Nytt år på gång

Du kan inte ta mig!
Min underbara härliga Abby - hon gör mig så himla glad varje dag.


Inte skrivit mkt på bloggen i höst. Fr.a beror det på att den jäklas så med mig. Flyttar textrader lite som den vill. Jag har tröttnat så nu ska jag fixa mig en ny blogg.

Men det kan ju vara bra att göra en liten sammanfattning så här sista dagen på året. Hur har det gått med våra mål? Jag tittar tillbaka till början på året för att se vad jag hoppades på.

Lite delmål:

Träna mer länkningar av moment - ja, har blivit mkt bättre på det.

Förbättra stegförflyttningarna - ja, dom har blivit rejält mkt bättre

Få till en jämnhet i transporter och säkrare skiften i dumrutan - ja, transporterna mkt bättre, skiftena bättre men då och då missar hon sittet

Bibehålla vår fina inkallning och inte ta den för givet utan fortsätta jobba med den - ja, det tycker jag vi klarat av bra.




Säkra upp rutan med backupsystem - nej, där har vi jättelångt kvar, massor av träning behövs

Försvåra störningarna på planen vid tex konskick, hopp, rutan - ja hade nog kunnat lägga ännu mer träning på det men tycker det går ganska bra när jag gör det.

Förbättra Fjärren rejält, få till ett bra bakåttänk efter STÅ - det går framåt, fra Stå-sitt

Belöna upp transporter mellan moment mer - slarvar jag med

Sitt i grupp med mer störningar - nej, där är jag inte duktig

Komma ihåg att träna hoppteknik och söka hinder - Abby har blivit så mkt bättre på tekniken så nu är det ännu mer träning på söka hinder som behövs, ´ännu svårare vinklar.


Få en snabbare nosanalys på vittringen - nja, det där momenten går lite upp och ner





Mina stora mål var:

Att komma med på det första landslagslägret - Det gjorde vi och det var härligt och skojigt!

Delta på några rankingtävlingar: Ja, blev en mindre än jag tänkt. Är mkt nöjd med debuten inomhus i Gbg och sen Malmö. Våra resultat hade kunnat vara bättre förstås.

Komma med till talanglägret i våras: Det gjorde vi och kul var det



Tävla SM för första gången - Ja det gjorde vi och jag är nöjd med vår prestation även om vi inte kom till final.

Tävla "landslagskampen" mot norrmännens talangtrupp - det gjorde vi bra

Få ihop SM-poäng till nästa år - har vi kanske fått, men det kan fattas en bra tävling så inte helt säkert.

Starta Öppenklass i jakt - blev inte så men ett WT blev det som jag var riktigt nöjd med.

Bestämma mig för om jag skulle para Abby eller inte - Ja, blev inte i höst och nu är jag nog ganska säker på att jag låter bli det. Ska nog ge tävlandet och andra mål en chans i vår och sen är det för sent. I april fyller min lilla pärla fem år.


Sammanfattningsvis tycker jag vi gått framåt och lyckats med många mål och delmål. Mkt att jobba vidare med förstås. Ska sätta upp nya mål för nästa år.



2010 miste vi också vår kära lilla Bess. Denna underbara vovve som gett både mig och mamma och pappa så många fina minnen att tänka tillbaka på. Det känns faktiskt som att hon fortfarande lever där hemma i småland. Och på ngt sätt gör hon kanske det.
Bilden vägrar att flytta på sig, kanske har Bessen själv ngt med det hela att göra, hon föredrog att vara nr 1 i alla lägen så givetvis ska hon vara överst på den här sidan också.

Gott Nytt År alla kära vänner/kursdeltagare/familj som läser den här sidan. Jag får återkomma när jag fixat ny blogg.

Lite sm-poäng

Idag stannade hakan i backen som den skulle. Ja, bilden är väl lite somrigare än en grådisig novemberdag men vi hade en väldig tur med vädret.

Jag kände mig inte riktigt i form för tävling idag men hade absolut inget annat att skylla på så jag åkte iväg till en tävling i Mark med en härlig samlingstid kl:11. Lyxigt!

Vi fick startnr 1, vilket jag absolut gillar. Den enda nackdelen är att man inte hunnit se upplägget ordentligt.

Jag tycker vi gjorde en hyfsad tävling, inte vår bästa men helt ok. Domaren var lite snäll med några poäng men det "drabbade" inte bara mig, så rättvist blev det nog.

På uppvärmningen kändes Abby pigg och glad men sen i friaföljet var hon inte riktigt så bra som jag vill ha henne. Inga stora missar men känslan var inte som den kan vara. Dumrutan var jag helt dum i huvet kan man lugnt säga. Gick för fort och var stel och konstig sa Agneta som var med som coach och bästa iakttagare och Abby missar sittet. Synd! Bara att slå sig själv i huvet och inse att den där dumrutan måste tränas med kommendering, det funkar inte att bara träna den när man är själv.

Våra poäng blev:

Sitt i grupp 10p

Plats 10p

Fritt följ 9p, sitter sakta, luftig vid vändning

Gårutan 6,5p, står vid sitt, ngt sent läggande

Ink 10p

Rutan 10p

Dir.app 10p

Hopp 10p

Vittring 9,5, lite tveksamt

Fjärr 10p

Allt som allt 305p och klassvinst. Mest nöjd är jag nog med fjärren som kändes och såg i det närmaste perfekt ut tror jag, stilla baktassar och bra attityd och känsla. Plus att jag är nöjd med mig själv att jag kunde släppa missen på dumrutan och jobba vidare.

Grattis till Åsa o Fajta som gjorde en jättefin runda o kom på andra plats och fick till sina högsta poäng hittills om jag förstod det rätt, strax över 300-gränsen.

Kurs för Maria Hagström

I helgen var jag på kurs för Maria Hagström. Anders Svensson och Heléne Lindström hade anordnat kursen och hyrt inomhushall i Boxholm. Det var bara sista timmarna på söndagen som vi fick vara utomhus då det råkat bli någon sorts dubbelbokning. Som tur var så var vädret strålande för att vara i november.


Malin och Jojo, en bekantskap från talanggruppen, lyssnar på Marias råd. En härlig terv med stor utstrålning.

Några åhörare passar på att sola sig lite när dom lyssnar på Maria.

Som vanligt var det jätteinspirerande att gå på kurs för Maria. Hon är alltid engagerad och har massor av tips och råd att förmedla. Den här gången visade hon även upp lite träning med Ylle i bl.a låsablickenövningar. Bra att ha inför framåtsändande, dumrutan, sittande i grupp m.m.

Hennes fjärr där hon står bakom Ylle och han gör skiftena lika snyggt som om hon stod framför honom, är väldigt imponerande.

Jag passade på att träna lite ingång på plan, ett längre fritt följ, några kedjor med olika moment och dessutom ett pass med några moment där Maria skulle hitta på att försöka få mig ur fokus. Hon lyckades lite grann när hon började presentera mig för åhörarna så jag blev lite full i skratt, annars tycker jag att jag höll fokus bra. Abby klarade sig också jättefint. Hon blev lite fundersam när Maria la sig bredvid mig på inkallningen så där tog hon lite extra stöd mot mitt ben vid ingången. Att utföra dir.apportering när Maria först tagit bort konen och sen satt dit den igen var inga problem. Inte heller att göra Hopp-apport med ett hav av människor runt om hindret. Duktiga lilla Abby, jag tror knappt hon märkte dom. Apporten skulle ju hittas och levereras, punkt, slut. Rolig träning blev det.

Om man inte kan hålla fokus själv, hur sjutton ska då hunden kunna göra det? men visst är det väl det vi många gånger lite orättvist begär eller?

Vad vi behöver allra mest enligt Maria så är det att träna helhet! Har någon hört det förut??

Får vi bara till helheten så kan det bli riktigt bra. Ja, suck! Det är ju så roligt med detaljträning plus att det är ju så många detaljer som inte är bra nog ännu! Ja, jag vet, jag måste skärpa mig ännu mer. Även om jag varit supermycket bättre på helhetsträningen det senaste halvåret, så kan jag bli ännu bättre, absolut!

Så till något helt annat, Abby blev inte parad nu. Så jag måste besluta mig för om det ska bli någon parning på nästa löp eller om vi ska satsa på vår tävlingskarriär i vår. Ett inte helt lätt beslut. Jag är jättesugen på kombinationen, Abby och Mac, men, men.... och vårvalpar är ju så trevligt!

En prins ska det va!

Eller en man av folket går också jättebra. Är detta en kontaktannons tro? Nä, bara lite reklam för Abbys nya fästman.

Han heter Mac, Tromperbakkens Mac Cloud och är född i Danmark. Regnr S58944/2008. Mac bor på Gravels Kennel hos Helena Boström. För att se bild på honom, gå in på www.gravels.se

Mac fick ett förstapris i nkl nyligen med HP. Han är myopatitestad fri och genom föräldrarna fri från PRA och friröntgad förstås. Han fick i våras två kullar som utvecklats fint.

