måndag 22 mars 2010

Dagen efter - Vilken tur att vi är hemma!

Så har vi då klarat av vår andra stora inomhustävling. En hel del bra och en del lite sämre och ngt uruselt.
Det blev en intensiv helg i Malmö.
Under fredag eftermiddag och kväll var vi på mässan och tränade och planerade lördagens uppvisning. Lillemor, Kjell och Lena anlände från värmland så
vi kunde i alla fall torrgå kadriljen. Vi hann dock inte träna ihop oss med hundarna så det var spännande att se hur vi skulle få ihop programmet med så lite repetitioner.

Visst blev det lite misstag här och där, bland annat var musiken så hög att hundarna inte hörde oss på avståndsmomenten så Abby missade sitt ställande under inkallningen tex. Men kadriljen tyckte jag vi fick till bra och det var en härlig känsla att gå in till denna höga härliga musik. (Fråga mig inte vad låten hette bara, har ingen aning! )Vi fick bra hjälp av Malin (med Majni) och Lillemors man Kjell också. Jag tror att Mona Kjernholm ska lägga in en video på uppvisningen på sin hemsida om ngn är nyfiken.
Det blev ganska många timmar på mässan även denna dag så på söndagen var jag jättetrött. Sovit dåligt på Scandic hotell, mkt oväsen och många hundar som skällde och ylade på rummen medan deras ägare roade sig med annat. Tråkigt för när man hörde allt oljud så kunde man verkligen förstå varför vi hundägare inte är välkomna på många hotell. Annars var det ett jättebra hotell med god frukost, mkt att välja på och en ekologisk och miljötanke bakom mycket som serverades plus trevlig personal. Och så hade jag väldigt trevligt rumssällskap - så tack Malin för goa pratstunder.



Abby på väg mot rutan. Nisse klagade på att hon var för svart och - för snabb!

Tidig morgon och sittande i grupp och platsliggning till att börja med. Vi fick startnr 19 av 22 så jag var i sista gruppen. Sittandet gick ganska bra tror jag men hon hade rört tassar lite i början, troligtvis när vi fick gå snett bort och gömma oss. Jag har tränat det för lite så det var inte konstigt.
Platsliggningen la hon inte ner huvudet på och det problemet fick jag ju i dec också så det kändes lite tråkigt. Hon låg dock jättefint och rakt men uppsittet blev dåligt och jag fick ta till ett dk.

Sen gick det några timmar då jag bla tittade på Linda och Malin som tävlade trean och Anders Kjernholm som tävlade tvåan. Grattis till Anders som fixade en uppflyttning till trean. Och Linda och Malin gjorde ett bra jobb trots att båda hundarna hade lite svårigheter med koncentrationen i den svåra miljön.

Sista timmen innan det var min tur så lyckades jag få en bättre känsla och kände mig mer taggad att tävla. Jag avskyr verkligen att få så sent startnr men jag behöver träna på det så det var ju bara bra!
Abby kändes ganska med från start på fria följet vilket varit en av våra svårigheter, men stegförflyttningarna blev urusla. Därefter gick det bra och vi fick visst bra kritik från domaren som kommenterade i högtalaren efter varje moment. Jag lyssnade inte vad han sa då men efteråt var det ju kul att få höra vad han sagt, främst det positiva. Felen är jag oftast ganska medveten om!!!

Domaren var fenomenal. Han inte bara dömde alltså (och väldigt jämnt vad jag märkte i alla fall) utan kommenterade sin bedömning för varje moment. Varför han gav full pott eller drog av poäng. På ett trevligt sätt så den som valde att lyssna av de tävlande inte skulle sänkas under tiden. Det blev väldigt publikvänligt när det gick att följa bedömningen. En stor eloge till Rolf Weiffert som han hette. Banan var också lagd för minsta möjliga förflyttningar mellan momenten och minsta möjliga koner och annat på planen. Det är ju tillräckligt mkt som kan störa en orutinerad hund ändå.

Gå-rutan, en av våra stora käpphästar, är jag riktigt nöjd med för även om ställandet var lite dåligt och läggandet lite långsamt ner med baken så var sättandet bra och fr.a våra transporter mkt bättre. Hon tittade inte efter några koner utan höll fin kontakt med mig. (Nu fanns det ju inga koner att titta efter förstås!!!).

Inkallningen var inte tolvmässig men dock niomässig (lite sned i sittet, fast det såg inte domaren).

