SLCH STREAMLIGHT´S PEARL ABRA KADABRA

"Ingen annan än jag själv kan ändra mina tankar"

Har haft lite olika tankar om vårt fortsatta tävlande - lite prestationsångest, skulle man säkert kunna kalla det. Funderingar på - kan vi lyckas igen? Är vi värda att lyckas? Och med vi så menar jag väl egentligen mig själv enbart.

För tävlandet gör ju Abby och jag för min skull! Hon skulle ju må lika bra ändå, bara hon fick träna. Men är man en sån där person som gillar att tävla och att sätta upp olika mål för tävlandet för att kunna få inspiration att träna bra så gynnar det ju hunden också förhoppningsvis.

Jag gillar att tävla! men jag älskar också att träna och det är väldigt sällan jag känner mig helt missnöjd efter ett träningspass. Det finns alltid godbitar att hitta och försöka lägga fokus på.

Inför dagens tävling har mitt upplägg mest gått ut på att få till rätt tankar hos mig själv alltså. Att ändra alla tvivel till "Kan andra så kan vi" (ett bra citat från, jag tror det var Lillemor under talanglägret).

Jag har också läst lite i Niina Svartbergs bok om mental träning. Där finns så många kloka ord. Tex "Det är inte fel att sträva efter förbättring och utveckling, men kom ihåg att också njuta av delsegrar, detaljer och delar som ni gör bra".

Och "Framgången är inte upptagen för att det går bra för någon annan!" Herregud så klokt!

Jag försöker alltid ha små delmål under en tävling och de senaste gångerna har det mest gått ut på att jag ska komma ihåg att göra si och så inför och under varje moment. Sen har förhoppningarna varit att Abby ska göra nästan lika bra som på träning (när det går bra!!!).

Träningen har gått lite si och så i veckan, ömsom vin, ömsom vatten. Vi har mkt att jobba vidare med. Men mina tvivlande tankar har lugnat ner sig ju närmare tävlingen vi kommit. Och i natt sov jag riktigt bra utan att ligga och noja mig över allt som kan gå tokigt.

Man får ju perspektiv på tillvaron från olika håll. Igår tittade jag på ett Oprah-program på tv med flera kändisar som fått olika, men väldigt allvarliga sjukdomar. En hade fått diagnosen MS för, jag tror det var, 18 år sen och fått höra att han skulle sitta i rullstol inom några år. Han satt fortfarande inte i rullstol utan hade lyckats ta denna otroligt negativa och dumma kommentar från läkaren och vända det till en kamp för att inte hamna i rullstol och hade dessutom också kunnat fortsätta sin karriär som programledare/underhållare. Och jobbade med att hjälpa andra med samma diagnos! Ja, en del människor är så otroligt starka och beundransvärda. Att kunna vända en sån motgång till att hitta ett sätt att leva och må bra i tanken trots smärta och andra fysiska problem.

Så vad betyder en lydnadstävling egentligen i ett större perspektiv??

Men... Det är ju kul att tävla och hur gick då tävlingen?

Jo, nu har Abby blivit en champinjon efter sin tredje elittävling så det var ju jättekul.

Tävlingen gick i ridhus med lite tuffa svårigheter på upplägget med ett antal sågspånsplättar som lyste lite här och där och ganska mkt koner åt olika håll. Detta gjorde fra rutskicket svårt och flera hundar sprang fel. Däribland Abby, men jag fick in henne i rutan. Jag var fullt beredd på omdirigering och bara glad att det gick vägen.

Jag gjorde ngt misstag själv där jag hade turen att det inte kostade mig ngt poängavdrag, men nyttigt för jag var för snabb med ett kommando innan tävlingsledaren hann prata färdigt. Inte bra! Hoppas jag lärde mig ngt av detta!!

Det dök upp lite missar från Abby som vi också har på träning, inget nytt. Bara fortsätta att jobba på.

Poängen blev:

Sitt 10p

Plats 10p

Fritt följ 10p

Dumrutan 9,5p

Ink 9,5p

rutan 8,5

dir.app 10p

hopp 9,5p

vittring 10p

fjärr 10p

Sammanlagt 309p och en andraplacering (Vann gjorde landslagsstjärnan Mona Kjernholm med sin Marvin på 311p, en liten lagom uppladdning inför NM).

Jessica och Kalle från klubben fick inte riktigt till det den här gången, han var lite överladdad så imorgon provar dom igen och då kanske han är precis lagom - lycka till Jessica!

Ikväll firade jag med ett glas vin och Abby med extra stor matportion och mkt kel i soffan.

Team Ola vann i körslaget med sin manskör och det var jättehärligt att se dessa fantastiska helt vanliga människor som ger allt och där man kan känna värmen mellan körledare och kör genom tv-rutan. Klart jag hejade på dom! Vilket samspel!! Och är det inte det allt handlar om när vi tävlar - Samspelet!!

Tack lilla Abby för att du är en sån härlig hund!