Susann och Lexi gjorde en kanontävling

Lexi gjorde en kanontävling - stort GRATTIS till Susann och Lexi

Igår var Susann och jag och tävlade i Alingsås. Tävlingen började redan 7.15!! på morgonen och jag tror vi var många som tvekade om att åka vid den tiden. Vi lydnadsfolk är ju lite mer bortskämda än bruksfolket!! I början på veckan började jag känna mig riktigt sugen på att tävla så om det inte skulle bli för dåligt vinterväglag så var både Susann och jag ändå beredda på att åka. Även Helena fr Partille dök upp, även hon hade tvekat innan.

Vid fem på morgonen hade jag hunnit rasta hundarna en kvart och sen fick dom göra dummiesök på ett kalhygge. Det var stjärnklart och en orange liten måne lyste fint och där stod jag och undrade varför jag inte går upp vid den tiden oftare. Några rådjur skuttade förbi några meter från oss men Abby brydde sig inte alls utan fortsatte att jobba med söket. Duktig vovve!

Ja, väl framme fick vi glögg att värma oss med och sen gick vi in från mörkret utanför till det ljusa och fina ridhuset. Sittandet gick fint men på platsliggningen ville inte Abby lägga ner hakan i backen alls. Shit! Jag som kampanjat nerläggandet så mkt de sista veckorna.

Det blev lite mer nervöst att vänta på uppsittandet när hon hade en annan utgångsställning med huvudet men som tur var kände hon ju ändå igen sig och låg kvar tills jag gav signalen.

Lexi gjorde ett fint sitt trots att Helenas Skipper reste sig upp och började flörta lite med tiken bredvid innan han lommade fram och hälsade på tävlingsledaren och domaren istället och blev där infångad.

Jag hade startnr tre vilket är perfekt tycker jag, Abby kändes ganska balanserad även om Susann sa efteråt att hon sett jättehet ut när jag gick in. I torsdags var hon som en frustande hingst vid ingången på plan så allt är ju relativt!!

Fria följet kändes sådär men hade sett bra ut. Jag märkte att Abby sniffade i luften en del och inte ville sätta fötterna på vissa ställen. Vi fick en ganska lång sakta marsch för tävlingsledaren glömde att säga vanlig marsch men det gjorde inget för den har vi förbättrat rejält och kändes stabil.

Gåruntrutan kändes ganska bra, jag gjorde dock ett dk med armen som jag inte var medveten om så vi missade en del poäng där. Tyvärr ingen annan som såg så jag vet inte när jag gjorde det.

Vid inkallningen ville hon först inte sätta sig, jag blev nu mer och mer säker på att det hade kissat hundar där inne. Hon avskyr att gå på såna ställen. Vilket jag kan ha en viss förståelse för!Inkallningen sprang hon på lite sämre än vanligt tycker jag, men skiftena var kanonbra.

Sen kom rutan, ack, ack!! Fint skick till konen, fin rak sträcka till rutan men sprang så in åt i... så min stoppsignal tog hon lite sent och då blev jag osäker på om hon var innanför och så gjorde jag det hon inte kan ännu, försökte flytta henne framåt....ja, ja, det var första nollan där.

Sen kom dir.apporteringen och hon var väldigt fokuserad på tävlingsledaren och jag märkte att hon var helt säker på vilken apport som gällde och det är ju bra - om ens hund har med sig huvudet och kommer ihåg den lilla bagatellen med konen emellan! Ja, Abby gjorde inte det!!!

Hon drog snabbt som ögat iväg (utanför cirkeln) och jag fick stoppa och lägga på flera extrakommandon innan hon var tillbaka vid konen, sen blev det lite dåligt upptag också när hon var så ivrig. Jag var helt säker på att jag nollat momentet men ville ändå fullfölja, det visade sig sen att man ska aldrig ge upp - hade det varit en viktig tävling så hade ju 5 poäng varit bättre än noll. Så en bra erfarenhet.

Hopp-apport gick fint

Men sen kom dagens ovanligaste miss - fel pinne på vittringen. Jag som inte blir det minsta orolig längre när hon så snabbt väljer ut en pinne för hon brukar aldrig ta fel!!! Jaha, då får man tänka till här.

Sen avslutade vi faktiskt med en superfjärr där hon den här gången var helt värd tian. Det var skönt!!

Så trots missar och trots att Abby kändes lite konstig, såg inte ut som vanligt enligt Susann heller, så är jag nöjd med tävlingen. Jag fick lite nya saker att tänka på och blev påmind om vissa andra. Helena nollade tex en jättefin dir.apportering pga hon inte väntade in tävlingsledarens kommendering, en typisk grej som jag skulle kunna göra och som jag också gjorde senast i torsdags när vi tävlingstränade. Helena var annars väldigt nöjd med Skipper som fixade så fin ruta och dir.apportering. Kul!

Så till dagens höjdpunkt:

Susann och Lexi gjorde den bästa tävling i deras karriär. Lexi var allert, framåt, snabb, underbar att se. Även hon var lite nosig och konstig på vissa platser, men det påverkade inte momenten särskilt mkt. Susann märkte dock att hon ville undvika att sätta tassarna på några ställen. Dom fick över 300poäng, så med ett bra resultat till är dom klara till SM, nu håller jag tummarna att hon fortsätter i denna fina form lilla Lexi. Deras uppvisning var helt värd resan.

Våra poäng blev:

Sitt i grupp 10p

Plats 10p

Fritt följ 9 p (växlade position i stegförflyttningarna)

Gåruntrutan 8,5

Ink 10p

rutan 0p

dir.apport 5 p

Hopp-apport 10p

vittring 0p

Fjärr 10p (duktiga Abby!)

Sammanlagt ett andrapris, 227,5 p

Efteråt gick jag in och tränade en kort stund och det blev precis likadant vid vissa fläckar, det gick inte att sätta tassarna där så hundkiss var det nog ganska så säkert - eller kanske hästkiss? Hästbajs är vi ju vana vid och vissa av oss uppskattar det mer än andra.....

I fredagskväll tittade jag på idol igen. Kalle som kommit till final säger "Jag är så glad att jag tog den här chansen" - att vara med i idol alltså. Så himla bra sagt tycker jag. Jag tror att många av oss skulle säga - Så bra att jag fick den här chansen. Han utgick från att han själv styr sitt liv kändes det som.

Självklart ska man ju också vara tacksam när andra människor låter en få chans till något man vill, men för mig är det nyttigt att tänka på att jag kan bestämma att jag tar den här chansen - eller avstå!! Som min kloka vän Lottis sa efter tävlingen igårkväll på telefon - Om det hade vräkt ner regn där på morgonkvisten vid femtiden så hade det kanske inte varit så kul att ta den där chansen att gå upp och åka ett antal mil för att sen gå in med en kall och dyngsur hund - näh helt sant! då kunde jag ju avstått!!!

Kontentan av denna tävling är i alla fall att jag är jättenöjd med att jag åkte dit och jag är nöjd med vår tävling, den gav nya erfarenheter och jag är jätteglad att jag kunde vara med och applådera fram Susann och Lexi till ett så fint program - Absolut Dagens Höjdpunkt!!!

Smått och gott

Elin Lilja tog bilden på Timjan

Inspirationen i praktiken är inte på topp just nu. Måste lägga på ett kol inför stundande tävling. I huvudet snurrar det av en massa tankar dock. Går omkring och tänker på olika utvecklingsmöjligheter i mitt jobb. Att jobba som hundinstruktör är ju toppen men det gäller ju att hela tiden vara öppen för nya idéer och prova nya upplägg. Inspiration från olika håll bl.a från mina egna hundar sätter idéer i skallen på mig som gör att jag kan ligga vaken på natten och fundera på spännande kursupplägg. Varför inte göra det på dan istället kan man ju tycka!! Skulle kanske göra en lite piggare men tyvärr försvinner dagarna fort, fort förbi och allt det man tänkte ha gjort lagras på hög. Och här växer högarna snabbt!! Så på nätterna kan det bli en väldig snurr på tankarna. En och annan bra idé kan faktiskt dyka upp också, men alltför sällan tyvärr. Får se om det går att utveckla några av tankarna i praktiken framöver.

Träningsmässigt har det varit lite trögt. Men i förra veckan fick jag till några inomhusträningar, bl.a en med fyra andra, däribland Helena med Skipper och Picknick som tog sig till ridhuset nära mig. Vi ska tävla på samma tävling flera av oss om några veckor så det blir kul att se Skipper tävla. Han trodde det var tävling när vi tränade så Helena fick nog till ett bra pass tror jag. Han såg jättehärlig ut. Picknick såg jag inte så mkt av för vi tränade en stund samtidigt också.

ELin och Agneta jobbade med att få till rätt attityd hos både sig själva och hundarna i fria följet främst. Det var en klar förbättring mot förra veckan. Susanns Lexi var i toppform och riktigt snabb. Bådar gott inför tävlingen.

