Kennelträff hos Streamlight´s

Oj, vi har haft en hård vecka bakom oss. I stekande sol har vi tränat lydnad, lydnad, jakt, jakt och lydnad, lydnad, lydnad och åter lydnad.

Torsdag och fredag blev det träning i hettan med träningskompisen Helene och hennes hund Lexi. Dom går från klarhet till klarhet. 10 månader gammal så är Lexi redan en riktig stjärna tycker jag. Vad som gör Helene så fantastiskt bra att träna med är nog att vi är ganska lika i vårt sätt att tänka och att vi båda är väldigt petiga, samtidigt som vi månar om hundens attityd och glädje hela tiden. Jag tycker det är så himla viktigt att känna att man får höra de bra sidorna också, inte bara vad som behöver förbättras. Abby var jättepigg och klarade att jobba fint i värmen. Vi varvade tempomoment med lite lugnare övningar.

Sen var det dags för jaktträning.

Streamlights kennelträff var i år än en gång förlagd till några av sommarens varmaste dagar. I fina omgivningar höll vi till - Öknaskola utanför Nyköping. Vi körde på lördagen på olika stationer.
Alltid kul att se kullsyskonen och vi blev i år indelade efter kullarna så flera av Abbys syskon fick jag se jobba lite mer den här gången. Vi började på en station med släpspår av kanin och jag var jättenöjd med Abby. Hon hade inte minsta problem med att börja med ett spår, fastän vi bara provat detta en gång innan och jag trodde att hon skulle tänka sök.

Sen jobbade vi vidare med dirigeringar i högt, högt gräs - inget vi är så vana vid men det funkade bra. Försökte lägga upp det pedagogiskt och det lyckades.
Markeringarna på land gjorde vi i lite kuperad terräng och med lite synintryck. Jag tycker att Abby ibland har svårt att gå ut på djupet när terrängen skiftar i höjd så det blev nyttig träning.

Den efterlängtade vattenstationen fick vi släpa iväg oss till för den låg en bit bort, men det var värt mödan. Abby fick göra sitt längsta simpass hittills i sitt liv, en alldeles för svår markering ute på en udde där hon skulle simma förbi en annan udde först. Avståndet var nog ca 100-150 meter. Med lite hjälp av kastaren (några stenar i vattnet) så gick det bra. Det är ju så himla kul att testa ibland men jag visste ju att hon inte var tränad för den svårigheten egentligen. Min "UT-signal funkar inte alltid på avstånd och absolut inte fullt ut på vatten. Jag var jättenöjd med att hon tog vattenvägen tillbaka sen.

På söndagen blev vi indelade i två grupper. Abby hade nu avancerat till den svårare gruppen, tyvärr ska jag väl säga. Vi fick titta på de yngre hundarna på förmiddan. Dom fick rejält svårt i finalen när det sköts åt ett håll och flera fick dirigera sina hundar åt ett annat håll. Ingen lätt uppgift för unga hundar. Några lyckades riktigt bra men det tog lång tid för flera av dom att få sina hundar till rätt dummie.

På eftermiddan var det vår tur. Då hade vi varit ute i hettan hela förmiddan och jag undrade över hur vi skulle hålla ihop oss jag och Abby. Det var walk-uper och betydligt svårare än förra året. Skotten smällde av snabbt efter varandra och jag hade fullt sjå att hålla ihop min mkt heta hund. Samtidigt skulle man memorera var dummiesarna föll. Jag tycker det gick bra ändå, men jag använde lite för många signaler så vi gick inte vidare till finalen, vilket var lika bra det för jag var helt slut i värmen. Abby blev inte slutkörd förrän vi kom tillbaka till Sthlm och då var det bara dags att packa om inför Maria Hagström-lägret.
Fortsättning följer...

Elin Lilja tog fotot på Abby