Igår tränade jag på Karlskrona bhk med Mona, Nisse o BrittMarie fr Ronneby med sina golden, en annan kompis till dom, var det Anne tro? (hmm, mitt minne är minst sagt begränsat), var också med. Mona fick lite hjälp med kommendering av Nisse. Jag tycker hon och Marvin såg fina ut inför helgen.
Med Abby ville jag veta lite om hur dom andra tänkte när det gäller hoppträning. Abby slår då och då i hindret och det är ju så retfulla poäng som dras. Vi provade lite högre hinder och även med liten planka framför hindret. Hon blir mest flack i språnget på vägen ut (bollkast!). Jag har bestämt mig för att köra lite högre hinder på träning och sen blir det nog ändå en planka lägre på tävling. Känner mig lite feg där.
Får se hur det utvecklar sig. Jag har överhuvudtaget lagt lite för lite träning på både hoppteknik och att söka hinder men nu har jag beställt ett hopfällbart agilityhinder som jag kan ha i bilen. Inte som ett lydnadshinder men lätt att ta fram när jag inte tränar på brukshundklubbar. Tänkte att när hon lärt sig runda pinnar så ska jag även skicka ut över hinder så hon får mkt hindersug. Får se var vi hamnar.
Vi jobbade vidare med apporteringen också och eftersom jag nyligen börjat med mittenapporten så nära henne och det blev lite svårt förra träningen så la jag den lättare den här gången. Några meter bakom på mittlinjen. Men Mona la ut två apporter på sidorna och det har aldrig förut varit ngt problem med det men igår stack hon helt plötsligt iväg till fel apport vilket jag var helt oförberedd på. Det var bra det, för jag blev tipsad av Mona att träna Stanna om det skulle hända igen och sen belöna om hon stoppar med en liten gotta, stor belöning om hon sen går på rätt när jag tagit tillbaka henne och skickar om. Tack för tipset Mona.
Den där träningen hade jag tänkt lägga energi på med lite bollkast och inga apporter alls men självklart ska man ju passa på. På tävling vet man ju aldrig vad som händer heller. Det är det där med att vara förberedd på allt som ska ske så man vet vad man ska göra om det inte blir som man tänkt sig. Jag har ju bara tränat en sida plus mitten för att ta en svårighet i taget men helt plötsligt blev inte Abby dirigeringsbar. Ja, det är alltid nyttigt att träna med andra. Abby var också konstigt ofokuserad emellanåt och på vittringen blev hon först stående ochbara tittade på mig där ute. Helt nytt! Hoppas det inte kommer tillbaka, har ingen aning om vad som störde ut henne. Fick till lite bättre vittring senare vilket kändes skönt. Idag var jag också nöjd med den.
Just det där med att träna med andra får ju förstås inte göra att man glömmer sig själv och sina tankar om hur man vill ha sin träning. Nisse påminde mig om hur lätt det är att falla in i tankar på det som inte funkar om man bara poängterar det som behöver förbättras när man ska hjälpa någon annan. En positiv anda i träningsgruppen är ju guld värd.
Jag själv väljer just nu ofta detaljer som jag vill ha hjälp med (eftersom det är så mkt kvar tills eliten känns tävlingsklar)och som inte är bra men även om man nu inte tränar detaljer utan kanske vill satsa mer på helheten när man tränar med andra, kanske lite mer tävlingsmässigt, då är det ju jätteviktigt att se det som är bra också. Känslan annars när man går från planen kan ju lätt vara lite "låg". Och visst är våra hundar experter på att läsa av våra känslolägen!
Även i detaljträningen vill man ju gärna höra när ngt ser bättre ut så klart.
Jag är jätteglad att jag har träningskompisar som ser våra framsteg och som orkar engagera sig.
Nisse och hans ena hund Sudden tittade vi lite på också. Dom har en liten svacka där Sudden på något sätt fått en tråkig association till nya planer och tävlingslik träning. Han blir stressad och ibland avstängd och träningen ser inte ut som när det går som bäst på kända platser och med känt folk. Jag har haft en hel del hundar på kurs som varit störda av kommendering och som haft svårt att jobba på nya ställen eller som bara funkat på träning och inte på tävling.
Det finns ju massor att göra för att komma till rätta med det här, men det kan ta lite tid att förändra en hunds associationer, vare sig dom är för höga i förväntan eller som här , med Sudden, att han tycker det är obehagligt.