Rutan, kalasfint konskick, ser dock inte rutan först utan kommer in lite snett och jag är inte säker på att hon är inne så jag försöker dirigera om henne, trots att hon inte är tillräckligt tränad på små förflyttningar så jag sabbar det. Inte första gången, usch! Hon var inne från början!! Ja, ja..

Jag kunde i alla fall släppa det direkt och sen smällde vi till med en jättefin app.dirigering, ett jättebra hopp-apport och - bäst av allt, en kalasfin vittring, ingen tvekan, nosar inte förbi när hon snabbt kommer till rätt utan tar den och kommer in. Oh, vad kul! Det var nog en av dagens bästa vittringar tror jag för det momentet ställde till det för många. Man får ju njuta av dom små segrarna för sen föll det platt!

Hon rörde sig inte ur fläcken på fjärren! Ngt helt nytt som jag inte vet varför det hände. Vi gjorde ju fjärren på linje tillsammans med de andra under uppvisningen dagen innan och möjligtvis satt det i ngt därifrån. Hon tyckte det var lite konstigt att göra fjärr med hundar 1,5 meter ifrån sig på båda sidor. Jag såg att hon var lite tveksam och skiftena blev mer korrekta! men långsammare än vanligt då. Det kanske också var så att hon var för trött efter tre dagar på mässan. Ja, jag får fundera lite på det här och lägga upp en stratergi.




Analys och snabbt gripande av vittringspinnen.

Våra poäng blev:
Sitt i grupp 9
Plats 8
Fritt följ 8,5
gårutan 8
Ink 10
Rutan 0
Apportdir. 10
Hoppapport 10
Vittring 10
Fjärr 0
sammanlagt 222,5

Vann gjorde Mona Kjernholm med Marvin och tvåa Lillemor med Krollie. Inte för inte som dom är med i landslaget. Grattis till er båda.

Andra fina prestationer gjorde bl.a Helena med Picknick som inledde med en tia på friaföljet och en tia på gårutan och mkt annat fint. Åsa med Fajta gjorde också en jämn och fin runda som så ofta. Kul att se. Lena Björnsson och Tease blir farliga framöver. Dom är ruggigt bra redan så ung hon nu är lilla Tease.

När jag kom hem och hade hämtat Timjan så blev hon dålig med diarré och har velat gå ut hela kvällen, natten och dagen och kvällen igen ungefär varannan timme. Är man trött eller?
Det första jag tänkte när jag i natt insåg att hon ville ut igen och igen och igen osv så var det faktiskt att Herregud vilken tur att det inte var Abby som var dålig när vi bodde på hotellet. Det är ju inget att behöva gå upp och släppa ut en hund i trädgården om man jämför med att behöva klä på sig varje gång och gå den långa korridoren fram till hissen, ner och ut i den mörka Malmönatten. Stå och frysa och vänta på att hunden krystat ut nästa diarréomgång osv. Vilken tur att vi är hemma!!

Nils Hällgren tog fotona och jag har lovat att jag nästa gång i alla fall inte ska klä mig helt i svart. Det är tillräckligt svårt ändå att ta kort på Abby tydligen. Kul att både BrittMarie och Nisse dök upp och tack för foton och gulliga kommentarer om vårt program. Nisse är ju domare och inte ngn "snäll" sådan (i alla fall inte när det gäller lydnaden - påläst som sjutton) så hans ord väger tungt. "Det som var bra, var mkt bra"!! tack! tack!










måndag 15 mars 2010

Talangläger för oss igen

Vi tränar konskick. Foto: Nils Hällgren


Idag fick jag ett roligt besked. Vi har kommit med till det tredje talanglägret som kommer hållas i Grängesberg igen. Vi är sju från första och andra lägret som får följa med igen och fem av de nya från läger 2. Så, det måste betyda att det blir 8 helt nya som får chansen denna gång. Blir spännande att se vilka det blir. Jag kommer inte ihåg när ansökningstiden går ut (det kanske den gjort redan) men är det ngn som är intresserad så finns det mer information under SBK:s hemsida. Man får leta sig fram under Lydnad och Talanggruppen. Där kan man se vilka kriterier som krävs för att kunna söka.

Förra lägret var så himla kul så jag ser verkligen fram emot det här.

Men innan dess så kommer ju elit-lägret och det känns riktigt pirrigt när jag tänker på det. Landets bästa ekipage, förra årets lydnadslandslag är ju med. Oj, oj! Det gäller att inte få prestationsångest! Det ska hur som helst bli jättespännande.

söndag 14 mars 2010

Zäta-gången

Faktum är att gräset behöver inte ens vara grönt - bara det blir barmark snart! Vackra Lexi. Mona Kjernholm tog bilden.

