Dagen efter - Vilken tur att vi är hemma!

Så har vi då klarat av vår andra stora inomhustävling. En hel del bra och en del lite sämre och ngt uruselt.
Det blev en intensiv helg i Malmö.
Under fredag eftermiddag och kväll var vi på mässan och tränade och planerade lördagens uppvisning. Lillemor, Kjell och Lena anlände från värmland så
vi kunde i alla fall torrgå kadriljen. Vi hann dock inte träna ihop oss med hundarna så det var spännande att se hur vi skulle få ihop programmet med så lite repetitioner.

Visst blev det lite misstag här och där, bland annat var musiken så hög att hundarna inte hörde oss på avståndsmomenten så Abby missade sitt ställande under inkallningen tex. Men kadriljen tyckte jag vi fick till bra och det var en härlig känsla att gå in till denna höga härliga musik. (Fråga mig inte vad låten hette bara, har ingen aning! )Vi fick bra hjälp av Malin (med Majni) och Lillemors man Kjell också. Jag tror att Mona Kjernholm ska lägga in en video på uppvisningen på sin hemsida om ngn är nyfiken.
Det blev ganska många timmar på mässan även denna dag så på söndagen var jag jättetrött. Sovit dåligt på Scandic hotell, mkt oväsen och många hundar som skällde och ylade på rummen medan deras ägare roade sig med annat. Tråkigt för när man hörde allt oljud så kunde man verkligen förstå varför vi hundägare inte är välkomna på många hotell. Annars var det ett jättebra hotell med god frukost, mkt att välja på och en ekologisk och miljötanke bakom mycket som serverades plus trevlig personal. Och så hade jag väldigt trevligt rumssällskap - så tack Malin för goa pratstunder.



Abby på väg mot rutan. Nisse klagade på att hon var för svart och - för snabb!

Tidig morgon och sittande i grupp och platsliggning till att börja med. Vi fick startnr 19 av 22 så jag var i sista gruppen. Sittandet gick ganska bra tror jag men hon hade rört tassar lite i början, troligtvis när vi fick gå snett bort och gömma oss. Jag har tränat det för lite så det var inte konstigt.
Platsliggningen la hon inte ner huvudet på och det problemet fick jag ju i dec också så det kändes lite tråkigt. Hon låg dock jättefint och rakt men uppsittet blev dåligt och jag fick ta till ett dk.

Sen gick det några timmar då jag bla tittade på Linda och Malin som tävlade trean och Anders Kjernholm som tävlade tvåan. Grattis till Anders som fixade en uppflyttning till trean. Och Linda och Malin gjorde ett bra jobb trots att båda hundarna hade lite svårigheter med koncentrationen i den svåra miljön.

Sista timmen innan det var min tur så lyckades jag få en bättre känsla och kände mig mer taggad att tävla. Jag avskyr verkligen att få så sent startnr men jag behöver träna på det så det var ju bara bra!
Abby kändes ganska med från start på fria följet vilket varit en av våra svårigheter, men stegförflyttningarna blev urusla. Därefter gick det bra och vi fick visst bra kritik från domaren som kommenterade i högtalaren efter varje moment. Jag lyssnade inte vad han sa då men efteråt var det ju kul att få höra vad han sagt, främst det positiva. Felen är jag oftast ganska medveten om!!!

Domaren var fenomenal. Han inte bara dömde alltså (och väldigt jämnt vad jag märkte i alla fall) utan kommenterade sin bedömning för varje moment. Varför han gav full pott eller drog av poäng. På ett trevligt sätt så den som valde att lyssna av de tävlande inte skulle sänkas under tiden. Det blev väldigt publikvänligt när det gick att följa bedömningen. En stor eloge till Rolf Weiffert som han hette. Banan var också lagd för minsta möjliga förflyttningar mellan momenten och minsta möjliga koner och annat på planen. Det är ju tillräckligt mkt som kan störa en orutinerad hund ändå.

