Smått och gott

Elin Lilja tog bilden på Timjan

Inspirationen i praktiken är inte på topp just nu. Måste lägga på ett kol inför stundande tävling. I huvudet snurrar det av en massa tankar dock. Går omkring och tänker på olika utvecklingsmöjligheter i mitt jobb. Att jobba som hundinstruktör är ju toppen men det gäller ju att hela tiden vara öppen för nya idéer och prova nya upplägg. Inspiration från olika håll bl.a från mina egna hundar sätter idéer i skallen på mig som gör att jag kan ligga vaken på natten och fundera på spännande kursupplägg. Varför inte göra det på dan istället kan man ju tycka!! Skulle kanske göra en lite piggare men tyvärr försvinner dagarna fort, fort förbi och allt det man tänkte ha gjort lagras på hög. Och här växer högarna snabbt!! Så på nätterna kan det bli en väldig snurr på tankarna. En och annan bra idé kan faktiskt dyka upp också, men alltför sällan tyvärr. Får se om det går att utveckla några av tankarna i praktiken framöver.

Träningsmässigt har det varit lite trögt. Men i förra veckan fick jag till några inomhusträningar, bl.a en med fyra andra, däribland Helena med Skipper och Picknick som tog sig till ridhuset nära mig. Vi ska tävla på samma tävling flera av oss om några veckor så det blir kul att se Skipper tävla. Han trodde det var tävling när vi tränade så Helena fick nog till ett bra pass tror jag. Han såg jättehärlig ut. Picknick såg jag inte så mkt av för vi tränade en stund samtidigt också.

ELin och Agneta jobbade med att få till rätt attityd hos både sig själva och hundarna i fria följet främst. Det var en klar förbättring mot förra veckan. Susanns Lexi var i toppform och riktigt snabb. Bådar gott inför tävlingen.

Abby var superhet och fria följet blir därefter när jag inte värmt upp tillräckligt. Jag gjorde lite länkning av fritt följ och dumrutan, belönade läggandet som nu är det jag jobbar mest med förutom transporterna. Hon lägger sig i två eller tre steg med huvudet först och det vill jag ha bort framöver. Har inte hunnit ta itu med det tidigare men trenden har funnits ett tag. Vilket givetvis gör det svårare!

Nu har jag superbelöningen på läggandet så hon dundrade i backen, dock med lite hjälp från mig (gick lite saktare). Ikväll har jag kört färsk blodpudding i skål och då blev det jättesvårt att hålla i sär skiftena för nu hade hon bara läggandet i huvudet. och belöningen var så frestande! Tog en liten paus och ska prova igen om en stund. Det blir ju lite svårt på mattan i vardagsrummet, tätt mellan transporter och skiften, men vad gör man inte när det är kolmörkt ute och regnar ungefär 23timmar och 55minuter om dygnet!!

Fjärren, en av våra stora svagheter, har jag börjat om med igen!! Nu jobbar jag med en kuddmetod för att se om hon lyckas förstå att hon ska låsa bakbenen, superkul tycker Abby men hur mkt hon förstår? nja!!


Svenskarna tog guld på NM i lydnad, jättekul! Stort GRATTIS till alla som deltog.


Lite kursavslutningar i veckan har det också varit. På Klick och trixkursen har vi haft det supertrevligt, en ganska liten grupp där alla tränar mellan gångerna och bjuder på med och motgångar. Aktiveringskurs inomhus är också så mysigt att ha, framför allt nu den här årstiden. Vi har jobbat mkt med hundarnas balans och kroppskännedom och självförtroendet har verkligen växt hos hundarna. Det är en av dom största behållningarna tycker jag, när man ser att hundarna blir säkrare och säkrare och växer med uppgifterna. Börjar en ny likadan kurs på onsdag och det ska bli spännande att se blandningen av hundar.


Idag köpte jag flera kilo nötlever och upptäckte att frysarna hemma är proppfulla, med fåglar fr.a! Hade glömt att det var så fullt. Jaha, då vet jag vad jag har att göra mer i veckan, skönt att man inte är arbetslös!