Helena beskriver honom som trevlig och okomplicerad, har redan från början haft lätt att fokusera, jobbar uthålligt och med fart och har dessutom en tydlig av och påknapp. Lättlärd och social, mkt lekfull och trevlig med alla, både folk och andra hundar. Går genom vilka snår och buskage som helst utan problem.

Så håll nu tummarna för att dom gillar varandra och att allt går bra. Abby har regnr S36639/2006 om någon vill titta på kombinationen eller vet någon som är på jakt efter en liten jakträka.

Det här är jättespännande men.... Är ju första gången jag har en sån här bra tik så nu är det väl dags att våga då! Oj, oj! Nervöst är det!!

Boråstävling

Foto: Nils Hällgren

Förra helgen tävlade jag och Abby igen i lydnad. Känslan var bra genom större delen av programmet.

Mest nöjd är jag med att jag lyckades samla ihop Abby väldigt snabbt efter platsliggningen. Oftast brukar hon få ngt hårt att tugga på när vi sprungit ut till väskan men det hann jag inte med att ge henne den här gången. Hade startnummer ett och fick ett diffust svar när jag bad om att få fem minuter till uppvärmning. Så lite stressad kände jag mig men med hjälp att Lottis kommendering kom vi snabbt in i jobbtänk utanför planen.

Ingången på plan blev jättefin och fria följet kändes helt ok.

På dumrutan missade Abby att sätta sig, lite tråkigt, men annars kändes både skiften och transporter riktigt fina. Jag har jobbat en hel del med ställandet för att få bort det där extra trampsteget och den här gången blev det ett fint stopp.

De andra momenten kändes också bra fram till vittringen. Tävlingsledaren glömde att be mig vända mig om, jag blev lite fundersam på hur jag skulle göra men stod kvar utan att vända själv. Jag tror inte det betydde något för Abby men efter ett, som det såg ut, bra jobb där ute tog hon pinnen bredvid den rätta. Tråkigt, fick samma grej några dagar innan, men har inte lagt ner någon extra intensivträning på momentet. Så, ja, jag får skylla mig själv. Blir lätt lite för säker på det här momentet för att Abby så sällan tar fel. Men just på några tävlingar (och träningar) har det ju hänt. Bara att skärpa till sig alltså.

Sen kom sista momentet som blev en rejäl utmaning för oss båda. Jag hade bett om att få reda på ordningen i fjärren innan eftersom jag startade som nr ett. Fick ett lite rörigt intryck av vad tävlingsledaren tänkt sig men trodde jag förstod.

Om jag kommer ihåg rätt så blev det Sitt, Stå, Sitt, Ligg, Sitt, Stå, Sitt, Ligg edyl, med upp till 6-7 sekunder emellan. En kompis räknade till 10 sekunder emellan ett skifte och till åtta skiften allt som allt. Jag är lite osäker för jag blev ganska ställd. Till slut när vi bara fick stå där och vänta och vänta så satte sig Abby i förväg en gång. Varken domare eller tävlingsledare verkade tycka att det var något konstigt i alla fall. Nästa tävlande fick fyra skiften!! Men, i och med att det inte spelade så stor roll eftersom poängen inte blev så höga så kände jag inte att det var någon idé att säga till om tekniskt fel. Kanske dumt av mig. Men jag fick i alla fall lära mig att jag måste träna mer på att vänta längre mellan skiftena så inte Abby (el jag) blir osäker om det sker igen.

Ja, mina betyg blev i alla fall:

Sitt 10p

Plats 10p

Fritt följ 10p

Dumrutan 7p, sitter ej

Ink 9p, långt ställande, (jag ställde för sent, tror jag)

Rutan 10p

Dir app 10p

Hopp 10p

Vittring 0p

Fjärr 8 p, går fram lite på ställandet (baktassarna var stilla)

Sammanlagt 269 p och en andraplacering

Oj då!

Mitt senaste inlägg hamnade visst på fel datum och inte är jag människa att kunna få till det rätt så, är det ngn som vill läsa om mina små tankar om träningstävling kontra tävlingsträning så titta in på den 8 september istället!

Abbibabbi fotades av Nils Hällgren

Vilken toppentävling!

Ställandet på inkallningen, en rysare för matte.

Vi är lite laddade!!

Idag hade vi vår dag. Det var tävling på hemmaklubben. Jättefin starttid kl:11 var det samling. Lyxigt!

Jag var helt slut efter gårdagens rantande på Ullared så en sovmorgon var behövlig. Hade köpt en ny härlig leksak till Abby som hon skulle få efter tävlingen var det tänkt. Hon var lite laddad när hon satt och väntade i bilen medan jag packade om väskan med allsköns godsaker.

Vi fick startnr 1 av 4 så den här gången var jag inte orolig över vilket nr jag skulle få. Kunde ju inte bli mer väntetid än som nr 4 och ettan har jag inget emot. Det kändes riktigt skönt att få tävla en mindre tävling idag.

Sittandet gick bra, platsen la hon inte ner huvudet, ett lite tråkigt beteende som kommer ibland. Inget att göra åt mitt under tävling och det blev ändå full pott på båda momenten. Måste lägga in en kampanj igen på nermedhakanträningen.

Fick några minuter emellan för belöning och uppvärmning. Trivs väldigt bra med att ha någon som kommenderar mig ändå tills jag ska gå in på planen. Abby kändes fin på ingången. Vi fick ett väldigt bra upplägg på friaföljet, inte så himla långt. Liten miss i stegförflyttningarna där hon inte satte sig, annars var det nog bra.

Dumrutan, där låg hon på så jag fick henne inte att gå fot fram till startpunkten. Lite het men höll position bra, ett steg på ställandet drog ner på betyget lite. Kändes helt ok annars.

Inkallningen skrämde hon mig lite på, såg ut som hon tänkte lägga sig på ställandet,hon tog i så hon knäade men stog gjorde hon, min fina lilla vovve. Läggandet gjorde hon så Annika tävlingsledaren fick ett skrattanfall igen, det brukar hon få när hon ser Abbys inkallning.

Rutan, fint konskick och mkt fint in i rutan och jag ropade mitt ståkommando väldigt! tidigt. Det var en av mina främsta uppgifter under den här tävlingen, att vara snabb vid rutan. Det lyckades och hela momentet blev fint.

Dir.apporteringen, lite långt bak vid konen, hon sprang så himla snabbt så jag var inte med på att hon skulle dra iväg så, men jag bedömde henne som inne och skickade vidare, vilket var tur för det blev full pott.

Hopp-apport bra

Vittring bra

Fjärr, lite fram från stå-sitt

Betygen:

Sittandet: 10p

Plats: 10p

Fritt följ: 9p (Sitter ej)

Gårutan: 9,5p (steg vid ställandet)

Inkallning: 10p (Mkt bra!)

Rutan: 10p (Mkt bra!)

Dir.app 10p

Hopp 10p

Vittring: 10p

Fjärr: 9,5 p (Något fram)

Sammanlagt: vårt bästa resultat hittills: 313,5 p

Oh, vad det kändes roligt. Jag är supernöjd med Abbys härliga fart och glädje och jag är nöjd med det mesta jag gjorde, ngn miss får jag nog ta på mig men det kostade inte poäng den här gången vilket ju är väldigt skönt.

Elfsborg ordnade som vanligt en toppentävling. Fina priser, vi fick en stor handduk med hundmotiv, en gullig nallebjörn, en gratistävling på klubben, ett jättefint och mjukt läderkoppel och till sist fick Abby Domarens pris för bästa inkallning och ruta. Oj, oj, jag blev lite tårögd. Det var ett hundshampo. Kanske ska prova att bada henne en gång, har nog aldrig testat det, ha, ha!

Stort tack till träningshjälpen gulliga vänner.

Susann och Frodo pånyttdebuterade kan man väl säga, efter lite uppehåll och dom gjorde väldigt bra ifrån sig. Vissa detaljer gjorde han nästan bättre på tävlingen än på träning.

Jessica och Kalle såg grymt taggade ut och hade en härlig utstrålning.

Linas Lova som inte alltid tycker att tävling är det absolut roligaste i livet var så ivrig så hon t.o.m tjuvade från rutan, det får man nog se som positivt.

Kul att bara tävla med elfsborgare en gång.

Och Tack till vår ständige fotograf på klubben, Daniel Grönbek. Jag snodde bilderna från honom igen. Och Tack till en mycket bra tävlingsledare, Annika Hallin som också gjorde en strålande insats. Det underlättar ju när tävlingsledaren är proffsig.

Nu njuter vi ikväll av en riktigt bra dag.

Träningstävling el Tävlingsträning?

Foto: Daniel Grönbek

När jag var med i en Stockholmsklubb för ett antal år sen och tränade och tävlade med min Bess så blev jag nog på klubben sedd som väldigt konstig och besvärlig när det var dags för det som kallades för träningstävling.

