Det närmar sig

Full fart så fotografen knappt hinner med, sån apportering vill jag ha, tack! Foto: Daniel Grönbek

Veckorna har snott iväg i en väldans fart. Det har varit mkt bredvid träningen som tagit mina tankar och tid i anspråk. Så formen är väl därefter inför sm:t. Men jag ser fram emot att åka och är inställd på att ha kul hela veckan.

Det som känts bra det sista är att fria följet har jag lyckats få till flera pass med kommendering upp till fyra - fem minuter utan större problem. Min inställning har verkligen ändrats och det känns mkt roligare.

Skiftena i dumrutan har blivit lite bättre än innan, stadgan som vanligt fin, transporterna nja, dom pratar vi inte om.

Dirigeringsapporteringen kanon.

Rutan kanon

Fjärren, tekniken nej men attityden mkt bättre och ngt annat mål räknade jag inte med att uppnå.

Inkallningen kanon

Hopp/apport kanon

Vittring, oj, efter hela vårens fina vittringar utan ngt misstag så har senaste veckan bjudit på två fel. Vad är det som händer med detta moment tro?

Ja, jag ska inte lägga fokus på felen nu när det är så nära till nästa helg. Får tänka ut en plan för veckans träning.

Jag och Susann ska åka iväg till Karlstad tidigare så vi hinner bo in oss och träna och ha det mysigt i veckan.

Helene från Sthlm kommer också och det ska bli kul att se hur hennes Lexi utvecklats.

Lena Björnsson ville också träffas och träna. Hon och Tease har ju kommit med till att få tävla på vm:t helgen efter sm och det är ju fantastiskt med denna unga hund.

Elin, min träningskompis och tillika agilityinstruktör gick och vann KM i agility på Borås Bhk förra helgen. Stort Grattis till henne och staffen Nosa. Vi tränade häromdagen (lydnad) och då och de senaste gångerna så har Nosa varit jättefin i koncentration och energi. Nu ska dom säkert kunna ta ett Lp i ettan framöver.

Alla vårkurser är avslutade för min del och det har varit många roliga hundar och människor som vanligt. Höstens kurser är till stor del planerade, gå in på vår hemsida om du är intresserad http://www.vift.se/.

Vårens spårkurs var så kul så jag har lagt in en till i höst bl.a.

Nu är det packning som gäller och städning av bilen, oj, oj! Men som vanligt vräker regnet ner i Borås så jag slapp ta itu med bilstädandet idag. Men det är ju en annan dag imorgon....

Hur jag än bär mig åt med att få in radavstånd på den här sidan så jäklas bloggen med mig, så, efter fem försök så ger jag upp. Ni som orkar läsa får stå ut med all text i ett stycke. Jag borde byta bloggsida, den här är helt opålitlig. Den ändrar radavstånd precis hur som helst. Suck!!

Fotgående - hur man väljer att se på det

Jag har bestämt mig - Jag ska lära mig älska att gå ett fritt följ. Det handlar "bara" om inställningen som behöver förändras lite.

Jag har ett bra tag insett att Abby och jag egentligen inte är redo för de stora tävlingarna. Vi har inte hunnit träningstävla tillräckligt och jag har inte gillat att några saker krackelerat på tävlingar. Då pratar jag inte så mkt om detaljer, även om de kan vara nog så viktiga, utan mer om känslan i vissa moment. Och med dålig känsla kommer sakta sitt och dåliga ingångar.

Det som hände nu senast var på rankingtävlingen i Kristinehamn vid första maj. Jag tyckte inte att vi var i form för att tävla, men ett upplägg som SM:t ville jag ju inte missa. Hade det varit en vanlig tävling hade jag inte åkt. Vi har fått till alldeles för lite bra träning i vår. Och fr.a inte tävlingslik och inte heller så mkt helhetsträning och uthållighetsträning som jag siktat på.

