Talanglägret nästa!

VI KOM MED!!!!

Ja, så kom det då ett roligt besked på förmiddan. Helene från Linköping ringde och sa att Abby och jag kommit med till nästa talangläger. Jättekul! Det var verkligen ingen självklarhet och många duktiga ekipage har fått annat besked. Nu är det bara att njuta av nästa träff för det kommer nog bli stora förändringar av deltagare under de olika träffarna. Det roligaste är att det skapar bra kontakter och nya trevliga träningskompisar. Jag tror att sammanhållning och trygghet i gruppen är en väldigt viktig ingrediens för att få ett bra landslag - och att man kan ha roligt ihop! Ser fram emot Grängesberg och önskar alla er som inte kommer dit ett lycka till med träningen och säkert syns vi ute på tävlingsbanorna framöver.

Elin Lilja ställde upp som fotograf

Talangkvaltävling igen

Japp, då var ännu en talangkvaltävling avslutad. Utan min medverkan, förutom från åskådarplats! Och det var hektiskt ska jag säga. Hade tänkt att i lugn och ro sitta och njuta i Kista på SBK:s Sthlmsavd:s klubb men det blev till att springa mellan planerna för att hinna se så många som möjligt från talanggruppen tävla. Två elitklasser på en gång, men tyvärr inte bredvid varandra och så trean samtidigt också. Puhh! Vilken pärs!

Flera gjorde en jättefin tävling och lyckades få höga poäng också, andra lyckades uppnå egna mål på vägen och några var väl lite missnöjda, så som det alltid blir på tävling. Jag tyckte alla jag såg jobbade på jättebra och såg väldigt fokuserade ut. Min kompis Helene från Sthlm, (som själv är en hejare på att träna hund) tyckte att det var mkt hög standard på förarnas jobb på planen, sen går det ju ändå inte alltid som man tänkt sig. Så bra jobbat allihopa!

Det var väldigt kul att träffa alla, nästan alla från vår grupp var faktiskt där. Tycker att det kontaktnät talanggruppen skapar är värt väldigt mycket. Så kul att åka på en tävling och heja på så många.

Varför vi nu inte var med berodde ju på att Abby började löpa för 1,5 vecka sen. Jag hade känt på mig ett litet tag att det kanske var något på gång men trodde att det skulle dra ut lite längre på tiden. Vi fick istället "visa upp" elitmomenten för Anders Sjöstrand som är ny i talangledningen.

Abby var lite fånig och ville inte sätta sig eller trampa på vissa fläckar (tränade på en rastningsplan bredvid parkeringen på Södertälje BK. Hon är inte förtjust i andras kiss!!! (precis som sin matte som inte heller gillar blöta toalettsitsar!!). Annars skötte hon sig ganska bra, själv vart jag lite halvstressad och glömde någon av mina rutiner inför ett moment.

Dumrutan som gått hur bra som helst på senaste tiden föll ihop som ett korthus. Både ställandet och läggandet såsiga och sittet obefintligt. Usch ja! Jag som glatt mig så åt våra framsteg där.

Inkallningen tycker jag själv blev jättebra förutom att jag var lite sen på kommandona i förhållande till konerna. Tränar på det alldeles för lite. Rutan blev svår med massor av grejer bakom konen, diverse leksaker och väskor o annat spännande och på vägen till rutan låg en leksakshög till, men hon löste det bra ändå. Det är ju sånt där man måste överträna på så småningom, men tiden!!! suck!! Har en lång lista i huvudet på allt som måste övertränas framöver. Bara det att det bör ju sitta lite bättre först utan för mkt störningar. Ja, med lite fler bra grejer och en och annan (snarare annan) miss så var Anders nöjd och gav mig bra tips och jag tror att han tyckte att vi var på väg åt rätt håll. Tack till Helene som följde med som stöd och Anette som dök upp som publik. Och till Anders förstås som orkade ta sig extra tid och titta på oss.

I veckan kommer beskedet om vilka av oss som blir direktkvalade till nästa läger i slutet av oktober. De som inte kommer med får söka igen med en ny videofilm om man skulle vilja.

Efter tävlingen blev det ett litet lydnadspass med Helene i Salem. Gick tillbaka lite i träningen av dirigeringsapporteringen, vill ha ut lite bättre bågar så det ska vi jobba på med. Helenes Lexi är helt otroligt härlig att se. Snabba upptag av apporten håller hon på att få - ett av Helenes käpphästar - men det börjar arta sig. Dom ska debutera i tvåan snart och det blir nog inga större problem, hon ser väldigt genomarbetad ut. Ibland när jag ser den där fantastiska borderenergin så kan jag bli lite avundsjuk (men bara ibland, förlåt Abby!)

Lördagen blev härlig med jaktträning med Pia och hennes golden Poppis och Anna med jaktcockern Phoebe. Vi jobbade på med matskålsträning, vänster och högerdirigeringar, kunna gå höger till skål fastän dummie föll till vänster (så dumt tyckte Abby, hellre dummie än en liten korvbit, men hon höll ihop sig och lyssnade ändå, vilket gjorde mig väldigt nöjd). Timjan fick också med den äran, visa upp sina dirigeringsfärdigheter. Grädden på moset för hennes del blev sen när Pia frågade om hon fick köra markeringar med Timjan eftersom Poppis var trött. Självklart sa Timjan och blev överlycklig. Pia är Timjans "gudmor", träningskompisen när hon var liten och alltid förknippad med något roligt. Så även denna gång alltså. Visste väl att jag kunde lita på dig, Pia! hälsar Timjan och flinar gott.