En träningstävling var precis som en vanlig tävling. Jag tror t.o.m det var prisutdelning efteråt om jag minns rätt. Dom flesta verkade ta det på stort allvar och gjorde ingen skillnad mig veterligt på denna "träning" och en vanlig tävling. Dom körde alltså på med ett helt lydnadsprogram utan belöningar inplanerade överhuvudtaget. Däremot kunde det vara en och annan grövre korrigering, när det nu ändå inte var på "riktigt", men det var inte så vanligt heller.

Jag började ju direkt med att vara besvärlig och ville belöna min hund på sittandet efter en väldigt kort tid. Nu var det inga mer hundar i eliten då så jag behövde ju bara någon annan hund som kunde sitta bredvid en liten stund och få ingången på planen och uppställningen tävlingsmässig.

Jag minns en gång när jag fick ta mig en 10 minutersstund för att förklara för domaren om detta upplägg. Låter upplägget komplicerat? Jag tyckte ju inte det, men det tyckte domaren (ja, vi hade en riktig domare som ställde upp!). Bess hade väldigt svårt för att kunna sitta när andra hundar satt bredvid. Hon ville gärna lägga sig, tyckte nog att det kändes tryggare. Så träningen var ju jätteviktig för mig att få till lite positivt tävlingsmässig och jag ville ibland göra ett kort sittande bara och - jag ville belöna på planen! Det var oerhört svårt att förstå att jag inte ville ha det helt tävlingsmässigt med två minuter och plats efteråt. Ja, ja, det var ett tag sen.

Hur som helst så tror jag det är viktigt att få till mycket tävlingslik träning och jag väljer där att gå in och belöna min hund i olika delar. Andra väljer att gå in och korrigera sin hund, en del säger att det är viktigt att "komma åt" hunden i tävlingslik träning. Två helt olika sätt att bygga sin träning på förstås.

Men då har man ju en plan, vare sig man vill belöna upp något el korrigera något. Det jag tror kan bli svårt är för nybörjare som kanske inte tänker mer än att träningstävling är tävling - fast med ett resultat som inte registreras. Det blir allvarligt och kanske riktigt nervöst. Skulle ju kunna vara en riktigt bra chans att tex lära hunden att det kan komma belöning i alla fall, trots att matte är lite konstig. Men hur många nybörjare klarar att ta dessa chanser? Där har nog vi som kommit lite längre i lydnaden chansen att visa att vi tränar tävling, vi tävlar inte på riktigt då. Förhoppningsvis ska vi kunna föra över de här tankarna på tävlingsträningar framöver på vår egen klubb.

Det är så vanligt att se hundar som kroknar när dom märker att det är tävling och dom flesta av oss är väl livrädda för just det. Att gå in med en hund på tävlingsplanen och den inte alls är med, känslan är helt fel, nervositeten ökar, hunden kroknar ännu mer, vart tog den vägen? Ja, fy sjutton vilken otäck känsla! Vem vill uppleva det? Och vem har inte upplevt det någon gång, kanske inte så tydligt för publiken men för en själv? Att man inte är ett team.

Det är här det kommer in att få chansen att tävlingsträna. Att inte se det som en tävling men att träna sig på att tävla! Skillnaden kan vara stor. Att hitta rätt känsla med sin hund, att kunna gå in, göra en ingång på planen och kanske belöna just där. Leka en stund medans tävlingsledaren står och mal på med sin kommendering. Eller nästa gång, ställa upp, börja ett moment, belöna med en liten gotta mitt i ett fritt följ tex, men sen kunna fortsätta samma moment el gå över till ett annat och belöna början på det, eller belöna en transport mellan två moment. Ja, variationerna är många.

För unga hundar är det kanske självklart för en del att man gör så med för att vänja dom vid situationen, men jag tror att de flesta får alldeles för lite träning på detta. Det är ju inte bara hunden som ska tränas i att känna igen situationen och uppleva den som positiv och härlig, det krävs ju samma sak av människan bredvid. Att kunna hålla kontroll på sina nerver, kunna hålla fokus, inte bli störd om något inte blir exakt som man tänkt sig under ett moment el mellan momenten. Och ha roligt på vägen!

Att med tiden kunna länka ihop lite fler delar, lite fler moment, överraska med en belöning men också kunna köra flera moment i rad utan annat än mig själv och min röst som ska stärka upp min hund och få den att vilja jobba lite till. Visst krävs det enormt mkt träning på det här om min hund ska ha chans att känna igen en riktig tävling som det jag vill att det ska vara - en skitkul träning! För handen på hjärtat, inte är det för hundarnas skull vi tävlar eller?

Jag har inte fått till tillräckligt med sån här träning men den här hösten har jag och några till börjat en tävlingsträningskurs för Mona Kjernholm som går varannan vecka. Det gör att jag vet att jag åtminstone får till lite tävlingslik träning så pass ofta. Vi är på olika ställen varje gång, vi kör gruppmoment varje gång och sen väljer man själv ut några moment el länkningar av delar som hunden kan lite grann (det är flera valpar/unghundar med) och vi har chans att utnyttja de andra på olika vis på planen. Kanske vill någon ha lite extra störningar av folk som rör sig runt omkring el få en massa applåder för en viss detalj etc. Så mycket mer man kan göra när man har tillgång till många människor som alla är villiga att hjälpa till och som vill att det ska gå bra för de andra.

Därtill får vi givetvis tips och råd om förbättringar av Mona så klart. Det här är verkligen guld värt för att få till en bra tävlingskänsla så till vår stora glädje ska vi nu få fortsätta till våren också och det var ju jättekul att veta. En skitbra kurs helt enkelt som ger lite mer av det där som jag och Abby verkligen behöver. Hoppas det är fler som kan hitta såna här bra kurser för jag tror aldrig man kan få till för mkt tävlingslik träning. Det viktigaste (för mig) är bara att ha väldigt roligt under tiden, vare sig man tränar på små pillriga detaljer el helhetstränar.

"Landslagskampen"

Till något roligare än förra inlägget. Har varit iväg i Kristinehamn på "landslagstävling" mot norrmännen. Det var vi som ville och kunde från svenska talangtruppen som fick möta den norska rekruttruppen el vad den nu heter.

Marika och jag med Abby och Ronja kom fram fredagkväll och jag hann bara ta ut Abby en liten stund på brukshundklubbens planer innan det var dags att åka till campingen och sova.

Själva tävlingen skulle börja dagen efter och det var Kristinehamns brukshundklubb med sina eldsjälar, bla Lillemor och Kjell Edström som ställde upp och ordnade en specialtävling för oss.

Vi var laddade till klorna! Ja, med svenska flaggan målad på kinden och med blågula naglar och vit t-shirt som Arrak sponsrat med var vi riktigt tjusiga. Tyvärr passade min kamera på att lägga av fullständigt så några fina foton blev det inte för mig.

De flesta tävlade i elitklass och planen var delad till två planer.

Årets segrare i SM, Lillemors Krollie fick vara provhund och det var en fröjd att se dom båda som vanligt. Hon ser så glad och pigg ut lilla Krollie. Och jag tror att dom båda njöt av att få "tävla" lite igen.

Tävlingen började sen med platsliggning på plan ett och sittande på plan två. Jag hade turen att få startnr 2 så vi gick ut i första gruppen.

Abby la sig och låg fint men satte sig inte upp utan jag fick lägga till ett dk. Dumma mig, detta hände ju i tisdags också och jag har ändå inte tränat det sen dess. Klantigt!!

Sittande gick jättebra.

Sen var det då dags för resten av programmet och på första planen var det fritt följ, gårutan och inkallning. Det mesta kändes bra, fick fina poäng på alla momenten men mest glad var jag nog över tian i gårutan. Den har jag verkligen jobbat och jobbar med, både min attityd till den och Abbys känsla och precision. Visst hjälpte jag henne lite men hellre det och bra poäng än stora missar. Fick dock höra från vår coach Anders Kjernholm att det var dags att ta tag i dk:na. Ja, det får bli en senare fråga.

Så direkt över till andra planen där det var det dags för rutan. Fint konskick, hög fart, som vanligt blev jag lite sen i min stoppsignal och Abby vände upp lite för mkt åt höger. Fick beslutsångest på ngn sekund vilket räckte för att Abby skulle lägga sig själv. Där rök ett antal poäng men hon var i alla fall inne i rutan som tur var.

Dirigeringsapporteringen kändes jättebra.

Sen började jag min klant förbereda henne för vittringen, tänkte tydligen hoppa över hoppet för det fanns inte med i mina tankar. Men Abby blandade inte ihop momenten, vilket kanske i och för sig ska mkt till när man ställer upp framför ett hopphinder! Lite nerdrag för slarvigt gripande och snett sitt.