Det som hände på tävlingen var att både jag och Abby hade svårt för det långa fria följet. Det var gräsligt, näst intill outhärdligt kallt och jag hade svårt för att känna mig laddad. Näsan rann oavbrutet (Susanns Lexi trodde att hon droppade en godis från munnen när snoret rann, ha, ha!). Fick ett tidigt startnummer vilket jag gillar skarpt men det gjorde att jag inte hade riktig koll på vissa små detaljer, som tex att fria följet var sisådär 10 min långt. Nä, jag ljuger för fulla muggar. Har ingen aning om hur långt det var, men det var lååååångt! Kändes som att Abby inte var riktigt med. Hon satte sig sakta och flera gånger var jag inte säker på att hon satt alls. Kändes inte bra. Tydligen hade domaren inte sett så många fel, vi fick en nia men vi var inte värda den.

Sen var det dags för vittring och där blev hon osäker när jag skickade ut henne, jag tror jag sa fel kommando för hon brukar aldrig tveka. Jag var alltså inte själv bra fokuserad efter fria följet.

Över till nästa ring, ingen väntan emellan, fritt följ fram till dumrutan och sen blev det ett antal avdrag för vinklar och sakta sitt och ligg plus att hon igen inte satte sig på slutet. Det har hänt innan på tävling (och på träning) och har ngt att göra med känslan i fria följet känns det som. Tror det handlar om vad jag förmedlar i dumrutan. Jag har själv kämpat med att få till en bra rytm men har så himla mkt annat också att jobba med så jag går nog väldigt osäkert.

Överlag så gick tävlingen inget vidare för oss men jag är nöjd med vissa delar som tex att hon gjorde fjärren utan att fastna, det var ju en ny grej som hände i Malmö och som jag sen fått jobba med på träning.

Sammanlagt fick vi ihop 270 p och det var ett antal avdrag för dåliga sittande och ingångar plus en del omdirigeringar.

Summan av kardemumman är i alla fall att jag lagt ner en hel del tid på att få tillbaka den goa känslan för vissa delar. Och då återkommer jag till fria följet. Man kommer ju aldrig ifrån det!!

Så nu har jag bestämt mig - lika bra att börja gilla det och träna mera! Synd bara att det är så kort tid kvar till SM men å andra sidan kan jag ta det lugnt med tävlandet sen i sommar.

Min träning av fria följet har i vår mest gått ut på att varva nästan varje moment med fritt följ och även ingång på plan, där jag förut hade ett jaktfot utan kontakt. Det tar ju lite tid att ändra på saker och ting så det där med att gå långa fria följ näää! så lätt att skippa.

Men så bestämde jag mig i förgår. Jag ska lära mig älska ff.

Häromdagen gick jag i alla fall två minuters fritt följ med endast ngn belöning. Det låter väl inte mkt för många men jag har slarvat rejält med att träna uthålligheten som ni hör.
Sen gick jag tre minuter med kommendering två dagar senare där Abby skötte sig bättre än jag. Jag har nämligen nya mål för hur jag ska gå också. Mkt att tänka på är det.

Idag fick jag hjälp av Lottis att bli kommenderad i fyra minuter och tänk!! det kändes skitbra!!!! Hade lovat att använda fem godisar som mest, alltså bara lugn belöning av bra sittande men jag höll utan svårighet igen till tre och jag gick som jag skulle så det blev så bra. Det där som sägs om positiva tankar....

Ja, nu kan säkert många tycka att varför belöna alls om du tränar helhet. Ja, är man belöningsfreak så är man... Nä, el jo, det är jag ju, men just nu vill jag ändå inte ta bort belöningen helt på halterna eftersom dom svajat lite. Men i sommar ska det blandas mera.

Förresten så var det ett mkt proffsigt upplägg på Kristinehamns Bhk så en eloge till dom. Men ett minst lika långt fritt följ väntar på SM:t så klart. Tur man inte är tävlingsledare, hä, hä!!

Daniel Grönbek tog bilden på vårt KM på Elfsborg i höstas.