Det är ju det där med vad våra hundar känner in/hur uppfattar dom situationen? När vi ställer oss i fotposition t.ex, vad gör våra hundar då? Hur ser dom på oss? Är det en signal för jätterolig träning/lek/chans till kul uppdrag och smarrig belöning? eller är det en situation där hunden vet att vi har förväntningar på den som den inte riktigt förstår, där den kanske ser oss som stela och spända och där vi lätt blir lite irriterade? En del hundar är så känsliga att vi inte behöver vara det minsta irriterade men dom kan ändå uppfatta ngt som jobbigt. Vad det handlar om i Suddens fall kan vi ju inte veta, bara spekulera. Det blev bättre i alla fall efter en kort stund och Nisse och Sudden fick applåder. Jag tror inte ngn av dom hade några negativa associationer till applåder i alla fall! Mer sådant!
Vi diskuterade lite olika träning och så som alltid i hundträningen så kan man ju behöva gå tillbaka och kanske glömma lite fotposition ett tag, jobba med kontaktträning, lättare grundträning och belöna stort. Leka mkt och försöka hitta ett avslappnat sätt. Pö om pö lägga på lite störningar. Inte belasta sin hund så den störs ut på ngt sätt. Med Timjan (som hade otroliga förväntningar vid kommendering) hade jag t.o.m. ett inspelat band med kommenderingar som jag spelade i bilen för att det inte skulle betyda ngt när hon hörde dom. Försökte få till en mer neutral inställning helt enkelt. Det var ganska outhärdligt! Tacka vet jag en bra ljudbok.
Ja, det här är ju ett stort ämne och det finns massor att göra som sagt. Själv märkte jag på de två senaste tävlingarna där Abby inte var helt allert att hon har fått en annan association till det jag gör mellan momenten. Hon svarade inte lika bra på det jag gör för att höja henne. Det här är ngt som jag ska ta tag i på träningar framöver. Mkt mer belöning mellan momenten kommer jag lägga in och se om det blir skillnad. Jag har varit lite bortskämd med att hon svarat så bra på det jag gjort tidigare men när hon inte riktigt är i form så håller det tydligen inte. Lydnad är verkligen en färskvara. Och hela tiden bygger man träningen för framtiden. Det som känns bra under ett träningspass kanske får andra effekter än man tänkt sig när man ser resultatet efter ett tag.
Vi kanske fortsätter lite diskussioner imorgon. Ska till Ronneby och B-M och jag ska träna lite fågelsök först och sen blir det lydnad igen. Peter från Kalmar med kullbrodern till Sudden, Strix kommer också, han deltar på sitt andra sm i helgen. Bra jobbat!
Idag blev det träning med Mona, Maria Hagström och hennes två fantastiska coachar! Maria och Lotta plus Camilla som jag lärde känna lite grann i uppland hos Svartbergarna. Vilken lyx, det där med två coachar förresten, men det är man väl värd när man kommit så långt som Maria. Vet inte vilket sm det är i ordningen för henne. Hon är ju så framgångsrik i både lydnad och bruks.
Lite trötta och frusna var dom allt, både Maria och Mona plus att Mona fixat till sig ngn sorts nackspärrsaktig historia. Ja, ja, lite spänning ska det ju vara inför sm:t! Jag håller tummarna för att det går bra för dom båda, dom är så superduktiga. Ser fram emot lydnadsläger med Maria i juli och fler träningar för och med Mona.
Det var kul att se Lottas lilla bc. Hon var ju med på talanglägret också men då såg vi inte mkt av varandra eftersom vi var i olika grupper. Det ser ut att vara mkt klös i den lilla damen. Och tvåan hade dom klarat av nu också. Fint jobbat!
Jag är nöjd med Abbys attityd under träningen idag, hon hade mer fokus än igår. Däremot är jag inte nöjd med min egen insats, körde på med alldeles för många upprepningar av ingången som blev fel (för sneda bl.a). Ja, man är ju inte alltid på topp inte. Ny dag imorgon.
Nu får vi se om Nisse fått in några bilder på sin hemsida från gårdagens träning som jag kan sno. Annars får det bli bildfritt den här gången.
