Talanglägret hägrar

Abbys hoppteknik har förbättrats lite sen i somras, men vi måste jobba på mer. Fotade gjorde Nils Hällgren förra julen.

Nu är det bara en dag kvar innan jag ska åka iväg på det andra talanglägret. Den här gången i Dalarna så det blir en bra bit att åka. Som tur var får jag sällskap på vägen av Helena från Göteborg med sin underbara lilla goldentik Picknick, så det blir nog mkt hundprat vi kommer hinna med på resan.

Det verkar vara ett späckat schema för oss med träning av hundarna och det är även en kille som är bra på det här med mental träning inbjuden på fredag kväll, PO Lindvall. Han har jobbat med olika landslag i andra tävlingssporter. Ska bli intressant.

En minitävling har dom också planerat för oss. Och allt det här blir inomhus!! Underbart!

Att hålla landslagsträffar och talangläger kostar ju en hel del så nu har vi blivit tillfrågade om vi kan ställa upp med att sälja en bildekal där det står att man sponsrar det svenska lydnadslandslaget. Det bästa är att företag eller föreningar får med sitt namn på brukshundsklubbens lydnadslandslagssida och det är avdragsgillt eftersom det är reklam.

Tanken är att vi ska få in pengar så det inte blir så dyrt framöver för kommande träffar. Att hyra inomhushallar och konferensrum plus boende plus resor blir ju en hel del. Får hoppas att många vill hjälpa till att stödja både talangtrupp och lydnadslandslag. Min egen klubb Elfsborgs brukshundklubb har redan sagt ja. Det kostar 1000kr för en dekal.

I år kom ju Sverige på silverplats i lag på VM:t i lydnad och med flera bra individuella placeringar. Mycket bra jobbat och samma lag satsar nu närmast på NM i Norge i november. Håller tummarna för dom alla.

Ikväll blev det träning på klubben och dumrutan kändes bättre, vi jobbade med placeringen i fria följet fr.a. Skiftena gick jättebra men hon var väldigt het på transporterna.

Höger om halterna har min punktmarkering verkligen gett resultat på. Kul att man på bara ngt träningspass kan ändra och förbättra med rätt timing på belöningen. Tyvärr är det ju inte alltid så! Vi sliter med fjärren och bakåtsittet. Så fort hon inte tänker på att det är det vi tränar så flyttar hon baktassarna ca 5 cm framåt. Det är så jädrans irriterande att det ska ta sån tid att förändra. Försöker verkligen belöna i själva rörelsen också men jag tycker inte det hjälpt. Annars var hon kanonfin ikväll, jättepigg och vittringen var kanonfin. Rutan och dir.apporteringen gick också jättebra, men konskicken förändras lite så dom jobbar vi vidare med. Så lätt att sakta ner lite för tidigt, så svårt att hejda sin egen stoppsignal då, vilket är min tanke att jag borde göra och sen bara skicka om igen och tänka på belöningsplaceringen.

Några från klubben hade varit iväg och tävlat på en riktigt uselt upplagd elittävling i helgen. Är så glad att jag inte var där i regnet. Nu tyckte dom att där vill dom inte tävla fler gånger och jag förstår dom. Det blir ju så när man blivit dåligt bemött på en tävling, ryktet sprids fort. Jag tycker det är stor skillnad på om det är en orutinerad tävlingsledare som gör sitt bästa, det kan man ju träna sig på att klara av. Mental träning! Men när man möts av otrevlighet, flera tekniska fel och dålig information då är det lite svårare. Jag har själv aldrig tränat mig på att gå in och säga att det är ett tekniskt fel om tex rutan är 2x2 meter istället för 3x3 men kan man göra det utan att det kostar mer än det smakar, så att säga, så tycker jag det är viktigt att man säger till. Många gånger är ju en tävlingsledare inte medveten om misstagen. Blir man däremot bemött otrevligt så är det nog bättre att hålla tyst just då och sen eventuellt säga ngt efteråt i så fall. Annars är det nog inte lätt att genomföra tävlingen på ett bra sätt. Men vi är ju alla olika så...