Vittringen gick sen fint och på fjärren var hon med i både känsla och tanke men det som brukar strula, bakåtsittet, gjorde det även då och vi fick lite avdrag där med. Sitter inte på träning och givetvis inte på tävling då heller.

Allt som allt slutade vi på 301,5 poäng, en förstaplacering där Sofia och Tia låg precis efter på 301. Med fyra svenskar på de fem högsta platserna vann vi svenskar över norrmännen på denna vår första nordiska talangkamp. Många gjorde väldigt fina moment men fick lite nollor här och där. Det är så mkt som ska stämma och den här gången var det vår tur att lyckas med en bra runda. Kändes skönt för självförtroendet.

Mina poäng:

Plats: 8p

Sitt: 10p

Fritt följ 9,5p

Gårutan 10p

Inkallning 10p

Rutan 8p

Dir.app 10p

Hopp 9p

Vittring 10p

Fjärr 9p

Jag är supernöjd med känslan på planen. Abby höll ihop sig bra, jag gjorde några småmissar. En riktigt bra tävling för oss. Och så många fina kommentarer efteråt. Tack för dom, det värmer verkligen. Flera från Norge tyckte det var kul med en labbe i topp.

Tack för all kämparglöd och rolig träning på söndagen ni alla - både svenskar och norrkvinns. Ja, det är ont om karlar i talangtrupperna, men vår Antti och Anders Kj drog sig inte heller för att fixa till naglarna innan tävlingen. Vad gör man inte för laget? Blev visst lite konstiga blickar på ngn restaurang senare för Anders på hemresan, ha, ha!!

Själv hittade jag inget aceton hemma så mina nya kursdeltagare får väl undra lite ikväll på jobbet när jag kommer med blåa naglar med gula ränder på.

Sofia (Heléne på distans) och jag passade på att tacka våra coacher för talanggruppen lite extra på lördagkvällen. Vi har bestämt oss för att det här var vår sista talangträff. Troligtvis hade vi blivit utkastade nu ändå. Det är dags för nya talanger att få en chans att vara med på dessa härliga träffar. Få nya kontakter med lydnadsnördar, få tips och hjälp på vägen till en fin lydnadskarriär. Det är bara att söka nu. Nästa talangläger blir i oktober. Tveka inte!!!

På lördagkvällen hade vi mingel och middag. Tack till Kristinehamns Brukshundklubb för ett fantastiskt engagemang.

Lillemor Edström tog fotot.

Bessen har somnat in och blivit en änglahund

Idag har lilla Bess somnat in.

14 år den 22 juni

Kloka Bessen

Vackra Bessen

I unga år med bästa träningskompisen Jacken




Full fart efter en boll trots att ryggen var lite stel och vändningarna inte så snabba längre.




Min första riktiga tävlingshund, så många härliga upplevelser vi haft lilla Bess.











Många roliga promenader med Pia och Jacken blev det när vi bodde i Stockholm, Pia tog bilden på Fina Bessen som nu får göra Jacken och dvärgschnauzern Yra, taxen Diva mfl sällskap i hundhimlen.

Tack till en underbar hund som vi fått ha kvar i familjen i många år. Det kommer märkas att du inte finns här längre lilla Bess fastän du bott hos Mamma och Pappa till stor del de senaste åren. Ett bättre liv kunde du nog inte fått med kärlek, massor av hemlagad mat, och uppmärksamhet i mängd utan någon annan hund som försöker stjäla showen.

Tack för alla skratt du gett mig genom åren min älskade lilla hund!

Working Test - en blöt historia

Förberedd på regn hade jag stoppat med tre regnjackor, varav jag visste att två inte var att lita på. Den tredje, en härlig tät regnjacka som brukar hålla vätan stången, hade jag tyvärr perforerat lite där bak med säkerhetsnålar på sm:t för att jag inte hade ngn annan jacka att ta till på morgonen när det regnade och nummerlappen skulle sitta fast någonstans. Hörde av någon en kommentar om att nu sabbade jag min jacka, men tänkte mest att det var väl en liten överdrift i alla fall. Ha, ha!!
Nu fick jag besked om vem som hade rätt.
Det var inte jag i alla fall. Jackan släppte inte bara igenom lite blöta där bak där säkerhetsnålarna suttit utan även fram och runt om. Tio, tolv grader varmt är man ju heller inte van vid nu så vi var ett tappert gäng som frös oss igenom gårdagen.

Provet gick av stapeln i Habotrakten, Annika och jag åkte ihop med tre hundar. Vi hade lyckats ta oss dit utan att köra fel, en bedrift i sig när vi alltid har svårt att både prata hund och navigera oss fram samtidigt. (på hemvägen tog vi dock en liten extravända bara för att hålla på traditionen!)

Det krävdes en hel del egenpeppning för att överhuvudtaget stanna kvar och göra alla stationer när regnet vräkte ner oavbrutet. Väntetiden låg på upp till 1,5 timme på ngn station. Och under tiden man väntade fick man inte röra sig runt med hunden (då hade man tappat sin plats plus att man då kunde störa någon hund vid någon station längre bort, sas det). Lilla Abby frös och skakade och jag var lite orolig att hon skulle få vattensvans el ngt värre. Tyvärr har väl inte hon heller ngt täcke som håller vätan riktigt bra. Och ingen hade nog räknat med såna väntetider. Har ju varit på workingtester tidigare som inte alls lagts upp på det här sättet.

Eftersom Abby är uppflyttad till öppenklass på b-prov så var vi nu med i öppenklass här också. Första stationen var en walk-up, det är svårt nog när hunden är lite uppvärmd och absolut det jag tycker är svårast att starta med. Abby höll dock ihop sig utan att knalla men drog för långt förbi en markering i skogen så jag fick vissla lite på henne. Sen skötte hon sig bra när min parhund knallade, hon låter sig sällan störas om ngn hund springer ut medan hon jobbar. Tyvärr såg hon inte alls en markering då vi blev dolda bakom skytten så där rök många poäng innan hon fick in den. Blev 12 poäng bara. Nästan allt avdrag berodde på mig. Inte helt ovanligt!

Två stationer bestod av långa dirigeringar. Längre än vad jag gjort på träning och jag tyckte vi löste dom bra. Fick 16 poäng på båda.

Markering på tid på en ruta där andra skottet gick och dummiesen kastades iväg innan man fått in den första om det drog ut på tiden. Man hade en minut på sig att i knölig terräng få in nr ett. Det här var väldigt svårt för nybörjarhundarna och jag tror många fick en nolla på den stationen. Det var också den station nybörjarhundarna måste starta med. Vi lyckades få ihop 14 p där i alla fall men så snyggt blev det väl inte precis.

En dubbelmarkering som jag själv tyckte gick riktigt klockrent blev vår bästa station. Tyvärr vet jag inte vad domaren drog på, han sa att det inte kunde gått bättre men det blev 18 poäng och inte 20 så visst kunde det varit lite bättre, frågan är bara vad? Det är lite tråkigt på det sättet med de här proven, man vet inte vad man får avdragen för alltid. Bara de man kan räkna ut själv. Och där kan man ju i och för sig ofta komma på en hel del om man hör till den självkritiska hundtränaren, vilket jag nog får räkna mig till.
Det jag dock gjorde bra var att jag lyckades fokusera inför varje station trots all väntan i regnet.

När vi var klara tog det många timmar till innan alla fått göra sina stationer. Jag kunde byta om på parkeringen och nu var det bara den blöta behån som låg som ett våtvarmt omslag längst in på kroppen som en skämtsam kompis uttryckte det.

Vi slutade på en delad tredje poängplats men walkupen var utslagsgivande så jag föll till fjärdeplats, precis utanför det fina prisbordet. Förstapriset var stövlar, dom suktade jag verkligen efter, var dyngsur om ena foten. Ett Back on Track- täcke till hade jag också gärna lagt vantarna på. Poängen räckte för ett lågt uppflyttningsresultat så nu får vi bara köra ett wt en gång till i öppenklass om det går bra. Går det sämre kan man ju hålla på ett bra tag framåt förstås!

De tappra domarna och funktionärerna fick stora applåder för sitt engagemang och sitt trevliga sätt under hela denna blöta dag. Jag var inte hemma förrän vid åttatiden på kvällen och hade räknat med att vara hemma senast kl 15.

Tur att Timjan flirtade lite med Lottis och fick hänga med henne hem. Det hade blivit lite väl häftigt länge, trots rastning mitt på dagen, annars för henne att vara själv hemma. Tack för hjälpen Lottis och tack till trevligt sällskap under dagen Annika, Sussi, Marika och Kattis.
Ps: Grattis till Kattis som gick och vann stövlarna i nkl. Mina fossingar är inte alls avundsjuka!

Ps: Idag har vi tränat - vattendirigeringar! Det är skillnad på vatten och vatten!!!

Midsommarkul

I midsommar när jag ändå var hemma i småland så passade jag på att träna lite med Nisse och BrittMarie och deras kompis Hanne. Ja, vad ska man annars roa sig med under en sån helg?