Abby var superhet och fria följet blir därefter när jag inte värmt upp tillräckligt. Jag gjorde lite länkning av fritt följ och dumrutan, belönade läggandet som nu är det jag jobbar mest med förutom transporterna. Hon lägger sig i två eller tre steg med huvudet först och det vill jag ha bort framöver. Har inte hunnit ta itu med det tidigare men trenden har funnits ett tag. Vilket givetvis gör det svårare!

Nu har jag superbelöningen på läggandet så hon dundrade i backen, dock med lite hjälp från mig (gick lite saktare). Ikväll har jag kört färsk blodpudding i skål och då blev det jättesvårt att hålla i sär skiftena för nu hade hon bara läggandet i huvudet. och belöningen var så frestande! Tog en liten paus och ska prova igen om en stund. Det blir ju lite svårt på mattan i vardagsrummet, tätt mellan transporter och skiften, men vad gör man inte när det är kolmörkt ute och regnar ungefär 23timmar och 55minuter om dygnet!!

Fjärren, en av våra stora svagheter, har jag börjat om med igen!! Nu jobbar jag med en kuddmetod för att se om hon lyckas förstå att hon ska låsa bakbenen, superkul tycker Abby men hur mkt hon förstår? nja!!


Svenskarna tog guld på NM i lydnad, jättekul! Stort GRATTIS till alla som deltog.


Lite kursavslutningar i veckan har det också varit. På Klick och trixkursen har vi haft det supertrevligt, en ganska liten grupp där alla tränar mellan gångerna och bjuder på med och motgångar. Aktiveringskurs inomhus är också så mysigt att ha, framför allt nu den här årstiden. Vi har jobbat mkt med hundarnas balans och kroppskännedom och självförtroendet har verkligen växt hos hundarna. Det är en av dom största behållningarna tycker jag, när man ser att hundarna blir säkrare och säkrare och växer med uppgifterna. Börjar en ny likadan kurs på onsdag och det ska bli spännande att se blandningen av hundar.


Idag köpte jag flera kilo nötlever och upptäckte att frysarna hemma är proppfulla, med fåglar fr.a! Hade glömt att det var så fullt. Jaha, då vet jag vad jag har att göra mer i veckan, skönt att man inte är arbetslös!

SLCH STREAMLIGHT´S PEARL ABRA KADABRA

"Ingen annan än jag själv kan ändra mina tankar"

Har haft lite olika tankar om vårt fortsatta tävlande - lite prestationsångest, skulle man säkert kunna kalla det. Funderingar på - kan vi lyckas igen? Är vi värda att lyckas? Och med vi så menar jag väl egentligen mig själv enbart.

För tävlandet gör ju Abby och jag för min skull! Hon skulle ju må lika bra ändå, bara hon fick träna. Men är man en sån där person som gillar att tävla och att sätta upp olika mål för tävlandet för att kunna få inspiration att träna bra så gynnar det ju hunden också förhoppningsvis.

Jag gillar att tävla! men jag älskar också att träna och det är väldigt sällan jag känner mig helt missnöjd efter ett träningspass. Det finns alltid godbitar att hitta och försöka lägga fokus på.

Inför dagens tävling har mitt upplägg mest gått ut på att få till rätt tankar hos mig själv alltså. Att ändra alla tvivel till "Kan andra så kan vi" (ett bra citat från, jag tror det var Lillemor under talanglägret).

Jag har också läst lite i Niina Svartbergs bok om mental träning. Där finns så många kloka ord. Tex "Det är inte fel att sträva efter förbättring och utveckling, men kom ihåg att också njuta av delsegrar, detaljer och delar som ni gör bra".

Och "Framgången är inte upptagen för att det går bra för någon annan!" Herregud så klokt!

Jag försöker alltid ha små delmål under en tävling och de senaste gångerna har det mest gått ut på att jag ska komma ihåg att göra si och så inför och under varje moment. Sen har förhoppningarna varit att Abby ska göra nästan lika bra som på träning (när det går bra!!!).

Träningen har gått lite si och så i veckan, ömsom vin, ömsom vatten. Vi har mkt att jobba vidare med. Men mina tvivlande tankar har lugnat ner sig ju närmare tävlingen vi kommit. Och i natt sov jag riktigt bra utan att ligga och noja mig över allt som kan gå tokigt.

Man får ju perspektiv på tillvaron från olika håll. Igår tittade jag på ett Oprah-program på tv med flera kändisar som fått olika, men väldigt allvarliga sjukdomar. En hade fått diagnosen MS för, jag tror det var, 18 år sen och fått höra att han skulle sitta i rullstol inom några år. Han satt fortfarande inte i rullstol utan hade lyckats ta denna otroligt negativa och dumma kommentar från läkaren och vända det till en kamp för att inte hamna i rullstol och hade dessutom också kunnat fortsätta sin karriär som programledare/underhållare. Och jobbade med att hjälpa andra med samma diagnos! Ja, en del människor är så otroligt starka och beundransvärda. Att kunna vända en sån motgång till att hitta ett sätt att leva och må bra i tanken trots smärta och andra fysiska problem.

Så vad betyder en lydnadstävling egentligen i ett större perspektiv??

Men... Det är ju kul att tävla och hur gick då tävlingen?

Jo, nu har Abby blivit en champinjon efter sin tredje elittävling så det var ju jättekul.

Tävlingen gick i ridhus med lite tuffa svårigheter på upplägget med ett antal sågspånsplättar som lyste lite här och där och ganska mkt koner åt olika håll. Detta gjorde fra rutskicket svårt och flera hundar sprang fel. Däribland Abby, men jag fick in henne i rutan. Jag var fullt beredd på omdirigering och bara glad att det gick vägen.

Jag gjorde ngt misstag själv där jag hade turen att det inte kostade mig ngt poängavdrag, men nyttigt för jag var för snabb med ett kommando innan tävlingsledaren hann prata färdigt. Inte bra! Hoppas jag lärde mig ngt av detta!!

Det dök upp lite missar från Abby som vi också har på träning, inget nytt. Bara fortsätta att jobba på.

Poängen blev:

Sitt 10p

Plats 10p

Fritt följ 10p

Dumrutan 9,5p

Ink 9,5p

rutan 8,5

dir.app 10p

hopp 9,5p

vittring 10p

fjärr 10p

Sammanlagt 309p och en andraplacering (Vann gjorde landslagsstjärnan Mona Kjernholm med sin Marvin på 311p, en liten lagom uppladdning inför NM).

Jessica och Kalle från klubben fick inte riktigt till det den här gången, han var lite överladdad så imorgon provar dom igen och då kanske han är precis lagom - lycka till Jessica!

Ikväll firade jag med ett glas vin och Abby med extra stor matportion och mkt kel i soffan.

Team Ola vann i körslaget med sin manskör och det var jättehärligt att se dessa fantastiska helt vanliga människor som ger allt och där man kan känna värmen mellan körledare och kör genom tv-rutan. Klart jag hejade på dom! Vilket samspel!! Och är det inte det allt handlar om när vi tävlar - Samspelet!!

Tack lilla Abby för att du är en sån härlig hund!

Tillbaka efter en härlig helg med talanggänget.

Grym inkallning tyckte Anders Kjernholm, kul! Foto taget under träning för Mona Kjernholm

Så var vi då hemma igen efter en jätteinspirerande helg i Grängesberg. Trötta, eller rättare sagt, jag är trött, Abby är jättepigg och verkar inte det minsta tagen av att ha fått sova på nya ställen med nya rumskamrater.

Började resan i torsdags och plockade upp Helena med Picknick på vägen. Sen sov vi i Åmål hos Helenas gulliga mamma som gav Abby och mig en egen stuga. Vi gick och tittade lite på Vänerns kalla vatten (inget bad för Abby, det var strängeligen förbjudet), huset låg verkligen fint.

På fredag eftermiddag kom vi fram till Gränges och vandrarhemmet. Kvällen började med lite presentation och alla nya verkade jättetrevliga, det var en god stämning från början. Anders Sjöstrand som är ny handledare fick också presentera sig lite extra.

Mental träning med PO Lindvall blev det resten av kvällen och jag tror att det hjälpte oss att tänka positivt och med orden "Ha kul nu i helgen och tänk på att berömma varandra" så avslutade han och vi kom i säng. Jag tror alla var väldigt trötta efter resan.

Några bra saker som han sa och som jag ska fundera vidare på var t.ex:

Sluta tävla! (för att vinna!!! )Då kommer resultaten som ett brev på posten.

Tänk kvalitét framför kortsiktiga resultat.

För att kunna leda sin hund eller ngn annan så måste man vara en bra ledare för sig själv.

Dit man riktar sina ögon hamnar koncentrationen "fäst blicken".

Istället för att tänka "oj vad dom är duktiga - så bra kan vi aldrig bli - jag får nog ge upp"

Tänk: Kan dom så kan vi!!

Lördag jobbade vi i grupper och det blev Andrea och Goliath i min grupp, kul att se detta charmtroll som utvecklats i fria följet, han väcker skratt och leenden den hunden! Det är väldigt svårt att förändra ett fritt följ om man fått in lite felbeteenden som satt sig, tycker jag i alla fall, men Andrea är på god väg.

