Fotgående - hur man väljer att se på det

Jag har bestämt mig - Jag ska lära mig älska att gå ett fritt följ. Det handlar "bara" om inställningen som behöver förändras lite.

Jag har ett bra tag insett att Abby och jag egentligen inte är redo för de stora tävlingarna. Vi har inte hunnit träningstävla tillräckligt och jag har inte gillat att några saker krackelerat på tävlingar. Då pratar jag inte så mkt om detaljer, även om de kan vara nog så viktiga, utan mer om känslan i vissa moment. Och med dålig känsla kommer sakta sitt och dåliga ingångar.

Det som hände nu senast var på rankingtävlingen i Kristinehamn vid första maj. Jag tyckte inte att vi var i form för att tävla, men ett upplägg som SM:t ville jag ju inte missa. Hade det varit en vanlig tävling hade jag inte åkt. Vi har fått till alldeles för lite bra träning i vår. Och fr.a inte tävlingslik och inte heller så mkt helhetsträning och uthållighetsträning som jag siktat på.

Det som hände på tävlingen var att både jag och Abby hade svårt för det långa fria följet. Det var gräsligt, näst intill outhärdligt kallt och jag hade svårt för att känna mig laddad. Näsan rann oavbrutet (Susanns Lexi trodde att hon droppade en godis från munnen när snoret rann, ha, ha!). Fick ett tidigt startnummer vilket jag gillar skarpt men det gjorde att jag inte hade riktig koll på vissa små detaljer, som tex att fria följet var sisådär 10 min långt. Nä, jag ljuger för fulla muggar. Har ingen aning om hur långt det var, men det var lååååångt! Kändes som att Abby inte var riktigt med. Hon satte sig sakta och flera gånger var jag inte säker på att hon satt alls. Kändes inte bra. Tydligen hade domaren inte sett så många fel, vi fick en nia men vi var inte värda den.

Sen var det dags för vittring och där blev hon osäker när jag skickade ut henne, jag tror jag sa fel kommando för hon brukar aldrig tveka. Jag var alltså inte själv bra fokuserad efter fria följet.

Över till nästa ring, ingen väntan emellan, fritt följ fram till dumrutan och sen blev det ett antal avdrag för vinklar och sakta sitt och ligg plus att hon igen inte satte sig på slutet. Det har hänt innan på tävling (och på träning) och har ngt att göra med känslan i fria följet känns det som. Tror det handlar om vad jag förmedlar i dumrutan. Jag har själv kämpat med att få till en bra rytm men har så himla mkt annat också att jobba med så jag går nog väldigt osäkert.

Överlag så gick tävlingen inget vidare för oss men jag är nöjd med vissa delar som tex att hon gjorde fjärren utan att fastna, det var ju en ny grej som hände i Malmö och som jag sen fått jobba med på träning.

Sammanlagt fick vi ihop 270 p och det var ett antal avdrag för dåliga sittande och ingångar plus en del omdirigeringar.

Summan av kardemumman är i alla fall att jag lagt ner en hel del tid på att få tillbaka den goa känslan för vissa delar. Och då återkommer jag till fria följet. Man kommer ju aldrig ifrån det!!

Så nu har jag bestämt mig - lika bra att börja gilla det och träna mera! Synd bara att det är så kort tid kvar till SM men å andra sidan kan jag ta det lugnt med tävlandet sen i sommar.

Min träning av fria följet har i vår mest gått ut på att varva nästan varje moment med fritt följ och även ingång på plan, där jag förut hade ett jaktfot utan kontakt. Det tar ju lite tid att ändra på saker och ting så det där med att gå långa fria följ näää! så lätt att skippa.

Men så bestämde jag mig i förgår. Jag ska lära mig älska ff.

Häromdagen gick jag i alla fall två minuters fritt följ med endast ngn belöning. Det låter väl inte mkt för många men jag har slarvat rejält med att träna uthålligheten som ni hör.
Sen gick jag tre minuter med kommendering två dagar senare där Abby skötte sig bättre än jag. Jag har nämligen nya mål för hur jag ska gå också. Mkt att tänka på är det.

Idag fick jag hjälp av Lottis att bli kommenderad i fyra minuter och tänk!! det kändes skitbra!!!! Hade lovat att använda fem godisar som mest, alltså bara lugn belöning av bra sittande men jag höll utan svårighet igen till tre och jag gick som jag skulle så det blev så bra. Det där som sägs om positiva tankar....

Ja, nu kan säkert många tycka att varför belöna alls om du tränar helhet. Ja, är man belöningsfreak så är man... Nä, el jo, det är jag ju, men just nu vill jag ändå inte ta bort belöningen helt på halterna eftersom dom svajat lite. Men i sommar ska det blandas mera.

Förresten så var det ett mkt proffsigt upplägg på Kristinehamns Bhk så en eloge till dom. Men ett minst lika långt fritt följ väntar på SM:t så klart. Tur man inte är tävlingsledare, hä, hä!!

Daniel Grönbek tog bilden på vårt KM på Elfsborg i höstas.