Nisse och Lovisa visar hur ett fritt följ ska se ut.

Inbitna golden-fans, men då och då slinker det in en liten svart jakträka på deras träningspass. Vi hade den här gången en heldag med uppletande på stekheta torra hällar

Det var inte så lätt tyckte Abby

men skam den som ger sig!

och sen lite lydnadsträning med paus för en jättegod thai-lunch inne i Ronneby. Både Sudden och Lovisa visade fin utveckling och så gjorde även Nisse!

Här tränas det på att runda pinne

Och visst är han rolig att leka med när han lägger manken till - Nisse alltså!

Nu var det inga hundar som for ut som raketer ur bilen längre, ha, ha! Istället fick dom lägga energin på att runda pinnar och träna framåtsändande bl.a. Jättefint hade framåtsändandet med Sudden blivit och säkert även med Lovisa men det hann vi inte med.

BrittMarie och Lovisa tränar också ibland, men dock inte denna dag för regnade gjorde det verkligen inte.

Hanne och hennes unga golden Faxe var också jättefina att se. Dom hade många fina detaljer och det blir kul att höra hur det går för dom framöver.

Hanne och Faxe

Jag påbörjade lite saktagående men har tyvärr inte legat i sen dess, tänkte det vore bra att ha men man ska ju hinna med allt som är bra att ha också!!

Som vanligt har Nisse och B-M tagit lite fina kort som jag snor här. Alltid trevligt att komma till Ronneby Bk. Tack för en härlig dag alla tre.

Vill någon se mer underbara foton och läsa om Sudden och Lovisas träning gå in på deras hemsida: dex-mixi.mine.nu
Jag får mig alltid glada skratt när jag tittar in på sidan.

Alla foton är alltså från Nils Hällgren el Britt-Marie Lundberg bakom kameran.

Ps: om ngn undrar över Nisses bytande av tröjor under träningspasset så är det väl bara så att vistas man med tre tjusiga kvinns så får man väl bjuda till lite. Förlåt Nisse, skojar bara!

Bessen har firat födelsedag!

Mums, vad det är härligt att fylla år!!!!

Världens bästa Bess

Vår älskade Bess har fyllt 14 år. Den 22 juni var det födelsedag. Vem kunde ha trott det efter veterinärens utlåtande förra året?

Men massor av omtanke och kärlek, god hemlagad mat (i mängder) mysiga promenader (utan andra hundar som slåss om uppmärksamheten) och att få följa med på kafferep och andra äventyr där det nog bjudits på en och annan bulle och inte att förglömma - den heliga efterrätten efter maten, dvs efter frukost, fikat,lunchen, fikat, kvällsmaten mfl angenäma tillfällen. Ja allt sammanlagt (plus lite järntabletter och cortison) har bjudit lilla Bessen på en rik ålderdom som det bara finns två fantastiska föräldrar att tacka för att hon haft det så bra. Min gulliga Mamma och min gulliga Pappa som utan att klaga gett allt detta och mer därtill till vår lilla Bessen.

Jag lyckades efter sm:t komma hem till småland samma dag som Bess fyllde år. Och med min nya kamera lyckades jag också ta några bilder som blev ok.

Sm:t, vilken kul tävling!

Det var några veckor sen SM:t gick av stapeln. Jag har väntat på att få lite foton till det här inlägget men nu fick jag ge upp. Fotografen försvann på semester och har inte dykt upp igen tyvärr.

Vi hade en riktigt fin vecka i Karlstad. Åkte på måndagen, jag och Abby, tillsammans med Susann och två av hennes hundar, Lexi och Frodo. Vi skulle ta det lugnt, träna lite el mkt beroende på vem vi pratar om. Bo in oss helt enkelt. Hade hyrt en villavagn på Skutbergets Camping. Det var ngt mindre än vi tänkt oss men vi hade tur med vädret hela veckan (nästan) så vi kunde sitta ute och mysa på en jättestor altan. Omgivna av stora träningsplaner, som gjorda för oss hundfolk. Mkt trevligt. Jag kan verkligen rekommendera campingen. Sm:t gick också strax intill så det var lyxigt att ha allting nära.

Jag tror jag fick till ett riktigt bra upplägg inför helgen. Tränade lite mer på tisdagen (två pass, varav ett ganska kort) och onsdagen, kortare pass på torsdagen och nästan inget alls på fredan. Däremellan mest koppelpromenader. Det var koppel som gällde runt om på campingen förutom under träning och det gjorde att det var mkt spring i benen på vovvarna men faktiskt ingen nackdel för vår del. Helene från Sthlm med sin Lexi kom på torsdagen och som vanligt var det jättekul att ses och dom hade utvecklats mkt sen vi senast sågs.

Så till fredagen. Veterinärbesiktning och gemensam marsch genom Karlstad till en park där det blev lite underhållning av bla landslaget i freestyle och jag fick se Linda Laikre fr Sthlm som jag känner sen hon gick kurser hos mig när jag bodde där. Hon är ju väldigt framgångsrik i både freestyle och agility med sina dansksvenska gårdshundar. Riktigt kul att se henne (på avstånd dock, stötte inte på henne senare, det blir ju lätt så att man inte riktigt hinner med att mingla bland agilityfolket, konstigt nog!). Sen var det dags för lottdragning av startordningen inför lördagen.

Vi fick startnr 50 och fastän jag avskyr sena startnr så kände jag mig nöjd efter en stund. Att starta i slutet gör i alla fall mig ganska ofokuserad på de som tävlar innan mig så jag kunde inte njuta av att se så många ekipage. Men fördelen var ju att det var gott om tid efter platsliggning och sittande så jag kunde ta hem Abby och låta henne vila emellan.

Men lördagsmorgonen började ju med att min bil inte startade. Jag hade planerat utifrån att ha bilen med, alla grejer man ska komma ihåg att ha med sig, Abby skulle få sitta i den osv osv. Det kändes ngt stressande när planeringen havererade direkt. Men det fick lösa sig med att Helene fick ställa upp med sin bil en stund.

Så till platsliggningen då. Abby la sig ner fint och låg med hakan ner hela tiden, fint uppsitt och 10:or av domarna. Sittandet hade hon inte riktigt så bra, nosar (det var nytt) när jag lämnade och sen tittade hon mot toadörrarna som slog bakom henne. Det blev betyg 8 och 8,5.

Jag har ju inte tränat in att hon ska sitta med huvudet framåt. Har valt bort den träningen pga tidsbrist och annan prioritering men jag har hela tiden tänkt att det är dumt så klart. Har påbörjat träningen litegrann nu i alla fall. Men vet ju att det är ett riktigt långt projekt.

Så till eftermiddan. Värmde upp lite kort bara, och min träning av ingång på planen i fotposition kändes jättebra. Tror inte jag hade ngt blicksläpp överhuvudtaget. Fria följet var ganska långt men varierande, med två saktamarscher och två språngmarscher inlagda. Det passar oss fint. Det kändes jättebra hela tiden. Fick några fina ord från en av domarna direkt efter innan det var dags för vittring. Den har ju varit toppenbra hela våren fram till i maj ngn gång när den krånglade några gånger. Nu satt den fint igen och vi lämnade den första rutan för att direkt gå över till plan 2.

Gåruntrutan, en av våra stora utmaningar gick ok fram till läggandet där jag får ta till ett rejält dk för hon lägger sig inte ner direkt.

Dags för rutan, detta underbart roliga moment, men ack vad det kan gå fel där! Och det gjorde det förstås. Suck! Jättefint konskick, hög fart till rutan och inget snabbt stopp el var jag bara för sen? Jag ska få min sm-film framöver och då får jag väl se, men hur som, inte första gången hon hamnar i bakkant och det brukar vara det lättaste felet ändå för då har vi faktiskt tränat på att flytta lite framåt bara, men, nä inte denna dag. Efter flera försök hamnar hon på främre linjen och är utanför med framdelen, vilket ena domaren inte ser så det blir en nolla av den ena och en femma av den andra. Så ojämn kan en bedömning bli. Ha, ha! Själv brukar jag ha svårt att se men i det här fallet var det en klockren nolla. Tyvärr!!

Efter det gjorde vi en fin hopp-apport.

Sista planen, inkallning, hade väl blivit ett högt betyg om hon bara startat! på första signalen. Detta har aldrig hänt tror jag. Hon låg kvar och nerdraget på betyget blev stort, även om hon gjorde ett suveränt stå och ett bra ligg efteråt.

Dir.apporteringen, flera dk:n, hon sprang fel och för långt ut åt höger, annars bra konskick och snabbt tempo.

Fjärren, som vi jobbat enbart med attityden och känslan på sista tiden eftersom hon fastnat på den några gånger, gick jättebra. T.o.m skiftena bakåt blev ganska fina.