Avslutade träningen med apportkastare som vi inte är vana vid. Varken jag eller Abby såg den första (det känns ju som att den aldrig landar!) så jag fick skicka henne på ett sök. Nästa for ner långt bort i ett dike och Abby gick ut för kort och fick ha lite hjälp. Phoebe är helt underbar att se när hon jobbar. Öronen flaxar vilt och hon studsar fram i gräset. Jag är dock väldigt glad att jag jobbar med retriever och inte cocker. Där sker ju en hel del träning med levande vilt och då är ju faktiskt lite döda fågellik i frysen betydligt lättare att hantera!

Pappa Lennart tog bilden på Abby

Kantareller, hallon, blåbär och smultron

Sommaren rinner iväg , ja, tillbaka i Borås så är ju det ingen överdrift precis. Regn varje dag men själv har jag varit i småland på östkusten och haft soligt, lite molnigt ibland men skönt träningsväder. Synd bara att det då inte blivit mycket träning gjord! Har träffat släkten och haft fullt sjå att skilja på Bessen och min brors femåring som inte kan hålla sig lugn en sekund i närheten av hundarna. Bessen har till sitt stora förtret fått finna sig i att vara instängd. Hon har ju aldrig varit någon barnälskare och inte har det blivit bättre på gamla dar. Abby har istället fått ställa upp som gosedjur och jag lyckades få grabben att kasta några små markeringar till henne också.



Nu har vi tagit tag i träningen igen. Inte långt kvar till elitdebuten i Kista och ibland känns det som att det kan nog gå ganska ok, andra dar undrar jag om jag verkligen borde tävla redan.

Det är ju inte lång tid vi tränat konskick och att hålla ihop huvudet och skilja på linjen mot rutan och apporterna osv. Med en massa detaljer att fila på så är det lätt att hoppa över den där viktiga länkningen av momenten eller delarna. Jag vill ju bara belöna hela tiden när Abby är så duktig. Men idag skärpte jag till mig och länkade lite längre kedjor av några moment. Kändes jättebra. Hoppet börjar kännas kanonfint. Hon anstränger sig och har inte slått i hindret på ett antal träningspass. Ska gå över till lite mer träning av att söka hindret tillbaka nu. Vet ju att jag kan i stort sätt kasta apporten hur som helst. Tävlingsledare och domare får se upp!



Vittringen har också funkat bra länge nu. God fart både in och ut och nu har jag även lagt in några ingångar ibland. Vi kämpar vidare med dom men jag börjar se lite framsteg. Men när jag skulle visa kompisen Helene med Lexi hur fina dom blivit så började hon helt plötsligt tugga på pinnen. Typiskt! Inte fick man skryta här inte!!! Bara att ta tag i den träningen igen. Som tur var blev det bättre redan vid nästa träningspass (men då var givetvis inte Helene där!). Vi lyckades stråla samman på Falkenbergs brukshundklubb en dag bara och fick till några timmars träning mellan regnskurarna.



Konskicken fungerar oftare och oftare utan incidenter men idag när jag skulle skicka till kon och ruta så drog hon järnet till en matskål som stog på samma linje som konen (fast 15 meter bakom). Den störningen var definitivt för svår, gjorde om och då gick det bra. Hade samma problem igår med dirigeringsapporteringen. Kanske borde jag sluta med störningar ett tag och köra mer "rena" planer, men har inte bestämt mig riktigt. Är lite glad i att ganska tidigt i träningen lägga in störningar. Har tidigare jobbat med rutan bl.a stående med agilityhinder lite här och där runt omkring. I morgon ska det dock få bli lite renare, för samma misstag tre dar i sträck verkar ju inte så klokt att få till.



Lexi här på bilden gjorde en fin tävling i Ulricehamn i fredags, bl.a med sin andra tia i följd på friaföljet. Bra jobbat Susann.



Förutom träningen måste jag i veckan få ihop lite kantareller inför helgens första kantarellsökskurs. Timjan hjälper som vanligt villigt till. Hon brukar ihärdigt leta vidare tills jag inte har mer plats att bära i. Visst är det fantastiskt att på samma promenad kunna äta blåbär, hallon och smultron och sen plocka kantareller uppe på det.


Två dagar för lite sen kom Helene och Mick och Tiger ner till Borås. Det blev lite gruppmoment tränade bl.a. Tiden rann iväg och jag hade gärna tränat mkt mer men Susann och Helene skulle ju gudbevars hinna valla också.

Vad det nu skulle vara bra för.....



Mitt i detta inlägg så bestämde sig min dataskärm för att paja, så nu skriver jag hos mina snälla grannar. tänk vad trevligt att texten inte försvann. Kom dock av mig fullständigt så nu får det vara slut för denna dag som nu blivit några dagar senare. Den nya dataskärmen ville givetvis inte låta installera sig på ett smärtfritt sätt. Är man förvånad....

Fotona är den här gången tagna av Yvonne Öster