Hästbajs och ofokuserad matte

I fredags för en vecka sen, åkte jag iväg till Fjärås för ridhusträning och tävling på lördagen. Vi var några stycken från talanggruppen som hade förmånen att hyra in oss några timmar i samma ridhus där vi sen skulle tävla. Detta tack vare Helena som både ordnat boendet och ridhuset. Stort TACK!

Jag brukar normalt inte träna Abby i lydnad dagen innan en tävling, däremot kör jag gärna ett ordentligt jaktpass med henne istället. Jaktträningen har tyvärr totalt havererat med all snö.

Så nu blev det då ett lydnadspass som inte riktigt gick som jag tänkt mig. Men problemet var nog från början att jag inte tänkt särskilt mkt alls tyvärr. Värmde upp en stund där inne och tyckte det var svårt att få till en bra position i fria följet. När jag tagit av mig jackan gick det bättre. Men vidrigt kallt var det.

Sofia från Sthlm skulle hjälpa mig med en vittringsapportering. Det är ju ett moment som Abby missat på på de två senaste tävlingarna och några gånger på träning den senaste tiden. Jag fick ett hjärnsläpp och när Sofia kommenderade mig att göra helt om innan jag skulle få vittringspinnen så vände jag runt Abby också. Det här brukar jag aldrig göra men i min hjärna snurrade det bara runt att detta var en Sthlmsvariant som jag glömt att träna. Hade inte sinnesnärvaro nog att bryta och börja om så jag vände runt igen och skickade iväg Abby som sprang ut till pinnarna, tog ngt i munnen, jag trodde det var en godisbit, men sen började hon ta mer i munnen och då förstod jag att det var hästskit som den lilla damen försåg sig med. Hon kände inte igen momentet tillräckligt och bajs är gott!!! Oj, oj! Jag bröt och lät henne vänta några minuter innan vi gjorde igen på ny plats.

Fick till en bättre vittring sen men det kändes ju inte så bra inför morgondagen. Så, jag tog beslutet att NEJA hästbajs utanför, inte alls i samband med träning förstås. Jag tog inte i mer än att jag röt till (vid något tillfälle även på lördan) och Abby lät bli att ta bajset men som den känsliga hund hon är så kan det mkt väl suttit i för hon betedde sig lite annorlunda under vittringen dagen efter. Jag kommer till det.

I mitt sätt att träna så är det ju positiv förstärkning som gäller, plus utebliven belöning eller att få ta en paus ibland - försöker få till ett sätt som Abby inte blir låg av men som gör henne taggad att försöka göra rätt vid nästa försök. Jag använder mig gärna av Timjan som får göra vittringen tex om Abby gjort fel. Det här har jag bara behövt ta till vid ett fåtal tillfällen men det har gjort henne mkt noggrannare.

Det där med bestraffningar är en väldigt svår konst. Just vad det kan bli för bieffekter även om man inte korrigerar i ett träningspass. Man vet aldrig var osäkerheten el frustrationen får sitt utlopp. Det är mkt mindre skadligt att använda sig av positiv förstärkning. Jag tog en chansning och den gick inte hem.

På tävlingen gick hon på vittringen ut med bra fart, men... började nosa runt, runt, runt och liksom undvek rätt pinne, tills hon till slut bestämde sig för att ta den rätta i alla fall. Det var bara att skratta åt henne och inse att det här fick jag helt skylla mig själv för. Det luktade ju hästbajs överallt så klart.

Annars var det här en tävling som gick både bra och lite sämre. Det var svinkallt och jag var inte riktigt sugen på att tävla. Kände att jag inte haft ett bra fokus i min träning heller ordentligt på senare tid. Så inte så konstigt att det gick som det gick. Men en del saker är jag ändå riktigt nöjd med. Gruppmomenten tex. Abby hade suttit helt stilla med tassarna och där brukar hon ha problem om det är väldigt kallt. Platsliggningen kändes bra även om hon la sig lite långsammare än vanligt. Hon låg och skakade så mkt när vi kom tillbaka att jag kände att det här med tävlingar i kyla är verkligen inte vår grej. Uppsittet blev jättebra förstås, var väl skönt för henne att slippa ligga mer.

Fria följet började inte bra. Hon ville inte sitta och stegförflyttningarna i början var helt bedrövliga men sen gick det mesta bra utom ngt sitt igen som hon hoppade över. Det hjälpte inte att säga sitt till henne. Jag blev så störd av det här att jag glömde min rutin inför gå-rutan och den sket sig rejält. Stannandet kändes långsamt, sittet hoppade hon över (såklart!) och sen la hon sig inte heller, har aldrig hänt förut, jag drämde i med ett nytt kommande och stannade samtidigt så vi nollade momentet. Skyll inte på hunden!!

Sen fick jag ta nya tag och koncentrera mig på varje moment. Inkallningen ok, rutan bra, dir.app. fint konskick, vänder bra och är på väg åt rätt håll men ändrar sig och tar tänderna runt mittapporten innan hon hör mitt stopp och det går att dirigera om henne. Jag fick ingen nolla på det vilket jag blev förvånad över. Varken domaren eller jag själv såg att hon lyfte apporten men en kompis sa att hon gjorde det.

Metallen gjorde hon bra men domaren såg inte mitt dk. Det var ganska många hundar som inte fixade metallen i kylan. Dom hade dock värmt den vilket Kungsbacka Bhk ska ha en eloge för. Hoppas fler följer efter och värmer metallen när det är så kallt ute.

Fjärren kändes bra men lite framflytt på Stå-Ligg. Stå-Sitt gick kanonbra, den har jag lagt mkt energi på och den börjar bli bättre och bättre tycker jag.

Så resultatmässigt blev det ingen bra tävling, men kunskapsmässigt var den nyttig som tusan.

Poängen blev:

Sitt 10

Plats 10

Fritt följ7,5

Gårutan 0

Ink 9,5

Rutan 10

Dir.app 5

Hopp 10

Vittring 6

Fjärr 9

Sammanlagt 249,5

Tack lilla goa Abby för att du är en sån härlig hund och fixar en hel del även när din matte inte är på topp. Nästa tävling får nog bli inomhus.

Tack för trevligt sällskap från alla talangare som var på tävlingen. Jättekul att ses.