Gå-rutan, en av våra stora käpphästar, är jag riktigt nöjd med för även om ställandet var lite dåligt och läggandet lite långsamt ner med baken så var sättandet bra och fr.a våra transporter mkt bättre. Hon tittade inte efter några koner utan höll fin kontakt med mig. (Nu fanns det ju inga koner att titta efter förstås!!!).

Inkallningen var inte tolvmässig men dock niomässig (lite sned i sittet, fast det såg inte domaren).

Rutan, kalasfint konskick, ser dock inte rutan först utan kommer in lite snett och jag är inte säker på att hon är inne så jag försöker dirigera om henne, trots att hon inte är tillräckligt tränad på små förflyttningar så jag sabbar det. Inte första gången, usch! Hon var inne från början!! Ja, ja..

Jag kunde i alla fall släppa det direkt och sen smällde vi till med en jättefin app.dirigering, ett jättebra hopp-apport och - bäst av allt, en kalasfin vittring, ingen tvekan, nosar inte förbi när hon snabbt kommer till rätt utan tar den och kommer in. Oh, vad kul! Det var nog en av dagens bästa vittringar tror jag för det momentet ställde till det för många. Man får ju njuta av dom små segrarna för sen föll det platt!

Hon rörde sig inte ur fläcken på fjärren! Ngt helt nytt som jag inte vet varför det hände. Vi gjorde ju fjärren på linje tillsammans med de andra under uppvisningen dagen innan och möjligtvis satt det i ngt därifrån. Hon tyckte det var lite konstigt att göra fjärr med hundar 1,5 meter ifrån sig på båda sidor. Jag såg att hon var lite tveksam och skiftena blev mer korrekta! men långsammare än vanligt då. Det kanske också var så att hon var för trött efter tre dagar på mässan. Ja, jag får fundera lite på det här och lägga upp en stratergi.




Analys och snabbt gripande av vittringspinnen.

Våra poäng blev:
Sitt i grupp 9
Plats 8
Fritt följ 8,5
gårutan 8
Ink 10
Rutan 0
Apportdir. 10
Hoppapport 10
Vittring 10
Fjärr 0
sammanlagt 222,5

Vann gjorde Mona Kjernholm med Marvin och tvåa Lillemor med Krollie. Inte för inte som dom är med i landslaget. Grattis till er båda.

Andra fina prestationer gjorde bl.a Helena med Picknick som inledde med en tia på friaföljet och en tia på gårutan och mkt annat fint. Åsa med Fajta gjorde också en jämn och fin runda som så ofta. Kul att se. Lena Björnsson och Tease blir farliga framöver. Dom är ruggigt bra redan så ung hon nu är lilla Tease.

När jag kom hem och hade hämtat Timjan så blev hon dålig med diarré och har velat gå ut hela kvällen, natten och dagen och kvällen igen ungefär varannan timme. Är man trött eller?
Det första jag tänkte när jag i natt insåg att hon ville ut igen och igen och igen osv så var det faktiskt att Herregud vilken tur att det inte var Abby som var dålig när vi bodde på hotellet. Det är ju inget att behöva gå upp och släppa ut en hund i trädgården om man jämför med att behöva klä på sig varje gång och gå den långa korridoren fram till hissen, ner och ut i den mörka Malmönatten. Stå och frysa och vänta på att hunden krystat ut nästa diarréomgång osv. Vilken tur att vi är hemma!!

Nils Hällgren tog fotona och jag har lovat att jag nästa gång i alla fall inte ska klä mig helt i svart. Det är tillräckligt svårt ändå att ta kort på Abby tydligen. Kul att både BrittMarie och Nisse dök upp och tack för foton och gulliga kommentarer om vårt program. Nisse är ju domare och inte ngn "snäll" sådan (i alla fall inte när det gäller lydnaden - påläst som sjutton) så hans ord väger tungt. "Det som var bra, var mkt bra"!! tack! tack!