SLCH STREAMLIGHT´S PEARL ABRA KADABRA

"Ingen annan än jag själv kan ändra mina tankar"

Har haft lite olika tankar om vårt fortsatta tävlande - lite prestationsångest, skulle man säkert kunna kalla det. Funderingar på - kan vi lyckas igen? Är vi värda att lyckas? Och med vi så menar jag väl egentligen mig själv enbart.

För tävlandet gör ju Abby och jag för min skull! Hon skulle ju må lika bra ändå, bara hon fick träna. Men är man en sån där person som gillar att tävla och att sätta upp olika mål för tävlandet för att kunna få inspiration att träna bra så gynnar det ju hunden också förhoppningsvis.

Jag gillar att tävla! men jag älskar också att träna och det är väldigt sällan jag känner mig helt missnöjd efter ett träningspass. Det finns alltid godbitar att hitta och försöka lägga fokus på.

Inför dagens tävling har mitt upplägg mest gått ut på att få till rätt tankar hos mig själv alltså. Att ändra alla tvivel till "Kan andra så kan vi" (ett bra citat från, jag tror det var Lillemor under talanglägret).

Jag har också läst lite i Niina Svartbergs bok om mental träning. Där finns så många kloka ord. Tex "Det är inte fel att sträva efter förbättring och utveckling, men kom ihåg att också njuta av delsegrar, detaljer och delar som ni gör bra".

Och "Framgången är inte upptagen för att det går bra för någon annan!" Herregud så klokt!

Jag försöker alltid ha små delmål under en tävling och de senaste gångerna har det mest gått ut på att jag ska komma ihåg att göra si och så inför och under varje moment. Sen har förhoppningarna varit att Abby ska göra nästan lika bra som på träning (när det går bra!!!).

Träningen har gått lite si och så i veckan, ömsom vin, ömsom vatten. Vi har mkt att jobba vidare med. Men mina tvivlande tankar har lugnat ner sig ju närmare tävlingen vi kommit. Och i natt sov jag riktigt bra utan att ligga och noja mig över allt som kan gå tokigt.

Man får ju perspektiv på tillvaron från olika håll. Igår tittade jag på ett Oprah-program på tv med flera kändisar som fått olika, men väldigt allvarliga sjukdomar. En hade fått diagnosen MS för, jag tror det var, 18 år sen och fått höra att han skulle sitta i rullstol inom några år. Han satt fortfarande inte i rullstol utan hade lyckats ta denna otroligt negativa och dumma kommentar från läkaren och vända det till en kamp för att inte hamna i rullstol och hade dessutom också kunnat fortsätta sin karriär som programledare/underhållare. Och jobbade med att hjälpa andra med samma diagnos! Ja, en del människor är så otroligt starka och beundransvärda. Att kunna vända en sån motgång till att hitta ett sätt att leva och må bra i tanken trots smärta och andra fysiska problem.

Så vad betyder en lydnadstävling egentligen i ett större perspektiv??

Men... Det är ju kul att tävla och hur gick då tävlingen?

Jo, nu har Abby blivit en champinjon efter sin tredje elittävling så det var ju jättekul.

Tävlingen gick i ridhus med lite tuffa svårigheter på upplägget med ett antal sågspånsplättar som lyste lite här och där och ganska mkt koner åt olika håll. Detta gjorde fra rutskicket svårt och flera hundar sprang fel. Däribland Abby, men jag fick in henne i rutan. Jag var fullt beredd på omdirigering och bara glad att det gick vägen.

Jag gjorde ngt misstag själv där jag hade turen att det inte kostade mig ngt poängavdrag, men nyttigt för jag var för snabb med ett kommando innan tävlingsledaren hann prata färdigt. Inte bra! Hoppas jag lärde mig ngt av detta!!

Det dök upp lite missar från Abby som vi också har på träning, inget nytt. Bara fortsätta att jobba på.

