Maria Hagströmsläger

Efter två dagars stekande sol och mkt jaktträning på kennelträffen så bar det av till lägret hos Maria Hagström.

Vi var ett gäng på sex hundekipage och två åhörare. Nu var åhörarna inte vilka som helst, utan Mona Kjernholm som jag tränar för annars och hennes f.d man Anders Kjernholm, som är delaktig i talanggruppen för blivande landslagsekipage. Så riktigt gedigen hundkunskap var samlad. Det blev mkt diskussioner och prat och - en del praktisk träning. Mig passar det ganska bra med mkt prat för jag tycker det är så intressant hur man kan tänka runt lydnadsträningen. Dessutom var Abby helt slut efter helgen, hettan och dåliga nätter! (Ja, mkt sömn blev det inte under lägret heller förutom för Anette som lugnt snarkade vidare medan Helenes Lexi gick fram och tillbaka och försökte hoppa upp i sängarna, välte kompostgaller över stackars Abby och Anettes hund Glammis kastade sig mot burväggarna, låg och flåsade jättehögt och väsnades allmänt som en äkta aussietjej, antagligen för att hon inte stod ut med värmen i stugan eller fick något sorts hat till buren denna natt. Vi höll på att svettas ihjäl).

Vi fick alla bra råd, både från Maria och en hel del från varandra också. Tack alla ni som var med på kursen! En blandad grupp med bc, bc, labbe, vorsteh, aussie och kelpie. Eftersom det var olika åldrar och olika grundkunskaper så blev det en hel del om hur Maria grundtränar hundarna. Jag fick lite bra infallsvinklar till mina egna kurser och trots att jag tycker att jag har en ganska bra grundtränad hund så går tankarna till vad jag kunde gjort bättre från början.

Med Abby så fortsatte jag att få hjälp med att titta på ingångar, hoppteknik, lite länkning av moment en dag, fjärren, dir.apporteringen.

Vad beträffar ingångarna så är det största problemet att Abby kommer lite bakom när hon har ngt i munnen. Vi jobbade med ingångarna bakifrån för att se om det blev bra då. Maria är noga med att inte lägga på flera fel i träningen, blir det fel en eller två gånger så måste tredje gången bli rätt. Lättare sagt än gjort ibland.

Jag har funderat en hel del på det där med fel och rätt i träningen, fr.a efter att jag börjat gå hos Mona som inte är rädd för att få ett antal fel efter varandra. Inte på en hund som glatt jobbar på i alla fall. Det gjorde att jag verkligen fick tänka efter hur jag vill ha det. Hon vände lite upp och ner på det jag trott på men efter lite nyttigt tänkande så insåg jag att jag inte står jag ut med så mkt fel. Och jag tror dessutom att hunden lägger på sig felen också fr.a om man inte är jätteskicklig med timing, belöningsposition osv. Nu är ju Mona det så där är det nog inga problem. Men jag litar inte på mig själv.

Ngt som jag funderat på efter lägret är hur jag leker med Abby och vad jag ska göra mellan momenten. Maria tyckte att jag överdrev mellan momenten, när jag tränade att länka ett antal moment. Nu gjorde jag det medvetet för jag är så ovan vid att Abby är trött, så jag försökte dra upp henne mer och tränade inte som jag tänker att jag ska göra på tävling. Enligt Maria så hade jag inte alls behövt göra det, hon var med mig även om jag inte kände igen min hund riktigt. Det är väl sådär att det ser lite bättre ut än vad det kanske känns - i alla fall ibland!!

Jag ska dock ta till mig rådet för jag har inte varit förberedd på Abbys svackor. Under hennes tre första år så har jag aldrig en gång kunnat klaga på hennes engagemang. Det har däremot varit lite för högt ibland vilket gjort att jag då jobbat med ett "jaktfot" mellan momenten för att få ner henne lite. När hon sen blev skendräktig i våras så har jag fått tänka om lite och fundera på om jag ska belöna upp och få en högre intensitet i förflyttningarna mellan momenten. Ja, jag fortsätter att tänka på det. Maria tyckte också att jag lekte lite för länge och det stämde säkert bra när hon nu var så trött.

När jag tävlade med min bc Bessen så fick jag alltid vara beredd på att förändra ngt inför varje moment för hon kunde lätt skifta mellan att bli lite osäker och sen bli för mkt, med risk för pip i vissa moment.

Genomgripande i Marias träning är att alltid prioritera hög fart. Att farten finns från grundträningen, att det hårda bettet om apporten också finns där, att hålla apporten utan att tugga, ja, alla dom där små delarna ska sitta som en smäck innan dom länkas ihop. Men hon börjar länkning tidigt av små delar som funkar bra, så hunden tidigt lär sig att belöningen kan dröja lite.

Ja, det är mkt tankar som ständigt svävar runt i mitt lilla huvud på hur allt ska fås att hålla ihop och fortsätta att vara bra efter ett antal tävlingar. Det är ju så lätt att forcera lite, fr.a om man tänker tävling lite för tidigt.

Det som också gav mig ännu mer tankar var hur man bryter om det blir fel. Ett exempel Maria tog upp var om det blir ngt fel i krypet - då vill hon inte bryta uppåt, utan sätter sig ner, lägger lugnt en hand på eller framför hundens bringa som tydligt visar att det blev lite för fort här eller vad det nu var för fel och så fortsätter hon därifrån, så hunden aldrig tänker uppåt i det fallet. Hon säger väl ngt om att det blev lite tokigt också antar jag. Det kan ju vara ngt att tänka på när man tränar Liggmoment, att även om man bryter tävlingspositionen när det blir fel så kan det kanske vara bra att hunden inte kastar sig upp, men det är ju säkert beroende på individ.

Hur som helst så behöver jag bli bättre på att bryta ifrån hunden, har en tendens att röra kropp och händerna lite i luften mot hunden när det blir tokigt (oj, det där lät konstigt, låter som att jag flyger, det gör jag inte!!), och även om det funkat och jag kunnat reta Abby så, så är det något jag vill jobba bort - men oj vad kroppssignaler sitter fast!!! Jag tränar mig på Timjan för hon gör så mkt tokigheter i all hast. Jättesignalkänslig - så en utmärkt försökskanin. Hon är så tydlig om hon tycker ngt blev jobbigt.

Hann vi med något annat än hundträning då? Nja, en härlig grillkväll i Marias trädgård med mkt - Hundsnack!!!

Tack för en fin kurs Maria!

Elin Lilja tog fotot på en labbe i farten - en utmaning i sig! Timjan höll på att springa ifrån kameran. Sur för att hon inte fick vara med på Marias kurs förstås!