KM i Lydnad och vi vann!!!

Vilken dag det blev!!

Dagen började med att regnet vräkte ner och jag övervägde allvarligt att stanna kvar i sängen. Hade ingen lust att utsätta mig och Abby för en lydnadstävling i ösregn igen, inte så nära inpå nästa "riktiga" tävling. Men, jag masade mig upp, jättestel efter gårdagen. Lyckades komma i väg i god tid med regnkläderna på och se man på - solen tittade fram ibland och vi fick bara lite regn på oss. Vilken tur!

Dagens upplägg var liknande gårdagen. Man fick själv välja moment ur fyra kategorier. Jag valde treans fria följ, elitens inkallning, apportering av träapport och fjärrdirigering, tvåans. Det fick sammanlagt inte bli mer än 15 i koefficientantal. Så högst 150poäng kunde man få här.

Mitt mål med dagen var att jag skulle hålla ihop mig och fokusera bättre och inte glömma några små detaljer som hur jag står under apporteringen t.ex. Små saker som kan ha stor betydelse har jag upptäckt. Jag lyckades inte till fullo, men fokuset var bra.

Jag var mer inspirerad än igår och Abby var mkt pigg och sugen på jobb. Fria följet kunde varit bättre men vi fick en nia, inkallningen blev lite rolig för domaren och tävlingsledaren skrattade så mkt åt Abby att jag själv fick svårt att hålla mig. Tävlingsledaren Annika, som för övrigt gjorde ett toppenbra jobb de här två dagarna, sa att hon måste pausa mig lite för att domaren skulle få skratta klart. Domaren tyckte att Abby borde vara räddare om gräsmattan, det blev såna bromsspår att gräset yrde påstod han. Ja, kul när man kan roa ngn. I alla fall blev det en 10 där och sen blev det 10 på apportering och fjärr. Jag hade en tanke med att få sluta med fjärren, även om den var mkt lättare än i eliten. Så bra att kunna belöna upp den direkt efter. Vill försöka bibehålla Abbys allerthet i momentet som jag är väldigt nöjd med att ha fått tillbaka.

Domaren kurar i kuren eller skrattar han i smyg?

Bedömningen var dold så ingen visste hur vi låg till inför sista utslagsmomentet - Rutan. Här kunde man välja 10 meter rakt in, el treans ruta på 25 meter eller 40 meter rakt in. Jag fegade och tog 25 meter, vi tränar ju bara elitrutan nu förtiden och själv är jag urdålig på att se ordentligt var hunden är i rutan, fr.a när markeringen runt rutan inte syns förrän man är några meter ifrån den. Några andra valde 40 meter och med högre koeffecient där var jag säker på att någon annan också skulle vinna tävlingen, många gjorde jättefina rutskick, helt imponerande, men, till min stora förvåning räckte mitt resultat ändå.

Ja, alldeles rosa om kinderna tackar jag för applåderna, fortfarande jätteförvånad, visst hade det varit dumt att stanna i sängen, blev ju en riktigt rolig tävling!

Det här upplägget som vi haft på klubben i två dagar, är hämtat från en annan klubb, kanske var det göteborgsavdelningen, är inte säker. Men alla var helnöjda med ett sånt kul upplägg och domaren sa att han tyckte det varit jätteroligt. Tror t.o.m. han sa att det var det roligaste km:t han dömt. Susann hade en idé om att man kunde ha det utslagsgivande momentet i slutet som ngt man inte kan träna på i förväg, kanske att man inte vet vad det är innan. T.e.x vilken hund som plockar in flest grejer från en låda på några minuter eller som Anders berättade om ngn kul tävling han varit på där dom fick i uppgift att gå fritt följ med ngt gott på en sked i en hand och hunden fick inte försöka hoppa efter handen eller där hunden skulle sitta på en stol och föraren ligga under stolen eller hur det nu var. Ja, det är väl bara fantasin som sätter stopp...