Lite småträning

Lydnadsträning i alla ära, men när kommer det riktiga jobbet? Foto: Nils Hällgren
Vi längtar till sommargröna ängar, i alla fall en frusen matte.


Den här veckan börjat jobbet igen på allvar. Jag har flera roliga kurser att se fram emot, nu är bara förhoppningen att det inte fortsätter att vara riktigt så kallt som det varit. Vaknar varje morgon och det första jag gör är att kolla temperaturen och de flesta dagar är det ca minus 10 vid den tiden. Ja, då ska man ju vara väldigt glad! för det är ju flera morgnar som det faktiskt varit minus 18-20 grader och vem vill gå ut då? Jag har fullt sjå med att hålla huset varmt. Men det går ju inte att ligga på latsidan med hundträningen så det som går att göra inne tränar vi på.

Just nu har jag en kampanj på vittringen så klart. Men även fjärren har jag börjat om med för femtioelfte gången! Det har mer känts som tur de gånger som hon tänker rätt vid första försöket.

Nu jobbar jag bara med STÅ och belönar ett bakåttänk som går att läsa ut i Abbys muskler. Har kört några pass nu och tycker att hon verkar snappa vad hennes konstiga matte håller på med.

Det här är en träning som jag påbörjat förut men inte fullföljt utan kastat mig in i ngn annan idé jag fått, allt för att få en vad jag tror, snabbare lösning. Vem lurar jag egentligen? Genvägar näää! Funkar sällan.

Har börjat tänka på hur hon får ta godisbitarna på promenaden som hon kan få för alla möjliga bra saker hon gör, som att vänta av sig själv, komma tillbaka av sig själv, komma snabbt när jag visslar, göra ingångar av sig själv om jag ställer mig i tävlingsposition när hon kommer snabbt emot mig osv.

Vid alla dessa tillfällen ska jag nu försöka tänka på att hon inte bara får sträcka sig fram mot godbiten utan får den när hon tänker lite bakåt med kroppen. Får se om det får ngn betydelse.

Jag tycker att hennes ingångar har blivit bättre sen jag stannat ofta på promenaden och just intagit tävl.position. Tidigare fortsatte jag att bara gå emot henne när hon kom och då sluter hon oftast upp och börjar gå fot av sig själv. Men det är så enkelt för henne att hitta fotposition i rörelse. Det är så väldigt intränat från det hon var liten.

Att få göra många frivilliga ingångar där jag inte ropat på henne utan bara ställer upp mig när hon rör sig snabbt mot mig verkar ha gett resultat så kanske kan även tänket med hur godiset ska tas emot hjälpa inför fjärren så småningom. Långsökt? Ja, kanske, men skadar ju inte att prova. Allt är ju en lek för Abby så hon uppskattar träningen.

Igår kom vi också igång med jaktträningen, lite grann i alla fall. Den har legat nere i flera veckor. Men linjetag och bollar i djupare snö går ju bra att köra så nu har jag ingen anledning att fuska med träningen där längre. Måste få Abby att lita mer på mina handtecken och signaler. Vet hon att det ligger en boll på ena sidan av vägen så kan hon ha svårt att förlita sig på att det verkligen finns en på andra sidan också om det är dit jag försöker få henne. Som vanligt är det grunderna som inte är ordentligt intränade. Vem ska man skylla på????