Poängen blev:

Sitt 10p

Plats 10p

Fritt följ 10p

Dumrutan 9,5p

Ink 9,5p

rutan 8,5

dir.app 10p

hopp 9,5p

vittring 10p

fjärr 10p

Sammanlagt 309p och en andraplacering (Vann gjorde landslagsstjärnan Mona Kjernholm med sin Marvin på 311p, en liten lagom uppladdning inför NM).

Jessica och Kalle från klubben fick inte riktigt till det den här gången, han var lite överladdad så imorgon provar dom igen och då kanske han är precis lagom - lycka till Jessica!

Ikväll firade jag med ett glas vin och Abby med extra stor matportion och mkt kel i soffan.

Team Ola vann i körslaget med sin manskör och det var jättehärligt att se dessa fantastiska helt vanliga människor som ger allt och där man kan känna värmen mellan körledare och kör genom tv-rutan. Klart jag hejade på dom! Vilket samspel!! Och är det inte det allt handlar om när vi tävlar - Samspelet!!

Tack lilla Abby för att du är en sån härlig hund!

Tillbaka efter en härlig helg med talanggänget.

Grym inkallning tyckte Anders Kjernholm, kul! Foto taget under träning för Mona Kjernholm

Så var vi då hemma igen efter en jätteinspirerande helg i Grängesberg. Trötta, eller rättare sagt, jag är trött, Abby är jättepigg och verkar inte det minsta tagen av att ha fått sova på nya ställen med nya rumskamrater.

Började resan i torsdags och plockade upp Helena med Picknick på vägen. Sen sov vi i Åmål hos Helenas gulliga mamma som gav Abby och mig en egen stuga. Vi gick och tittade lite på Vänerns kalla vatten (inget bad för Abby, det var strängeligen förbjudet), huset låg verkligen fint.

På fredag eftermiddag kom vi fram till Gränges och vandrarhemmet. Kvällen började med lite presentation och alla nya verkade jättetrevliga, det var en god stämning från början. Anders Sjöstrand som är ny handledare fick också presentera sig lite extra.

Mental träning med PO Lindvall blev det resten av kvällen och jag tror att det hjälpte oss att tänka positivt och med orden "Ha kul nu i helgen och tänk på att berömma varandra" så avslutade han och vi kom i säng. Jag tror alla var väldigt trötta efter resan.

Några bra saker som han sa och som jag ska fundera vidare på var t.ex:

Sluta tävla! (för att vinna!!! )Då kommer resultaten som ett brev på posten.

Tänk kvalitét framför kortsiktiga resultat.

För att kunna leda sin hund eller ngn annan så måste man vara en bra ledare för sig själv.

Dit man riktar sina ögon hamnar koncentrationen "fäst blicken".

Istället för att tänka "oj vad dom är duktiga - så bra kan vi aldrig bli - jag får nog ge upp"

Tänk: Kan dom så kan vi!!

Lördag jobbade vi i grupper och det blev Andrea och Goliath i min grupp, kul att se detta charmtroll som utvecklats i fria följet, han väcker skratt och leenden den hunden! Det är väldigt svårt att förändra ett fritt följ om man fått in lite felbeteenden som satt sig, tycker jag i alla fall, men Andrea är på god väg.

Sen var det en härlig liten goldentik som jag tror är efter Nils Hällgrens Dex med en jättego tjej som hette Malin. Jag hoppas vi ska få till lite träning ihop när jag kommer neråt småland till. Hon bor i Blekinge så det är inte så långt när jag är hos mina föräldrar.

En härlig kelpietik var också i samma grupp. Vi jobbade på med fotposition och ingångar och dumrutan, där vi alla bara jobbade med våra vänstersvängar så några skiften blev det inte. Dagen gick superfort och jag hann inte det jag tänkt att träna men det blev en ruta och en dir.apportering också. Ville ju så gärna se om Abby skulle lyckas se koner och apporter för hela hallen var ju full av linjer och gula pluttar i golvet edyl. Vi var ju i en fotbollshall!

