Nu har vi tagit tag i träningen igen. Inte långt kvar till elitdebuten i Kista och ibland känns det som att det kan nog gå ganska ok, andra dar undrar jag om jag verkligen borde tävla redan.
Det är ju inte lång tid vi tränat konskick och att hålla ihop huvudet och skilja på linjen mot rutan och apporterna osv. Med en massa detaljer att fila på så är det lätt att hoppa över den där viktiga länkningen av momenten eller delarna. Jag vill ju bara belöna hela tiden när Abby är så duktig. Men idag skärpte jag till mig och länkade lite längre kedjor av några moment. Kändes jättebra. Hoppet börjar kännas kanonfint. Hon anstränger sig och har inte slått i hindret på ett antal träningspass. Ska gå över till lite mer träning av att söka hindret tillbaka nu. Vet ju att jag kan i stort sätt kasta apporten hur som helst. Tävlingsledare och domare får se upp!
Vittringen har också funkat bra länge nu. God fart både in och ut och nu har jag även lagt in några ingångar ibland. Vi kämpar vidare med dom men jag börjar se lite framsteg. Men när jag skulle visa kompisen Helene med Lexi hur fina dom blivit så började hon helt plötsligt tugga på pinnen. Typiskt! Inte fick man skryta här inte!!! Bara att ta tag i den träningen igen. Som tur var blev det bättre redan vid nästa träningspass (men då var givetvis inte Helene där!). Vi lyckades stråla samman på Falkenbergs brukshundklubb en dag bara och fick till några timmars träning mellan regnskurarna.
Konskicken fungerar oftare och oftare utan incidenter men idag när jag skulle skicka till kon och ruta så drog hon järnet till en matskål som stog på samma linje som konen (fast 15 meter bakom). Den störningen var definitivt för svår, gjorde om och då gick det bra. Hade samma problem igår med dirigeringsapporteringen. Kanske borde jag sluta med störningar ett tag och köra mer "rena" planer, men har inte bestämt mig riktigt. Är lite glad i att ganska tidigt i träningen lägga in störningar. Har tidigare jobbat med rutan bl.a stående med agilityhinder lite här och där runt omkring. I morgon ska det dock få bli lite renare, för samma misstag tre dar i sträck verkar ju inte så klokt att få till.
Lexi här på bilden gjorde en fin tävling i Ulricehamn i fredags, bl.a med sin andra tia i följd på friaföljet. Bra jobbat Susann.
Förutom träningen måste jag i veckan få ihop lite kantareller inför helgens första kantarellsökskurs. Timjan hjälper som vanligt villigt till. Hon brukar ihärdigt leta vidare tills jag inte har mer plats att bära i. Visst är det fantastiskt att på samma promenad kunna äta blåbär, hallon och smultron och sen plocka kantareller uppe på det.

Vad det nu skulle vara bra för.....
Mitt i detta inlägg så bestämde sig min dataskärm för att paja, så nu skriver jag hos mina snälla grannar. tänk vad trevligt att texten inte försvann. Kom dock av mig fullständigt så nu får det vara slut för denna dag som nu blivit några dagar senare. Den nya dataskärmen ville givetvis inte låta installera sig på ett smärtfritt sätt. Är man förvånad....

Fotona är den här gången tagna av Yvonne Öster
2 kommentarer:
Det sista fotot är helt underbart!!
Nu förstår jag inte riiktigt vad Therese menar... det SISTA fotot..? ;-) Ha ha, bilden på Mick och mig är ganska talande för just det tillfället!
Hur är det med bakdelen? Någon förbättring?
Kram!
Skicka en kommentar