Jag var över lag nöjd med vår insats för känslan var bra hela tiden. Värmen som kom strax innan vi skulle in kändes inte som ngt problem. Lite dumma missar såklart och fra synd med rutan men det var en riktigt rolig tävling.

Jag hade brottats innan med lite tankar om att detta är för svårt för oss, vi har inte där att göra osv, men lyckades hela veckan innan och under tävlingen ändå vända tankarna och jag tycker jag själv höll ihop mig bra och följde mina rutiner nästan fullt ut under tävlingen. Inga stora missar i alla fall.

Betygen med domarkommentarer blev följande:

Platsliggning 10 och 10

Sitt i grupp 8 och 8,5, nosar och tittar runt

Fritt följ 9 och 9,5, tränger språngmarsch vänster, ngt sakta sitt

Vittring 9,5 och 9,5, håller löst, ngt seg vid avslut

Gårunten 7 och 7,5, sakta sättande, dk läggandet

Rutan, 0 och 5, många dk

Hopp-apport 10 och 10

Ink 6 och 6, dk start, allt annat Bra!

Dir.app 6 och 7, dk x 2

Fjärr 9 och 9,5, sitter inte upp helt i avslut, flyttar ngt

Stort GRATTIS till Lillemor och Krollie som tog hem segern för första gången på sitt sista SM. Låg etta efter lördagen och höll Maria med Ylle ifrån sig med några poäng. Elva år och fantastisk vovve med en enastående karriär. Grattis också till Maria som då tog silver och Mona med Marvin som tog brons. Båda gjorde jättefina program och det var en fröjd att kunna sitta och njuta av bra ekipage på söndagen. Men jag passade även på att träna lite för att se om Abby kändes som om hon hade kunnat tävla två dagar i sträck och det gjorde hon, vilket kändes väldigt bra.

En eloge till brukshundklubbarna i Värmland som ordnat ett så jättefint SM. Härlig stämning och en tidsplanering som höll hela vägen tror jag.

Och tack till alla som hejade på oss och kom fram och sa fina kommentarer, det värmer. Dessutom ett extra tack till Susann och Helene som hjälpt mig under veckan med träning och trevligt sällskap. Bra träningskompisar är guld värt!

Jaha, samma problem med bloggen igen, allt i en klump, det börjar kännas för trist det här, vad sjutton gör jag för fel??? Ursäkta alla som vill läsa.

Nils Hällgren tog en fin bild på Abby i midsommar, den fick ersätta SMbilder. Tack Nisse!

Det närmar sig

Full fart så fotografen knappt hinner med, sån apportering vill jag ha, tack! Foto: Daniel Grönbek

Veckorna har snott iväg i en väldans fart. Det har varit mkt bredvid träningen som tagit mina tankar och tid i anspråk. Så formen är väl därefter inför sm:t. Men jag ser fram emot att åka och är inställd på att ha kul hela veckan.

Det som känts bra det sista är att fria följet har jag lyckats få till flera pass med kommendering upp till fyra - fem minuter utan större problem. Min inställning har verkligen ändrats och det känns mkt roligare.

Skiftena i dumrutan har blivit lite bättre än innan, stadgan som vanligt fin, transporterna nja, dom pratar vi inte om.

Dirigeringsapporteringen kanon.

Rutan kanon

Fjärren, tekniken nej men attityden mkt bättre och ngt annat mål räknade jag inte med att uppnå.

Inkallningen kanon

Hopp/apport kanon

Vittring, oj, efter hela vårens fina vittringar utan ngt misstag så har senaste veckan bjudit på två fel. Vad är det som händer med detta moment tro?

Ja, jag ska inte lägga fokus på felen nu när det är så nära till nästa helg. Får tänka ut en plan för veckans träning.

Jag och Susann ska åka iväg till Karlstad tidigare så vi hinner bo in oss och träna och ha det mysigt i veckan.

Helene från Sthlm kommer också och det ska bli kul att se hur hennes Lexi utvecklats.

Lena Björnsson ville också träffas och träna. Hon och Tease har ju kommit med till att få tävla på vm:t helgen efter sm och det är ju fantastiskt med denna unga hund.

Elin, min träningskompis och tillika agilityinstruktör gick och vann KM i agility på Borås Bhk förra helgen. Stort Grattis till henne och staffen Nosa. Vi tränade häromdagen (lydnad) och då och de senaste gångerna så har Nosa varit jättefin i koncentration och energi. Nu ska dom säkert kunna ta ett Lp i ettan framöver.

Alla vårkurser är avslutade för min del och det har varit många roliga hundar och människor som vanligt. Höstens kurser är till stor del planerade, gå in på vår hemsida om du är intresserad http://www.vift.se/.

Vårens spårkurs var så kul så jag har lagt in en till i höst bl.a.

Nu är det packning som gäller och städning av bilen, oj, oj! Men som vanligt vräker regnet ner i Borås så jag slapp ta itu med bilstädandet idag. Men det är ju en annan dag imorgon....

Hur jag än bär mig åt med att få in radavstånd på den här sidan så jäklas bloggen med mig, så, efter fem försök så ger jag upp. Ni som orkar läsa får stå ut med all text i ett stycke. Jag borde byta bloggsida, den här är helt opålitlig. Den ändrar radavstånd precis hur som helst. Suck!!

Fotgående - hur man väljer att se på det

Jag har bestämt mig - Jag ska lära mig älska att gå ett fritt följ. Det handlar "bara" om inställningen som behöver förändras lite.

Jag har ett bra tag insett att Abby och jag egentligen inte är redo för de stora tävlingarna. Vi har inte hunnit träningstävla tillräckligt och jag har inte gillat att några saker krackelerat på tävlingar. Då pratar jag inte så mkt om detaljer, även om de kan vara nog så viktiga, utan mer om känslan i vissa moment. Och med dålig känsla kommer sakta sitt och dåliga ingångar.

Det som hände nu senast var på rankingtävlingen i Kristinehamn vid första maj. Jag tyckte inte att vi var i form för att tävla, men ett upplägg som SM:t ville jag ju inte missa. Hade det varit en vanlig tävling hade jag inte åkt. Vi har fått till alldeles för lite bra träning i vår. Och fr.a inte tävlingslik och inte heller så mkt helhetsträning och uthållighetsträning som jag siktat på.

Det som hände på tävlingen var att både jag och Abby hade svårt för det långa fria följet. Det var gräsligt, näst intill outhärdligt kallt och jag hade svårt för att känna mig laddad. Näsan rann oavbrutet (Susanns Lexi trodde att hon droppade en godis från munnen när snoret rann, ha, ha!). Fick ett tidigt startnummer vilket jag gillar skarpt men det gjorde att jag inte hade riktig koll på vissa små detaljer, som tex att fria följet var sisådär 10 min långt. Nä, jag ljuger för fulla muggar. Har ingen aning om hur långt det var, men det var lååååångt! Kändes som att Abby inte var riktigt med. Hon satte sig sakta och flera gånger var jag inte säker på att hon satt alls. Kändes inte bra. Tydligen hade domaren inte sett så många fel, vi fick en nia men vi var inte värda den.

Sen var det dags för vittring och där blev hon osäker när jag skickade ut henne, jag tror jag sa fel kommando för hon brukar aldrig tveka. Jag var alltså inte själv bra fokuserad efter fria följet.

Över till nästa ring, ingen väntan emellan, fritt följ fram till dumrutan och sen blev det ett antal avdrag för vinklar och sakta sitt och ligg plus att hon igen inte satte sig på slutet. Det har hänt innan på tävling (och på träning) och har ngt att göra med känslan i fria följet känns det som. Tror det handlar om vad jag förmedlar i dumrutan. Jag har själv kämpat med att få till en bra rytm men har så himla mkt annat också att jobba med så jag går nog väldigt osäkert.

Överlag så gick tävlingen inget vidare för oss men jag är nöjd med vissa delar som tex att hon gjorde fjärren utan att fastna, det var ju en ny grej som hände i Malmö och som jag sen fått jobba med på träning.

Sammanlagt fick vi ihop 270 p och det var ett antal avdrag för dåliga sittande och ingångar plus en del omdirigeringar.

Summan av kardemumman är i alla fall att jag lagt ner en hel del tid på att få tillbaka den goa känslan för vissa delar. Och då återkommer jag till fria följet. Man kommer ju aldrig ifrån det!!

Så nu har jag bestämt mig - lika bra att börja gilla det och träna mera! Synd bara att det är så kort tid kvar till SM men å andra sidan kan jag ta det lugnt med tävlandet sen i sommar.

Min träning av fria följet har i vår mest gått ut på att varva nästan varje moment med fritt följ och även ingång på plan, där jag förut hade ett jaktfot utan kontakt. Det tar ju lite tid att ändra på saker och ting så det där med att gå långa fria följ näää! så lätt att skippa.

Men så bestämde jag mig i förgår. Jag ska lära mig älska ff.