Sen var det en härlig liten goldentik som jag tror är efter Nils Hällgrens Dex med en jättego tjej som hette Malin. Jag hoppas vi ska få till lite träning ihop när jag kommer neråt småland till. Hon bor i Blekinge så det är inte så långt när jag är hos mina föräldrar.

En härlig kelpietik var också i samma grupp. Vi jobbade på med fotposition och ingångar och dumrutan, där vi alla bara jobbade med våra vänstersvängar så några skiften blev det inte. Dagen gick superfort och jag hann inte det jag tänkt att träna men det blev en ruta och en dir.apportering också. Ville ju så gärna se om Abby skulle lyckas se koner och apporter för hela hallen var ju full av linjer och gula pluttar i golvet edyl. Vi var ju i en fotbollshall!

Det var inte helt lätt med apporteringen för där låg en ruta nära också men rutskicket gick bra ut i ett hörn och det är jag väldigt nöjd med.

Hem och byta om och rasta hundar och sen tillbaka i hallen utan hund för lite teambuilding. Lite grupptävlingar som känns obeskrivbara faktiskt. Som tur var inte så fysiskt påfrestande som vid förra talanglägret där jag slog mig gul och blå och hade ont i tummen hela sommaren efter att ha krockat med en flaggstång. Den gången vann vi men frågan är om det var värt det?

Tillbaka till vandrarhemmet och en trevlig middag medan hundarna fick sova vidare i rummen. Abby höll sig lugn trots att några hundar ylade och skällde. Sen lyckades Malin och jag gå vilse i Grängesberg under en sen promenad. Antagligen en bedrift i sig! Det finns en anledning till att jag inte kör bruksspår t.ex!

Söndagen startade med en tävling på tre moment, fritt följ, inkallning och dir.app el hopp-apport. Jag blev helt plötsligt nervös när jag skulle gå in så det kändes som att jag gick konstigt men det märktes inte påstod Helene. Däremot tror jag det gjorde att hon missade ngn halt och var lite vid i en helomvändning. Det jag var mest nöjd med var att hon var rak och fin i sakta marsch för där jobbar jag på för att hitta rätt rytm för oss. Språngmarsch med vänster om halt är vi inte så bra på ännu så jag sejfade lite och klev fram ett steg från linjen, får jobba vidare med den.

Inkallningen missade hon nedläggandet vid sidan vilket jag inte tror hänt tidigare men resten var det bästa hon kan.

Dir.apporteringen var också det bästa hon kan utom ingången där hon inte satte sig, vilket heller inte brukar hända. Men jag var nöjd med engagemanget.

Det var många bra ekipage med, nu fick vi ju chansen att se lite mer av varandra och det var kul. Efteråt fick vi kritik och det blev både ris och ros för alla. Man behövde inte känna sig ensam om att göra missar.

Eftermiddagen fortsatte med träning i nya grupper. Malin och jag fick fortsätta ihop och sen var det även Lillemor med sin yngre bc och en annan Malin med sin terv. Tiden gick alldeles för fort, jag hann med lite störningsträning där Abby höll bra fokus även när dom andra gick riktigt nära och skramlade med nycklar och allt vad dom nu hittade på.

Vi fick också till ett sittande i grupp medan andra tränade sina hundar runt omkring. Där imponerade Malin med sitt intränade fokus framåt (el snarare uppåt) på sin golden. Hon hade tränat godis på nosen och gjort det väldigt bra. Själv började jag efter ett samtal med Niina Svartberg i våras men jag har varit för lat och inte fullföljt träningen. Det såg i alla fall riktigt häftigt ut. Fanns nog inte stor chans att den hunden skulle lägga sig, hon satt som gjuten.

Lite samling i slutet med fika och utvärdering och sen var det dags att börja åka hemåt. Vi tänkte sova i Åmål på tillbakavägen också, lyckades bara ta en omväg på ett antal (läs otal) mil och kunde lika väl hamnat i Oslo så mkt pratade vi, men strax innan Årjäng lyckades värmlänningen Helena upptäcka att vi nog kört fel redan i Grums. Ja, ja, vi hade ju trevligt sällskap av varandra och hann diskutera allt ifrån helgens upplevelser till inlärning av diverse detaljer och även jaktdirigering kom på tapeten. Helena är mer erfaren än jag så där har jag lite att lära mig. Kanske får vi till ngn sådan träning framöver också.

Tack till alla trevliga människor, nya och gamla talangare och till våra tre duktiga handledare, Lotta, Anders och Anders. Dom hade verkligen gjort ett bra jobb både före helgen med planeringen och under helgen med all hjälp vi fick från dessa kunniga lydnadsfreak.

Tack till gulliga gulliga Lottis som stått ut med min sura löptik Timjan. Vad gjorde jag utan henne? (Lottis alltså!!!)

Talanglägret hägrar

Abbys hoppteknik har förbättrats lite sen i somras, men vi måste jobba på mer. Fotade gjorde Nils Hällgren förra julen.

Nu är det bara en dag kvar innan jag ska åka iväg på det andra talanglägret. Den här gången i Dalarna så det blir en bra bit att åka. Som tur var får jag sällskap på vägen av Helena från Göteborg med sin underbara lilla goldentik Picknick, så det blir nog mkt hundprat vi kommer hinna med på resan.

Det verkar vara ett späckat schema för oss med träning av hundarna och det är även en kille som är bra på det här med mental träning inbjuden på fredag kväll, PO Lindvall. Han har jobbat med olika landslag i andra tävlingssporter. Ska bli intressant.

En minitävling har dom också planerat för oss. Och allt det här blir inomhus!! Underbart!

Att hålla landslagsträffar och talangläger kostar ju en hel del så nu har vi blivit tillfrågade om vi kan ställa upp med att sälja en bildekal där det står att man sponsrar det svenska lydnadslandslaget. Det bästa är att företag eller föreningar får med sitt namn på brukshundsklubbens lydnadslandslagssida och det är avdragsgillt eftersom det är reklam.

Tanken är att vi ska få in pengar så det inte blir så dyrt framöver för kommande träffar. Att hyra inomhushallar och konferensrum plus boende plus resor blir ju en hel del. Får hoppas att många vill hjälpa till att stödja både talangtrupp och lydnadslandslag. Min egen klubb Elfsborgs brukshundklubb har redan sagt ja. Det kostar 1000kr för en dekal.

I år kom ju Sverige på silverplats i lag på VM:t i lydnad och med flera bra individuella placeringar. Mycket bra jobbat och samma lag satsar nu närmast på NM i Norge i november. Håller tummarna för dom alla.

Ikväll blev det träning på klubben och dumrutan kändes bättre, vi jobbade med placeringen i fria följet fr.a. Skiftena gick jättebra men hon var väldigt het på transporterna.

Höger om halterna har min punktmarkering verkligen gett resultat på. Kul att man på bara ngt träningspass kan ändra och förbättra med rätt timing på belöningen. Tyvärr är det ju inte alltid så! Vi sliter med fjärren och bakåtsittet. Så fort hon inte tänker på att det är det vi tränar så flyttar hon baktassarna ca 5 cm framåt. Det är så jädrans irriterande att det ska ta sån tid att förändra. Försöker verkligen belöna i själva rörelsen också men jag tycker inte det hjälpt. Annars var hon kanonfin ikväll, jättepigg och vittringen var kanonfin. Rutan och dir.apporteringen gick också jättebra, men konskicken förändras lite så dom jobbar vi vidare med. Så lätt att sakta ner lite för tidigt, så svårt att hejda sin egen stoppsignal då, vilket är min tanke att jag borde göra och sen bara skicka om igen och tänka på belöningsplaceringen.

Några från klubben hade varit iväg och tävlat på en riktigt uselt upplagd elittävling i helgen. Är så glad att jag inte var där i regnet. Nu tyckte dom att där vill dom inte tävla fler gånger och jag förstår dom. Det blir ju så när man blivit dåligt bemött på en tävling, ryktet sprids fort. Jag tycker det är stor skillnad på om det är en orutinerad tävlingsledare som gör sitt bästa, det kan man ju träna sig på att klara av. Mental träning! Men när man möts av otrevlighet, flera tekniska fel och dålig information då är det lite svårare. Jag har själv aldrig tränat mig på att gå in och säga att det är ett tekniskt fel om tex rutan är 2x2 meter istället för 3x3 men kan man göra det utan att det kostar mer än det smakar, så att säga, så tycker jag det är viktigt att man säger till. Många gånger är ju en tävlingsledare inte medveten om misstagen. Blir man däremot bemött otrevligt så är det nog bättre att hålla tyst just då och sen eventuellt säga ngt efteråt i så fall. Annars är det nog inte lätt att genomföra tävlingen på ett bra sätt. Men vi är ju alla olika så...

Träning för Mona Kjernholm

Vittringsprovet från senaste tävlingen. Foto Daniel Grönbek

I måndags var Susann och jag hos Mona för lite finslipning. Hon har ju kommit hem från VM och fick ju med sig en silvermedalj i lag. Inte fy skam inte! Det var rejält svåra förhållanden på årets VM så det är ju extra kul att det gick så bra för Sverige.