Upp och ner i träningen som vanligt.

Har fått till några bra träningar med Elin inomhus, det lär väl minska efterhand här kanske för hon tänker hämta hem en ny liten valp framöver. En liten ny staffevalp som ska heta Myra. Tänk att hon hann före, hade planer på att min nästa valp skulle heta det. Det sa jag redan när Abby var liten, att jag borde döpt henne till det, en riktig liten ettermyra som hon var. Men jag nämnde det nog inte till Elin tyvärr. Ja, ja, det får väl bli Myggan el Skalbaggen istället, ha, ha!
Om Elin och hennes agility-framgångar kan man läsa om man googlar på Elinshunderi.

I veckan fick Susann och jag till vår första träning på tre (!) månader. Oj, oj, vad jag kände att det var mkt jag ville ha hjälp med. Två timmar inomhus och dom rann iväg alldeles för snabbt. Vi koncentrerade oss på gå-rutan med både Abby och Lexi. Jag försöker hitta ett sätt där Abby ska skita i hörnen och titta ordentligt på mig istället. Hon vill gärna gå vänster för tidigt. Tränar ganska mkt högerrutor men det har inte hjälpt. Nu började vi istället belöna rakheten och upptagen efter skiftena och det kändes bra men det är ju så mkt som vi inte har kläm på när det gäller det momentet. Skiftena är inte som jag vill ha dom och fotpositionen växlar där hon även kan bli för het och så då hörnen. Är det ngt kvar? Ja, skulle väl vara sista halten då! Hmm, den brukar gå bra även om vi missade den i Gbg.

Nu hade ju Anna Jansson i Hundsport skrivit om hur gå-rutan skulle förändras nästa år, men förslaget hade visst inte gått igenom ännu. Hon skickade ett mail där hon skrev att hon varit lite för snabb och inte kollat källan ordentligt. Om jag förstod förslaget rätt så blir det lite mindre gående men fortfarande en hel del meter, man skulle kommenderas lite mer och då hoppas jag det kan bli ett zäta åt höger el vänster. Man skulle slippa gå runt utan mer framåt efter skiftet och sen tillbaka och förbi bakom hunden och så tillbaka, fånga upp vovven och bli kommenderad nästa sväng och nästa skifte osv. En liten förbättring tycker jag det låter som i alla fall. Hoppas det går igenom. Just nu är jag ingen stor fan av det momentet.

Vittringen känns fortfarande lite osäker. Har ingen aning om vad det beror på. Jag får inte tillbaka den där härliga säkerheten hon hade i höstas riktigt även om hon sällan tar fel. Jag måste fortsätta att klura på det. Tycker att det är ett väldigt enkelt moment egentligen men Abby är inte riktigt inne på samma linje alltid. Ja, ja, det kommer väl tillbaka hoppas jag.

Har tränat flera gånger själv i ridhuset, i torsdags blev det en genomkörare med Abby i alla elitmoment först innan jag tog in Timjan och fortsatte att varva mellan dom. La till lite störningar i form av en apporthög som skulle passeras på vägen in till rutan och träningsväskan vid nedslagsplatsen efter hindret tex.
Fick idén från Susann som tävlade i Bollebygd nyligen. Där tyckte dom det var kul att lägga dumrutan med höga koner bredvid rutan (Lexi var den enda hunden som sprang direkt in i rutan trodde Susann, duktiga Lexi!) och sen tyckte dom också det var kul att placera en låda med apporter bredvid nedslagsplatsen efter hindret, så flera hundar försåg sig med en apport i lådan istället för att ta den som kastats. Dock inte Lexi!

Ja, då tänkte jag att ok, jag har haft störningar vid hindret men aldrig så nära och just där dom landar så, varför inte, bara att träna. Nu var det inga problem för mina vovvar med just dom grejerna, men det gäller att vara kreativ med störningsträningen. Det finns ju så mkt en tävlingsledare på bushumör kan hitta på, medvetet el omedvetet!

Det är otroligt vad mkt man hinner att göra när man tränar själv och har två timmar på sig, inte fryser och underlaget är perfekt (ja, förutom att jag hade föredragit en grön gräsmatta förstås).
Både hundarna och jag var väldigt nöjda efteråt.

