Kul att hålla kurs!

Galen eller? Susanns Frodo väntar med spänning på vilket håll han ska springa åt. Misstänker att han har en egen åsikt också.

Jag har nog ett av världens bästa jobb - inte ekonomiskt sett och kanske inte tiderna heller är så jättebra alltid, men så himla kul det är att få hjälpa och se kursdeltagare göra framsteg. Ikväll var det avslutning på en fortsättningskurs i agility. Dom har varit så duktiga och både hundar och mattar/hussar har utvecklats enormt. Jag har fått lägga ribban högt på den här kursen. Alla har med bravur jobbat på och antagit utmaningarna.

En härlig blandning av raser, från tax till cavalier, sheltie, lagotto, softis, dvärgpinscher, pumi och dansksvensk gårdshund.

Några är redo att hoppa med i Elins tävlingsgrupp i mars och några vill gärna fortsätta ett tag till på den här svårighetsnivån. Det känns som att alla har roligt på sin nivå och det är ju ändå det hundträning bör handla om. Att se en osäker hund utvecklas från att inte vilja gå in i tunnlar på de första kurstillfällena bli mer och mer säker och efter ett tag både forsa fram genom tunnlar och upp på A-hinder och Balansen. Det är verkligen jättehärligt!

En sak som jag sett hända för många som tränat agility ett bra tag är att vardagslydnaden verkar ha blivit betydligt bättre också. Hundarna märker att det lönar sig att komma, det händer roliga saker runt om husse/matte.

Fortsättningen på kvällen blev det då också en vardagslydnadskurs och jag tycker även att dom kurserna är jättekul. Vi pratade om inkallning, hur lägga grunden för en riktigt bra sådan? Jämför man med en inkallning i tävlingslydnadssammanhang så är det ju mkt lättare än i vardagen när hunden inte sitter och väntar på att bli inkallad utan istället kanske har fokus på något helt annat. Jag tror mkt på att "hjärntvätta" hunden på inkallningssignalen. Att signalen kommer när hunden inte kan göra fel. Den är redan hos mig och jag visslar min signal och ger stor belöning, eller den är på väg mot mig, jag ropar och drar ner en härlig leksak i snöre som den får jaga ifatt, den springer efter mig och jag ropar, visslar när jag är nästan hundra på att den kommer till mig för att få jaga ifatt godisbitar som jag slänger osv.

Vad beträffar egen träning så håller jag på med en kampanj på sittandet i dumrutan. Håller på att testa några olika idéer, får se vart det bär hän. Kampanjar också fjärren, som alltid får jag väl erkänna. Där börjar jag få till ett annat stå mot det jag haft innan. Förut var Abbys tassar helt stilla från ligg till stå, nu försöker jag få att bak är stilla, fram flyttar in lite, blir en kortare rygg och en snärtigare rörelse. Vi är inte uppe i många meter ännu. Här är det tålamod som gäller, små steg i taget.

Igår kom Helena med Picknick och Skipper till Borås och träffade mig och Susann. Kul att se henne. Hon är också med i talanggruppen och har en helt ljuvlig goldentik. En sån där hund som jag skulle kunna ta med mig hem omedelbart. Tror dock inte att Helena uppskattar den tanken.

Vi gjorde lite gruppmoment och jag är helnöjd med Abby igen. Fint sitt och bra plats.Tack till både Susann och Helena för trevligt sällskap. Det blev väl lite mer prat än träning denna dag och det kan ju vara kul som omväxling, men lite träning med varje hund hann vi med i alla fall.

Susann hade med sig sin nya 7-månaders bordercollie. Med två hundar i elit och nu denna nyinflyttade vovve, så har hon att göra. Hon säger dock att den nya, Vilja heter hon, är husses hund och främst ska vallas med. Får väl se hur länge hon kan hålla sig. Söt var hon (enligt mig), korthårig, svart och vit med upprättstående öron, allt som Susann inte gillar, men lyckats sätta sig över, för det blir nog en jättebra tävlingshund - med mycket vilja! Idag har Lottis Myrra fått åka till himlen. Aldrig lätt att ta beslutet när en älskad vän är dålig.