Jag ville ha lite hjälp med expertögon på hur jag går i svängar och på min rytm så det ser lätt och flytigt ut. Sen fick jag lite tips på hur jag ska jobba med höger om halterna som lätt blir lite snea och för att få till ett bra flyt i vänstersvängarna i språngmarschen så jobbade vi med vänster om halter. Allt funkade jättebra och Abby köper snabbt det som lönar sig här.

Vi hade fördelen att få vara inne i ladan och träna och Abby var jättenyfiken för hon hade ju spårat efter mig in dit, (Susann körde Frodo först) men så fort hon insåg att det var träning så glömde hon helt den ovana miljön. Det är ngt som jag uppskattar väldigt mkt hos henne.( Hoppas det känns lika bra i inomhushallen i Grängesberg som blir nästa talangläger om en dryg vecka) Men hon var alldeles för het så positionen i början var lite si och så, men blev bättre efter hand.

Det är en brist hos mig att jag lägger för lite tid på fria följet. Det var därför jag kände att jag skulle ägna det extra tid när jag kunde få lite "nya" ögon på oss. Det var ett tag sen jag var hos Mona nu.

Tog lite tid på dumrutan också och där blev hon het och låg på alldeles för långt fram. Fick bra tips och Mona tyckte att jag skulle träna bara fritt följ runt konerna ett tag, men jag känner att jag inte vågar släppa på träningen med skiftena eftersom hon så lätt missar sittet. Nu har hon dock tre gånger satt sig på ställandet istället! Ja, ja, det är väl bara att jobba på, ändå kul att hon är inställd på sitt - ska bara få till det på rätt plats också!!

Jag har haft i tankarna att växla ungefär varannan högerruta och varannan vänsterruta för att inte få en hund som tänker i förväg när man ska svänga vänster och som blir rak i skiftena (ett tips från SthlmsHelene) men jag har inte riktigt tränat det fullt ut ännu. Det är ju en sak vad man tänker att man ska göra - och en annan vad man verkligen gör! Jag skulle ju också kunna jobba på rak linje med skiftena och gå enbart fritt följ i vänsterrutan. Hmm, får se vad det blir.

Avslutade träningen med att få skicka till kon och ruta (rutan låg i ena hörnet, såsom det ofta gör i ridhus) men denna dag var detta inget problem utan Abby sprang fint på rak linje in i rutan och fick ta sin boll. Jag har märkt att hon kan ha svårt att se rutan i ridhus, (det händer ute också förstås). Måste se till att få ihop någon träning i ridhus innan nästa tävling som ska vara inomhus.

Susanns Frodo från KM:t i lydnad på Elfsborgs brukshundklubb. Foto D. Grönbek

Ny elittävling - en prövningens dag.

Japp, då har vi lyckats genomföra vår andra elittävling. Resultatmässigt är jag jättenöjd även om poängen sammanlagt inte blev så hög.

Målsättning för dagen var bl.a att få till en bra rytm i dumrutan och helst sittandet också förstås. Det gick över förväntan. Jag håller på att testa mig fram med olika sätt att gå för att Abby lättast ska förstå skiftena. Inte för snabbt men samtidigt kan jag inte gå för sakta för då blir hon lätt lite för långt fram i positionen mellan skiftena.

I veckan har jag känt mig lite dåligt fokuserad på att vi skulle tävla. Kanske för att det blev två dagar i streck förra helgen och jag är inte van att tävla ofta. Hur som helst så kändes det bra igår och fokuset började komma tillbaka hos mig själv.

Tävlingen började som vanligt med gruppmomenten och dom kändes superbra men jag kunde inte belöna Abby med det vanliga (snoppen tar lite för lång tid att äta!) för jag hade startnr 1. Detta var lite störigt märkte jag att Abby tyckte. Får nog börja variera mig lite ibland på träning.

Det lär ju bli många fler gånger vi får ettan.

Friaföljet började med två steg åt höger och sen rakt fram (ok, tänkte jag, tävlingsledaren vill skoja till det lite men det var ju lätt att följa) och efter det så blev det tydligen så att jag missförstod när han sa Vänster om, där borde jag gjort halt. Jag fortsatte att missförstå utan att veta vad det var som var fel så det blev ganska rejält pressande när tävlingsledaren efter fria följet sa till mig att jag inte lytt kommandona. Jag var som ett frågetecken!! Jag ska titta på videofilmen när Elin får tid att lägga ut den på youtube. Lottis var gullig nog att filma. Får se om jag då kan begripa vad som blev så tokigt.

Domaren valde dock att inte dra ner på poängen och jag var glad att jag lyckades hålla ihop mig och genomföra resten av programmet. Kanske är det ngn sorts kommendering som används i brukset som jag inte kan.

Jag är nöjd med mig själv att jag ändå lyckades hålla ihop resten av programmet. Men det tog lite tid att kunna glädja mig efteråt åt flera fina moment.

Våra poäng blev:

sittande 10p

Plats 10p

Fritt följ 8p

Gåruntrutan 9.5p

Inkallning 10p

rutan 0p (jag dabbade mig)

dir.app 9,5p

metall 10p

vittring 10p

fjärr 8p

Allt som allt ett lågt förstapris på 263 p och förstaplacering.

Bildserien på Abbys apportering togs förra helgen av Daniel Grönbeck.

KM i Lydnad och vi vann!!!

Vilken dag det blev!!

Dagen började med att regnet vräkte ner och jag övervägde allvarligt att stanna kvar i sängen. Hade ingen lust att utsätta mig och Abby för en lydnadstävling i ösregn igen, inte så nära inpå nästa "riktiga" tävling. Men, jag masade mig upp, jättestel efter gårdagen. Lyckades komma i väg i god tid med regnkläderna på och se man på - solen tittade fram ibland och vi fick bara lite regn på oss. Vilken tur!

Dagens upplägg var liknande gårdagen. Man fick själv välja moment ur fyra kategorier. Jag valde treans fria följ, elitens inkallning, apportering av träapport och fjärrdirigering, tvåans. Det fick sammanlagt inte bli mer än 15 i koefficientantal. Så högst 150poäng kunde man få här.

Mitt mål med dagen var att jag skulle hålla ihop mig och fokusera bättre och inte glömma några små detaljer som hur jag står under apporteringen t.ex. Små saker som kan ha stor betydelse har jag upptäckt. Jag lyckades inte till fullo, men fokuset var bra.

Jag var mer inspirerad än igår och Abby var mkt pigg och sugen på jobb. Fria följet kunde varit bättre men vi fick en nia, inkallningen blev lite rolig för domaren och tävlingsledaren skrattade så mkt åt Abby att jag själv fick svårt att hålla mig. Tävlingsledaren Annika, som för övrigt gjorde ett toppenbra jobb de här två dagarna, sa att hon måste pausa mig lite för att domaren skulle få skratta klart. Domaren tyckte att Abby borde vara räddare om gräsmattan, det blev såna bromsspår att gräset yrde påstod han. Ja, kul när man kan roa ngn. I alla fall blev det en 10 där och sen blev det 10 på apportering och fjärr. Jag hade en tanke med att få sluta med fjärren, även om den var mkt lättare än i eliten. Så bra att kunna belöna upp den direkt efter. Vill försöka bibehålla Abbys allerthet i momentet som jag är väldigt nöjd med att ha fått tillbaka.

Domaren kurar i kuren eller skrattar han i smyg?

Bedömningen var dold så ingen visste hur vi låg till inför sista utslagsmomentet - Rutan. Här kunde man välja 10 meter rakt in, el treans ruta på 25 meter eller 40 meter rakt in. Jag fegade och tog 25 meter, vi tränar ju bara elitrutan nu förtiden och själv är jag urdålig på att se ordentligt var hunden är i rutan, fr.a när markeringen runt rutan inte syns förrän man är några meter ifrån den. Några andra valde 40 meter och med högre koeffecient där var jag säker på att någon annan också skulle vinna tävlingen, många gjorde jättefina rutskick, helt imponerande, men, till min stora förvåning räckte mitt resultat ändå.

Ja, alldeles rosa om kinderna tackar jag för applåderna, fortfarande jätteförvånad, visst hade det varit dumt att stanna i sängen, blev ju en riktigt rolig tävling!

Det här upplägget som vi haft på klubben i två dagar, är hämtat från en annan klubb, kanske var det göteborgsavdelningen, är inte säker. Men alla var helnöjda med ett sånt kul upplägg och domaren sa att han tyckte det varit jätteroligt. Tror t.o.m. han sa att det var det roligaste km:t han dömt. Susann hade en idé om att man kunde ha det utslagsgivande momentet i slutet som ngt man inte kan träna på i förväg, kanske att man inte vet vad det är innan. T.e.x vilken hund som plockar in flest grejer från en låda på några minuter eller som Anders berättade om ngn kul tävling han varit på där dom fick i uppgift att gå fritt följ med ngt gott på en sked i en hand och hunden fick inte försöka hoppa efter handen eller där hunden skulle sitta på en stol och föraren ligga under stolen eller hur det nu var. Ja, det är väl bara fantasin som sätter stopp...