Häromdagen gick jag i alla fall två minuters fritt följ med endast ngn belöning. Det låter väl inte mkt för många men jag har slarvat rejält med att träna uthålligheten som ni hör.
Sen gick jag tre minuter med kommendering två dagar senare där Abby skötte sig bättre än jag. Jag har nämligen nya mål för hur jag ska gå också. Mkt att tänka på är det.

Idag fick jag hjälp av Lottis att bli kommenderad i fyra minuter och tänk!! det kändes skitbra!!!! Hade lovat att använda fem godisar som mest, alltså bara lugn belöning av bra sittande men jag höll utan svårighet igen till tre och jag gick som jag skulle så det blev så bra. Det där som sägs om positiva tankar....

Ja, nu kan säkert många tycka att varför belöna alls om du tränar helhet. Ja, är man belöningsfreak så är man... Nä, el jo, det är jag ju, men just nu vill jag ändå inte ta bort belöningen helt på halterna eftersom dom svajat lite. Men i sommar ska det blandas mera.

Förresten så var det ett mkt proffsigt upplägg på Kristinehamns Bhk så en eloge till dom. Men ett minst lika långt fritt följ väntar på SM:t så klart. Tur man inte är tävlingsledare, hä, hä!!

Daniel Grönbek tog bilden på vårt KM på Elfsborg i höstas.

Kurs med Mona Kjernholm

Annika och Elda diskuterar med Mona. Snabbare gripanden och snabbare inkallning med metallen stod på önskelistan.

Förra helgen hade vi bokat in oss på Mona Kjernholmkurs på Elfsborgs bhk. Vi var sex deltagare med hund och tre åhörare. Det är för mig ett mysterium att inte fler passar på att få vara med och lyssna för ett väldigt lågt pris. Det ger ju så mkt att stå bredvid också.

Två flinapor, jag och Abby försöker oss på dumrutan, hur går det? Sådär!!


Susann tränar rutskick med Vilja, hennes nyaste träningskompis. Lite (!) mindre target var önskvärt tyckte Mona.

Jag visar hur ett rutskick kan se ut,(inte hur jag vill att det ska se ut!). Hoppas hon inte trodde att det var så det skulle vara!! Hundar är väl så smarta eller?





Mera dumruteträning, nu håller vi ihop oss lite bättre - en stund i alla fall!

Sex olika raser och hundindivider med olika problem som vi ville ha hjälp med. Själv jobbade jag då mest med dumrutan, rutan och nedläggandet till platsliggningen. Abby har börjat lyfta huvudet lite här och där och har även inte riktigt gillat att lägga ner hakan helt i backen så nu började vi om. Kanske inte det vi behöver träna mest inför sm:t men jag har så svårt att stå ut med att hon inte alltid har "rätt" känsla i de olika delarna så jag kan inte låta bli att träna det här ändå litegrann. Vi började med att öka förväntan på tävlingsledaren också så Susann fick droppa godis några meter framför oss. Funkade väldigt bra när jag gjorde det själv men inte lika snabbt ner när Susann droppade en gotta. Abby som är tränad att inte titta på tävl.ledaren i det läget hade ju också svårt att se när godiset föll. Vi provade efter helgen på grus och det gick bättre för där hördes det när gottan föll.

Tillbaka på bebisnivå.

Vi hade otrolig tur med vädret så mattorna vi lagt ut inomhus behövde vi inte utnyttja så mkt. Men det är skönt att det finns gott om plats om det skulle behövas.

Mona började på lördagen med att titta på varje hund för att se vad den gjorde när ägaren tog in den på en ny yta/plan. Det var väldigt olika. En del bjöd på beteenden och kontakt snabbt medan andra nosade och nosade el ville hälsa på folk. Ett bra sätt att se vad hunden förväntade sig av platsen. Och vad man behövde jobba på för att få hunden mer fokuserad när den sen ska kunna gå in på en tävlingsplan och hålla full koncentration.

En del av lördagen pratade Mona om hur man kan förbereda hunden för tävling. Vad man ska tänka på, hur man får det att hålla även när man tävlat lite grann och hunden börjar känna igen tävlingssammanhanget. Att få träning och tävling att likna varandra. Inte börja träningen med att stoppa i hunden en godis för att sen aldrig kunna göra det på tävlingsplanen tex. Att träningstävla är ju ett jättebra sätt. Det är ngt som jag har fått till alldeles för lite. Men till hösten ska det bli andra bullar av. Anmält mig till Monas kurs där vi ska träningstävla varannan vecka, vilket betyder åtta tillfällen i höst. Jippie! Det kom så passande i tid för oss.

Vi kom hem nöjda och glada på söndagkväll efter två fina dagar med mkt prat och bra träning. Och, inta att förglömma, jättegod mat som "köket" fixade och servade med. Tack!

Jag hann med ett pass i måndags efter kursen och sen blev Abby magsjuk. Vilken tur att hon väntade till efter helgen i alla fall!!

Annika Hallin tog de flesta bilderna, tack!

TALANGLÄGER NR 3

Ännu ett talangläger har vi nu avverkat. Det var förrförra helgen som jag och Abby fick vara med på vårt tredje talangläger. Lägret var ännu en gång uppe i Grängesberg. Långt att köra men en otroligt bra träningshall och det är ju toppen att inte behöva bry sig om vädret utanför utan veta att det funkar att träna allting inomhus. Den här gången var vi bara 17 st eftersom några tyvärr inte kunde komma. Stackars Helene med Mick hade råkat ut för en viltolycka och fått ont i revbenen. Vi skulle åka ihop var det tänkt men nu blev det tyvärr inte så. Jag tog däremot en omväg förbi Linköping för att vi ändå skulle kunna ses lite kort och jag kunna övernatta på vägen. Så tack Helene för säng och god mat och trevligt sällskap. Fick också se Linköpings brukshundklubb en stund och den låg verkligen fint med naturen inpå knuten.

På talanglägret fick jag bo med Marika och Ronja. Nu har vi verkligen fått konkurrens Abby och jag. En labbe till i talanggruppen!! Oj, oj! Vi får lägga på ett kol! Det var kul att se dom. Dom var jätteduktiga. Vi har träffat varandra tidigare och tränat jakt ihop men jag har aldrig sett dom träna tävlingslydnad. Ronja kommer från samma kennel som Helenes Mick Jagger vilket är lite kul. Två hundar från Lottis kennel Månfares. Och helt olika raser!

Ronjas mamma - Loppa, som njuter av ett härligt vattenrace. En labbe i sitt rätta element.

Fredagskvällen på lägret fick vi diskutera olika moment el delar av moment. Svårigheter och lite problemlösning. Vi jobbade i grupper och pratade om konskick, sittande i grupp, vittring etc.

Lördagen blev vi sen indelade i grupper och började jobba med dom olika momenten. Jag jobbade med Jill, Malin och Sandra, som har kelpie, golden och bc. Vi hade jättetrevligt och alla var väldigt engagerade i varandra och kom med många förslag om det var ngt man ville ha hjälp med. Bla tog jag upp vår gåruntruta som inte är riktigt som jag vill. Jag har nyligen kommit på att Abby vrider till vänster när mina ögon rör sig åt det hållet. Valet var att lära henne att gå rakt fram ändå el att lära mig att alltid titta framåt förbi konen. Vilket är lättast tro? Misstänker att Abby är mer lättlärd än sin matte så jag får nog välja det första. Lotta Linusson fick mig att gå fotgående medans jag skulle vrida huvudet åt olika håll hela tiden, väldigt jobbigt faktiskt, men ändå lättare än att låta ögonen skela hit och dit! Prova den som har lust. Tycker man att fria följet är svårt innan så blir det inte direkt lättare när man lägger in den störningen.

På lördagkvällen tittade vi på film från VM 2009. Vi fick se flera av ekipagen, känna in lite av stämningen med publiken, trängseln, tävlingsledaren som nästan fick krypa upp i famnen på förarna för att dom skulle höra kommenderingen. Vi hade rolig gissningstävling om vilket betyg dom fick efter varje moment. Det var verkligen omöjligt att förstå bedömningen och det verkar vara mer regel än undantag att det är så på de stora mästerskapen. Känns lite som ett lotteri där man ska ha tur om domarna gillar en. Ja, jag kanske överdriver lite men ganska obegripligt var det i alla fall.

För dom som ville (vi var några stycken talangare som kämpade för att hålla oss vakna plus våra härliga coacher Lotta, Anders och Anders) blev det sen lite mingel och mys innan det var dags för sängen. Trevligt!

Söndagen inleddes med en liten tävling där vi skulle göra ett sittande i grupp först. Det kändes bra. Abby satt stilla. Sen fick vi gå in och göra fjärr, dir.app, inkallning och fritt följ í den ordningen. Tyvärr så fick Abby tillbaka att hon inte ville röra sig i fjärren. Jag känner att det inte har ngt med skiftet i sig att göra utan är att hon har fel känsla när hon ska göra den. Det har nog blivit för mkt tragglande även om jag lagt in lek emellan så nu har jag helt gått tillbaka i träningen. Skiftena får vara som dom är men attityden hoppas jag ska kunna ändras på sikt.