Med Abby ville jag veta lite om hur dom andra tänkte när det gäller hoppträning. Abby slår då och då i hindret och det är ju så retfulla poäng som dras. Vi provade lite högre hinder och även med liten planka framför hindret. Hon blir mest flack i språnget på vägen ut (bollkast!). Jag har bestämt mig för att köra lite högre hinder på träning och sen blir det nog ändå en planka lägre på tävling. Känner mig lite feg där.
Får se hur det utvecklar sig. Jag har överhuvudtaget lagt lite för lite träning på både hoppteknik och att söka hinder men nu har jag beställt ett hopfällbart agilityhinder som jag kan ha i bilen. Inte som ett lydnadshinder men lätt att ta fram när jag inte tränar på brukshundklubbar. Tänkte att när hon lärt sig runda pinnar så ska jag även skicka ut över hinder så hon får mkt hindersug. Får se var vi hamnar.
Vi jobbade vidare med apporteringen också och eftersom jag nyligen börjat med mittenapporten så nära henne och det blev lite svårt förra träningen så la jag den lättare den här gången. Några meter bakom på mittlinjen. Men Mona la ut två apporter på sidorna och det har aldrig förut varit ngt problem med det men igår stack hon helt plötsligt iväg till fel apport vilket jag var helt oförberedd på. Det var bra det, för jag blev tipsad av Mona att träna Stanna om det skulle hända igen och sen belöna om hon stoppar med en liten gotta, stor belöning om hon sen går på rätt när jag tagit tillbaka henne och skickar om. Tack för tipset Mona.
Den där träningen hade jag tänkt lägga energi på med lite bollkast och inga apporter alls men självklart ska man ju passa på. På tävling vet man ju aldrig vad som händer heller. Det är det där med att vara förberedd på allt som ska ske så man vet vad man ska göra om det inte blir som man tänkt sig. Jag har ju bara tränat en sida plus mitten för att ta en svårighet i taget men helt plötsligt blev inte Abby dirigeringsbar. Ja, det är alltid nyttigt att träna med andra. Abby var också konstigt ofokuserad emellanåt och på vittringen blev hon först stående ochbara tittade på mig där ute. Helt nytt! Hoppas det inte kommer tillbaka, har ingen aning om vad som störde ut henne. Fick till lite bättre vittring senare vilket kändes skönt. Idag var jag också nöjd med den.
Just det där med att träna med andra får ju förstås inte göra att man glömmer sig själv och sina tankar om hur man vill ha sin träning. Nisse påminde mig om hur lätt det är att falla in i tankar på det som inte funkar om man bara poängterar det som behöver förbättras när man ska hjälpa någon annan. En positiv anda i träningsgruppen är ju guld värd.
Jag själv väljer just nu ofta detaljer som jag vill ha hjälp med (eftersom det är så mkt kvar tills eliten känns tävlingsklar)och som inte är bra men även om man nu inte tränar detaljer utan kanske vill satsa mer på helheten när man tränar med andra, kanske lite mer tävlingsmässigt, då är det ju jätteviktigt att se det som är bra också. Känslan annars när man går från planen kan ju lätt vara lite "låg". Och visst är våra hundar experter på att läsa av våra känslolägen!
Även i detaljträningen vill man ju gärna höra när ngt ser bättre ut så klart.
Jag är jätteglad att jag har träningskompisar som ser våra framsteg och som orkar engagera sig.
Nisse och hans ena hund Sudden tittade vi lite på också. Dom har en liten svacka där Sudden på något sätt fått en tråkig association till nya planer och tävlingslik träning. Han blir stressad och ibland avstängd och träningen ser inte ut som när det går som bäst på kända platser och med känt folk. Jag har haft en hel del hundar på kurs som varit störda av kommendering och som haft svårt att jobba på nya ställen eller som bara funkat på träning och inte på tävling.
Det finns ju massor att göra för att komma till rätta med det här, men det kan ta lite tid att förändra en hunds associationer, vare sig dom är för höga i förväntan eller som här , med Sudden, att han tycker det är obehagligt.