KM i bruks - ett regnigt sådant!

En riktigt regnig lördag, Abby i förväg till väskan efter lydnaden, jag försöker hinna med.

Jaha, då har man debuterat i brukssammanhang med Abby. Njaa, det var kanske att ta i, men klubben erbjöd frikostigt även oss lydnadsnördar att få delta. Det började med en uppletanderuta där man inte alls visste hur många föremål det fanns. Man fick själv fördela sin tid i första rutan för efter lydnaden var det en ruta till att köra uppletande i. Låter det konstigt? Nä, det var ett kul upplägg. Allt som allt 8 föremål och 8 minuter och ingen fick titta på de andra.

Jag startade först och jag visste att det skulle vara mkt spring i benen på Abby. Hade behövt värma upp med mer nosarbete innan men det regnade och regnade och det var ju faktiskt mest en kul grej. Vi tränar aldrig med avvallade områden på det här sättet så mina förväntningar var låga. Tre föremål blev det i alla fall och sen bröt jag efter 5 minuter. Kunde egentligen kört på med alla minutrarna för jag skulle inte hinna ruta 2 ändå eftersom jag skulle jobba men, men...

Lydnaden kändes under uppvärmningen jättebra trots regnet, jag värmde både på grus och gräs och hon var väldigt het och hade inga problem med att sätta sig i halterna tex. Men, vi fick vänta väldigt länge på starten, domaren ville så klart ha fika och värma upp sig efter uppletandet och det där är ju också en träningssak - att gilla läget!! (som Kenth Svartberg brukar säga när det pratas om dumma domare och knäppa tävlingsledare, planer man inte gillar osv.

Ja jag vet inte riktigt vad som hände sen. Jag hade valt (man fick nämligen själv välja moment som var värda olika mycket och sammanlagt skulle det bli koeffecient 15) linförighet först och trots att jag då och då tränar med koppel på så verkade hon bli lite störd, kanske var det bara att vi varit ute så länge i regnet eller, ja, ja..... Hur som helst var det väl godkänt. Men inte mer tycker jag. Inkallningen där jag tänkte passa på att göra en slät så missförstod hon mig och satt inte kvar utan kom efter mig. Jag måste ha slarvat där. Skyller helt på mig själv. Hon brukar aldrig ha problem med stadgan. Det lustiga var att både Susann och Lina råkade ut för samma sak fick jag höra efteråt.

Sen var det metallapportering och hon travade sista stegen in och satte sig saaaaktaaaa!!! Usch!

Ställande och läggande var väl ok så det blev ett bra slut.

Jag tycker det nyttigaste med tävlingen var att jag måste skärpa till mig!!!! jag var inte fullt fokuserad, man kan skylla på kyla och regn och värkande nacke och allt möjligt men det är bara skitsnack, jag var inte tillräcklig bra idag!! Får se hur morgondagen fixas! Ska sova på saken.

Vann gjorde i alla fall en värdig vinnare - Göran och flaten Zigge - Stort GRATTIS!

Kändes väldigt skönt att komma hem efter en hel dag med regn, dom stackars valparna på valpkursen blev genomblöta på några minuter. Vi hade mkt teori inomhus idag. Tur att det är en sån fin grupp med många glada valpägare.

Daniel Grönbek tog igen en massa fina bilder, jag knyckte några, han har ju godkänt det innan så det är väl ok hoppas jag. Tack Daniel! Här under: Abby hittar tredje grejen på uppletandet, blev så full i skratt - en jättehäst, vilket kap tyckte Abby.

Efterlängtat info om talangläger och supertrevlig träning idag

Bilden togs av Mona Kjernholm i maj, ack, ack, sommaren är slut, kändes tydligt ikväll.

Ikväll fick jag äntligen ett mail och kunde läsa lite om nästa talangläger som är i allhelgonahelgen. Det blir kul att träffa dom som är kvar från tidigare och så blir det även ett antal nya deltagare. Givetvis blir det superspännande att se dom. Några som redan tävlar/tävlat i landslaget har kommit med med yngre hundar. Dom har säkert en massa bra kunskap att lära ut även om dom nu har sökt som talanger dom också. Vi kommer få träna i en inomhushall vilket är jätteskönt så man slipper tänka på så mkt regnkläder etc.

Fokus ska under det här lägret ägnas åt tävlingspsykologi och uthållighetsträning. Oh, jag längtar verkligen iväg. Helena från Partille och jag ska ta oss iväg ihop och det känns skönt att få sällskap på resan för det är en bra bit till Grängesberg.

Min förhoppning är nu att Abby inte blir så skendräktig denna gång. Än så länge är hon superpigg och har inte visat ngt alls av att gå ner sig, men har jag otur så...

Veckans träning av gåruntrutan börjar ge resultat, hon har Peppar, Peppar, inte missat ngt sitt på de senaste träningspassen.

Fjärren går däremot fram och tillbaka. Jag kämpar på på kort avstånd men hon har väldigt svårt för att sätta sig tillbaka om hon det minsta glömmer sig, vilket hon lätt gör. Jaja, vi får fortsätta jobba på med den biten, är dock väldigt nöjd med attityden i momentet. Hon känns väldigt alert och ingen tendens till seghet.

Annars är jag supernöjd med dagens träning.

Susann och jag har fått till två träningsdagar i streck på olika klubbar och det mesta är jag nöjd med från de passen. Idag var hoppet kanon med fina ingångar och hög höjd över (ett litet tjuv dock - men det är redan glömt!), en toppendirigering till konen med en apport liggande fem meter bakom och sen säker linje ut till rätt apport. Just nu jobbar vi på kortare avstånd och lite mer bredd för jag gillar inte när hon snävar in. Vill hellre ha en liten båge ut.

Fick till ett sittande i grupp och en platsliggning med Frodo och Kalle. Är helnöjd. Jessica satte upp Kalle med ett tydligt "Sittupp" och jag såg hur Abby aktivt jobbade för att inte luras med. Hon har blivit ännu mer sugen på sin slutbelöning sen jag började införa tjursnoppar! efter platsen. En stor delikatess enligt Abby och faktum är att MissPiggy har mist lite av sin charm just i valögonblicket. När snoppen tuggats ner och svalts så är hon dock snabb på att ta igen leken med den rosa grisen.

Även jakten ska ju ha sin tid.

Lottis och jag fick till ett härligt jaktpass idag också i solen. Körde markeringar med Abby och Rippley på ett stort kalhygge med lite olika höjdnivåer vilket Abby brukar ha svårt för. Idag var hon dock jätteduktig utom i slutet när hon skulle ta en dubbelmarkering och hela tiden drog åt fel håll eftersom hon hellre ville ha dummien med kaninskinn på. Blir till att träna mer på det.

Vi avslutade träningen med ett stort sök på 30 dummiesar där Timjan gjorde en mkt bra insats och fick in sina 10 (vem säger att man måste ha en retriever för att hålla på med jaktträning?), Loppa och Casey fick jobba på med dom svåraste och ingen av dom gav sig men det var inte helt lätt med dom sista som låg i ett blötområde. En dummie kvar bara som vi får leta efter en annan dag. Det är ju ganska vanligt att ngn blir kvar så dummiesar går det åt en hel del av.

Ripley har växt till sig sen dessa två bilder togs. Numera är han betydligt större och vuxnare! ja inte helt lätt att se ibland, som idag när han lajade runt själv med dummiesarna och skuttade som en liten kalv fram och tillbaka på ett mkt valpkalvigt sätt. Vem sjutton tog bilderna? Uffe kanske? eller Elin? Ursäkta mig! Har nog fått dom från Lottis hur som helst.

Kul att hålla kurs!

Galen eller? Susanns Frodo väntar med spänning på vilket håll han ska springa åt. Misstänker att han har en egen åsikt också.

Jag har nog ett av världens bästa jobb - inte ekonomiskt sett och kanske inte tiderna heller är så jättebra alltid, men så himla kul det är att få hjälpa och se kursdeltagare göra framsteg. Ikväll var det avslutning på en fortsättningskurs i agility. Dom har varit så duktiga och både hundar och mattar/hussar har utvecklats enormt. Jag har fått lägga ribban högt på den här kursen. Alla har med bravur jobbat på och antagit utmaningarna.

En härlig blandning av raser, från tax till cavalier, sheltie, lagotto, softis, dvärgpinscher, pumi och dansksvensk gårdshund.

Några är redo att hoppa med i Elins tävlingsgrupp i mars och några vill gärna fortsätta ett tag till på den här svårighetsnivån. Det känns som att alla har roligt på sin nivå och det är ju ändå det hundträning bör handla om. Att se en osäker hund utvecklas från att inte vilja gå in i tunnlar på de första kurstillfällena bli mer och mer säker och efter ett tag både forsa fram genom tunnlar och upp på A-hinder och Balansen. Det är verkligen jättehärligt!

En sak som jag sett hända för många som tränat agility ett bra tag är att vardagslydnaden verkar ha blivit betydligt bättre också. Hundarna märker att det lönar sig att komma, det händer roliga saker runt om husse/matte.