Fick till lite träning på Coops parkering också igår. Torr och fin asfalt och bara lite folk som kom och gick. Känns dock lite otäckt med farten till rutan t.ex när det är asfaltsunderlag. Har glömt att kolla tassarna men det gick nog bra.
Till helgen bär det av till Malmö för uppvisning och tävling. Ska bli jättekul att träffa de andra från talanggruppen och lite annat folk jag känner. Vi kommer bo på ett Scandichotell och för mig blir det jättelyxigt. Det ska bli intressant att se hur Abby klarar att vara flera dagar på mässan. Måste försöka se till att det inte blir för länge på lördagen eftersom tävlingen är på söndan och miljön lär trötta ordentligt.

söndag 7 mars 2010

Tävling och uppvisning närmar sig

Foto från Vift, med Bessen i bakgrunden som väntar snällt medan jag håller kurs. Det var ett år sen lilla Bessen som du var med på Vift. Osäker på vem som tagit bilden, förlåt!

Idag fick jag höra av mamma att Bessen äter 9(!)dl ris per dag plus kyckling el fisk edyl. Min sagolika mamma ställer snällt upp och kokar all mat till henne för att hon ska hålla sig bra i magen. Men hur sjutton kan hunden få i sig så mkt per dag utan att gå upp i vikt, plus att hon äter kortison om än i liten dos? Ja, det kanske är hennes sjukdom, om hon nu har benmärgscancer som veterinären trodde som gör att hon inte ökar i vikt. Har ingen aning och vi försöker inte förstå egentligen. Hon mår förträffligt ändå även om hon har lite krämpor. Hur som helst så tänkte nog mamma försöka minska lite på riset framöver. Jag kan inte låta bli att skratta. Vad hon måste vara nöjd lilla Bessen. Hon får ju mat tre gånger om dagen vilket underlättar för hungriga hundar har jag märkt. Gick själv över till att ge alla mina hundar tre gånger per dag sen jag fick labbe i huset. Funkar mkt bättre att hålla vikten och ändå få nöjda hundar.

Förra helgen var jag i Väröbacka och tränade inför ett uppvisningsprogram jag och några till ska ha i Malmö på mässan om två veckor. Det var Mona Kjernholm som frågat mig och Helena, Linda, Lena Björnsson och Lillemor om vi kunde tänka oss att ställa upp. Det är väl tänkt som reklam för tävlingslydnaden som inte alltid är så publikfriande. Det blir också reklam för landslaget och talanggruppen. Jag hörde många positiva kommentarer från icke lydnadsfolk om hur kul dom tyckte det var att titta på lydnadstävlingarna i Göteborg på hundmässan i början på januari. Då var det ju så trevligt med en speaker som kommenterade och berättade under hela dagen när vi tävlade. Vet att många satt kvar och tittade mkt längre bara för att dom fick en större förståelse för vad lydnaden går ut på. Så alla initiativ för att visa att detta är en jättekul sport där både vi själva och hundarna har roligt är av godo tycker jag.

Nu blir det ju en fördel att vi får komma in och träna lite i mässmiljö också. Själva tävlingen är ju på söndagen och uppvisningen på lördan.

Vi hade jätteroligt i lördags, vi fyra som bor lite neråt landet och kunde träffas och ett stort tack till Maria som filmade oss, hjälpte oss med programmet och lånade ut sitt fina ridhus till oss. Vill ngn se ett smakprov så gå in på http://www.kjernholm.se/ under nyheter för att se en filmsnutt på oss.

Annars så är det fortfarande problem att få ihop bra träningspass tycker jag. Har mest tränat själv då kompisarna antingen är sjuka, jobbar eller är insnöade. Men lite träning i inomhusmiljö har det blivit och lite träning i ridhus, även om jag t.o.m fick avboka det en vecka för att taket var så fullt av snö att det kändes för osäkert.

Abby är på alerten som vanligt men själv har jag haft en svacka igen där jag jobbar med den mentala biten. Känt mig osäker på om det verkligen går framåt, känt mig säker på att det ibland inte går framåt! tycker att jag trampar runt i gamla hårda fotspår och det inte bara bokstavligen (även om snön inte gör det hela lättare precis) Skulle verkligen behövt den där mentalträningskursen jag anmält mig till men tiderna ändrades så att jag inte kunde vara med tyvärr. Men även om jag tvivlar på mig själv ibland så är det alltid roligt att träna med en sån här underbar vovve. Tack lilla Abbsibabbsi för att du är så positiv!

Nog med uppmärksamhet till den där lilla fjompan, hälsar en mycket vackrare och intelligentare bc.

Foto: Elin Lilja