extra tanke till lilla Bess som idag har två månader kvar till sin 14 årsdag. Hon har nu levt 1 år mer än veterinären gav henne i tid så det är bara att tacka för att dom ibland kan ha fel -

och tacka för att Mamma och Pappa sköter om henne så fint hemma i småland.

Streamlight´s Pearl Abra Kadabra firar födelsedag!

Abby i sitt rätta element! Synd att inte födelsedagen innehåller lite mer "äkta jobb" hälsar ett ändå ganska nöjt födelsedagsbarn som just nu vilar ut i soffan efter en långpromenad i aprilvädret. Matte får kompensera med att ta fram lite fågel till helgen. Foto: Nils Hällgren

Oj, vad tiden går. Abby redan fyra år. Hipp Hipp Hurra! lilla födelsedagsbarn!

Inte en dag har jag ångrat att jag bytte ras från bordercollie till labbe, även om det satt lite långt inne innan jag tog beslutet. Så mkt roligt som vi redan har haft ihop Abby och jag. Tack världens bästa Abbibabbi för att du ställer upp på mattes alla upptåg. Det får bli lite extra gott till efterrätt idag. Imorgon är det en annan liten pärla som fyller år.

Elitlägret - störtkul!

Blåsippor från Ronneby, tack Nisse! Dom saknas i Borås!
Foto: Nils Hällgren

Det har nu gått över en vecka sen elitlägret förra helgen. Det var en intensiv och jätterolig helg.
Massor av träning så klart, mängder av roliga diskussioner, god mat och jättegod stämning. Jag kände mig så glad att få vara med och träna med några av de duktigaste ekipagen i Sverige.

De som blivit uttagna var de sex från senaste landslaget, sex av oss från talangtruppen, och så fyra till som visat en massa framfötter och tassar.

Planeringen av elitlägret hade Anders Kjernholm, Lotta Linusson och Anders Sjöstrand skött med den äran. Underbart att det finns människor som dom som engagerar sig så mkt för att vi i Sverige ska få världens bästa landslag.


Fredagen samlades vi och hade fika, presentation och föreläsning av fysioterapeut Marie Söderström Lundberg som håller till på Norsholms Djursjukhus med hundrehab. Hon pratade bl.a om hur viktig konditionsträningen är för hunden. Bra kondition hjälper en skadad hund att tillfriskna fortare. Bra kondition gör också att hunden klarar mer mentalt, vilket ju är en viktig del för oss som tävlar. Att hoppa över den vanliga motionen och bara träna lydnadsmoment var inte att rekommendera.


Att komplettera med varierande träning tyckte Marie var att föredra för att få en hållbar hund. Den delen blir ju mest jaktträning för vår del men hade jag hunnit och orkat hade jag nog lagt till lite agilityträning också. Hon poängterade vikten av att värma upp före ett träningspass, minst 10-20 min och nedtrappning efteråt så hundens puls går ner till normal nivå och för att undvika mjölksyra i musklerna. Det där är en bit som jag verkligen behöver skärpa mig med. Jag värmer ofta upp en stund men kan bli slarvig med nedtrappningen.


En sak som hon också pratade om var ngt jag tänkt en hel del på - att "Våga vila"!

Jag vet lydnadsfolk som aldrig ger sina hundar pauser utan tränar moment varje dag.
Själv blandar jag gärna in en dag då och då när mina hundar bara får vara - hundar! Får gå och lulla i skogen och nosa och inte få ngn som helst träning. Eller så blandar jag in jaktträning vissa dagar och då kanske det inte blir ngn lydnad alls för Abbys del. Och så kan det t.o.m. bli två veckor utan nästan ngn träning alls!! Hjälp! Så blev det faktiskt i julas men det kändes inte så bra! Fr.a inte som vi hade en tävling strax efter. På sikt kanske det kommer funka utmärkt om Abby blir lite stabilare i tävlingssammanhang men som det var i vintras så var hon lite väl het när jag satte igång henne.


Vi bodde fantastiskt fint utanför Mullsjö i Kyrkekvarn. Dom hade gott om hus till uthyrning, fina rastmöjligheter och ett nytt ridhus med matta (ja, mattan var lite av en utmaning men hundarna fixade den fint, vi människor snubblade väl till på en o annan skarv). Dom fixade också underbar mat till oss under hela helgen.


Jag och Abby fick dela boende med Helena och Picknick, Mona och Marvin och Fira och Lena med Tease, så jag kände allihopa. Vi hade två trevliga kvällar med mkt prat, så tack tjejer för sällskapet!


Helgen delades sen upp i olika träningspass, varvat med mental träning för P-O Lindwall som vi lärt känna lite grann från förra talanglägret. Han höll i ett teoripass och sen var han med ute i ridhuset och iakttog oss, för att sen berätta lite grann om vad han hade sett. Det blev många skratt och lite tokigheter i grupperna när vi skulle försöka vara bra coacher för varandra och ställa konstruktiva frågor om varandras träning istället för att bara säga vad vi såg. Ja, man kanske lär sig med tiden, lätt var det inte, men roligt!!


Vi varvade momentträning med uthållighetsträning och störningsträning. Abbys vittringar satt som de skulle under hela helgen. Peppar, peppar så har dom varit bra sen i februari igen så jag hoppas det håller i sig. Störningsträning är ju alltid roligt, vi ställde upp ett gäng människor och även hundar nära rutan eller vid hoppet eller vid apporten i dir.apporteringen. På planen hade vi hjälp av åhörarna också, vilket vi utnyttjade i vår grupp. Så tack till dom. Dom ställde snällt upp och gjorde vad vi bad dom om. Guld värt att ha mkt hjälp på planen.


På söndagen fick jag en utmaning som Lillemor och Lena med Gubben tyckte att jag behövde. Dom skulle kommendera in mig på planen och så skulle jag få några moment utan att ha en aning om ordningen. Lite läskigt faktiskt, jag är sånt kontrollfreak så det var nyttigt.


Vi fick gå in och köra rutan, fritt följ med störningar av en massa folk och så en inkallning med ställande. Det svåraste var att köra fritt följ efter rutan, jag håller på att blanda in det momentet mellan de andra men har inte kört det tillräckligt mkt. Nu blev Abby jättehet och tänkte nog att hon skulle få apportera istället så hon var lite okoncentrerad i början men sen gick det fint.


Överlag så var jag jättenöjd med Abby. Hon visade sig från sin bästa sida och var väldigt duktig tycker jag. Sen finns det som vanligt mkt att jobba vidare med. Det är långt kvar till toppen, men en liten bit på väg är vi nog nu i alla fall. Om man inte har roligt på vägen, vad är då segern värd??
Tack till alla på lägret som gjorde helgen till en sån toppenhelg. Och en liten extra hälsning till Maria och hoppas du mår bättre nu och till Caroline som missade sista dagen också.

Nu ska jag gå in och titta på SM-listan och se om vi åkt ner nedanför strecket eller om vi har en säker plats. Det borde väl ha kommit in resultat från sista helgen nu tycker jag. Håll tummarna!