Idag fick jag höra av mamma att Bessen äter 9(!)dl ris per dag plus kyckling el fisk edyl. Min sagolika mamma ställer snällt upp och kokar all mat till henne för att hon ska hålla sig bra i magen. Men hur sjutton kan hunden få i sig så mkt per dag utan att gå upp i vikt, plus att hon äter kortison om än i liten dos? Ja, det kanske är hennes sjukdom, om hon nu har benmärgscancer som veterinären trodde som gör att hon inte ökar i vikt. Har ingen aning och vi försöker inte förstå egentligen. Hon mår förträffligt ändå även om hon har lite krämpor. Hur som helst så tänkte nog mamma försöka minska lite på riset framöver. Jag kan inte låta bli att skratta. Vad hon måste vara nöjd lilla Bessen. Hon får ju mat tre gånger om dagen vilket underlättar för hungriga hundar har jag märkt. Gick själv över till att ge alla mina hundar tre gånger per dag sen jag fick labbe i huset. Funkar mkt bättre att hålla vikten och ändå få nöjda hundar.
Förra helgen var jag i Väröbacka och tränade inför ett uppvisningsprogram jag och några till ska ha i Malmö på mässan om två veckor. Det var Mona Kjernholm som frågat mig och Helena, Linda, Lena Björnsson och Lillemor om vi kunde tänka oss att ställa upp. Det är väl tänkt som reklam för tävlingslydnaden som inte alltid är så publikfriande. Det blir också reklam för landslaget och talanggruppen. Jag hörde många positiva kommentarer från icke lydnadsfolk om hur kul dom tyckte det var att titta på lydnadstävlingarna i Göteborg på hundmässan i början på januari. Då var det ju så trevligt med en speaker som kommenterade och berättade under hela dagen när vi tävlade. Vet att många satt kvar och tittade mkt längre bara för att dom fick en större förståelse för vad lydnaden går ut på. Så alla initiativ för att visa att detta är en jättekul sport där både vi själva och hundarna har roligt är av godo tycker jag.
1 kommentar:
Sådana svackor hamnar vi alla i då och då, men jag tror det är ett helt normalt tillstånd i en lång utvecklingsfas. Att i bland tvivla, ifrågasätta sig själv och analysera är sunt - och inget man ska se som negativt. Det vänder alltid - och då är man aningen klokare. Tro mig - jag har gått igenom det många gånger - både när jag tävlade häst och sedan jag började med hund. Man måste passera en oändlig massa dörrar för att bli riktigt duktig på det man vill göra, och då ingår "eftertankens kranka blekhet" som en del i processen.
Guud, så filosofisk jag blev. Men varenda ord är sant! :-)
Kram!
Skicka en kommentar