Fortsättningen på kvällen blev det då också en vardagslydnadskurs och jag tycker även att dom kurserna är jättekul. Vi pratade om inkallning, hur lägga grunden för en riktigt bra sådan? Jämför man med en inkallning i tävlingslydnadssammanhang så är det ju mkt lättare än i vardagen när hunden inte sitter och väntar på att bli inkallad utan istället kanske har fokus på något helt annat. Jag tror mkt på att "hjärntvätta" hunden på inkallningssignalen. Att signalen kommer när hunden inte kan göra fel. Den är redan hos mig och jag visslar min signal och ger stor belöning, eller den är på väg mot mig, jag ropar och drar ner en härlig leksak i snöre som den får jaga ifatt, den springer efter mig och jag ropar, visslar när jag är nästan hundra på att den kommer till mig för att få jaga ifatt godisbitar som jag slänger osv.

Vad beträffar egen träning så håller jag på med en kampanj på sittandet i dumrutan. Håller på att testa några olika idéer, får se vart det bär hän. Kampanjar också fjärren, som alltid får jag väl erkänna. Där börjar jag få till ett annat stå mot det jag haft innan. Förut var Abbys tassar helt stilla från ligg till stå, nu försöker jag få att bak är stilla, fram flyttar in lite, blir en kortare rygg och en snärtigare rörelse. Vi är inte uppe i många meter ännu. Här är det tålamod som gäller, små steg i taget.

Igår kom Helena med Picknick och Skipper till Borås och träffade mig och Susann. Kul att se henne. Hon är också med i talanggruppen och har en helt ljuvlig goldentik. En sån där hund som jag skulle kunna ta med mig hem omedelbart. Tror dock inte att Helena uppskattar den tanken.

Vi gjorde lite gruppmoment och jag är helnöjd med Abby igen. Fint sitt och bra plats.Tack till både Susann och Helena för trevligt sällskap. Det blev väl lite mer prat än träning denna dag och det kan ju vara kul som omväxling, men lite träning med varje hund hann vi med i alla fall.

Susann hade med sig sin nya 7-månaders bordercollie. Med två hundar i elit och nu denna nyinflyttade vovve, så har hon att göra. Hon säger dock att den nya, Vilja heter hon, är husses hund och främst ska vallas med. Får väl se hur länge hon kan hålla sig. Söt var hon (enligt mig), korthårig, svart och vit med upprättstående öron, allt som Susann inte gillar, men lyckats sätta sig över, för det blir nog en jättebra tävlingshund - med mycket vilja! Idag har Lottis Myrra fått åka till himlen. Aldrig lätt att ta beslutet när en älskad vän är dålig.

Lite bilder efter tävlingen

Tack till alla grattis jag fått från andra talanggruppare, vänner, elfsborgare, kursdeltagare, det värmer gott.


På Elfsborgs brukshundklubb har vi en jätteduktig fotograf, Daniel Grönbek. Jag har fått lov att knycka några bilder från honom. Tack Daniel! Så kul att ha efteråt som minne.

Min fantastiska filmare Elin Lilja som ställde upp och kom tidigt på morgonen trots sent kvälls/nattarbete. Sussi med Fame, en av våra trognaste kursdeltagare tittar på. Det ska ju läras i tid tycker Sussi. Fame håller säkert med. Hon är ju av den rätta rasen!!! Ingrid från klubben ser väldigt glad ut.

Ser ut som att Abby inte vill släppa, men det var inget problem.

Inkallning med läggandet.

En labbe kan också flyga!! I alla fall öronen.!

Precis som jag ville ha henne, fullt fokus på fjärren! och mitt favoritfoto från tävlingen. Jättefina Abby.




Tog med en bild på Jessica och Kalle, jag hoppas hon förlåter mig. Såg så härligt ut med apporten i luften och Kalles blick uppåt.

På prispallen, jag och Jessica som etta och tvåa. Elfsborgs brukshundklubb hade en toppenhelg med en massa uppflyttningar och braiga resultat. Grattis till alla som gjorde så bra ifrån sig.

elitdebuten

Så var den då här, dagen D. Och vilken dag!! Och vilken hund jag har!!! Jag är bara såååå himla glad över min lilla Abbybabby. Hon skötte sig fantastiskt, själv gjorde jag en liten miss som kan ha bidragit till att hon inte satte sig i dumrutan, men annars gick det hur bra som helst. Inga nya konstigheter dök upp, fjärren är inte klar på träning heller så där flyttade hon fram lite.

Poängen blev 306 och i dom olika momenten fick vi:

Sittande i grupp 10p

Plats 10p

Fritt följ 9p

Gåruntrutan 7p

inkallning 10p

rutan 10p

dir.apportering 10p

hoppapport 10p

vittring 10p

fjärr 9,5

Jag måste suga på karamellen ett tag.

Mina främsta delmål uppfylldes helt. Bra fokus på sittandet i grupp var nr 1, bra engagemang genom alla moment och snabba skiften på fjärren var nr 2 (med snabba menar jag att hon skulle vara pigg, vaken och snabb i huvudet och vilja göra dom, inte vara för trött- det höll fullt ut!). Sen hoppades jag ju på att det inte skulle dyka upp nya grejer som inte kommer på träning (det gjorde det ju inte) och så hoppades jag på att vi skulle få till sittandet på gåruntrutan - men det får vi jobba vidare med, det är inte klart ännu.

Underbart stöd fick jag av Elin som kom och videofilmade (även fyra minuters platsliggning!) och Lottis som kom med goda råd efteråt. Det är så bra att ha med sig ngn som känner till hur det brukar se ut och vad som då kan förbättras. Jag fick bl.a höra av Lottis att Abby var lite flack på hoppet på uthoppet men inte in så där ska jag börja köra lös planka på 50cm också, inte bara på högre höjd. Ska nog variera höjden lite mer. Tack till er båda för stödet. Sen var det jättekul att några kursdeltagare från Vift tagit sig till Elfsborg idag för att se på oss, trots att det var på morgonen. Tack för alla grattis från olika håll också. Det värmer. En elfsborgare till gjorde debut idag med ett förstapris - Grattis Jessica med din underbara labbe, vi kommer nog tävla ihop en del framöver tror jag.

Ny dag - ny träning

Abby-den lilla tjuven!

En härlig dag med fin träning på klubben. Elin ställde upp och tog både bilder och kommenderade oss i några moment. Idag var externbelöningen väldigt lockande. Miss Piggy som inte fått följa med på länge fick Abby att dra sig mot väskan vid rutskicket (hon ångrade sig dock och kom ihåg uppgiften innan jag hann säga ngt). Detta är ju inget vi brukar ha problem med så jag väljer just nu att inte lägga ngn större vikt vid det, men inför tävlingen ska inte den lilla grisen få dyka upp i förväg. Det var ju heller inte meningen idag men hon lyckades sno den ur väskan i ett obevakat tillfälle.

Abby sitter med fullt fokus igen på sittandet i grupp.

Ja, sprången har blivit mycket, mycket bättre med högre höjd på hindret så hon anstränger sig mer och lös planka överst.

Idag var konskicket svårt men själva apporteringen inga problem.

Alltid är det nått!

Höjdpunkten var nog ändå dumrutan som hon gjorde kalasbra den här gången.

Vi är snabba som blixten när vi får lämna planen. Hann ni inte se oss? Inte konstigt alls, vi har konditionstränat hela sommaren!!! Hmmm, njaa, en av oss har nog tränat mer än den andra. Jag tror inte ngn kan gissa vem?

Tack Elin för en jättefin dag och för alla bilder, jag sparar några till en annan dag, men saknar dom jag tog på dig och Nosa. Mina fotografiska talanger är ju inte dom bästa så kanske blev de inget att ha. Elin var inspirerad av Maria Hagströmkurs och jobbade på att få Nosa att bjuda mer själv på kontakt. Det gick jättebra med dagens träning trots att Nosa börjat löpa.

Ett stort Grattis också till att Nosa blivit Klass3hund i agilityn. Det har ju gått som en dans - på ett drygt år är dom nu redan där och kan börja tävla på dom stora tävlingarna. Förstod att Stora Stockholm och Göteborgsmässan lockar nu. Elin håller tävlingskurser på Vift och det är vi mycket stolta över. Vill du läsa mer om hennes bedrifter med sina hundar - gå in på elins hunderi. Måste kolla upp exakt adress till hemsidan. Får återkomma om det.

Att bli hög av träning

Ikväll känner jag mig så himla glad. Tänk att man kan bli "hög" när hundträningen bara känns så bra. Det finns ju inget roligare, eller? Ja, visst är man lite tokig! Inte så lite heller. Det är tur att det finns fler tokskallar och träningsidioter runt omkring.

Det var lydnadsträning och generalrepetition inför helgens lydnadstävling på klubben. Så himla lyxigt att få vara med och köra hela elitprogrammet. Vi var tre stycken i eliten och alla var nöjda efteråt. Själv var jag gladast över att sittandet i grupp kändes sååå himla bra. Abby satt och skakade (precis som jag vill ha henne), platsen damp hon ner på och uppsittet var kanon!!!! Oh så kul. Det har vi ju kämpat lite för att få till.