De andra momenten blev det också lite missar i så vi gjorde inte så bra ifrån oss men det var det andra som gjorde istället. Många fina moment fick vi se. Ingen nämnd, ingen glömd.

Det var i alla fall en riktigt rolig helg och nästa gång vi ska ses blir det en helg i augusti då vi ska möta norska talanger i en tävling. Ska bli jättekul! Tre dagar med tävling och minglande.

Men flera av oss kommer ju ses på SM:t också. Vi kom ju med Abby och jag. Nu ska vi bara få det att hålla ihop också till ett bra program. Oj, oj, inte långt kvar!

Jag snodde översta bilden från Anna med kelpien Juni. Hoppas det gick bra.

Och ännu en födelsedag- Lantställets Timjan fyller 9 år

Lilla galna, tokiga, fantastiska, outtröttliga Lurpan, Lilltarmen, TimTim, Fröken Fräken - ja, kärt barn har många namn. Idag fyller i alla fall denna tokhund 9 hela år. Helt otroligt att tiden gått så fort. Mycket sorger och besvikelser men också många skratt bjuder hon på - min lilla Timjan. Ingen är som du....

Hur mycket som helst om hundars beteenden har hon lärt mig, många kunskaper som jag nog gärna varit utan men som kanske gör mig till en bättre instruktör förhoppningsvis. Inget ont som inte har något gott med sig.

En av Timjans favoritpersoner tog fotot: Tack Elin!

Får se om vi kan fira dagen med något extra roligt. Tyvärr är agility uteslutet för igår var Timjan lite halt igen. Det finns annars inget som slår den träningen på Timjans favvoskala.

En liten extra tanke till lilla Bess som idag har två månader kvar till sin 14 årsdag. Hon har nu levt 1 år mer än veterinären gav henne i tid så det är bara att tacka för att dom ibland kan ha fel -

och tacka för att Mamma och Pappa sköter om henne så fint hemma i småland.

Streamlight´s Pearl Abra Kadabra firar födelsedag!

Abby i sitt rätta element! Synd att inte födelsedagen innehåller lite mer "äkta jobb" hälsar ett ändå ganska nöjt födelsedagsbarn som just nu vilar ut i soffan efter en långpromenad i aprilvädret. Matte får kompensera med att ta fram lite fågel till helgen. Foto: Nils Hällgren

Oj, vad tiden går. Abby redan fyra år. Hipp Hipp Hurra! lilla födelsedagsbarn!

Inte en dag har jag ångrat att jag bytte ras från bordercollie till labbe, även om det satt lite långt inne innan jag tog beslutet. Så mkt roligt som vi redan har haft ihop Abby och jag. Tack världens bästa Abbibabbi för att du ställer upp på mattes alla upptåg. Det får bli lite extra gott till efterrätt idag. Imorgon är det en annan liten pärla som fyller år.

Elitlägret - störtkul!

Blåsippor från Ronneby, tack Nisse! Dom saknas i Borås!
Foto: Nils Hällgren

Det har nu gått över en vecka sen elitlägret förra helgen. Det var en intensiv och jätterolig helg.
Massor av träning så klart, mängder av roliga diskussioner, god mat och jättegod stämning. Jag kände mig så glad att få vara med och träna med några av de duktigaste ekipagen i Sverige.

De som blivit uttagna var de sex från senaste landslaget, sex av oss från talangtruppen, och så fyra till som visat en massa framfötter och tassar.

Planeringen av elitlägret hade Anders Kjernholm, Lotta Linusson och Anders Sjöstrand skött med den äran. Underbart att det finns människor som dom som engagerar sig så mkt för att vi i Sverige ska få världens bästa landslag.


Fredagen samlades vi och hade fika, presentation och föreläsning av fysioterapeut Marie Söderström Lundberg som håller till på Norsholms Djursjukhus med hundrehab. Hon pratade bl.a om hur viktig konditionsträningen är för hunden. Bra kondition hjälper en skadad hund att tillfriskna fortare. Bra kondition gör också att hunden klarar mer mentalt, vilket ju är en viktig del för oss som tävlar. Att hoppa över den vanliga motionen och bara träna lydnadsmoment var inte att rekommendera.


Att komplettera med varierande träning tyckte Marie var att föredra för att få en hållbar hund. Den delen blir ju mest jaktträning för vår del men hade jag hunnit och orkat hade jag nog lagt till lite agilityträning också. Hon poängterade vikten av att värma upp före ett träningspass, minst 10-20 min och nedtrappning efteråt så hundens puls går ner till normal nivå och för att undvika mjölksyra i musklerna. Det där är en bit som jag verkligen behöver skärpa mig med. Jag värmer ofta upp en stund men kan bli slarvig med nedtrappningen.


En sak som hon också pratade om var ngt jag tänkt en hel del på - att "Våga vila"!

Jag vet lydnadsfolk som aldrig ger sina hundar pauser utan tränar moment varje dag.
Själv blandar jag gärna in en dag då och då när mina hundar bara får vara - hundar! Får gå och lulla i skogen och nosa och inte få ngn som helst träning. Eller så blandar jag in jaktträning vissa dagar och då kanske det inte blir ngn lydnad alls för Abbys del. Och så kan det t.o.m. bli två veckor utan nästan ngn träning alls!! Hjälp! Så blev det faktiskt i julas men det kändes inte så bra! Fr.a inte som vi hade en tävling strax efter. På sikt kanske det kommer funka utmärkt om Abby blir lite stabilare i tävlingssammanhang men som det var i vintras så var hon lite väl het när jag satte igång henne.


Vi bodde fantastiskt fint utanför Mullsjö i Kyrkekvarn. Dom hade gott om hus till uthyrning, fina rastmöjligheter och ett nytt ridhus med matta (ja, mattan var lite av en utmaning men hundarna fixade den fint, vi människor snubblade väl till på en o annan skarv). Dom fixade också underbar mat till oss under hela helgen.


Jag och Abby fick dela boende med Helena och Picknick, Mona och Marvin och Fira och Lena med Tease, så jag kände allihopa. Vi hade två trevliga kvällar med mkt prat, så tack tjejer för sällskapet!


Helgen delades sen upp i olika träningspass, varvat med mental träning för P-O Lindwall som vi lärt känna lite grann från förra talanglägret. Han höll i ett teoripass och sen var han med ute i ridhuset och iakttog oss, för att sen berätta lite grann om vad han hade sett. Det blev många skratt och lite tokigheter i grupperna när vi skulle försöka vara bra coacher för varandra och ställa konstruktiva frågor om varandras träning istället för att bara säga vad vi såg. Ja, man kanske lär sig med tiden, lätt var det inte, men roligt!!


Vi varvade momentträning med uthållighetsträning och störningsträning. Abbys vittringar satt som de skulle under hela helgen. Peppar, peppar så har dom varit bra sen i februari igen så jag hoppas det håller i sig. Störningsträning är ju alltid roligt, vi ställde upp ett gäng människor och även hundar nära rutan eller vid hoppet eller vid apporten i dir.apporteringen. På planen hade vi hjälp av åhörarna också, vilket vi utnyttjade i vår grupp. Så tack till dom. Dom ställde snällt upp och gjorde vad vi bad dom om. Guld värt att ha mkt hjälp på planen.


På söndagen fick jag en utmaning som Lillemor och Lena med Gubben tyckte att jag behövde. Dom skulle kommendera in mig på planen och så skulle jag få några moment utan att ha en aning om ordningen. Lite läskigt faktiskt, jag är sånt kontrollfreak så det var nyttigt.


Vi fick gå in och köra rutan, fritt följ med störningar av en massa folk och så en inkallning med ställande. Det svåraste var att köra fritt följ efter rutan, jag håller på att blanda in det momentet mellan de andra men har inte kört det tillräckligt mkt. Nu blev Abby jättehet och tänkte nog att hon skulle få apportera istället så hon var lite okoncentrerad i början men sen gick det fint.


Överlag så var jag jättenöjd med Abby. Hon visade sig från sin bästa sida och var väldigt duktig tycker jag. Sen finns det som vanligt mkt att jobba vidare med. Det är långt kvar till toppen, men en liten bit på väg är vi nog nu i alla fall. Om man inte har roligt på vägen, vad är då segern värd??
Tack till alla på lägret som gjorde helgen till en sån toppenhelg. Och en liten extra hälsning till Maria och hoppas du mår bättre nu och till Caroline som missade sista dagen också.

Nu ska jag gå in och titta på SM-listan och se om vi åkt ner nedanför strecket eller om vi har en säker plats. Det borde väl ha kommit in resultat från sista helgen nu tycker jag. Håll tummarna!