Det var inte helt lätt med apporteringen för där låg en ruta nära också men rutskicket gick bra ut i ett hörn och det är jag väldigt nöjd med.

Hem och byta om och rasta hundar och sen tillbaka i hallen utan hund för lite teambuilding. Lite grupptävlingar som känns obeskrivbara faktiskt. Som tur var inte så fysiskt påfrestande som vid förra talanglägret där jag slog mig gul och blå och hade ont i tummen hela sommaren efter att ha krockat med en flaggstång. Den gången vann vi men frågan är om det var värt det?

Tillbaka till vandrarhemmet och en trevlig middag medan hundarna fick sova vidare i rummen. Abby höll sig lugn trots att några hundar ylade och skällde. Sen lyckades Malin och jag gå vilse i Grängesberg under en sen promenad. Antagligen en bedrift i sig! Det finns en anledning till att jag inte kör bruksspår t.ex!

Söndagen startade med en tävling på tre moment, fritt följ, inkallning och dir.app el hopp-apport. Jag blev helt plötsligt nervös när jag skulle gå in så det kändes som att jag gick konstigt men det märktes inte påstod Helene. Däremot tror jag det gjorde att hon missade ngn halt och var lite vid i en helomvändning. Det jag var mest nöjd med var att hon var rak och fin i sakta marsch för där jobbar jag på för att hitta rätt rytm för oss. Språngmarsch med vänster om halt är vi inte så bra på ännu så jag sejfade lite och klev fram ett steg från linjen, får jobba vidare med den.

Inkallningen missade hon nedläggandet vid sidan vilket jag inte tror hänt tidigare men resten var det bästa hon kan.

Dir.apporteringen var också det bästa hon kan utom ingången där hon inte satte sig, vilket heller inte brukar hända. Men jag var nöjd med engagemanget.

Det var många bra ekipage med, nu fick vi ju chansen att se lite mer av varandra och det var kul. Efteråt fick vi kritik och det blev både ris och ros för alla. Man behövde inte känna sig ensam om att göra missar.

Eftermiddagen fortsatte med träning i nya grupper. Malin och jag fick fortsätta ihop och sen var det även Lillemor med sin yngre bc och en annan Malin med sin terv. Tiden gick alldeles för fort, jag hann med lite störningsträning där Abby höll bra fokus även när dom andra gick riktigt nära och skramlade med nycklar och allt vad dom nu hittade på.

Vi fick också till ett sittande i grupp medan andra tränade sina hundar runt omkring. Där imponerade Malin med sitt intränade fokus framåt (el snarare uppåt) på sin golden. Hon hade tränat godis på nosen och gjort det väldigt bra. Själv började jag efter ett samtal med Niina Svartberg i våras men jag har varit för lat och inte fullföljt träningen. Det såg i alla fall riktigt häftigt ut. Fanns nog inte stor chans att den hunden skulle lägga sig, hon satt som gjuten.

Lite samling i slutet med fika och utvärdering och sen var det dags att börja åka hemåt. Vi tänkte sova i Åmål på tillbakavägen också, lyckades bara ta en omväg på ett antal (läs otal) mil och kunde lika väl hamnat i Oslo så mkt pratade vi, men strax innan Årjäng lyckades värmlänningen Helena upptäcka att vi nog kört fel redan i Grums. Ja, ja, vi hade ju trevligt sällskap av varandra och hann diskutera allt ifrån helgens upplevelser till inlärning av diverse detaljer och även jaktdirigering kom på tapeten. Helena är mer erfaren än jag så där har jag lite att lära mig. Kanske får vi till ngn sådan träning framöver också.

Tack till alla trevliga människor, nya och gamla talangare och till våra tre duktiga handledare, Lotta, Anders och Anders. Dom hade verkligen gjort ett bra jobb både före helgen med planeringen och under helgen med all hjälp vi fick från dessa kunniga lydnadsfreak.

Tack till gulliga gulliga Lottis som stått ut med min sura löptik Timjan. Vad gjorde jag utan henne? (Lottis alltså!!!)