Fria följet kunde varit bättre tycker jag själv, stegförflyttningarna bakåt och till vänster var inte lika bra som dom brukar och dumrutan missade hon sittandet på, men vad gör det när rutan var kanon, dir.apporteringen jättebra utom farten till konen där hon var lite osäker, hoppet jättebra och vittringen helt underbar och fjärren enl. åskådarna satte hon sig från stå till sitt precis som jag ville. Sen att jag med dimmiga ögon inte såg skylten ordentligt och gjorde fel skiften spelar ingen roll. Jag höll ihop mig och Abby var alert hela tiden. Ngt som jag också är supernöjd med är att alla ingångar med apporter och pinne gjorde hon bra. Det är ju en av våra akilleshälar. Det känns som att träningen där börjar ge resultat, men säkert ngt jag alltid får jobba på.

Mitt mål med elitdebuten är: Att få till alla mina rutiner och få Abby att känna igen sig hela tiden och att hon har högsta möjliga energi utan att tappa fokus. Lätt som en plätt - eller hur? Ikväll glömde jag bara en signal som jag jobbat om, jag tror jag föll in i den gamla på ett ställe, men det får jag jobba på.

Jag har glömt att tacka för alla lyckönskningar till fortsättningen i talanggruppen. Så roligt att få vara med en gång till. Tack till er som inte kom med denna gång men som ändå önskat lycka till och hört av er. Och så klart grattis till alla som kom med!

Min lilla Bess är bättre igen och nu tjatar hon på mamma hela tiden om att få mer mat. Hon går på diet, fisk och ris och är hela tiden hungrig, sover lite och vill gå långa promenader. Jag har fortfarande inte hört från veterinären så vi får väl söka ngn annan, vore ju bra att veta om det hör till sjukdomsbilden att hon får så dålig mage emellanåt.

Höstens kurser är i full gång. Jag känner ofta att den kurs jag just har är den roligaste. Det är en ynnest att få ha ett jobb som man älskar. När jag jobbar så hinner jag nästan aldrig tänka på ngt annat. Just nu har jag en salig blandning av unghundskurs, agility både nybörjare och dom som kommit lite längre, klickerkurser på olika nivåer och så valpkurser. Tänk så olika kurser, jobbet blir aldrig tråkigt. De två kantarellkurserna jag haft i år var jätteroliga och inspirerande.

Timjan har fått leta kantareller idag igen och det blev väl ett kilo i alla fall. Abby är lika bra på att hitta dom, utan träning! bara det att hon konkurrerar med Timjan om vem som kommer fram först och vem som kan äta flest innan jag hinner fram. Tur att det är gott om dom i år!!

På bilden Molly, eng. cockerspaniel på kantarellsökskurs med husse och matte. Molly tränar annars agility med lill-matte. Jasmine Moore tog fotot.

Fotot på Abby är taget av Nils Hällgren

Upp och Ner

Att leva med en gammal eller sjuk hund är förenat med en ständig oro i magen. Igår fick jag höra från pappa att Bessen var jätteglad och pigg och lekte som bara den och jag blir så glad när jag hör hur hon trivs med sitt pensionärsliv. Pappa säger att hon bor på ett äldreboende, men frågan är om ngt äldreboende kan vara så bra som detta? Med lite svaga bakben så klarar hon ändå naturen på promenaderna mkt bättre i småland än här i Borås, där det inte verkar finnas en enda slät yta runt omkring där jag bor. Berg och dalar. Så även livet med en gammal hund.

I ena stunden glad och nästa, tråkiga besked igen.

Imorse pratade jag med stackars mamma som varit uppe sex gånger i natt med en diarréande hund. Till och från i våras och i somras har Bessen varit dålig i magen. Vi vet inte om det hör till sjukdomsbilden. Fick en diagnos i mars att hon bara hade några månader kvar att leva. Cancer i benmärgen. Vi har varit väldigt glada att hon inte blivit som veterinären trodde, tröttare och tröttare. Hon har snarare hållt igång som vanligt och gått långpromenader på i alla fall en timme utan problem varje dag. Bara när värsta värmen varit som hon inte velat gå.

Bessen är patient på djursjukhuset i Borås. Där har vi en jättebra veterinär, men - hon är inte anträffbar och har inte telefontid förrän i oktober! Varje gång jag har väntat på besked och stått med på hennes ringlista så har det dröjt, ibland 10 dagar längre än vad det skulle. Känns det igen? Man är så utlämnad som hundägare om man inte bara vill byta veterinär hela tiden. I det här fallet känns det inte så akut, men i december när hon verkligen var dålig och skulle ha antibiotika så blev fördröjningen av medicinen det som gjorde att hon fick må dåligt mkt längre än hon hade behövt. Provsvaren hade ju kommit långt tidigare! Har man möjlighet och hittar någon annan bra privatpraktiserande veterinär så byter man ju om man är smart, fr.a efter upprepade sådana här tillfällen. Nu blir det kanske så också av praktiska skäl eftersom Bessen inte är i närheten här, utan i Kalmartrakten.

Inomhusträning trots solskenet

Idag har jag och Susann tagit oss iväg till Angered och tränat i inomhuslokal tillsammans med Mona. Vi körde ett upplägg med Sittande och Platsliggning först och jag är jättenöjd med Abbys attityd i sittandet. Något som jag tyckt att hon inte riktigt haft lika bra som tidigare innan första talanglägret. Nu känns det som att det var riktigt bra igen, utan att hon sitter och skakar av förväntan. Platsen gick jättebra. Vi hjälpte varandra med bra störningar på läggandet och uppsittandet. Abby "flög" upp på sittet, precis som jag vill.

Efter det så tog vi en hund i taget, Frodo och Susann visade en väldigt fin form idag. Han verkade inte berörd av lokalen heller. För varje gång jag ser dom så har Susann fått till ännu lite mer fina detaljer. Det går så fort framåt med den herrn.

Sen tog vi Abby och jag ville köra igenom elitprogrammet, med lite bryt och belöningar här och där. Fotgåendet var sådär. Hon låg lite för långt fram ibland, pendlade lite och var väl allmänt lite för het. Hade behövt värma upp henne lite mer. Men nu för tiden oroar jag mig inte så mkt över om det blir lite för långt fram för jag har haft problemet förut och vet hur jag ska jobba med det. Peppar, Peppar!!! Det som däremot känns bra är ju att störningarna med tävlingsledare (Mona) som trampade på runt omkring oss, det är inga problem.

Dumrutan gjorde hon stannandet jättebra, sittandet missade hon, jag försöker jobba bort ett dk men det håller inte alltid ännu utan, och läggandet la hon sig med baken något senare än framdelen. Ja, det får vi jobba på, annars var jag nöjd med både vänstersvängar och stadgan och upptagen.

Inkallningen var inte så bra tempo som hon kan ha, men ok. Ställandet ngt för tidigt vilket jag inte såg, så jag hann inte hejda min signal där. Läggandet blev bra. Gjorde om inkallningen senare och då stannade hon själv efter två meter!! Kul!!! Ja, ni läste väl ironin där, Suck!

Rutan är jag skitnöjd med, då den låg vid väggen så hon fick springa mot speglar. Susann fick hjälpa till att slänga in bollen i rutan och lyckades tajma exakt rätt sekund. Konskicket blev jättebra. Än så länge tycker jag hon håller för det mesta väldigt bra tempo till konen.

Dirigeringen gjorde jag bara med kon och två skålar för det var tillräckligt svårt ändå med lite trångt utrymme. Det gick ok. Lite tänkande på vägen till konen, den låg nära en pelare och hon höll nog på att missa den men tänkte till. Det är trevligt när man kommer till stadiet att dom tänker till lite extra. Duktig tjej!

Vittringen blev jättebra, fort ut, snabbt val och helt ok tempo in där jag bröt och belönade stort. Jag tycker träningen med heta belöningar i vittringen har gett jättebra resultat på henne.

Ja, sen var det fjärren kvar och trots att det inte är vårat bästa moment, fr.a inte från stå till sitt, så är jag helnöjd med hennes attityd. Hon var med hela tiden i skiftena och gjorde alla skiften bra utom det förstnämnda. Ingen tveksamhet eller trötthet. Kändes jättefint för det har varit ett av mina små delmål på senare tid, att få tillbaka hennes förväntan i fjärren, trots att vi kört många saker innan.
Lite senare körde jag också hopp-apport och det blev lite kul för samtidigt som Abby for ut efter metallen som rullat långt, slängde Mona en apport till Mia, samma riktning fast längre bort. Abby kom alldeles av sig, sprang efter den apporten någon meter, vände tillbaka och hoppade hindret, trots att vi inte tränat på det avståndet. Mkt bra. En störning som vi definitivt inte tränat på någonsin tidigare. Andras apporter ska ju inte vara intressanta. Brukar inte vara så svårt, men med samma riktning och så nära blev det för svårt.