Det är ju det där med vad våra hundar känner in/hur uppfattar dom situationen? När vi ställer oss i fotposition t.ex, vad gör våra hundar då? Hur ser dom på oss? Är det en signal för jätterolig träning/lek/chans till kul uppdrag och smarrig belöning? eller är det en situation där hunden vet att vi har förväntningar på den som den inte riktigt förstår, där den kanske ser oss som stela och spända och där vi lätt blir lite irriterade? En del hundar är så känsliga att vi inte behöver vara det minsta irriterade men dom kan ändå uppfatta ngt som jobbigt. Vad det handlar om i Suddens fall kan vi ju inte veta, bara spekulera. Det blev bättre i alla fall efter en kort stund och Nisse och Sudden fick applåder. Jag tror inte ngn av dom hade några negativa associationer till applåder i alla fall! Mer sådant!
Vi diskuterade lite olika träning och så som alltid i hundträningen så kan man ju behöva gå tillbaka och kanske glömma lite fotposition ett tag, jobba med kontaktträning, lättare grundträning och belöna stort. Leka mkt och försöka hitta ett avslappnat sätt. Pö om pö lägga på lite störningar. Inte belasta sin hund så den störs ut på ngt sätt. Med Timjan (som hade otroliga förväntningar vid kommendering) hade jag t.o.m. ett inspelat band med kommenderingar som jag spelade i bilen för att det inte skulle betyda ngt när hon hörde dom. Försökte få till en mer neutral inställning helt enkelt. Det var ganska outhärdligt! Tacka vet jag en bra ljudbok.
Ja, det här är ju ett stort ämne och det finns massor att göra som sagt. Själv märkte jag på de två senaste tävlingarna där Abby inte var helt allert att hon har fått en annan association till det jag gör mellan momenten. Hon svarade inte lika bra på det jag gör för att höja henne. Det här är ngt som jag ska ta tag i på träningar framöver. Mkt mer belöning mellan momenten kommer jag lägga in och se om det blir skillnad. Jag har varit lite bortskämd med att hon svarat så bra på det jag gjort tidigare men när hon inte riktigt är i form så håller det tydligen inte. Lydnad är verkligen en färskvara. Och hela tiden bygger man träningen för framtiden. Det som känns bra under ett träningspass kanske får andra effekter än man tänkt sig när man ser resultatet efter ett tag.
Vi kanske fortsätter lite diskussioner imorgon. Ska till Ronneby och B-M och jag ska träna lite fågelsök först och sen blir det lydnad igen. Peter från Kalmar med kullbrodern till Sudden, Strix kommer också, han deltar på sitt andra sm i helgen. Bra jobbat!
Idag blev det träning med Mona, Maria Hagström och hennes två fantastiska coachar! Maria och Lotta plus Camilla som jag lärde känna lite grann i uppland hos Svartbergarna. Vilken lyx, det där med två coachar förresten, men det är man väl värd när man kommit så långt som Maria. Vet inte vilket sm det är i ordningen för henne. Hon är ju så framgångsrik i både lydnad och bruks.
Lite trötta och frusna var dom allt, både Maria och Mona plus att Mona fixat till sig ngn sorts nackspärrsaktig historia. Ja, ja, lite spänning ska det ju vara inför sm:t! Jag håller tummarna för att det går bra för dom båda, dom är så superduktiga. Ser fram emot lydnadsläger med Maria i juli och fler träningar för och med Mona.
Det var kul att se Lottas lilla bc. Hon var ju med på talanglägret också men då såg vi inte mkt av varandra eftersom vi var i olika grupper. Det ser ut att vara mkt klös i den lilla damen. Och tvåan hade dom klarat av nu också. Fint jobbat!
Jag är nöjd med Abbys attityd under träningen idag, hon hade mer fokus än igår. Däremot är jag inte nöjd med min egen insats, körde på med alldeles för många upprepningar av ingången som blev fel (för sneda bl.a). Ja, man är ju inte alltid på topp inte. Ny dag imorgon.
Nu får vi se om Nisse fått in några bilder på sin hemsida från gårdagens träning som jag kan sno. Annars får det bli bildfritt den här gången.
Jo, nu blev det två bilder från träning fast inte i Karlskrona utan Ronneby. Nils Hällgren tog fotona. Tack Nisse! Se fler på dex-mixi.mine.nu
2 kommentarer:
En liten hälsning från fancluben hemma i Borås. Vad duktiga ni är som tränar på så bra!
Håller med Lottis ni är super duktiga på att träna, själv så är det mest att springa ut och rumsrenhetsträna här. Fast vi har börjat lite med klicker, ja hon ville ju oxå när Isiss körde lite =)
kram Sussie
Skicka en kommentar