Talangkvaltävling igen

Japp, då var ännu en talangkvaltävling avslutad. Utan min medverkan, förutom från åskådarplats! Och det var hektiskt ska jag säga. Hade tänkt att i lugn och ro sitta och njuta i Kista på SBK:s Sthlmsavd:s klubb men det blev till att springa mellan planerna för att hinna se så många som möjligt från talanggruppen tävla. Två elitklasser på en gång, men tyvärr inte bredvid varandra och så trean samtidigt också. Puhh! Vilken pärs!

Flera gjorde en jättefin tävling och lyckades få höga poäng också, andra lyckades uppnå egna mål på vägen och några var väl lite missnöjda, så som det alltid blir på tävling. Jag tyckte alla jag såg jobbade på jättebra och såg väldigt fokuserade ut. Min kompis Helene från Sthlm, (som själv är en hejare på att träna hund) tyckte att det var mkt hög standard på förarnas jobb på planen, sen går det ju ändå inte alltid som man tänkt sig. Så bra jobbat allihopa!

Det var väldigt kul att träffa alla, nästan alla från vår grupp var faktiskt där. Tycker att det kontaktnät talanggruppen skapar är värt väldigt mycket. Så kul att åka på en tävling och heja på så många.

Varför vi nu inte var med berodde ju på att Abby började löpa för 1,5 vecka sen. Jag hade känt på mig ett litet tag att det kanske var något på gång men trodde att det skulle dra ut lite längre på tiden. Vi fick istället "visa upp" elitmomenten för Anders Sjöstrand som är ny i talangledningen.

Abby var lite fånig och ville inte sätta sig eller trampa på vissa fläckar (tränade på en rastningsplan bredvid parkeringen på Södertälje BK. Hon är inte förtjust i andras kiss!!! (precis som sin matte som inte heller gillar blöta toalettsitsar!!). Annars skötte hon sig ganska bra, själv vart jag lite halvstressad och glömde någon av mina rutiner inför ett moment.

Dumrutan som gått hur bra som helst på senaste tiden föll ihop som ett korthus. Både ställandet och läggandet såsiga och sittet obefintligt. Usch ja! Jag som glatt mig så åt våra framsteg där.

Inkallningen tycker jag själv blev jättebra förutom att jag var lite sen på kommandona i förhållande till konerna. Tränar på det alldeles för lite. Rutan blev svår med massor av grejer bakom konen, diverse leksaker och väskor o annat spännande och på vägen till rutan låg en leksakshög till, men hon löste det bra ändå. Det är ju sånt där man måste överträna på så småningom, men tiden!!! suck!! Har en lång lista i huvudet på allt som måste övertränas framöver. Bara det att det bör ju sitta lite bättre först utan för mkt störningar. Ja, med lite fler bra grejer och en och annan (snarare annan) miss så var Anders nöjd och gav mig bra tips och jag tror att han tyckte att vi var på väg åt rätt håll. Tack till Helene som följde med som stöd och Anette som dök upp som publik. Och till Anders förstås som orkade ta sig extra tid och titta på oss.

I veckan kommer beskedet om vilka av oss som blir direktkvalade till nästa läger i slutet av oktober. De som inte kommer med får söka igen med en ny videofilm om man skulle vilja.

Efter tävlingen blev det ett litet lydnadspass med Helene i Salem. Gick tillbaka lite i träningen av dirigeringsapporteringen, vill ha ut lite bättre bågar så det ska vi jobba på med. Helenes Lexi är helt otroligt härlig att se. Snabba upptag av apporten håller hon på att få - ett av Helenes käpphästar - men det börjar arta sig. Dom ska debutera i tvåan snart och det blir nog inga större problem, hon ser väldigt genomarbetad ut. Ibland när jag ser den där fantastiska borderenergin så kan jag bli lite avundsjuk (men bara ibland, förlåt Abby!)

Lördagen blev härlig med jaktträning med Pia och hennes golden Poppis och Anna med jaktcockern Phoebe. Vi jobbade på med matskålsträning, vänster och högerdirigeringar, kunna gå höger till skål fastän dummie föll till vänster (så dumt tyckte Abby, hellre dummie än en liten korvbit, men hon höll ihop sig och lyssnade ändå, vilket gjorde mig väldigt nöjd). Timjan fick också med den äran, visa upp sina dirigeringsfärdigheter. Grädden på moset för hennes del blev sen när Pia frågade om hon fick köra markeringar med Timjan eftersom Poppis var trött. Självklart sa Timjan och blev överlycklig. Pia är Timjans "gudmor", träningskompisen när hon var liten och alltid förknippad med något roligt. Så även denna gång alltså. Visste väl att jag kunde lita på dig, Pia! hälsar Timjan och flinar gott.

Avslutade träningen med apportkastare som vi inte är vana vid. Varken jag eller Abby såg den första (det känns ju som att den aldrig landar!) så jag fick skicka henne på ett sök. Nästa for ner långt bort i ett dike och Abby gick ut för kort och fick ha lite hjälp. Phoebe är helt underbar att se när hon jobbar. Öronen flaxar vilt och hon studsar fram i gräset. Jag är dock väldigt glad att jag jobbar med retriever och inte cocker. Där sker ju en hel del träning med levande vilt och då är ju faktiskt lite döda fågellik i frysen betydligt lättare att hantera!

Pappa Lennart tog bilden på Abby