Mona körde igenom eliten med Marvin. Hon ville ha mkt dofter innan hon körde så Abby som nyss löpt passade ju bra. Det verkade inte bekomma Marvin det minsta. Så rutinerade som dom är så fixade han den "störningen" lätt. Han såg jättefin ut. Bl.a ett fint fotgående och som vanligt en toppenfjärr. Lite missar här och där hade ju dom också och det är ju så med lydnaden, den är aldrig beständig. Ett tag så funkar det och det bra, sen förändras plötsligt något och man får en bieffekt av en belöningsplacering, en för "tråkig" träning, för höga belöningar, att man tränat ngt extra på ngt så att ngt annat faller ihop osv, osv.
Det ser i alla fall lovande ut inför VM:t för dom två. En kille som hade tittat lite på oss och var jätteimpad, sa han i alla fall, undrade om vm:t sänds på tv!! Ja, tänk vad kul det hade varit! Att få sitta och se ekipagen och heja, även om det bara är från soffan. Hade varit fantastiskt!

Några fler som fick träna var ju såklart lilla Timjan, som numera klarar att hålla tyst nästan hela tiden. Hon tyckte som vanligt att hon var i särklass den bästa hunden på planen. Ingen springer väl till rutan fortare än jag. eller? Ska vi slå vad?

Mona körde både Mia och sin lilla Fira. Något så sött som att se den lilla valpen målmedvetet springa in i den stora rutan, ja, då får man nästan lust att ha en valp igen!!!

Susann körde lite heelwork med Lexi. Hon ska ju ha kurs i heelwork på Elfsborgs brukshundklubb. Kanske finns det plats kvar om ngn blir sugen. Duktiga är dom.

Ja, det blev en mkt lyckad träning idag och det roligaste av allt var att även om jag själv var helt slut när jag kom hem och bara sjönk ner i en solstol på altanen, så kom Abby fram ett antal gånger och ville träna mer. Så lite senare blev det några sittanden (missade inte ngt) och en dirigering till ute i hästhagen.

Nu kom det precis ett sms här från en fd kursdeltagare och vän i Sthlm. Eva skriver att hennes älskade Charlie nu har somnat in efter tre dagars sjukdom. Vilken chock för henne. Eva och Charlie förgyllde många av mina kurser där uppe och jag tror hon gick precis alla kurser man kunde gå för mig. Sen utbildade hon sig själv till instruktör också och började jobba på hunddagis. En toppenelev med en toppenhund. T.o.m. Timjan gillade Charlie! Han var en underbar personlighet. Mina tankar går till henne, jag vet precis hur det känns. Den värsta biten med att ha hund. Försökte hitta någon bild på denna fantastiska hund men jag har nog tyvärr bara pappersfoton.

Nu kom det ett mms med Charlie på bild. Jag tror nog att det är ok för Eva och Stefan att jag lägger in fotot här på denna fina hund.

Elin Lilja tog fotot av Timjan

Talanglägret nästa!

VI KOM MED!!!!

Ja, så kom det då ett roligt besked på förmiddan. Helene från Linköping ringde och sa att Abby och jag kommit med till nästa talangläger. Jättekul! Det var verkligen ingen självklarhet och många duktiga ekipage har fått annat besked. Nu är det bara att njuta av nästa träff för det kommer nog bli stora förändringar av deltagare under de olika träffarna. Det roligaste är att det skapar bra kontakter och nya trevliga träningskompisar. Jag tror att sammanhållning och trygghet i gruppen är en väldigt viktig ingrediens för att få ett bra landslag - och att man kan ha roligt ihop! Ser fram emot Grängesberg och önskar alla er som inte kommer dit ett lycka till med träningen och säkert syns vi ute på tävlingsbanorna framöver.

Elin Lilja ställde upp som fotograf

Talangkvaltävling igen

Japp, då var ännu en talangkvaltävling avslutad. Utan min medverkan, förutom från åskådarplats! Och det var hektiskt ska jag säga. Hade tänkt att i lugn och ro sitta och njuta i Kista på SBK:s Sthlmsavd:s klubb men det blev till att springa mellan planerna för att hinna se så många som möjligt från talanggruppen tävla. Två elitklasser på en gång, men tyvärr inte bredvid varandra och så trean samtidigt också. Puhh! Vilken pärs!

Flera gjorde en jättefin tävling och lyckades få höga poäng också, andra lyckades uppnå egna mål på vägen och några var väl lite missnöjda, så som det alltid blir på tävling. Jag tyckte alla jag såg jobbade på jättebra och såg väldigt fokuserade ut. Min kompis Helene från Sthlm, (som själv är en hejare på att träna hund) tyckte att det var mkt hög standard på förarnas jobb på planen, sen går det ju ändå inte alltid som man tänkt sig. Så bra jobbat allihopa!

Det var väldigt kul att träffa alla, nästan alla från vår grupp var faktiskt där. Tycker att det kontaktnät talanggruppen skapar är värt väldigt mycket. Så kul att åka på en tävling och heja på så många.

Varför vi nu inte var med berodde ju på att Abby började löpa för 1,5 vecka sen. Jag hade känt på mig ett litet tag att det kanske var något på gång men trodde att det skulle dra ut lite längre på tiden. Vi fick istället "visa upp" elitmomenten för Anders Sjöstrand som är ny i talangledningen.

Abby var lite fånig och ville inte sätta sig eller trampa på vissa fläckar (tränade på en rastningsplan bredvid parkeringen på Södertälje BK. Hon är inte förtjust i andras kiss!!! (precis som sin matte som inte heller gillar blöta toalettsitsar!!). Annars skötte hon sig ganska bra, själv vart jag lite halvstressad och glömde någon av mina rutiner inför ett moment.

Dumrutan som gått hur bra som helst på senaste tiden föll ihop som ett korthus. Både ställandet och läggandet såsiga och sittet obefintligt. Usch ja! Jag som glatt mig så åt våra framsteg där.

Inkallningen tycker jag själv blev jättebra förutom att jag var lite sen på kommandona i förhållande till konerna. Tränar på det alldeles för lite. Rutan blev svår med massor av grejer bakom konen, diverse leksaker och väskor o annat spännande och på vägen till rutan låg en leksakshög till, men hon löste det bra ändå. Det är ju sånt där man måste överträna på så småningom, men tiden!!! suck!! Har en lång lista i huvudet på allt som måste övertränas framöver. Bara det att det bör ju sitta lite bättre först utan för mkt störningar. Ja, med lite fler bra grejer och en och annan (snarare annan) miss så var Anders nöjd och gav mig bra tips och jag tror att han tyckte att vi var på väg åt rätt håll. Tack till Helene som följde med som stöd och Anette som dök upp som publik. Och till Anders förstås som orkade ta sig extra tid och titta på oss.

I veckan kommer beskedet om vilka av oss som blir direktkvalade till nästa läger i slutet av oktober. De som inte kommer med får söka igen med en ny videofilm om man skulle vilja.

Efter tävlingen blev det ett litet lydnadspass med Helene i Salem. Gick tillbaka lite i träningen av dirigeringsapporteringen, vill ha ut lite bättre bågar så det ska vi jobba på med. Helenes Lexi är helt otroligt härlig att se. Snabba upptag av apporten håller hon på att få - ett av Helenes käpphästar - men det börjar arta sig. Dom ska debutera i tvåan snart och det blir nog inga större problem, hon ser väldigt genomarbetad ut. Ibland när jag ser den där fantastiska borderenergin så kan jag bli lite avundsjuk (men bara ibland, förlåt Abby!)

Lördagen blev härlig med jaktträning med Pia och hennes golden Poppis och Anna med jaktcockern Phoebe. Vi jobbade på med matskålsträning, vänster och högerdirigeringar, kunna gå höger till skål fastän dummie föll till vänster (så dumt tyckte Abby, hellre dummie än en liten korvbit, men hon höll ihop sig och lyssnade ändå, vilket gjorde mig väldigt nöjd). Timjan fick också med den äran, visa upp sina dirigeringsfärdigheter. Grädden på moset för hennes del blev sen när Pia frågade om hon fick köra markeringar med Timjan eftersom Poppis var trött. Självklart sa Timjan och blev överlycklig. Pia är Timjans "gudmor", träningskompisen när hon var liten och alltid förknippad med något roligt. Så även denna gång alltså. Visste väl att jag kunde lita på dig, Pia! hälsar Timjan och flinar gott.

Avslutade träningen med apportkastare som vi inte är vana vid. Varken jag eller Abby såg den första (det känns ju som att den aldrig landar!) så jag fick skicka henne på ett sök. Nästa for ner långt bort i ett dike och Abby gick ut för kort och fick ha lite hjälp. Phoebe är helt underbar att se när hon jobbar. Öronen flaxar vilt och hon studsar fram i gräset. Jag är dock väldigt glad att jag jobbar med retriever och inte cocker. Där sker ju en hel del träning med levande vilt och då är ju faktiskt lite döda fågellik i frysen betydligt lättare att hantera!

Pappa Lennart tog bilden på Abby